Det känns som att foten blir bättre och bättre. Mycket hoppfullt.
Hoppfull var ju däremot inte AB:s huvudrubrik, om svinkall vinter. Igen. Man blir ju helt desperat av att läsa den!
Oh no, det får bara inte bli så! Eller, desto bättre att jag faktiskt ska tillbringa hela sex vinterveckor i Spanien. Just nu känns det smått overkligt, men både flyg och boende är faktiskt bokat.
AB - alltså, jag tycker inte alls om kvällstidningar, jag vill inte läsa dom, vill inte bli indragen i den världen av skvaller, illvilja och oärlig politik. Men AB har den absolut bästa TV-tidningen, så en gång i veckan köper vi den. Motvilligt.
I kväll började Bonde söker fru - K:s och min favoritsåpa. Premiäravsnittet var väldigt lovande. Det mysiga är att programmet är så snällt. Ingen behöver vara tuff eller "kaxig" (ett av mina hatord) eller spela nån tjusig roll. Folk bara är. Och bara det kan göra mig nästan tårögd. Kul också att, som i år, en av bönderna är lesbisk och söker en flickvän eller fru - och det inte ens kommenteras som om det skulle vara nåt speciellt med det. Det om något är ett bevis på att gayrörelsen har kommit långt.
Eftersom jag redan var lite tårögd efter Bonde söker fru, så fortsatte det när jag läste om det ryska hockeylaget vars plan kraschade idag. Hela laget är utplånat, och bland dom omkomna spelarna finns svenska landslagsmålvakten Stefan Liv. Tragiskt. Och bilderna från Ryssland, när en match avbröts när nyheterna nådde fram, var starka.
Tillvaron är alltid fylld av kontraster. Särskilt numera, när man får sån inblick i andra liv och andra världar. Är det alltid så bra?
Från det ena till det andra, så åt vi en god middag i kväll. Älskade K. tar sina nya hushållsuppgifter på stort allvar. och jag tror nästan hon får fortsätta med dom även när jag har blivit frisk och rörlig igen.
Idag blev det entrecote med ugnsrostade grönsaker och bearnaise. Mums! Det var så gott så vi delade på en flaska vin. Mycket gott franskt vin. Och "delade" innebär att K. dricker två glas och jag fyra... Ett av dom har jag kvar, så det ska jag nu långsamt avsluta kvällen med.
2 kommentarer:
Jag tror att K är en lika god hemmafru som min Fästmö! Vi blir bortskämda!!!
Fortsätt krya på dig!
Ja, man vänjer sig fort..:-) Och jag kryar på mig i snabb takt känns det som.
Skicka en kommentar