Pride (Onsdag)

Igår kväll kom vi hem efter fyra dagars Pridefirande i gassande sol. Som vanligt har det varit roligt och intensivt, med en del märkliga och oväntade möten också. Nu är man liksom matt och slut, och jag tänker nog tillbringa dagen i soffan framför TV:n. Stackars K. jobbar och kommer hem kl. 21, tämligen utpumpad skulle jag tro.

Vi åkte alltså in till Stockhom på onsdag förmiddag. Köpte 7-dagarskort på SL, eftersom det lönar sig bättre än att köpa styckeresor. Första stoppet var Skanstull. Enligt traditionen fikar vi på Gunnarssons konditori innan vi åker vidare, och så köper vi danska frukostbröd att kalasa på till dom kommande frukostarna. Mitt LCHF:ande hade jag bestämt mig för att ta en paus med.
Så här nöjd blev K. när hon fick latte och en jordgubbsbakelse.

Med en stor påse feta vetebröd fortsatte vi sedan tunnelbanefärden till Björkhagen och vår lånade lägenhet.

Det blev ett kort stopp där, vi ställde av oss grejerna, pustade nån halvtimme och åkte sedan tillbaka till stan.
Prideparken låg ju i Kungsträdgården i år och var för första gången någonsin gratis och öppen för alla. Området kändes väldigt stort. Svåröverskådligt. Och lite väl mycket prägel av turistande straighta familjer, tyckte i alla fall jag så där vid första anblicken.
Vi gick runt i alla fall och försökte orientera oss bland olika utställare och dom ovanligt få matställena.

En ful men snäll skylt såg vi också.

Det gick alltså att låna hörselskydd för barn och hundar för att skydda vid kvällarnas konserter. Engångsöronproppar för vuxna fanns också att få gratis. Jättebra!

Vi tog en öl på Piccolino, ett "vanligt" ställe som valt att ligga innanför Prideområdet. Klokt av dom, för affärerna gick strålande. Och självklart, varför sitta på smala träbänkar utan ryggstöd och dricka en ljummen 33-cl öl direkt ur plastflaska för 55 pix (samma öl, samma pris på alla Prideställen), när man kan sitta på en skön stol och dricka en större, iskall öl ur riktigt glas för bara en femma extra... Så tyckte vi, men det var verkligen inte tomt på parkens träbänkar hellre, och köerna för att köpa plastflaskeöl var enorma.

Vi hade stämt möte med Jill klockan 18. Hon är inte direkt någon Pridebesökare, och vi bestämde oss för att äta middag på ett ställe vid Norrmalmstorg. Zanzibar hette det, man kunde sitta ute och priserna var hyfsade. "Nej, det är säkert en turistfälla" sa K., men det var det inte. God mat, trevligt på alla sätt och vis. Jag tog för ovanlighetens skull en fiskrätt: havsabborre med nåt slags saffransfänkålstillbehör. Helt perfekt. K. åt kött, så det var ombytta roller för oss. Jill vågade sig på en enorm skål med musslor. Moules marinière. Kling och klong lät det av dom hårda skalen. Alla var nöjda med sina rätter och rosévinet var också gott.

Det var hårdrockskväll inne i parken. Hårdrockskväll. Det undvek vi nogsamt. Istället tog vi Jill med oss till Kulturhusets tak som var öppet hela dagarna fram till midnatt. Lektioner i queerdans pågick där, och den här kvällen var det salsa. Lektionen var över när vi kom, men folk dansade fortfarande till mysig latinmusik. Volymen var behagligt pratvänlig och stämningen avslappnad och härlig. Det finns en bar där också, man kan både fika och ta ett glas vin samt få något grillat att äta.
Men det var fullt. Inte en sittplats upptäckte vi, förrän K. spanade in ett litet växthus där det fanns en liten soffa och en stol. Där satt vi länge, omgivna av växter, tomma terrakottakrukor och lite allmänt blandade trädgårdsredskap. Eftersom det blivit lite kyligare ute var det perfekt därinne i värmen.

Vissa av växerna var nog av medicinalslaget, för det doftade fantastiskt gott och aromatiskt. Man ville aldrig gå därifrån, men så småningom gjorde vi det ändå. Stärkta av dom läkande växterna, glada och avspända, åkte vi hem till Björkis. Dag 1 var riktigt bra.