Jag har inte mycket till idrottsnerver. Men är ganska sportintresserad, så jag vill titta på alla möjliga spännande tävlingar och matcher. Bäst är det när jag inte bryr mig om vem/vilka som vinner, när jag bara kan njuta av ett slags neutral spänning.
Just nu vågar jag till exempel inte titta på den kvartsfinalavgörande hockeymatchen mellan Luleå och Djurgården, för jag håller så mycket på Luleå.
Det här är något jag har ärvt av min mamma. Jag kommer ihåg på Ingemar Stenmarks tid, när hela familjen (även jag, jag var tuffare då) satt i soffan och tittade på hans åk. Nu vann han ju nästan jämt, så man behövde inte vara så nervös. Men mamma satt alltså inte i soffan utan gick in i ett annat rum när det var Stenmarks tur. Sen kom hon tillbaka och tittade på reprisen. Precis så gör jag nu!
Även bandyn idag var lite för spännande mot slutet. Av nån anledning började jag hålla på Bollnäs, kanske för att dom hade finare dräkter, men matchen gick till förlängning och Sandviken vann. "Neej," sa jag för mig själv och kände mig bedrövad, trots att jag inte har nån som helst connection med vare sig Bollnäs eller Sandviken...
Hoppas det inte är bråk på stan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar