Vård enbart för arbetsföra?

Mer om sjukvården. En 71-årig kvinna i Piteå har en nervskada med svåra smärtor efter en misslyckad höftoperation. Hennes läkare skrev remiss till smärtkliniken på Sunderby sjukhus utanför Luleå. Men där tas hon inte emot - hon är nämligen inte "i arbetsför ålder". Resurser saknas.
Ganska hisnande när man tänker på det. Arbetsför ålder. (Undrar vilket som väger tyngst, åldern eller arbetsförheten. Om man väger till exempel en yrkesverksam 67-åring mot en 52-årig sjukpensionär?)

Kvinnan skulle istället lära sig leva med smärtan. Och det är klart, dom tänker väl då att hon har levt merparten av sitt liv och den smärtsamma delen blir kanske bara 12-14 år, om man utgår från medellivslängden. Det är ändå rätt lång tid att leva med ständig värk.
Hoppet står nu till allmänläkare inom primärvården. Kanske inte riktigt den kategori läkare som klarar den här typen av fall. Eller, kvinnan kan försöka få en remiss till Umeå universitetssjukhus. Det närmaste, stora, relativt nybyggda regionssjukhuset har däremot åldersgräns. Hårresande.

Sunderby sjukhus vill alltså ha arbetsföra patienter för att det ska vara "lönt" att kosta på behandling för ett icke livshotande problem som svår smärta. Det är naturligtvis inte sjukhusets eller läkarnas fel att resurser saknas. Men vad är det som händer med vården i Sverige?