Soligt, lugnt, inre gnag

Otroligt, det har inte regnat idag! Inte en enda droppe. Tvärtom, det har varit en solig och fin dag, och jag har varit ute flera vändor. Lite huslig nytta har det också blivit. Dammsugning, tvätt och sånt. Och så finns det jobbsaker jag borde ta tag i, men där känns det allmänt blockerat. Okreativt. Hoppas det är tillfälligt.

En intressant sak är att jag har tröttnat på fotboll. Det som brukar vara så kul att titta på. Nu när jag slår på TV:n och kopplar in Viasat och bänkar mig för en spännande Premier League-match, så är det bara...tråkigt. Engagerar mig inte ett dugg. Konstigt.

Den kommande veckan ser ut att bli omväxlande och rätt så trevlig. Men på nåt sätt går jag och väntar på att det ska Hända Något. Alltså nåt oplanerat och halvt omstörtande. Inte för att jag vill att det ska bli så omstörtande, det är bara en liten inre gnagande känsla jag har. Kanske är det helt fel. Kan man ju hoppas. Eller är det månne det som behövs?

Pridepelare, storlek XXXXS

"Hurra vilket fynd!" ropade K. när hon kom in genom dörren. "Vilken tur jag hade!"
Vad hade hon fyndat, jo två smutsiga plaströr. Spill från bygget här bredvid.

Efter den framgångsrika designen av pelaren på Sergels Torg har K. fått "pelarfnatt" - allt som liknar pelare/rör/cylindrar tar hon till ateljén i syfte att måla samma mönster på dem som på den stora pelaren. Så det blir likt små lättplacerade skulpturer, pridepelare i miniformat. Rätt kul idé.
Nu var de här lite sandiga och leriga, så de blev rengjorda i badkaret så att de ska vara målningsbara. Där står de förresten fortfarande.

Bra karma eller bara dumt?

Idag fick jag syn på en fin randig tröja som jag inte behövde och som var för dyr. Stickad bomull, randig, färgglad. Lite gammaldags halsduksmönster,
Det sista jag behöver är en till tröja, tänkte jag. Och hjälp vad den kostar mycket.
Men hur ofta hittar man såna färgglada randiga tröjor? Snart kanske det bara finns svarta och bruna och olivgröna kläder. Så var det faktiskt i ganska många år, och den tiden kan komma tillbaka. Så jag provade den glada tröjan, det fanns två kvar, båda i storlek M. Jag brukar gilla L bäst. Men M-tröjan passade. Rymlig men inte för säckig. Äh, jag tar den, bestämde jag.
"Det blir xxx kronor." sa tjejen i kassan - och det var 400:- mindre än vad som stod prislappen. Fortfarande var det dyrt men i alla fall mer rimligt.
Så bra, tänkte jag, det kanske är rea fast det inte stod något. Och då kläckte jag ur mig: "Jag trodde den var dyrare."
"Jaså, hm, ja, oj, jag slog in fel artikelnummer!" sa tjejen i kassan. "Jäklar också," sa jag.
Varför sa jag något, varför tog inte min nya tröja och gick hem med känslan av att ha tjänat 400 spänn?
Så otroligt dumt. För den tjusiga dyra butiken skulle det inte spela nån roll. Jag försökte trösta mig med att jag kanske plussar på en del god karma, ärlighet lönar sig och så vidare. Men...jag grämer mig lite fortfarande.

Delar av det glada halsduksmönstret

Bluff och grått

Jag stänger oftast av mobilen på nätterna, men igår glömde jag det. Vaknade därför strax före sju av ett SMS-pling! Jag som inte gillar SMS överhuvudtaget, och det här var dessutom nåt bluffaktigt om att man skulle gå in på en viss internetsajt och få en gåva från Apple. Att det var bluff framgick av det taffliga språket. Och tydligen har dylika SMS skickats till folk lite varstans den senaste veckan. Risken är att vissa blir lurade att gå in på den angivna sajten och trycka in den kod som stod i SMS:et, och då kan skadlig kod överföras till datorn! (Har jag nu googlat fram.) Så tröttsamt med dessa skurkar och bedragare överallt!

Tröttsamt med dagens väder också. Så oerhört tunggrått så det behövdes dubbla lampor i alla rum. Jag tände faktiskt nästan överallt, för jag mår inte bra av gråmörker.
Däremot var det ganska varmt, så när regnet så småningom upphörde tog jag en hyfsat lång promenad.

Så gott som helt ledig har jag varit idag. Skrivit klart och printat ut ett informationsblad från brf, samt nålat fast det på anslagstavlor i portarna - det var det enda på dagens lista!
Ledigheten tillsammans med vädret, tillsammans med att jag har legat på soffan och läst, tillsammans med att jag pratade med min syster som var jätteförkyld, gjorde att jag på nåt konstigt undermedvetet sätt fick för mig att jag också var sjuk! Insåg förstås snart att så inte var fallet, och det var då jag gick ut på min långa promenad. Stötte ihop med en kompis som var glad eftersom han åker till Istanbul i övermorgon och där är det 25 grader varmt.

Ikväll är det Bonde söker fru. Ett av mina favoritprogram. Nu ska jag återgå till läsningen.

Joggat

Plötsligt fann jag mig i färd med att ta på joggingbyxor och diverse tröjor. Joggingskor har jag ju alltid, det är enda sortens skor jag kan ha numera.
Jag vill ut och springa lite, tänkte jag. Till min egen förvåning.
Så det gjorde jag. Märkligt. Det var första gången sen jag opererade foten för ett drygt år sen, så visst kändes det ovanligt. Och även då, för ett år sen, var mina joggingförsök sällsynta och korta eftersom knölen gjorde ont.
Det var i alla fall skönt idag, trots att jag gick mer än jag sprang. Jag kände fläktar av mitt gamla liv med regelbunden träning...
Att det blev av nu beror förstås på att foten känns bättre än den har gjort tidigare. Och inga efterreaktioner har jag fått. Hurra! Så nu kan jag återuppta i alla fall en del av mina gamla vanor. Det gäller kanske att passa på, om nu även fot nummer två måste opereras.

Efter det här trevliga lilla träningspasset åt jag lammfärsbiffar med örter, vitlök och brieost (rester från i fredags) samt stekt blomkål och tomat med brynt vitlökssmör. Vilken lyxig måndagsmiddag!

Hemma efter fest

Nu är vi hemma efter ett späckat festdygn i Stockholm. After Dark var (som vanligt) jättebra. Även maten på Hamburger Börs var väldigt god, och hela besöket var så där lyckat så man vill göra det igen. Kanske blir det så också - K. är i alla fall helt inne på det.

Innan vi tog T-banan till Sthlm C och därifrån tåget till Uppsala, passade vi på att ta en promenad i Bromma. Perfekt höstväder. Och vilket mysigt litet "centrum" vi hittade, med bland annat en riktig fiskaffär (den lär vara berömd, folk från hela Stockholm åker dit och handlar) och dessutom en riktig köttaffär. Fantastiskt, sånt hittar man inte på så många ställen längre.
De berömda Per Albin-radhusen passerade vi också, och det var kul att se dem.

Eftermiddagen har varit lugn, och det kommer även kvällen att bli. Lite fotboll på TV. Ett varmt bad. Goda rester från kylen. Laddning inför den kommande veckan, som i mitt fall ser ut att bli ganska behaglig.

