Dvs, jag hade hunnit om jag vrålsprang. Men varför vrålspringa när nästa tåg går om en halvtimme? Jag tog det lugnt istället. Kollade lite i Pocket Shop och köpte TV-tidningen. I och med det var jag också tvungen att köpa Aftonbladet (deras TV-tidning är bäst), och där läste jag en bra krönika av Johan Hakelius. Han är en av mina favoritkrönikörer. Inte för att jag alltid håller med om det han skriver, utan för att han har egna, ibland udda tankar om saker och ting. Han är inte alls en del av det allmänt likriktade mediabruset. Idag skrev han om Libyen, och det satte liksom ord på saker som jag har haft inom mig. Hade jag kunnat formulera det så bra så hade jag redan gjort det. För mig är det mer en känsla, en olycksbådande känsla av att nånting är fel, och att det kommer att bli ännu mer fel. "Det känns som en fälla" sa jag när K. och jag pratade härom kvällen, "tänk om det inte går som planerat, då kommer det att slå tillbaka på västvärlden på alla möjliga sätt." Förstås hoppas jag att det inte alls är så. Men men... Här är en länk till Hakelius krönika.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article12769802.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar