Nöjda

Det blev ju väldigt bra det här. Rentav bättre än väntat. Med andra ord så stortrivs vi. Det mesta är på plats och förvånansvärt mycket fick rum på dessa knappt 46 kvadratmeter. Men naturligtvis var det stökigt de första två dagarna. Hela trapphuset här på översta våningen var belamrat med flyttkartonger. Grannen (det finns bara en på samma plan) tittade förskräckt och sa: "Jaa, det är ju väldigt små lägenheter. Det får inte plats särskilt mycket..."
Hon har alltså en exakt likadan tvåa, med en betydligt mer sparsmakad inredning än vi. (Att innehållet i alla kartonger skulle rymmas i lägenheten kunde hon nog inte ens föreställa sig.) Hon har jättefint, fast totalt annorlunda. Säkert inte ens hälften av alla våra möbler och grejer.
Men det känns inte trångt och övermöblerat härinne. Det känns trevligt och mysigt.
(Något som dock inte rymdes var mina högtalare till stereon. Köpta på 80-talet, suveränt bra, av betong, ser ut som stora periskop och väger 25 kilo styck. De är för stora och klumpiga och står nu i förrådet i väntan på att säljas. Nya, smäckra högtalare måste alltså införskaffas.)


Vissa nackdelar har vi förstås upptäckt. Tll exempel bristen på eluttag. Det finns inte många, och de som finns sitter i regel helt fel.
Och spisfläkten är av en variant som susar dygnet runt. Inte särskilt jobbigt i sig, men den låter lite konstigt ibland. Suset övergår till ett slags dunkande och plickande, som att det tar emot nånstans. Vi får fråga grannen om hon har likadant. Jag tror inte det, och fläkten är tack och lov inte vårt ansvar utan föreningens. Om plickandet och dunkandet fortsätter får vi väl göra en felanmälan.
Fläkten är i alla fall väldigt effektiv. Mycket, mycket bättre än den vi hade på Portalgatan.

Sen visste ju att utrymmena i köksskåpen är tämligen blygsamma. Enbart mitt sortiment av kryddor, oljor, vinägrar, sojasorter och honungsvarianter fyller all den plats som är avsedd för livsmedel! Jag skulle nästan ha avstått från diskmaskinen och istället haft ett extra skåp. Men å andra sidan, vi ska vara borta halva året, så jag kanske inte behöver hålla mig med så stora förråd av kryddor, oljor etc.

Portalgatan känns helt borta. Men vi ser huset från balkongen, och lägenheten är fortfarande inte helt tömd. Bland annat har K. kvar en del saker som ska till ateljén. Så vi går dit en vända varja dag, nu har jag precis varit där och sopat källarförrådet så det är klart för nästa boende.
När jag går därifrån och hem till Djäknegatan upplever jag samma känsla av lättnad och befrielse som för en vecka sen. En glad känsla. Ganska konstigt. Och inne i den stora fina lägenheten känns det bara neutralt. Inte bra och inte dåligt, men aningen främmande kanske. Inga band whatsoever efter nio år.

Så här sitter vi på kvällarna och tittar på varandra och skrattar och är helnöjda.