Vilken såpa!

Jag måste verkligen skriva något avslutande om Fröknarna von Pahlen. Märkliga böcker som jag är glad att jag läste. Det tog drygt två veckor att plöja igenom dom nästan 1600 sidorna, och nu känns det tomt. (Samma sak var det när jag läste Lars Noréns dagböcker - också två enorma volymer som jag blev helt slukad av och som lämnade en saknad efter sig.)
Det blev skandal när von Pahlen-romanerna utkom på 30-talet. Jag har alltid trott att det berodde på dom antydningar till homosexualitet som lär finnas. Lite förbjudna möten, hemliga suckar och undertryckta känslor väntade jag mig.

Men jag undrar hur Bonnier Alba tänkte när dom gav ut böckerna 1995 och valde detta omslag på volym 2:

Handlingen utspelar sig i början av 1900-talet, det förekommer meningar i stil med "Vi skola alltid vara vänner, sade Angela, och de logo mot varandra alltmedan de gingo arm i arm..." etc. Omslaget visar väl snarare en hårdsminkad, modern Lolitatyp. Som sagt, hur gick resonemanget på förlaget? Den som attraheras av det omslaget lär rygga tillbaka inför det ålderdomliga språket och dom många naturlyriska skildringar som trots allt utgör en stor del av boken.

Men hur som helst. Böckerna innehåller väldigt fina skildringar av både naturen och herrgårdslivet på småländska landsbygden och det mer mondäna livet i stan, alltså Stockholm. Men det som åstadkom den litterära skandalskrällen var förstås sexskildringarna. Och det är inte alls något litet försynt och halvhemligt tema som jag trodde.
Alla slags relationer förekommer, i alla möjliga konstellationer. Här finns inte bara bi- och homosexualitet, utan diverse former av prostitution, tafsande med pedofilvarning, små antydningar till S/M, gruppsex, bögorgier och väldigt mycket incest!
Och alla relationshärvor...det är herrgårdsfröken med arrendatorn, arrendatorsfrun med predikanten, predikanten med husan, husan med löjtnanten, löjtnanten med sin syster, direktörsfrun med konstnären, konstnären med fete greven, fete greven med balettdansören...det tar aldrig slut!

Och sen kommer det fram att en äldre, avliden herrgårdsfröken på sin tid hade en hemlig förbindelse med en kringresande zigenare, vilket resulterade i ett hemligt barn som i sin tur fick ett antal barn, och resultatet av det är att en massa människor i boken plötsligt är släkt med varandra och det blir ännu mer incest! Ja jäklar.

Mai Zetterling gjorde en film baserad på Fröknarna von Pahlen nån gång på 60-talet tror jag. Men vad som verkligen skulle passa bra är en riktigt saftig TV-såpa! Den är som gjord för det. Jag kan se det framför mig:  240 avsnitt med tillhörande tittarstormar. Vissa saker måste dock censureras, för 2000-talet är frispråkigt enbart inom vissa tydligt fastlagda gränser. Inte skulle man kunna visa till exempel den scen där Agda tvingas till gruppsex med sin homosexuelle make, sin halvsyster (!) och sin mamma (!!). Det är ju oerhört depraverat. "Men herregud," sa jag för mig själv när jag läste det, chockerad. Ofattbart att den kunde tryckas på 30-talet. Och jag är säker på att Agnes von Krusenstjernas man David Sprengel var den som skrev dom flesta pervoavsnitten. Fördomsfullt av mig?

Detta verk liknar i alla fall inget annat. Vilken tur att jag räddade det från att skänkas till Återbruket!