Dags för fotrapport igen. Efter fyra veckor kan jag meddela att det känns bättre i vissa avseenden, men på andra sätt står det stilla. Jag tycker jag känner hur tån läker ihop och stelnar, och det är inte alls obehagligt. Eftersom leden är avsågad och tån sedan fixerats med skruvar ska det alltså bli en hel och stel tå som klarar belastning. Och den här veckan har jag ofta känt hur det liksom håller på inne i tån. Det gör inte ont, det känns mer som att det stelnar och tjocknar. Precis som det ska göra.
Det här att det ibland sticker till och hugger och ilar, det har lugnat sig betydligt dom senaste dagarna. En stor. positiv skillnad.
På morgnarna, efter åtta timmars total vila, ser foten nästan normal ut. Men på kvällen är den röda svullnaden tillbaka. Att jag om drygt tre veckor ska kunna ha en vanlig sko och gå normalt känns ganska osannolikt. Men å andra sidan läser jag bloggar av folk som gjort liknande operationer, och där verkar det som att det nån gång runt vecka fem sker en markant förbättring.
Hurra för bloggar! Det finns ett par stycken som jag går tillbaka till då och då, där hela rehabiliteringsförloppet skildras, från dag 1 till det färdiga reslutatet efter x antal månader. Helt ovärderligt att kunna läsa och jämföra med mig själv. Bilder finns det också, så jag kan se att det är fullt normalt att märkena efter stygnen ser ut som dom gör.
Med andra ord: jag har gott hopp.
2 kommentarer:
Hoppas detta blir bra nu då! Jag tycker att du har varit så tålmodig!!! Jag skulle ha blivit galen om jag inte fick vara ute och gå och så.
Ja, måtte det bli bra! Och jag är en tålmodig person i mig själv. Som aldrig har haft problem att med att "göra ingenting". Bra i det här läget...:-)
Skicka en kommentar