Det funkar

Den berömda spanska "mananamentaliteten", att hantverkare och andra man avtalat tid med inte kommer när de lovat, har vi inte märkt något av. Många klagar på det - men vi har precis motsatt erfarenhet. I vintras kom en kille och lagade ugnen. Han var här vid två olika tillfällen och kom på exakt tid båda gångerna. Han som levererade solsängarna nyligen skulle komma mellan 10-11 och knackade på dörren 10.20. Och igår ringde Movistar och sa att en tekniker kommer klockan 16 och installerar internet åt er. Han var här 16.05. Väldigt bra.

Så nu är det fixat! Men det blev mer jobb än man kunde vänta sig. Det finns telefonjack i huset, och i vanlig svensk anda tror man då att det bara är att stoppa in en sladd, göra några inställningar i modemet,  och så är det klart. "Att dom skickar en tekniker," tänkte jag imponerat, "vad generöst att hjälpa till med något så enkelt."
Ha!
Ett telefonjack betyder inte att själva den övriga installationen är gjord. Så den tysta, bastanta och effektiva mannen hämtade stora stegen, klättrade upp och öppnade en diskret lucka alldeles under innertaket i vardagsrummet. Vi har aldrig sett den luckan ens. Men därifrån skulle en kabel gå till den kopplingscentral (eller vad det kan tänkas heta) som sitter på husväggen alldeles utanför. Bara det att den kopplingscentralen fungerade inte. Var helt död. Lösningen blev då att dra en kabel från den central som sitter på huset bredvid, runt hörnet. Istället för 3-4 decimeter fick han dra 15 meter, utanpå fasaden. Borrande och spikande blev det.

När det var klart började själva internetinstallationen, även den oväntat krånglig, åtminstone i våra ögon. Det tog minst en kvart av sökande på teknikerns egna dator, av fibblande och ifyllande av uppgifter och nåt slags finkalibrering som han förmodligen gjorde.
Och sen var det klart! Bara för oss att fylla i det konstiga 20-teckens lösenordet på våra enheter. Hela dagen var vi nervösa för att det inte skulle funka, att det till sist skulle visa sig vara omöjligt - men det gick! Låg hastighet visserligen, men vi klarar oss med den.
Stort hurra!

Eftersom vi sen skulle få en telefon promenerade vi iväg till Movistar med det kvitto vi fick av teknikern. Det var inte en vanlig fast telefon som vi trodde, utan en liten mobil. Bara att hämta ut. Var det inte. Det tog evigheter, med ifyllande av jag vet inte hur många uppgifter på hur många ställen. Kvinnan bakom disken höll på konstant i sådär 15-20 minuter.
Nu har vi i alla fall en liten LG med spanskt nummer och ett antal gratisminuter o.d. inom landet. Det kan vara bra att ha.