onsdag 25 november 2015

Inget tjatter

Grått i Sverige men hyfsat varmt, eller vad man nu ska säga om tre plusgrader. Jag har varit hos polisen för att förnya mitt pass. Smidig hantering och bara två före mig i kön. Nya passet ska vara klart om fem dagar, det tycker jag är fantastiskt bra.
Jag fick kontrollmäta mig för att se om den uppgivna längden, 1.62, stämmer fortfarande. Man krymper ju ofta med stigande ålder, men det hade inte jag gjort. Exakt samma längd fortfarande.

På väg till polisstationen mötte jag en skolklass. Eller vad det nu var, ett tjugotal barn i 7-8årsåldern plus  några vuxna. En liten kille hoppade omkring lite vilt, de andra gick lugnt och pratade med varandra i vanlig samtalston eller var tysta och tittade sig omkring.
Alltså... Så imponerande. Jag reagerade verkligen, eftersom jag direkt jämför med Spanien. Samma antal barn där och alla hade skrikit och skränat och tjattrat, samtidigt, oavbrutet, på högsta volym. Ljudet hade hörts i hela kvarteret.
Jag är urtrött på spanska barns oväsen! Och på deras föräldrar som i de flesta fall förväntar sig och uppmuntrar skrikandet. Det är som att ju högre barnen låter desto bättre är det. Högt ljud = då är barnen glada. Och många spanjorer gillar inte tystnad, jag tror de är lite rädda för den. Å andra sidan tycker många också illa om den ständiga ljudnivån, har jag märkt, men de tror att det måste vara så.

I alla fall så är det förstås bara att njuta av den relativa tystnaden när vi är i Sverige. Inget falsettskrän, inget tjatter. Så skönt!




Inga kommentarer: