Vi har kommit in i rutinerna nu. K. går till jobbet eller till ateljén, jag sitter vid datorn eller pysslar med husliga saker i hemmet.
Det är skärtorsdag idag, tänka sig. Jag har strukit en gul duk, och det är ungefär den enda påskmarkering vi har. Ett litet gult påskägg också, men i år ska det inte fyllas med smågodis utan med kanske ingenting. Det får räknas som pynt istället.
Godis står alltså inte på listan, inte på ett bra tag. Därmed inte sagt att vi ska späka oss. På lördag är K. ledig, och då blir det nån väldigt god mat och gott vin till det. Fram till dess har vi vit vecka, och jag äter min feta mat medan K. äter sin husmanskost. Det funkar bra.
Jag funderar på om jag ska återgå till att även skriva samhällsinriktade inlägg i nloggen. Men den allmänna debatt som förs i tidningarna (eller snarare den debatt som tidningarna för) når ständigt nya lågvttenmärken och jag orkar inte ta upp några trådar. Jag tycker alla diskussioner just nu är helt vansinniga! Lika bra att avvakta och se hur det utvecklas.
Idag gick jag in till stan och kunde då notera att en liten trottoarbit på Väderkvarnsgatan redan har sopats fri från sand och grus. Hundra meter bara, men vilken känsla. I övrigt är det väldigt tjocka gruslager överallt, det märks att det har snöat/sandats många gånger i vinter.
På hemvägen gick jag vägen genom Resecentrum. Sett från stan-hållet är det väldigt trevligt. Men andra hållet, vårat håll, är fruktansvärt fult och hemskt. Stora kala betongytor, grått och grått. Och så brunt. Jag fick något av en brunchock när jag såg upp mot Radissonhotellet, en otäck brunchock.
Vad är det här för vidrig syn att mötas av när man kommer från tåget?! Riktig DDR-arkitektur.
Observera dock den blå himen. Solen lyste fint idag.
1 kommentar:
Håller med - riktig DDR-arkitektur! BRA uttryckt!
Skicka en kommentar