Tre veckor efter operationen

Idag är det tre veckor sedan jag kom hem med foten i paket efter hallux rigidus-operationen. Tre veckor som jag har tillbringat inomhus (förutom den lilla taxiutflykten i lördags) och som har gått förvånansvärt snabbt trots att det har varit ganska enahanda. Inga promenader, inga turer till affären eller ner på stan, ingen frisk luft. Jag trodde jag skulle sakna det, men det gör jag inte. När jag så tydligt känner att jag inte kan gå ut och gå, att det skulle göra ont och sabba hela läkningsprocessen, då försvinner också längtan efter att kunna göra det. Än så länge är jag bara glad att slippa. Det är hur trivsamt som helst att vara hemma.

Själva läkningen har väl fastnat på något slags platå efter det att stygnen togs. I början blev det ju bättre i märkligt rask takt, men nu är det sig tämligen likt från dag till dag. Fast svullnaden går långsamt ner, och den röda färgen bleknar sakta men säkert till en förhoppningsvis snart normal fotfärg. Men det ilar till ibland, som av ett nålstick. Kanske stygnresterna som bråkar? Ibland tror jag också att det är skruvarna som känns, dom två stålskruvar som tån är sammanfogad med. Dom skruvarna kan man i så fall ta bort senare. Undrar förresten om dom ger utslag i säkerhetskontroller?

I bästa fall kan jag stödja på foten från och med den 17 oktober. En dryg månad kvar.