Den man som uppenbarligen, enligt bombsäker bevisning, mördade och styckade Eva i Örebro har tagit sitt liv. Hängde sig i ett skosnöre (!) när han för en halvtimme lämnats obevakad i häktets gym.
Det är fullt uppror i debatten. "Skandal" är det vanligaste ordet. Jag vet inte, är det så hemskt? Han insåg att det var kört och tog konsekvenserna. Hellre död än livstid i fängelse. I det längsta trodde han väl att ett blånekande skulle fungera, det har det ju gjort i många andra rättsfall. Men med dom bevis som finns, och det fullständigt ofattbart vidriga han har gjort...någon annan påföljd än livstid kan inte ha funnits.
Så han hängde sig. Varför ska man bli upprörd över det?
Visst, det är en miss, rutinerna bör ses över. Men det är också svårt att hindra någon som verkligen, verkligen vill ta livet av sig. Förr eller senare uppenbarar sig ett tillfälle. Trist när det händer, men inte direkt skandalöst.
Dessutom: det låter kanske cyniskt, det är kanske cyniskt, men icke desto mindre: miljoner och åter miljoner har sparats. (Enligt kriminalvårdens egna beräkningar kostar varje intagen på ett vanligt fängelse drygt en miljon om året.)
Jag vet att man bör tycka att "rättvisan ska ha sin gång" etc. Men återigen, i fall som detta: vad skulle bli bättre av det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar