Så här såg det ut i trapphuset när vi hade flyttat in. Som tur är bor vi högst upp och ingen passerar vår lägenhet. Om de inte ska till förrådet, men det är bara vi som har sprungit ut och in där.
Dagen började med en träff med elektrikern klockan åtta. Han lagade tre trasiga uttag, varav ett var direkt farligt. Om en liten hund med blöt nos hade nosat på det så hade den dött...
Strax före tio kom Stadsbuden. Tre flyttgubbar i varierande åldrar, väldigt trevliga alla tre.
De jobbade som sjutton, och hela flytten var klar före 15. Då hade killarna haft lunch mellan. Och vi bjöd på kaffe och mazariner innan sista rycket.
Jag var orolig att inte möblerna skulle få plats, men det gick bättre än väntat. Alla prylar däremot...
Lådor, lådor, överallt lådor. Helt vilt mycket lådor. Vi har jobbat stenhårt. Vid 18-tiden insåg vi att vi måste äta, så vi gick ut och köpe sushi. Benen kändes som trästockar, vi kunde knappt gå. Men segade oss till sushistället ändå, och sen var det förstås dags för champagne.
Sen ett till pass med lådor, prylar, var är sängkläderna, var är mina laddare, det här ryms ingenstans. Och så vidare.
Det nya bredbandet fungerar perfekt, men som sagt, var är laddarna? Jag la ner mina i en liten väska, så att jag säkert skulle veta var de var. Men var är den väskan??
Solen lyste fint idag, och ljuset flödade in i Portalgatans många och rymliga rum. Vackert, bekvämt och ett väldigt bra boende. Men när jag gick därifrån kände jag mig fri! Fri och lättad. Helkonstigt. Men det var färdigt där.
Nu får vi se till att inte jobba ihjäl oss. En låda i taget. Till slut är det klart. Framåt hösten kanske, eftersom vi åker till Spanien om tio dagar. Rent i trapphuset ska det förhoppningsvis bli imorgon.
1 kommentar:
Hel roligt Monica, vilken befrielse!
Skicka en kommentar