När jag stod och tittade på hela Prideparaden från början till slut var det, som jag skrev i tidigare inlägg, många starka, känslomässigt berörande inslag. Och så var det vissa konstiga som till exempel den nakna tanten. Och förstås "det vanliga", med QX-bilen, ungdomsföreningar, politiska partier, Amnesty, Gaykören med mera. Jag tycker också det är härligt att se hur människor från traditionellt slutna och machobetonade yrkesgrupper kommer ut som stolta bögar och lesbiska. Polisen, Brandförsvaret, scouterna (fast dom var inte med i år) och Försvaret. Fast lite konstigt tyckte jag det var att dom försvarsanställda som gick i tåget skuggades av unga anarkistliknande personer som höll upp skyltar med hånfulla texter i pratbubblor bredvid dom, texter där dessa försvarsanställda kallades mördare och liknande. Det känns inte så Pride, det kändes aggressivt och intolerant.
Nu har jag förstått att det var en organiserad manifestation av en grupp som kallar sig Ofog. Utomparlamentariska antimilitarister på vänsterkanten. Som väl hade hamnat helt fel, både i sitt tänkande och sin handling. Det måste jag skriva om, tänkte jag upprört, men när jag har googlat lite har jag hittat två väldigt bra blogginlägg, skrivna från helt olika synsätt. Jag håller med om båda, och det finns inte så mycket mer att tillägga.
Läs Jon Voss och Tokmoderaten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar