Kwaqvist men inte Tumble - varför?

Det är intressant med namn. Jag är fascinerad av såväl för- som efternamn, och jag läser alltid födelseannonser för att se vad folk kallar sina barn numera.
I dagens nät-SvD finns en liten artikel om efternamn. Många i Sverige byter namn, och fler lär det bli när reglerna för vad som är tillåtet att heta snart luckras upp. Det ska vara så tillåtande som möjligt, och enligt en jurist på skatteverket bör kriteriet vara att en sköterska på en läkarmottagning ska kunna ropa upp namnet utan att rodna.

Namn som nyligen godkänts av PRV är till exempel:
Inali, Flitig (kul!), Levlycke, Pearlbay (American style funkar tydligen), Kwaqvist (Kwaqvists får nog bokstavera sitt namn rätt ofta, misstänker jag) och Wandar.

Icke godkända namnförslag är till exempel:
Bennehammar (VAD är det för fel på det?), Perlemo, Tumble och Maar.

Konstigt. Varför får man inte heta Maar när man får heta Wandar? Och varför är Levlycke bättre än Perlemo? Och Tumble...folk heter ju både Humble och Amble, så varför inte Tumble?
Jag undrar om inte SvD har kastat om det hela, för dom godkända namnen är generellt konstigare än dom icke godkända.

Mitt eget efternamn är inte särskilt vackert, men det är i alla fall ovanligt. Om jag skulle välja något helt annat namn skulle jag ta något med Silver eller Glas. Eller Nickel. Nickelin - det låter fint. Monica Nickelin. Fast tyvärr låter det också lite grann som en seriefigur.

Min morfar hette Hugo Olofsson från början, men i den lilla norrbottniska by där han bodde fanns även en Hugo Olsson, och dom fick varandras post. Så efter lottdragning bestämdes att morfar skulle byta namn. Han ville absolut inte att någon skulle tro att han var fåfäng och bytte för att få något snyggare, så han tog det enda namn han kom på som var fulare än Olofsson: Pettersson.
Det är något mycket norrbottniskt över det beslutet.