Föraning om höst

Det är en annan energi i luften nu. En höstlik energi, trots att det är varmt och skönt ute. Men på kvällarna står solen lågt och det liksom biter till i luften.
Vissa saker är bra med hösten: Det händer saker, telefonen ringer oftare, allting börjar röra sig och det är en speciell spänning i luften.
Men ack, det dåliga finns också: Mörker. Kyla. Vissnande natur.

I kolonistugan grönskar det i och för sig för fullt. K. och jag var där en snabbis innan hon började jobba idag. Vi gjorde inget särskilt utan satt bara och njöt. Troligen cyklar vi dit imorgon också, med fika och varsin bok. Och jag planerar att rensa lite ogräs. Problemet är att jag inte alltid vet vad som är ogräs, men då frågar jag K. Hon brukar ha koll.

Jag skulle gärna ha en egen kolonistuga. Tror jag. Det är ju också väldigt mycket jobb, mycket att fixa med och hålla reda på. Kul korta stunder, men att åka iväg stup i kvarten och klippa och rensa och beskära och laga och måla och allt man måste göra...jag vet inte. Fast när man sitter där och njuter av idyllen, när fåglarna kvittrar och växterna frodas, då känns det som rena paradiset.

Igår när jag kom dit och gick till hallonsnåren prasslade det nåt alldeles väldigt från sagda snår. Ut kom en lång korvliknande tax! Från grannstugan hörde jag taxens matte ropa: "Men Märta, kom tillbaka. Vill du inte ha en bulle?!"
Haha! Märta stannade ett par minuter, och sedan kravlade hon tillbaka in mellan buskarna. För att äta sin bulle antagligen.
Hos den andra grannen har K. sett en hel harfamilj. Och idag kom en stor katt spatserande på grusgången utanför. Kul med djurliv! Mycket roligare än allt barnskrål på gården hemma.