Laddning inför festhelg

Här sitter vi och spelar wordfeud. K. i ett rum, jag i ett annat. Det går bra för mig, och nu har jag så bra wf-statistik, så, ja...jag kommer inte ihåg när jag senast förlorade mot nån. Ett osannolikt flyt har jag haft de sista veckorna.
K. har länge pratat om att köpa en Iphone. Hennes gamla mobbe började visa trötthetstecken för ett bra tag sen. Nu har det blivit av, och glad i hågen installerade hon wordfeud.
Jaja, tänkte jag, för K. är lite halvdyslektiker. Det här är ingen match, jag kan spela medan jag gör annat, tänkte jag också.
Men så lätt är det inte. Märkligt nog försvinner dyslexin, eller snarare skärps ordförmågan upp till en ny nivå, när det handlar om tävling. Så helt kan jag inte slappna av.

Men i alla fall, vi har en lugn hemmakväll. Laddar inför morgondagen, för den blir desto festligare. Redan i mars bokade vi biljetter till After Dark på Hamburger Börs, och nu är det dags. Vi har en riktig festhelg i Stockholm - åker imorgon fm och kommer hem söndag em. Först till Bromma och den övernattningslägenhet som Siw och Bengt kan erbjuda. De vill bjuda på en drink också, så det blir en trevlig inledning på kvällen innan vi sammanstrålar med Anna och Marlene. På Hamburger Börs blir det middag, vin och helt säkert en fantastisk show. Sen övernattar vi i Bromma och blir bjudna på lunch innan vi åker hem på söndag. Det ska bli toppenkul!

Stackars nollor

Uppsalas minsta lokaltidning, alltså den lilla, lilla gratistidningen som heter 018 eller nåt liknande, hade en intressant löpsedel idag:

NOLLOR TVINGAS SLÅ SIG MED RÅA FISKAR

Exakt så stod det. Över hela löpet. Jag läste och förundrades och småskrattade för mig själv när jag gick hem. Men det är ju synd om nollorna, alltså de nyanlända studenter som tvingas...slå sig med råa fiskar, nejmen, vad f-n, vem kommer ens på en sån sak?! Tänk om det är abborrar med jättevassa ryggfenor. Eller tunga laxar. Ålar vore heller inget vidare. Små strömmingar går väl an, men vad kladdigt och äckligt.
Hm, jag ångrar att jag inte tog ett exemplar av tidningen, så jag fick veta detaljerna i fiskslåendet.
Var får de till exempel tag i fiskarna? Fiskhandlaren?

Men framför allt undrar jag alltså vem/vilka som kläckt idén. Lite sjukt tycker jag nog att det är.
Och det här med nollning, alltså - varför? På min tid fanns ingen nollning. Det är nästan förbjudet att säga att något var bättre förr, men jag tycker att det finns ganska mycket som var det. Klart bättre var det att man kunde börja plugga på universitetet utan att bli utsatt för överspända, hysteriska, halvsadistiska ritualer!

Böcker och nästan svimning

För några dagar sedan berättade lokaltidningen att en man blivit inlåst i ett antikvariat efter stängningsdags. Personalen hade gått hem och mannen kunde inte ta sig ut. För hans del blev det till att plinga polisen som i sin tur skickade efter antikvariatets ägare som släppte ut den (förhoppningsvis fortfarande) bokälskande mannen.
Idag stod det om två pojkar som blivit inlåsta på Stadsbiblioteket efter stängning! De kunde inte ta sig ut etc. etc.
Vad blir det härnäst? Tre personer inlåsta i en bokhandel? Så blir det en fin inlåst-bland-böcker-trilogi.

Och på tal om trilogi: jag läser en just nu. Haruki Murakamis 1Q84. K. var helt begeistrad över den, och jag gillar den också. Har hunnit halvvägs in i första delen, så mycket återstår. Eftersom jag läser väldigt snabbt är jag glad när böcker är tjocka. Nu är det alltså tre normaltjocka volymer som förhoppningsvis räcker ett par veckor.

K. håller också på med en trilogi, nej en kvartett är det faktiskt. Fyra böcker sammanslagna i en. 1224 sidor. Mollisan Town heter denna tegelsten, och huvudpersonerna är mjukisdjur. Som lever helt vanliga liv och heter sånt som Eric Björn, Josephine Lamm och Sam Gasell. "Mjukisdjuren smuttade på vodkan" - såna meningar finns det, och K. skrattar högt när hon läser på kvällarna.

