Ett återseende

K. och jag korsade Plaza Cavana, som ligger mitt i stan, när vi hörde en liten vissling. Och så en till. Vi tittade upp, och där på en bänk satt Daniel! Förra året skrev jag rätt mycket om honom, han var uteliggare och hade en gammal, väldigt sjuk hund som hette Emiliana. Vi fick bra kontakt, han blev ett slags vän nästan. Och det var enormt roligt att träffa honom igen.

En riktig solskenshistoria: Emilia lever och mår bra. Flera personer hjälpte Daniel veterinärräkningar och medicinkostnader, så hon klarade sig mot alla odds. Ser dåligt, men det beror på åldern. Och hon har blivit ”gordo”, alltså tjock, det förklarade Daniel samtidigt som han klappade sig på sin egen numera ansenliga mage. Vi träffade inte Emiliana, för hon var hos amigas just då.

Daniel såg välmående ut, måste ha gått upp sådär en femton kilo. Han har fått jobb utanför stan, på ett jordbruk där man odlar bland annat potatis och morötter. Nu var det paus i odlandet, men han skulle fortsätta jobba från och med april. Är alltså inte tiggare längre, och förmodligen har han också bostad där ute på campot där han jobbar.

Så kul att det går bra för nån! K. och jag blev jätteglada.