Jag har alltid avskytt dem

Jag avskyr lågenergilampor. Har gjort det ända sedan jag köpte en och såg vilket dåligt ljus den gav. En rent instinktiv motvilja har sedan växt sig allt starkare. När jag dessutom läste att de innehåller kvicksilver, ett av de absolut farligaste miljögifter som finns, fick jag ytterligare vatten på min kvarn.

Hur många vet detta (infon hämtad från Energimyndighetens hemsida): Om en varm lågenergilampa går sönder inomhus ska man genast öppna fönstret och sedan gå ut ur rummet och stänga dörren. Efter 20-30 minuter kan man gå in i rummet, och då ska man först skrapa upp lösa bitar med hjälp av kartong e.d. (inte dammsuga, eftersom det kan sprida kvicksilvret ytterligare), därefter torka golvet med en liten fuktig trasa. Den lilla fuktiga trasan lägger man därefter i den burk där de lösa bitarna redan ligger, burken försluts noga och förses med en etikett om att den innehåller rester från lågenergilampa. Sedan tar man sig till närmaste återvinningsställe för miljöfarligt avfall.
För en f-ing glödlampa! Som alltså är potentiellt jättefarlig för den vanliga användaren.

Farligt föremål till höger

Jag har ett förråd av vanliga glödlampor. Hamstrade som bara den innan förbudet trädde i kraft, och det utan ett uns av dåligt samvete. När de lamporna tar slut kommer jag att köpa andra varianter, LED-lampor och liknande. Aldrig någonsin ska en vanlig lågenergilampa in i mitt hem! (Hm, fast vi har en köket. En som K. köpte för tio år sedan, så, visst, dom håller länge. Men någon fler blir det inte.)

Det har ju varit en del diskussioner i pressen om det här med kvicksilvret, men de diskussionerna har varit märkligt lama. Nu äntligen slår SvD upp det på nästan hela första sidan. Och en miljöexpert kallar den hastiga övergången till lågenergilampor för "fullständigt absurt". Inte en dag för tidigt! Tyvärr flera år för sent!