Hallon

Hallon är mitt favoritbär, och nu är det ju högsäsong. Jag har några hallonställen som jag brukar gå till,  inte för att det blir några stora skördar (det är så många andra som plockar där), men några askar brukar jag få ihop. Vissa år så pass mycket att jag kan frysa in och spara till vintern.
Plocka bär är oerhört vilsamt. Jag har alltid gillat det, ända sedan jag var barn. Idag var vädret fint och jag kom inte på någon sysselsättning som kunde tänkas vara bättre än att gå iväg till hallonen. En halvtimmes promenad hemifrån ungefär, och nog lyste det lite rött där i snåren. Yes!

Jag fyllde min ask, men helt lätt var det inte. Mycket har inte mognat än, annat var redan plockat. Man ser spåren av människor som trampat ner buskar, brutit av grenar och härjat - jag fattar inte varför vissa beter sig som bulldozrar när dom plockar bär. Växter som skänker en sådana underbara gåvor borde man behandla med stor varsamhet. Men jag hoppas faktiskt att hallonens bästa vänner, nässlorna, hämnades på vandalerna. Det fanns nämligen många nässlor, och dom var liksom ettriga. På en del ställen var dom helt hoptvinnade med hallonbuskarna, och det var klart riskabelt att sticka in händer och armar där. Jag klarade mig från stora bränningar i alla fall, men det småbrändes några gånger. Inte för att jag brydde mig om det. När jag plockar bär är jag totalt fokuserad på det och bryr mig inte ett dugg om störningar. Små nässlor är okej, och det är även spindlar och andra kryp. Jag tror inte ens att möss och snokar skulle avskräcka mig.

Att plocka hallon är faktiskt ren meditation, precis det som meditation handlar om: total, vaken fokusering utan någon mental ansträngning.
Glad i hågen gick jag hem med min fångst.

Vispade grädde, hällde i lite äkta vaniljpulver, och så åt jag fortfarande solvarma hallon tillsammans med ett berg av grädde. Makalöst gott!

Jag blev ännu gladare än jag var innan. Och piggare. Gjorde sedan en utflykt till Gränby C igen, det kändes som en bra anledning att också ta en cykeltur idag. Och senast noterade jag att priserna där är betydligt bättre än på Kvarnen, där jag annars brukar handla. Så jag cyklade den fina vägen, köpte lite förnödenheter och fyllde på kylskåpet.

Det finns hallon kvar. K. vill säkert ha när hon kommer hem, och det lär också räcka till varsin hallonfrossa imorgon.