Hur ska det gå? Marken skälver, och hela huset gungar. Skrivbordslampan darrar i sitt fäste, och rätt vad det är hoppar hela stolen till - fast jag sitter på den! Det är en stark känsla av båt. Och ändå har det bara börjat - etapp 3 och 4 i det sakramentskade bygge som kommer att ge oss en mörkare utsikt och dessutom insyn från grannar. Fast nu undrar man mest om vårt hus kommer att stå kvar eller om det snart glider iväg i leran.
Hela området är alltså byggt på blålera, och nu åker långtradare fullastade med jord i skytteltrafik, grävskopor gräver och spettskopor spettar. Tung trafik i sanning. Och snart börjar pålningen. Så det är klart att blåleran rör sig. Ljuden gör mig ingenting, det hör jag inte ens efter ett tag, men gungandet kan jag inte vänja mig vid. Det är inte naturligt att ett jättestort sexvåningshus ska röra sig på det här sättet!
1 kommentar:
Du kanske vill fly till mig i Nyby en stund nästa vecka??? Där hörs bara skrikande ungar, men det får man inte klaga på.
I somras, när jag var hos mamma, pålade de en bro som ska gå över vattnet. Det var dån och skalv dygnet runt, kändes det som. Med detta ville jag säga att jag vet hur det känns och jag ömkar er!
Skicka en kommentar