K. och jag
korsade Plaza Cavana, som ligger mitt i stan, när vi hörde en liten vissling.
Och så en till. Vi tittade upp, och där på en bänk satt Daniel! Förra året
skrev jag rätt mycket om honom, han var uteliggare och hade en gammal, väldigt
sjuk hund som hette Emiliana. Vi fick bra kontakt, han blev ett slags vän
nästan. Och det var enormt roligt att träffa honom igen.
En riktig
solskenshistoria: Emilia lever och mår bra. Flera personer hjälpte Daniel
veterinärräkningar och medicinkostnader, så hon klarade sig mot alla odds. Ser
dåligt, men det beror på åldern. Och hon har blivit ”gordo”, alltså tjock, det
förklarade Daniel samtidigt som han klappade sig på sin egen numera ansenliga
mage. Vi träffade inte Emiliana, för hon var hos amigas just då.
Daniel såg
välmående ut, måste ha gått upp sådär en femton kilo. Han har fått jobb utanför
stan, på ett jordbruk där man odlar bland annat potatis och morötter. Nu var
det paus i odlandet, men han skulle fortsätta jobba från och med april. Är alltså inte tiggare längre, och förmodligen har han också bostad där ute på campot där han jobbar.
Så kul att det
går bra för nån! K. och jag blev jätteglada.
2 kommentarer:
Å va kul att både Daniel och Emiliana mår bra! Jag trodde hon var döende förra året.
Det var jättegoda nyheter!
Skicka en kommentar