Jag skulle just skriva om det mjukt gråmulna vädret och det behagliga duggregnet, men då kom solen fram helt oväntat! Värst vad vi i Uppsala kommer lindrigt undan rent vädermässigt jämfört med södra Sverige.
Det gick ganska dåligt att träna idag, jag blev matt i kroppen nästan direkt. Troligen eller snarare säkert beror det på min nya relativt kolhydratfattiga diet. Då är det bara att lyssna på signalerna, ta det försiktigt och inte hålla på så länge. Själva dieten kör jag nog ett tag till, för den funkar på alla andra sätt. Utan att göra något annat, och trots en del avsteg, har jag gått ner 1,4 kilo på fem dagar. Mest vatten säkert, men det känns ändå bra. En massa onödigt vatten som skvalpar omkring i kroppen bidrar till plufsighet, så det vill man inte ha. Men det är ju ingen bantningsmetod utan snarare ett sätt att leva, så jag får se avstegen som det ovanliga och LCHF light som det normala.
På nätet finns det sajter där folk diskuterar och jämför sina erfarenheter, och vad som slår mig är den extremism som kommer fram hos många. För att äta mindre än 5 gram kolhydrater/dag, som en del gör, det är verkligen helt extremt. Betänk att en banan (kolhydratvägrarnas skräckfrukt) innehåller ca 22 gram. En hundragrams mjölkchokladkaka innehåller 53 gram, och det värsta är att när jag skriver detta så blir jag jättesugen på mjölkchoklad. Knäckebröd är i och för sig ännu värre eftersom kolhydratinnehållet i det är hela 65 g (per hundra gram), men å andra sidan äter man ju inte det hektovis som man gör med bananer och choklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar