November/advent

Det stod en gran på gården i förmiddags. Åhå, julgranen, redan. Den såg lite konstig ut där mitt på den frodigt gröna gräsmattan. Men visst, det är första advent nu till helgen, otroligt nog. Dags att gå till källarförrådet och hämta upp lådorna med julsaker. Pust. Jobbigt.
Förra året vid den här tiden var det massor av snö och jättekallt. Jag traskade upp till slottet första advent och tittade på det stora fyrverkeriet, och trots att jag var påbyltad med varma kläder från topp till tå frös jag så jag skakade. -18 har jag för mig att det var. Hemskt.

Jag hör till dem som föredrar gröna vintrar framför vita, trots att det blir mörkare. Att snön lyser upp och dessutom kan vara väldigt vacker uppväger inte alla olägenheter i form av halka, dyr snöskottning, frysande, trafikkaos på vägar och räls etc.

Hellre regnrusk än snöstorm

Men helst skulle jag avstå från hela den svenska vintern, vare sig den är vit eller grön. Idag åt jag en sen och väldigt trevlig lunch med M-P, och efteråt hade jag en del ärenden på stan. När vi kom ut från restaurangen var det småduggigt, grått, rått och halvmörkt. Osökt kom jag att tänka på min favorit bland de dagsverser som Alf Henriksson skrev förr i tiden:

NOVEMBER
Olust står målad i dragen,
man håller sig lätt för skratt.
Och kvicknar man till fram på dagen,
så är det redan natt.

.