Minigolf

Efter att ha varit i Botaniska trädgården kom K. och jag på en annan rolig sak att göra: Minigolf. Underskattat och bortglömt av oss, men när vi häromdagen cyklade längs Fyrisån passerade vi minigolfbanan och sa till varandra att dit måste vi gå snart. Och idag var den perfekta dagen, kändes det som. Ingen av oss har spelat minigolf (jag säger hellre det än bangolf, som det egentligen heter) på sådär en tio år, så vi var beredda på dåliga resultat.
Det var jättekul! Och jag har aldrig spelat så bra minigolf i hela mitt liv.

K. brukar vinna (alla slags sportinriktade tävlingar) i stor stil, men när vi kom till sista hålet ledde jag med fyra slag. Skulle jag äntligen vinna? Nejdå. Efter att ha fått i bollen på både skickliga och mirakulösa sätt på varje annat hål blev det nu tvärstopp. Totalbom. Psykisk kollaps hade dom sagt om det hade varit en riktig tävling. Och K. kunde gå förbi och vinna med ett slag! Hon har i motsats till mig en riktig vinnarskalle och blev så här glad.

Roligt hade vi, och det blev varmare och varmare. På hemvägen stannade vi till vid ett litet ställe precis vid ån.

Pustade ut efter dagens olika intryck. Kände oss som turister. Och när vi cyklade hem var vi hur nöjda som helst med dagen. Nu ser K. på DN-galan och göder sin sportnerv ytterligare.