Skrattat har hon dock inte gjort ikväll. I början av oktober får boendet där hon jobbar en ny utförare (eller vad det nu heter), och det innebär att alla scheman har gjorts om. K. var ledig idag men gick ändå till jobbet för att kolla lite på sitt schema. Hon anställdes på speciella villkor, bland annat att enbart arbeta kvällar. Men det gäller inte längre, och alla tider och alla pass är helt annorlunda än tidigare.
Så när vi satt vid köksbordet och K. gick igenom de tider hon har fått under en tioveckorsperiod - så höll hon på att svimma. Alltså bokstavligen. Plötsligt blev hon alldeles blek, andades konstigt och viskade "oj, jag blir så yr. Kan du hämta lite vatten." Så jag snabbt till kökskranen och fyllde ett stort glas med kallt vatten. Yrseln gick över efter nån minut, men det var lite läskigt.

Det kan man kalla extrem reaktion! Synd om K. Både hon och jag vet att hon inte kommer att orka att jobba enligt det schemat. Hon har gått in i väggen tidigare, och motståndskraften är inte lika stor som den var en gång. Så vi får se vad som händer.

I såna här lägen kan det i alla fall ge en viss tröst och förströelse att läsa om intriger och fester bland mjukisdjuren.

Stillsam septemberlördag

Ledig dag idag, faktiskt ännu ledigare än igår.
K. har hittills sålt fyra tavlor på Galleri S, och två av dessa har köparna tagit hem, så hon gick dit med två nya verk. Sen bestämde vi oss för att ta en fika på stan.
Fantastiskt septemberväder, soligt, milt och vindstilla. Det innebär också att det är knökfullt överallt, och även på  Fågelsången (som vi till slut hamnade på) ringlade sig köerna långa. Men vi hittade platser ute i alla fall.

Det ser ut som en riktigt vrålfika, och det var det också. Fast inte fullt så extrem som man kan tro av bilden. K. köpte bullar med sig hem också.

Efteråt tog vi en promenad genom Stadsparken, längs Fyrisån. Idylliskt, och precis en sån sak man alltid vill göra när det är helg och vackert väder. Sällan gör man det, det är mer ett slags ideal som inte förverkligas av olika anlednngar, men den här gången fick vi till det. Myste bland alla andra flanörer, helt oplanerat och kravlöst.
På väg hem tänkte vi: ska vi verkligen gå hem? Varför inte passa på och sitta ute och ta ett glas vin eller något? Bara det att vi var fortfarande så mätta, så ingen av oss trodde sig orka få ner ens ett glas vin. Möjligen är det första gången det har hänt.
Så vi gick verkligen hem. Spelade wordfeud i koncentrerad stillhet.

Längst ner på en husvägg på Svartbäcksgatan upptäckte vi ett litet konstverk som inte har funnits där så länge. Liknande små målningar finns på några andra ställen i stan, bland annat vid resecentrum. Väldigt fint. Så ska "gatans konst" vara!

Inte så mycket

Den här dagen har hittills innehållit:

En snabb promenad till stan
Ett besök på Stadsbiblioteket
Ett effektivt och bra möte
Kort visit i K:s ateljé
Inköp på Ica
Träff med S. och A.
Vrålfika med mängder av kolhydrater

Ja, det är det hela än så länge. Inte så mycket alls. Ganska fritt och ledigt egentligen. Det känns verkligen som att helgen har börjat.

Rånad pappa

Det kan inte stämma, som Brottsförebyggande Rådet ofta hävdar, att våldsbrotten stadigt minskar. Att det var värre förr. När var detta "förr" undrar jag då. Hur många som växte upp på 50- och 60-talet hörde ens talas om exempelvis gruppvåldtäkter och ungdomsgäng som misshandlar pensionärer?

Numera behövs det ganska mycket för att upprördhet ska väckas. Det senaste, när en berusad man ramlade ner på ett tunnelbanespår och då blev rånad och lämnad på spåret istället för hjälpt, är ändå så grovt, så magstarkt, så ingen kan vara oberörd. Vad har hänt med människor och med samhället?
Och vad bra att det finns övervakningskameror. Mer såna!

Jag såg ett inslag i ABC-nytt om denna händelse, och då reagerade jag på en hel annan sak. En språklig sak.
Den rånade mannen var småbarnspappa och kallades konsekvent för "pappan" i hela inslaget.
"Pappan föll ner på spåret."
"Mannen rånade pappan, tog hans plånbok och en guldkedja."
"Pappan låg kvar på spåret när tåget kom."

Etc., etc.

Men vad är det för muminspråk?!
Att använda ordet pappa i det sammanhanget förutsätter ett släktskap.
Eller ska nu människor definieras i första hand utifrån eventuellt föräldraskap? Kommer vi att få läsa och höra i media att "en pappa misshandlade en mamma" eller "en 40-årig pappa rymde igår från Kumla" eller "två pappor och en mamma omkom vid olyckan".

Infantilisering. ABC-nytt tyckte kanske att fallet blev mer ömmande om man poängterade att den rånade mannen har barn. Infantilisering hur som helst.

Och inte ska väl pappor vara ute på natten och bli så stupfulla så de inte kan ta vara på sig utan ramlar ner på t-banespår. Särskilt inte när vargar i mänsklig hamn stryker omkring överallt och är beredda att göra vad som helst, att bryta mot de mest elementära grunderna för att få kalla sig just människa, för att roffa åt sig några hundralappar.

Linné Hörnan - andra chansen

Idag träffade jag Monic för en fika på stan. Hon gillar Kafé Linne Konstantina men jag retar mig på att de tar mer betalt för en stor kopp te än för en liten. Lite extra varmvatten liksom. Inte så många kronor visserligen, det är väl en femma, men ändå. Jag frågade tjejen bakom disken om det ingick påtår, dvs om man får ta mer vatten när man dricker te.
"Javisst," sa hon.
"Varför kostar då en stor kopp mer än en liten?" frågade jag.
Då tittade hon på mig som om jag var verkligt korkad:
"Ja, men, om man har en stor kopp kan man ju fylla på mer."
Vem är korkad här, tänkte jag.
"Och en del kanske inte vill hämta mer vatten flera gånger, och då tar man hellre en större kopp."
Varför ska det vara dyrare? Det sa jag inte. Jag bara häpnade över resonemanget. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till annat än att det är...dumt.

I alla fall så gick vi inte till Kafé Linne Konstantina utan till det fik som ligger alldeles bredvid och som har en annan Linnévariant till namn: Café Linné Hörnan. Jag var där en gång med S., och då blev vi jättebesvikna. Äckligt, gammalt fikabröd som vi klagade på och fick pengarna tillbaka av en sur och uppretad personal. Inte trevligt. Men alla förtjänar en andra chans, och så dåligt kan det bara inte vara igen.
Ha! Det var det.

Jag hade bestämt mig för ett avsteg från min diet, att verkligen unna mig något sött och smarrigt. Valde en snickerskaka som såg god ut. Jag gillar vanliga snickers med blandningen av jordnötter, kola och choklad. Hörnans snickerskaka bestod mest av majsflingor, och det sega var inte kola utan troligen glukossirap. Blä, inte gott alls.
Ännu värre var Monics arraksboll/myrstack. Seg som gammalt hoppressat vetebröd, fadd, unken smak. Hon åt halva men gav sen upp. Jag testade en liten tugga och spottade ut den. Vidrigt!

