Nu blåser det friskt i äldreomsorgsdebatten. Det är bra förstås, och inte en dag för tidigt. Men synd att det handlar nästan enbart om Carema, för nog verkar det som att problemen är likadana överallt. Har man närstående som jobbar inom äldrevården så vet man till exempel att kommunala boenden inte är ett dugg bättre än privata, det kan vara tvärtom i vissa fall. Och redan för tio år sedan när K. jobbade just på ett boende som drevs av kommunen, i en helt annan kommun än där vi bor nu, kom det direktiv om att spara på blöjor. K. och flera med henne var helt förtvivlade, men sparas skulle det. Regler, ransonering och kvoter, precis som dom man nu läser om. Och visst fanns det personal som tyckte det var skönt att den arbetsuppgiften (att byta på dom gamla) inte blev så frekvent...
Även utifrån andra berättelser vet jag att det är oväsentligt om utföraren är privat eller kommunal. Däremot sticker det förstås i ögonen om vårdvinsten hamnar i utländska skatteparadis, i fickorna på enskilda personer som blir mångmiljonärer. Det är väl just den faktorn i kombination med avslöjade missförhållanden som gör att Carema hamnat i skottgluggen. Nu är tidningarna helt vansinniga och smäller upp minsta grej som nån som vikarierade för flera år sedan reagerat på. Vissa saker kan man ifrågasätta tycker jag, är det till exempel så skandalöst att man inte ringer in extrapersonal för att vaka när någon är döende? Görs det överhuvudtaget nånstans längre?
Men det finns "riktiga" skandaler att rota i så det räcker. Överallt, på var och varannat boende.
Reinfeldt säger att det nog handlar om enskilda missförhållanden snarare än om ett generellt problem. Suck, han är mer verklighetsfrånvänd än vad som borde vara tillåtet för en statsminister!
2 kommentarer:
Amen på det!
Jag har längtat efter det här, att äldreomsorgen ska granskas men just nu är det ganska tungt att vara en kugge i det maskineriet. Anhöriga liksom letar efter fel, vissa fotar mat och annat som kan vara av intresse. Kort sagt, det är lite tufft att vara en dyster syster just nu. ;-)
Dessvärre är det nog mest vi fotarbetare som får dåligt samvete och tar på oss skulden för den undermåliga vården. De som borde skämmas ärr tyvärr tämligen skamlösa.
Det måste vara väldigt trist att bli misstänkliggjord när man försöker göra ett bra jobb! När anhöriga börjar leta efter fel har det nog gått lite väl långt.
Skicka en kommentar