Vägrade vaccin

När alla gör samma sak blir jag skeptisk. När myndigheter och massmedia gemensamt driver en åsikt, ett projekt, en idé, ett förhållningssätt - och allt ifrågasättande trycks undan, demoniseras och/eller förlöjligas, då blir jag superskeptisk. Särskilt när det finns moraliska övertoner. Det kan gälla nästan vad som helst. Religion, övernaturliga fenomen, klimatet, invandringspolitiken, massvaccinationer...

Ja, just det. Jag vaccinerade mig inte mot svininfluensan. Funderade inte ett ögonblick på att göra det. Hela den kampanjen var nästan skrämmande, den hade verkligen dom beståndsdelar som får mina alarmklockor att gå igång.

Folk stod i kö i timmar för att få vaccin, jag såg själv hur en av köerna här i Uppsala sträckte sig över flera kvarter! På vissa orter blev det slagsmål när människor kämpade om att få en dos av vaccinet. Det blev ett slags hysteri, som att det handlade om att få nyckeln till evigt liv eller något liknande.
Som sagt, jag var inte frestad. Inte K. heller. "Vill du vaccinera dig?" "Nej, absolut inte." Vi var helt överens. Nu sägs att 6 miljoner svenskar ändå ville ha och fick sina doser. Ett litet antal av dessa har blivit väldigt sjuka, och nu kan ingen längre förneka att det beror på Pandemrix, det hastigt framtagna och ofullständigt utprövade vaccin som Sverige köpte in till en kostnad av över en miljard kronor!

Tragiskt för dom drabbade. För dom barn som aldrig får ett normalt liv, för deras föräldrar som självklart ville det bästa för sina barn och hela familjen. Alla som i god tro stod i kö för att rädda sin hälsa.

Men det var ju inte så att det saknades kritiska röster, tvärtom. Men då kom moraliserandet och demoniseringen in, och det var massmedia som skötte det. En av dom få journalister som behöll sans och perspektiv var Inger Atterstam på Svenska Dagbladet. Hon tog inte ställning för det ena eller andra, men hon behöll ett slags objektivt, kritiskt tänkande. Jag såg när hon intervjuades i TV av en reporter som darrande av indignation frågade henne om hon var beredd att ta ansvar för att människor som läste hennes artiklar kanske avstod från att vaccinera sig och därmed...ja, blev jättesjuka, dog, etc. Bloggaren Alex  Schulman hade samma darrande stämma (alltså bildligt) när han undrade hur vaccinvägrare kunde leva med sig själva - deras beteende kunde ju ta livet av en astmasjuk människa!

Så tröttande det var. Alltihop. Som en masspsykos.
Det är tröttande nu också, när politiker och myndighetspersoner låtsas som att allt var både okej och nödvändigt.
Journalisterna låtsas som vanligt inte ens om sin roll i det hela.

En kvinna jag träffade hade tagit vaccinet och direkt efteråt blev hon sjukare än hon varit i hela sitt liv. Flera liknande fall hörde jag av bekanta.

Oj, vad långt det här blev. Men nu är det frågan om hur dom drabbade ska ersättas. Vissa av dom kommer aldrig att bli friska igen.
Helt vansinnigt.

Tänk om ens hälften av den moraliska indignation som riktades mot dom som offentligt ifrågasatte alltihop skulle riktas mot ansvariga myndigheter, lokalt och internationellt.

Och tänk om vikten av att tänka själv skulle framhållas lite oftare...

Förresten, jag känner flera personer som har varit ovanligt mycket förkylda efter sprutan, som fortfarande är förkylda stup i kvarten. Tänk om det skulle ha ett samband? Sånt kan man aldrig veta, och det tycker jag är lite oroande.