Det kom oroväckande info från br-föreningen: Ohyra, troligen pälsängrar, har hittats i flera källarförråd. Just i den källare där även K. och jag har våra saker. Pälsängrar äter kläder, skinn och diverse annat. Jaha, tänkte vi, vi måste ju ändå rensa en massa, det blir kanske grundligare än vi trodde.
Så nu har vi varit nere i förrådet och öppnat lådor, kollat (K) gamla sparade barnkläder, vecklat ut mattor och ansträngt oss. Det är lite halväckligt när man inte vet om och när och var man kommer att råka på en härd av larver och småkryp. Jag hade pälsängrar i en garderob en gång på 80-talet, och det var inte kul.
Det innebär också att jag vet hur pälsängrar ser ut, och de två (!) djur vi såg var inte såna. De var mer lika silverfiskar fast bruna. Snabba och slingriga, blev till stoft när man trampade på dem, vilket jag lyckades göra med det ena. Den andra hann pila iväg under en kartong.
Alla stickade små ylletröjor var helt oangripna, inget hål nånstans. Och inget djur överhuvudtaget i klädlådorna. Skönt. Nu vill man ju inte ha små snabba, bruna slingerdjur i förrådet heller, och förhoppningsvis kan Anticimex få bort dem.
Vad vi kände när vi var därnere var att nu vill vi ha bort saker. En container skulle vara bra. Tänk förr, när det stod containrar lite här och var. Nu måste var och en ta bilen till Återvinningen med det som ska kastas. Det har alltid retat mig. Eftersom vi inte har nån bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar