Svin dras till mig

Idag blev det en promenad till Nerja Donkey Sanctuary - ett ideellt drivet djurhärbärge där framför allt åsnor och hästar som farit illa tas om hand. Just nu finns där också ett får, några hundar och ett antal hängbuksvin. Man kan ta med sig mat eller donera 2 € på plats och få en hink mat att dela ut.

Vissa av djuren har kanske haft ett bra liv men ägarna har dött eller har inte råd att ha djuret kvar. Andra har blivit räddade från miserabla förhållanden. Det gäller Woody, en åsna som är hela 42 år! Han har arbetat som "karusellåsna" större delen av sitt liv, han gick alltså runt, runt och drog en karusell dagarna i ända, och dessutom fick folk rida på honom. När han så småningom inte orkade lämnade karusellägaren honom bunden vid ett träd och stack! Ofattbart hur människor kan bete sig.

Woody blev i alla fall hittad och omhändertagen och har nu bott ganska länge på Donkey Sanctuary. Nu är det väl inte så långt kvar, han är som sagt väldigt gammal och har dessutom blivit så gott som blind. Men han fick i alla fall ett bra liv till slut.

Åsnor är väldigt söta, tycker jag. Men hängbuksvin är desto fulare. Senast jag besökte Åsnehärbärget var för sådär fyra år sen, och då var det just ett hängbuksvin som fattade tycke för mig. Hon hette Henrietta och följde mig i hasorna på ett väldigt envetet sätt. Det var lite jobbigt, minns jag att jag tyckte.
Nu bor inte bara ett utan flera såna svin där, och samtliga bestämde sig för att skugga mig. Särskilt ett, det största, var väldigt på. Det grymtade och knuffade och puffade jättehårt på mina ben. Byxorna blev alldeles fläckiga av svintryne, och vart jag än gick kom jättesvinet plus två till ivrigt efter. Nikki och K. skrattade mycket.

Det var ganska kul, fast lite rädd var jag också. Inte på allvar, utan på ett "nej, sluta, nu blir jag nervös"-sätt.
Nikki klarade svinen bra, och de drogs inte till henne på samma sätt, men däremot försökte en häst äta innehållet i hennes väska.

Ja, det var en upplevelse! På hemvägen stannade vi till på ett ställe som heter El Puente och lär ha väldigt bra tapas enligt vad vi hört. Sant, sant, det var fantastiskt. Jag valde tonfisksallad med avocado och oliver och fick en väldigt generös portion av den godaste tonfisksallad jag nånsin ätit. Det plus en öl kostade motsvarande 15 kronor.

Det var förstås massor av folk där, men personalen hade total koll och servicen var såväl snabb och effektiv som trevlig. Dit går vi igen!