Nu beställde vi varsin kötträtt. Wild Fire hette min, och den bestod av chiligrillad rostbiff med guacamole. K. tog Five star mignon; oxfilé med grillade grönsaker. Så här såg min rätt ut:
Plenty of food, kan man lugnt säga. Köttet var perfekt stekt, med rosa kärna, och hade rejält sting. Kul. Men guacamolen var ingen riktig guacamole. Chilibearnaisen var ingen riktig chilibearnaise. Kolgrillningen var nog ingen riktig kolgrillning. Mystiska sotflagor med nästan-äkta smak singlade omkring.
Ovanstående skulle kunna vara en svårknäckt bildgåta. Vad är det? En frilagd, pestangripen hjärna? Nej, en grillad champinjon med sotflagor... Hm, mja... Men, som sagt, köttet var OK, och dessutom dög även pommesen. (Dom var bara lite, lite sladdriga.)
Servicen var jättetrevlig och bra. Personlig utan att vara påflugen.
Ja, just det, husets vin måste jag också kommentera. Det var nog det mjukaste, mest lättdruckna rödvin jag har druckit. Ett sånt vin som folk som inte tycker om vin tycker om. Bärigt, saftigt, innehöll det ens alkohol? Svårt att säga.
Den filet mignon K. åt var genomstekt, men det gillar hon så det gjorde ingenting. Och på den tallriken fanns också helt överraskande en hot chorizo. Den fanns inte med i menybeskrivningen. Men det var en jättegod korv. Hennes bearnaise var dock ingen riktig bearnaise.
Ingen av oss orkade äta upp all mat - det var verkligen mycket. Hungriga karlar-stuket.
Trots all instant-känsla gillar vi själva stället och går gärna dit igen. Hade vi betalat fullt pris för maten kanske vi inte hade varit lika glada. Och nästa gång blir det öl och pizza, kort och gott, utan krusiduller.
När vi gick ut från restaurangen såg vi folk på Vaksala Torg. Något var på gång.
Vi gick närmare och bevittnade ett slags eldshow. Facklor, eldslukare, tricks av diverse slag.
En märklig liten kvällshappening. Det är en av fördelarna med att bo centralt. Man kan hamna i händelser även om man inte söker upp dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar