Jag väntade och väntade igår och i natt. På den "extrema, obevekliga" smärta jag har läst om på nätet. Men lokalbedövningen har faktiskt inte släppt riktigt än, efter 22 timmar, så därför har det varit helt okej. Vid 01.30 vaknade jag och konstaterade att lokalbedövning är effektiva saker och att jag mådde jättebra. Haltade till toaletten, försökte somna om. Det gick inte, så jag slog på TV:n och tittade bland annat på en dokumentär om David Beckham. 04 stängde jag av, och då hade tån börjat kännas lite mer. Alltså tog jag min första Citodon. Kanske onödigt, men jag ville också kolla så att jag inte tillhör dom 20% på vilka Citodon inte fungerar. Det verkade fungera, för jag blev plötsligt jättetrött och kände knappt något alls av foten. zzzzz.....
Idag vaknade jag pigg och smärtfri. Men nu börjar det så smått hända saker. På något sätt tycker jag det är jätteintressant. Får se om jag tycker detsamma om fyra-fem timmar....
Nu har K. gjort frukost och jag ska stappla upp till köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar