I måndags började jag ju med LCHF igen, och sen dess har jag gått ner 1 kilo. På tre dagar. Märkligt så effektivt det är. Och den stora skillnaden jämfört med andra dieter är att det känns så självklart att äta så här. Tidigare när jag har uteslutit till exempel socker, så har det varit svårt och jag har hela tiden känt att jag har avstått från något som jag egentligen gärna vill ha. Nu försvinner suget på en gång, och jag kan se hur K. äter en kanelbulle utan att själv ha den minsta lust att göra detsamma. Men skulle jag trots allt bli sugen på det ena eller andra, ja då äter jag det. Extrem och fanatisk tänker jag inte bli.
När jag försöker komma på ett ord som bäst beskriver min känsla inför den här kolhydratfattiga och fettrika kosten så är det som först dyker upp ordet "trygg". Intressant.
Men det finns biverkningar också, särskilt i början. Det jag märker av är trötthet och tendenser till kramp i vaderna. Båda reaktioner är vanliga, enligt vad jag har läst. Och åtminstone vadkramperna borde väl bero på något slags brist? Dock är det väl inte troligt att det är en brist på något som finns i bröd och socker. Kalium möjligen. Eller ännu troligare magnesium. Jag får undersöka saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar