Rensar och röjer

Pust, vad vi röjer! Och vilken tur att Återbruket ligger tvärs över gatan! Flera hyllmeter böcker, diverse småprylar, samt dator, skrivare, lampa, och dessutom några möbler har vi kånkat dit. Det är kul när nån liten hylla eller byrå tas emot, och så är den borta nästa dag. Förhoppningsvis blir köparen glad över sitt fynd.

Tur att vi har lite tid på oss innan vi ska flytta. Vi har bott i lägenheten drygt åtta år, och nu blir det skrämmande tydligt att vi har varit väldigt bekväma och fyllt allt ledigt utrymme med saker som vi egentligen aldrig använder. Bort, bort med krukor, hyllor, oanvända kläder och allt möjligt.
Tydligt också att vi aldrig har dammat på...hm, ja, på vissa ställen alltså, kanske typ nästan aldrig. Eller varannat år. Till och med K. börjar känna att det är nästan sunkigt.

Minst en tur om dagen till Återbruket blir det. Ibland är det lite uppslitande, till exempel när en liten köksbokhylla jag alltid älskat och haft nytt av måste bort, men jag är alltid väldigt glad efteråt. Så befriande!

Samkönat

Jag satt och funderade på vilka länder som har godkänt samkönade äktenskap. Detta efter att ha läst en artikel i QX där det stod att New Mexico är den trettonde delstaten i USA som legaliserar det, och det var rusning till vigselförrättaren. Eller nåja, det är en liten delstat så då kan man väl kalla fyra-fem par för "rusning".
Kul hur som helst. Och tretton delstater i USA - det tar sig.

Vilka fler länder? Jo:

Sverige
Danmark
Norge
Island
Holland
Belgien
Frankrike
Portugal
Spanien
Kanada
Sydafrika
Uruguay
Nya Zeeland
Argentina
Brasilien
I Israel har samkönade äktenskap juridisk giltighet om de ingåtts i utlandet.
Mexiko har likhet med USA samkönade äktenskap i vissa delstater.

Jag tycker det är rätt bra, det har hänt en del de senaste decenniet, även om vissa delar av världen är helt orepresenterade i listan ovan. Särskilt kul att flera djupt katolska länder är med. Religion behöver alltså inte vara ett hinder för tolerans och mänskliga rättigheter.
Ännu bättre blir det när man räknar upp de länder som visserligen inte hunnit till äktenskap än, men som infört registrerat partnerskap:

Finland, Tyskland, Luxemburg, Storbritannien, Schweiz, Andorra, Slovenien, Tjeckien, Ungern, Ecuador, Colombia, Österrike, Irland och Liechtenstein. Plus ytterligare ett antal amerikanska delstater.

Som sagt: nog har det hänt en del. Ecuador och Slovenien, vem hade gissat det?
Siffrorna är hämtade från RFSL:s hemsida.

Tänk att bo så!

iPhone 5 lär ha en väldigt bra kamera. Men jag tycker inte alls att den är bra. Bilderna blir oftast för mörka, och man ser inte detaljer. Min kanske är felkalibrerad på nåt sätt? iPaden däremot har en jättebra kamera, men den har man ju inte med sig på samma sätt.
Min mobilkamera kan alltså inte göra denna balkongutsikt rättvisa:

Och nu blir ju bilden, som i bildprogrammet är för mörk, snarare för ljus.

Hur som helst, igår besökte jag Reimersholme, dit min gamla kompis Viveka har flyttat. My God! Att det finns nåt så otroligt fint nästan mitt i Stockholm! Dels var det utsikten över vattnet, träden, de vackra gamla träbåtarna och så Västerbron lite längre bort. Lägenheten var dessutom helmysig, men det som fick mig att nästan gråta var utomhusmiljön. Direkt utanför porten ligger en badbrygga. Går man till vänster finns en liten gång- och cykelväg som går runt den lilla holmen, och längs den finns fler badställen plus stora gräsmattor, grillplatser, soffor, picknickbord... Och så en hel del hus, bra placerade, insmälta i miljön.

Vädret var ju strålande, så det var fullt med folk ute. Många badade lite här och var, och det kom både barnfamiljer och 75-åringar promenerande i badrockar. Andra låg på gräsmattor och läste, solade, fikade, drack vin, pratade eller sov! Det var som i en film om svunnen idyll. Ingen musik nånstans, inget bröl. Bara trivsamt och lugnt.
Alltså, jag fick nästan tårar i ögonen.
Det får jag nästan fortfarande när jag tänker på denna osannolikt häftiga boendemiljö.

Naivt och tragiskt.

Några vänsterpartister åker till Somalia för att "delta i ett demokratiprojekt". Är de riktigt kloka? Kan man då fråga sig.
Somalia anses vara ett av de farligaste länderna i världen, UD avråder från att åka dit och har också uppmanat de svenskar som finns där att lämna landet. Hjälporganisationer har också lämnat, det gäller bland annat Läkare utan gränser. De kan inte längre ha någon verksamhet i Somalia pga våld, mord och kidnappningar.
Men i Vänsterpartiet bedömdes läget vara säkert.

Det kostade två liv. Dels en av vänsterpartisterna som själv hade somaliskt ursprung, och dessutom en säkerhetsvakt. Beväpnad milis stoppade bilen de färdades i och sköt vilt. "Målet" var högst troligt att kidnappa den västerländska kvinna som var med: Stockholmspolitikern Ann-Margarethe Livh. Hon höll enligt egen utsago fast sig när angriparna försökte dra henne ur bilen, och attacken avbröts av någon anledning som jag inte har hört. Kvinnan blev i alla fall skottskadad. Och, som sagt, två män dog.
Så dumt, så naivt att göra en sån resa! Om till och med Läkare utan gränser drar därifrån, då ska man ta läget på allvar.
Vilka betalade, undrar jag också. Var det privat eller stod Vänsterpartiet för kostnaderna?
En tragisk händelse, och så onödig.

Och vad ska man säga om den S-politiker i södra Sverige som hoppade av sina uppdrag eftersom en av hennes partikollegor har släktingar som sympatiserar med Sverigedemokraterna? Släktingar! Så nu ska hela släkten vara politiskt-ideologiskt renlärig, annars...men, det är så korkat så jag finner inte ord.
Denna politiker kan alltså inte samarbeta med personer vars farfar eller bror eller moster har "fel" åsikter. På nåt sätt är också det väldigt tragiskt.
Och det är förstås bra att hon avgick, eftersom hon uppenbarligen är politiskt helt omogen och absolut inte har en susning om vad demokrati innebär. Men vad är det för folk som väljs in i kommunalpolitiken egentligen?

Slöj-gate?

Hela den här slöjaffären är ganska konstig. Är det ett slags slöj-gate?
Direkt när jag läste om det fick jag en underligt misstänksam känsla. Inga vittnen, inga bevis, ingenting. Men en svensk kvinna konverterad till islam anmälde att hon blivit attackerad av en rasist.
Stora trumman i all media.
Men fortfarande, inga vittnen, ingen vet egentligen nånting om vad som hänt.

Jag kan inte ens säga hur misstänksam jag blev.

Och så i förrgår (var det väl?) ringde en kille in till Cissi Elwins direktsända radioprogram. "Ali" kallar han sig och säger att han och hans kompisar spelade fotboll  alldeles i närheten av den rasistiska attacken. Bara det att enligt "Ali" var det ingen rasistattack, utan den som slog kvinnan var hennes egen man.
Sen dess har det varit helt tyst i media.

Det är bara too much. Det som är mest too much är att tidningarna bara tiger istället för att skriva om utvecklingen, om det eventuella vittnet och vad det innebär för hela caset.

En annan sak: Tidningarna skriver om att händelsen, den påstått rasistiska attacken, väckt reaktioner hos FN! Bara det att reaktionerna kommer från "Svenska FN-förbundet" som är en ideell förening som har noll och ingen anknytning till riktiga FN. Hur kan de få ha det namnet, det kan man man undra. Snacka om vilseledande. Snacka om att journalister antingen är totalt okunniga eller väljer att bortse från vad detta "FN-förbund" står för och då också väljer att medvetet lura sina läsare.

Personligen blir jag inte ett dugg störd av att folk bär slöja, alltså typ huvudduk. (Men jag mår illa när jag ser burkor.)
Det svenska sympatislöjbärandet är ändå patetiskt.
Hur många kvinnor tvingas bära slöja?
Hundratusentals, eller snarare miljontals. Vad mysko att svenska kvinnliga politiker ställer upp på det.

Kastar och grejar

Aktiv dag idag. Jag har kastat saker och gått med annat till Återbruket. Dit bar jag två kassar med böcker och en felfri oanvänd scanner med alla tillbehör och manualer. Otroligt bra att ha Återbruket så nära. Två vändor blev det, och imorgon blir det fler. Vi kommer nog att gå dit varje dag framöver.

Min gamla dator, Mac Performa från 1996, har jag tömt. Raderat. Den och en skrivare ska iväg imorgon. Och eftersom jag är en sån som har kvar alla runt omkring-grejer, så har jag disketter oh manualer och God knows what. Jag blir själv förvånad över vad jag hittar i gömmorna.
Så skönt att bli av med allt!

Stora beslut

Att det är lite glest mellan inläggen beror inte på att det inte händer något. Tvärtom. Viktiga beslut har fattats, och efter flera år av tämligen lugn och stilla tillvaro när K. och jag liksom haft svårt att bestämma oss för saker och ting, stundar snart förändringar.

Vi ska sälja lägenheten, det är en stor grej. Den är jättefin, vi älskar den, den är rymlig, snygg, central, bra på nästan alla sätt. Men dyr. Om vi menar allvar med att vara i Spanien halva året, så måste vi byta ner oss här hemma. Och nu har vi som sagt bestämt oss på riktigt. Mäklare har varit här och värderat, och om den värderingen stämmer får vi ut det vi hade hoppats på och kanske lite till. Fast mycket kan hända, eftersom det inte blir försäljning förrän efter nyår. Går priserna dramatiskt ner så avvaktar vi.

Under tiden som vi är bortresta, så kan det alltså hända mycket. Det kan bli så att vi kommer hem och har en såld lägenhet och snabbt måste hitta nåt annat samt packa och rensa inför en flytt från en femma till en trea eller kanske rentav en tvåa. Mycket rensning blir det. Alla som varit hemma hos oss vet att vi inte har det minimalistiskt och sparsmakat... Det gäller att tänka praktiskt och skippa all sentimentalitet!

Hur kan vi alls tänka oss en tvåa? Jag ensam skulle inte rymmas i en tvåa, och K. skulle definitivt inte göra det. Att då bo i en båda två känns lite märkligt. Men vi satsar hellre på att ha nåt större i Spanien, och vi kommer troligen inte alltid att vara hemma (i Sverige) samtidigt. Så det blir verkligen downsizing.

Ett annat stort beslut: K. har sagt upp sig från jobbet. Hon fick helt enkelt nog. Och med tanke på alla möjliga omständigheter känns det helt rätt, det var på nåt sätt en pusselbit som gjorde att allt annat föll på plats.

Sen har jag dessutom fått en tid för fotoperation den 23 oktober. Pust.

Världens viktigaste naglar?

Om några timmar är VM i friidrott slut. Inga direkta framgångar för Sverige. Jo, förstås, guldet som etiopiska nyinvandrade löperskan Aregawi tog. I övrigt var medaljerna aldrig nära, och många presterade som vanligt under sin kapacitet.

Emma Green Tregaros femteplats i höjdhopp var den bästa placeringen efter Aregawis guld. Men Emmas regnbågsfärgade naglar var det som väckte störst uppmärksamhet, nästan i hela VM faktiskt.
Helt otroligt att en så liten finurlig markering kan väcka sån uppståndelse. Så kontroversiellt är det alltså att offentligt, i ett internationellt sammanhang, stödja gayrörelsen. Mycket bra gjort av Emma Green Tregaro! Men i finalen var regnbågsfärgerna borttagna efter uppmaning från internationella friidrottsförbundet. De hade ju å andra sidan fyllt sin funktion.

Sen undrar folk varför Pride behövs.

Aktioner i kyrkor

Med både intresse och trötthet noterar jag vad svenska tidningar och kolumnister skriver om det feministiska nätverket Femens aktion i en moské. Kvinnor tog av sig på överkroppen och det blev förstås ett väldigt liv.
De skribenter som kommenterat det hela tycker att Femen har rätt i sak men att det är olämpligt att genomföra en sån aktion i en moské. Det religiösa rummet ska respekteras, att ha kontakt med Gud är nog svårt och behöver verkligen inga politiska aktioner som försvårar ytterligare osv. Man ska absolut inte kränka de troende.

Okej. Men då säger jag bara: Pussy Riot. Som trädde rakt in i det heliga rummet i en rysk ortodox kyrka, de protesterade mot hyckleri genom att helt överraskande spela punkmusik mitt bland böner och rökelse och religiös hängivenhet. Detta applåderades av media överallt. Ingen skribent/journalist, mediaperson (utom kanske nån traditionellt kristen som ingen tycks ta på allvar) framhöll att det kan vara...tja, olämpligt att genomföra en sån aktion i en ortodox kristen kyrka. Det religiösa rummet ska respekteras etc. Nej, det argumentet var ytterst sällsynt. Däremot höjdes Protesten till skyarna.

Tydligen: Det finns bara en religion som bör respekteras. Inte för att den är bättre än andra, utan för att...ja, varför? Den börjar på i och behandlas med större vördnad än nästan något annat i det svenska samhället. Jag kommer nog aldrig att förstå varför.

Höstenergi

Jag har tur med störtskurarna. Till exempel idag vräkte det ner nåt alldeles väldigt. Sen blev det hur soligt och fint som helst, och jag gick ut på diverse uppdrag. Passade på att handla på Kvarnen, och när jag var klar och på väg genom gallerian för att gå hem, såg jag hur folk kom utifrån med genomblöta paraplyer och droppande från diverse klädesplagg. Men det måste ha varit en mycket kort skur, för den hade precis börjat avta och på min korta väg hem slutade det regna och solen kom fram.

Men nog känns det att hösten närmar sig. Något jag också märker det på är att jag får en viss sorts energi, en typisk höstenergi som får mig att vara aktiv och ta tag i saker. Som att ringa nyttiga samtal till försäkringsbolag, mäklare och sjukhus.

Aldrig tänkte förut på att man behöver speciella försäkringar om man vistas länge utomlands. Tanken att nåt skulle kunna hända har aldrig ens slagit mig! Men nu har jag insett att det nog är bra att ha en kompletterande reseförsäkring när man är borta mer än 45 dagar. Har också, efter de nyttiga telefonsamtalen, insett att det är väldigt dyrt. Att komplettera med 45 dagar extra för K. och mig kostar mer än hela övriga hemförsäkringen. Suck.

Och mäklare. Det kommer en på fredag för att värdera vår lägenhet, helt förutsättningslöst. Äntligen är vi överens om att vi måste "byta ner oss" om vi ska vara i Spanien en stor del av året.
Får se hur det går.

Och min sakramentskade fotoperation...nu tror jag att Enköping har lagt papperen i fel hög, för när jag ringde i slutet av april var de rätt säkra på att jag skulle få en återbudstid i början av sommaren. Så blev det inte, och nu är tremånadersgränsen passerad med råge. En tid i höst borde jag väl ha fått vid det här laget?
Men att ringa Enköpings lasarett står fortfarande kvar på min lista. Planen är att göra det imorgon.

Blandade notiser

Jag har knappt vågat gå in på min egen blogg, för jag vill inte veta hur länge sen det var jag skrev ett inlägg. Okej, det var typ tre veckor sen. Lång tid. 

Men jag testar väl igen.

Inget direkt revolutionerande har hänt sen sist. Vädermässigt har det varit fantastiskt, sällan under 20 plusgrader, oftast runt 25. Och jag har varit nästan helt ledig och kunnat njuta fullt ut av sommaren.

Frysen är fullproppad med diverse askar. "Hallon -13" står det på dem. Hallon plockade i S och T: s kolonistuga. Världens godaste hallon dessutom.

Nåt som vore väldigt hemskt: Om frysen går sönder.

Eftersom S och T är bortresta har K och jag haft tillgång till kollan. Vi har cyklat dit och bara suttit i värmen och suckat av välbehag. Rätt mycket rosevin har vi druckit. Nåt enstaka ogräs har vi väl ryckt upp också, och jag har klippt gräset. Nåt som är jobbigt är små nedfallna plommon som man inte ser förrän handjagaren får tvärstopp...

Att plocka hallon är däremot aldrig jobbigt, trots vassa grenar och bett av arga insekter.

Idag tänkte jag titta lite på friidrotts-EM. Men det går ju inte, eftersom det sänds i fyran. Varje gång jag slår på TV:n är det reklam! Jag orkar inte med reklamavbrott mitt i tävlingarna, så jag lyssnar på musik istället.

Väldigt mycket lyssnar jag på musik, för jag har två nya vänner: Iphone och Big Jambox heter de. Och de kommer mycket bra överens.

Alltså, för att ha dröjt så länge med att skaffa en smartphone har jag blivit förvånansvärt snabbt tillvänjd. Jag pratar inte mer i mobilen nu, men jag gör allt det andra. Fotar, skickar SMS, surfar, mailar, spelar spel. Nu lyssnar jag även på musik. Har äntligen fattat vitsen med Spotify. Makalöst bra! Och telefonen connectar jag trådlöst med den lilla lådan på bilden - riktigt bra ljud!

Jag kan inte sluta lyssna. Nästan allt finns, Musik jag aldrig fått tag i tidigare, gamla godingar, nya skivor med favoritartister, klassisk musik...jag blir nästan galen av utbudet!

Det varnades för åska och oväder idag, och för nån timme sen brakade det lös. En enorm åskknall, en stormaktig vind och en störtskur. Det kom som från ingenstans, för innan dess var det hur fint som helst. Ovädret var kortvarigt. Men några mäklare som haft en visning här nånstans råkade ut för det. De sprang som små snabba, deseprata illrar, på väg mot bilen, i sina mörka kostymer, med mäklarskyltar i händerna. De hade kunnat vänta fem minuter, så var allt över.

Jag stod på balkongen och betraktade skådespelet. Såg då också hur en kille kom cyklande i raketfart och sladdade och kraschade alldeles här nedanför. "Åh nej!" sa jag högt för mig själv, för det såg väldigt våldsamt ut. Han låg kvar ett tag alldeles stilla, och jag var beredd att ringa ambulansen. Men när han känt efter och märkt att han fortfarande levde, tog han sig upp. Med ont i handen som det verkade.

Tråkigt med omkullcykling, men bra att han inte slog ihjäl sig.

Nu börjar himlen bli dovt grå igen. Kanske kommer det mer?