Så Café Linné Hörnan är fortfarande ett uselt fik. Detta var mitt absolut sista besök. Jag har sett att de fått fina recensioner av kafépatrullen i UNT, och det är totalt obegripligt.
Förresten, med tanke på personalens sammanpressade raseri förra gången, när S. och jag klagade, sa vi inget nu. Vi satt och pratade ett bra tag och hade allmänt trevligt, men inte var det värt att göra ett sockeravsteg för att äta den trista majsflingekakan.
Det var rentav så frustrerande så jag tog vägen förbi Forsa Hembageri och köpte en vrålgod kardemummabulle som jag smackade i mig när jag kom hem!

Kittys kulturnatt

Oj vad mycket folk det kom till Kulturnattsutställningen på Galleri S. Kitty kom hem helt slut efter att ha pratat med typ hundratals pers. Enormt mycket bra respons fick hon. Jag var där ett par timmar och kollade reaktioner och kommentarer - jättekul att höra när människor pratade sinsemellan.

Direkt jättekul var det däremot inte att gå på stan. Jag hade funderingar på att göra nån spontan kulturgrej, kanske lyssna på musik eller nån uppläsning eller...alltså det finns hur mycket som helst att välja på. Men den kompakta massan av folk överallt var nästan skrämmande, så efter gallerivisiten gick jag direkt hem. Underbart att komma till vår lite lugnare del av stan!
Enligt polisen var det i alla fall väldigt stök- och bråkfritt ute, som en vanlig vardagkväll. Det tycker jag är fantastiskt.

Hemma ägnade jag mig åt både wordfeud och förberedelse av kvällens vickning. Skalade räkor, stekte kantareller, småpysslade lite. När Kitty kom hem efter att ha varit på galleriet mellan 15-21 varvade vi ner med räkor, vin och diverse annat gott. Idag jobbar hon på äldreboendet 12-21, så det är tvära kast mellan världarna.
Själv är jag ledig och ska snart gå ut på en promenad i det än så länge väldigt vackra höstvädret.

Kitty fick några röda prickar igår, bland rök annat tavlan på bilden ovan i samma sekund som utställningen öppnade. Och flera intressenter skulle komma tillbaka en annan dag när det inte var så trångt. Mycket lovande!

Många fina Kittytavlor att kolla på i skyltfönstret.

Ljud och kulturnatt

Jag har börjat höra onödigt bra, i alla fall verkar det så ibland. Som i natt, när jag hörde ljud i huset som jag aldrig brukar höra. Bland annat en granne som ibland sa några ord, med flera minuters mellanrum, och troligen pratade han i sömnen. Visserligen har det här huset inte världens bästa ljudisolering, men extremt lyhört är det inte heller. Och man brukar inte höra när folk pratar.

Bara häromdagen läste jag om ett fenomen som kan inträffa när man blir äldre och som innebär att hörseln skärps på ett sjukt sätt. Ljudvågorna går liksom genom kroppen och det hinner bli en väldig resonans innan de träffar örat. Om jag nu kommer ihåg det rätt. Människor som drabbas av detta kan i alla fall sätta ipodens lurar mot exempelvis foten - och då hör de musiken!
Jag testade faktiskt alldeles nyss, men jag hörde ingen musik och har alltså inte denna sjukdom. Det var ju bra. Men jag hade ändå väldigt svårt att sova i natt. Är trött nu men kvicknar säkert till snart.

Det är Kulturnatt här i Uppsala, och hela stan sjuder av aktiviteter, evenemang och folkliv från förmiddagen till in på natten. K. är med på ett hörn och ställer ut tavlor på Svensk Konsthandel/Galleri S på Dragarbrunnsgatan. Det började bra i alla fall, för igår sålde hon en tavla som inte ens var upphängd än! Hoppas hon fortsätter att ha sånt flyt! Jag ska gå dit och mingla vid 16-tiden.

Vår nya utsikt

Ja, så pjåkigt blev det inte, det nya huset framför oss. Etapp 4 av Tornet. Helt okej att titta på. Och utsikten som vi sörjde när den började försvinna, den har vi glömt nu. (Fast K. säger att hon inte har gjort det.) Den gröna ängen, slottet och domkyrkan, fint men inget att vara sentimental över.
Om en eller ett par månader är det inflyttning. "Titta, nu kommer garderober," sa K. idag.

Försäljningen av etapp 5 har gått så trögt, så nu har de sänkt priserna. Intressant att se om det tar fart i och med det.

Ingen tidning

I ett års tid har vi haft två morgontidningar: Svenska Dagbladet och UNT. För tre veckor sedan upphörde prenumerationen på SvD och vi har inte förnyat den. Får se om vi saknar tidningen, tänkte vi.
Och det har vi gjort, SvD är en bra tidning.
Från och med idag är också UNT-prenumerationen slut. Så det var tidningslöst vid frukostbordet. Dock ingen större saknad efter lokaltidningen.

Det är lite lyxigt men ganska dyrt att ha två tidningar. Är det värt pengarna? Det ska vi nu ta ställning till. Att ha UNT har varit min önskan - jag vill veta vad som händer i stan, vill läsa familjeannonserna och...ja, det är väl i stort sett det. Konserter, dödsannonser och smånotiser. Men den stora satsningen på väldigt lokala lokalnyheter, sidorna som handlar om Heby och Östhammar, sportbevakningen från Tibble och Danmarks by, det hoppar jag över. Mycket sånt är det.
Nyhetsartiklarna, särskilt de som behandlar internationella händelser, kommer oftast från TT. Tyvärr är det så i både SvD och UNT, de har exakt samma artiklar. Och TT är jag mycket tveksam till. Politiskt vinklad, tendentiös omvärldsbevakning. Ofta rent uselt skrivet också.

SvD har i alla fall ett visst eget material och är allmänt vassare på allt. Fler udda röster får komma till tals där också. Och deras korsord, svåra suduko och "nian" räcker länge som avkoppling och förströelse.
Så det är klart att vi kommer att premma på Svenskan igen. Ibland får man jättebra rabatter, och då slår vi till.
UNT är inte tillräckligt bra. Jag tycker faktiskt den är rent dålig. I somras gästade vi vänner på västkusten och läste då deras tidning. Göteborgs...nånting, Göteborgsposten eller Göteborgstidningen?  Jättebra var den hur som helst, och man förstod att aha, så kan en lokaltiding i en stor svensk stad se ut. Att jämföra den med UNT är som att jämföra NY Times med Kamratposten.

Så, K. och jag tycker inte att UNT är värd pengarna. Hon har aldrig tyckt det, och nu gör inte jag det heller.

Dagstidningar är ju för övrigt i kris, det skärs ner på personal överallt, så standarden sjunker väl på alla håll. Trist. Men en naturlig konsekvens av att allt läggs ut på nätet. Internet kommer att ta knäcken på mycket, och det har redan börjat; tidningar, tidskrifter och småbutiker är bara en liten del.

Typisk måndag

Jag gillar måndagar. Löftesrika dagar, fyllda av goda föresatser. Idag har varit en väldigt typisk måndag med lagom mycket jobb, en trevlig lunch med A., nyttiga ärenden på stan, roliga möten med folk jag känner inne på Kvarnengallerian och så småningom en härlig kvällspromenad i det ljumma höstvädret. Tofflan var förbi och hämtade sin tavla också, den hon fastnade för och köpte i lördags.

Något jag håller på och laddar för är att städa mitt arbetsrum. Det var länge sedan jag gorde det, och det är så jobbigt med alla papper som ligger i osorterade högar. Plus att det är en massa saker på golvet, sånt som absolut inte borde vara där. Som till exempel min gamla stereoanläggning. Den har stått på golvet i snart ett år, det är ju inte klokt! En fin gammal Bang&Olufsen, jättedyr på sin tid. Nu är det nåt litet fel på samtliga delar, men en entusiast skulle säkert vilja ta sig an den. Var hittar man såna entusiaster? Kanske testar jag Blocket. Anläggningen är från 80-talet, snygg, stilren och jättebra. Tills felen uppstod, vilket väl inte var så konstigt efter drygt 25 års flitig användning.
En sak är också att den är väldigt tung. Enbart CD-spelaren väger runt 12 kilo...och då är den ändå inte ett dugg stor och klumpig, den är bara tung.
Hur som helst, den gamla stereon måste bort. Snart.

Tills vidare kan jag i alla fall ta itu med pappershögarna. Nästa måndag kanske, ja varför inte?

Söndag och lördag

Lugn dag idag. K. jobbar och jag har spelat wordfeud, pysslat med husliga saker och tagit en liten promenad. Det var ganska skönt ute, så kanske tar jag en sväng till framåt kvällen.

Gårdagen var mer händelserik. Tofflan och Anna hälsade på i K:s ateljé, vi bjöd på ett glas vin och Tofflan hittade en tavla som hon gillade.

Det blev affär, och vi hoppas förstås att tavlan kommer att göra sig bra i sitt nya hem.
Sen gick vi alla fyra ut och åt en god middag.

K. och jag besökte Soul Food på Väderkvarnsgatan för nåt drygt år. Jag skrev om det här på bloggen. Den gången var vi inte så imponerade av maten men konstaterade att stället ändå har ett slags trivsel och ruffig charm. Charmen finns kvar, och dessutom var maten bra denna gång. Riktigt bra till och med. Five star mignon hette den rätt som tre av oss åt, och jag kan faktiskt inte komma på något att klaga på. God grillad oxfilé, härliga såser (jag valde rosépeppar och den var helt suverän), bra tillbehör. Väldigt prisvärt.

Vi hade verkligen trevligt, och det blev inte alltför sent, eftersom både Anna och K. skulle jobba idag. Hemma blev det en kopp te och lite slötittande på TV. Och imorse kände jag mig osedvanligt pigg och utvilad. Undrar om det beror på de D-vitaminer jag nyligen börjat äta...?

Huset fyller fem

Idag firar Musikens Hus alias UKK, eller som, huset egentligen heter: Uppsala Konsert och Kongress, fem år. Detta firas med tårtkalas för femåringar. Lite gulligt.

Det var mycket kontroversiellt att bygga detta hus, det föregicks av decennier av hätska debatter, och fortfarande är motståndet stort. Mot att huset finns, mot att driften kostar pengar. Jag har aldrig begripit det. Varför är det så många som fullkomligen hatar att det finns ett konserthus i en stor stad som Uppsala?

Motståndarnas argument är att pengarna borde gå till vård och omsorg. Med det resonemanget borde skattemedel aldrig gå till något annat än just vård och omsorg, eftersom det är ett slags hål utan botten - behoven blir aldrig fyllda.

Är det särskilt hemskt just med en byggnad som främst är avsedd för konserter? Är det mer upprörande slöseri att bygga en sådan än att satsa på andra typer av kultur? Om man tänker sig att all offentligt finansierad kultur ska bort, då ryker även annat än konserthus. I Stockholm får man då lägga ner bland annat Dramaten, Stadsteatern, Stadsbiblioteket med filialer, Operan, Konserthuset, Dansens Hus, Kulturhuset...vad blir det för samhälle kvar? Även Uppsalas stadsteater får förstås lägga ner, liksom Stadsbiblioteket och, ja...diverse. Ska vi ha dagis och sjukhus i alla byggnader då?

(Märk väl att jag inte ens går in på frågan om idrottsarenor och deras kostnader.)

Man kan ha synpunkter på vissa delar av UKK:s skötsel, främst vad gäller restaurang- och barverksamheten. För att inte tala om den svinfula interiören. Men själva konsertverksamheten är helt enastående både vad gäller kvalitet och variation. En otrolig tillgång för Uppsala.

Grattis på femårsdagen. Jag är glad att du finns!