Byggen, buller, regler och makt

Nåt som är skönt med helgerna är att man slipper vakna till buller och slammer från bygget mitt emot. Ibland är det ett sånt fruktansvärt liv. Får se hur det blir imorgon bitti.
I fredags kom i alla fall väggarna till våning 6 (av 7) till sista etappen av Tornet. K. och jag kollade hur kranen lyfte upp sektion efter sektion och placerade dem nånstans däruppe i väntan på montering.
Den här sista etappen ska vara avslutad i början av nästa sommar, så det återstår en hel del. Den näst sista etappen är däremot klar ganska snart. Delar av fasaden har avtäckts, och det blir ett fint trefärgat hus.
Åh vad det ska bli skönt när allt äntligen är klart! Och jag vill aldrig mer bo nånstans där det pågår byggen! Hur man nu ska undvika det.

Hur mycket kan det egentligen byggas? Bostadssituationen i Uppsala blir tydligen värre och värre, trots att man ser byggkranar överallt. Men det som byggs är kanske inte vad folk frågar efter? I det stora projektet Tornet 5 kostar en trea 2,5 miljoner! Svindyrt. Och inte står det några tusentals personer i kö för att köpa de lägenheterna. Äldre hyreslägenheter med billig hyra lyxrenoveras och blir också svindyra. Var ska alla med låg inkomst bo?

Men det måste byggas ännu mer tycks alla vara överens om. Uppsala kommer att behöva 9.300 fler lägenheter än de som redan byggs eller planeras, det tror Handelskammaren. Och hur vill man åstadkomma det? Jo, bland annat genom att åsidosätta miljö- och byggplaneregler. Det ska gå fort, inget tjafs, inga överklaganden, inga hänsyn alls egentligen. (Annat än till byggföretagen och deras ekonomi.) Vill man smälla upp nya hus lite varstans, så ska man få göra det. Där hör jag så starka varningsklockor så det dånar i öronen.

Uppsalas ganska nya landshövding Peter Egardt - jag vet inte vad man bör skriva i en blogg egentligen, så jag uttrycker mig milt: Jag gillar honom inte och tror inte att han kommer att vara till någon lycka för den här staden. I en av UNT:s bostadsbilagor fanns en intervju med honom som stärkte mig i min uppfattning. Egardt. f.d. ordförande i Stockholms handelskammare berättar att "jag ser framför mig" att "drygt 100.000 personer och sannolikt betydligt mer" kommer att flytta till Uppsala län inom de närmaste 20 åren.
Han ser framför sig alltså. För sin inre syn. Tja, han kan ha rätt. Han kan också ha fel. Men ponera att det stämmer, ser han då månne var i Uppsala län dessa betydligt mer än 100.000 personer ska arbeta och bo? För hur man än förtätar innerstaden kan inte alla få plats.

Och framför allt, enligt Egardt: Byggandet ska gå snabbt och enkelt. Det som i alla lägen bör prioriteras är "tillväxt". När intressen väger mot varandra (t.ex. Plan- och bygglagen och Miljöbalken) ska tillväxten ges särskilt vikt. I detta sätter nu Egardt "ner foten". Pang. "Och mitt uttalande är vägledande för mina tjänstemän, så klart" avslutar han med i artikeln.

Men alltså, är det verkligen rätt? Har en landshövding den typen av befogenheter? Att gå in i samhällets demokratiska beslutsprocesser och styra enligt eget huvud? Har han personligen anställt några tjänstemän som ska hantera frågor om stadsplanering och bygglov?
Som sagt, varningsklockorna dånar.