Dag tre efter operationen

Jag tittar på friidrotts-VM. Ganska kul - jag tycker om själva ljudet från sportsändningar, det är liksom hemtrevligt. Nu finns det ju inga stora svenska medaljhopp heller, så då blir det ännu mer avspänt. Man behöver inte vara nervös.

Senare ska jag flytta till soffan i vardagrummet och kolla på fotboll i Viasat. Två mycket intressanta matcher idag.

Jag linkar på ganska bra när jag måste förflytta mig. Det går snabbare än det gjorde i förrgår eller igår. Och jag är jätteförsiktig så jag inte ska slå i foten av misstag. Våra trösklar är ca 1 centimeter höga, men jag lyfter foten säkert 15 centimeter, för att ha säkerhetsmarginal. :-)
Det verkar i alla fall inte som att jag behöver Citodon. Det gör helt enkelt inte särskilt ont. Jämfört med vad jag har läst, hört om och väntat mig, så är det nästan skrattretande lindrigt. Däremot kommer det ju att bli väldigt tråkigt att ligga eller sitta med foten i högläge så länge. Igår var det dessutom 25 grader varmt, lite förtretligt då att inte kunna gå ut.

K. har varit och handlat idag. "Hur kändes det?" frågade jag när hon kom tillbaka.
"Konstigt!" svarade hon. Hon handlar i princip aldrig mat eller andra hushållssaker, det är min grej. Jag gillar att handla medan hon avskyr det, så det har blivit en naturlig arbetsfördelning.
Igår fixade hon maten, även det är oftast min grej. Men det började retfullt med att formen som hon skulle ta ut ur ugnen hade spruckit i två delar! Delar av maten rann ut, men hon lyckades rädda det mesta. Sen tog hon det trasiga, heta porslinet och kastade i soppåsen - som då genast började smälta!
Svettigt för stackars K., men ganska roligt var det också. Jag tänkte ta en bild, men det fick jag inte.