Julen är slut, nu börjar healingen

Bloggen har fört en tynande tillvaro under julhelgen. Det kanske är sunt på sätt och vis...

Imorgon blir det ganska vanligt igen. K. och jag börjar städa bort diverse tomtar och annat. Laddningen för nyår börjar. Och vi har varsitt viktigt läkarbesök, inte imorgon men i veckan. Hur har det gått med mitt sår efter skruvarna? Har det läkt som det ska? Jag har ingen aning, eftersom jag inte får lyfta ens på den översta kompressen pga infektionsrisken. Ibland tycker jag det "kryper" runt såret, på ett obehagligt sätt. Andra gånger känns det hur bra som helst. Det gör i alla fall inte ont. Och det dunkar inte. Och jag har inte feber. Så det är nog ingen infektion. I hope.
Och älskade K., som mer eller mindre har gått in i väggen. Hur blir det med det? Kan hon börja jobba som vanligt? Jag undrar. När jag googlar på utmattningssyndrom, så stämmer allt på henne. Vi får se hur det blir.

Igår kväll och i natt förde stormen Dagmar sånt liv, så jag kunde inte sova. Det ylade och mullrade och tjöt.  Men det enda synliga resultatet här omkring är en knäckt flaggstång, så vi kom lindrigt undan.
Och som vanligt är jag hyfsat pigg trots sömnbrist.

Jag har tänkt på en sak den sista tiden: dom människor jag har träffat lite närmare, inte ytligt konversationsmässigt utan så där så man sitter och verkligen pratar och ser varandra, har samtliga mått ganska dåligt. Många har det jobbigt just nu. Själv mår jag jättebra, och det känns liksom udda och ovanligt att göra det. Jag funderar på att ha healingkvällar, eftersom jag faktiskt har lärt mig en form av distanshealing som fungerar. Healingmottagare kan alltså vara hemma som vanligt, man bestämmer bara en tid och så ser man vad som händer.
Maila mig om du är intresserad av att vara med!