måndag 31 december 2012

Matt handling

K. och jag bestämde oss för att ha en liten supé ikväll när hon kommer hem. Så äter vi en godare middag imorgon.
Jag har känt mig lite matt och trött och frusen hela dagen, som att det är en förkylning på gång. Jag får såna tendenser då och då, en tre-fyra gånger om året, men i regel blir det ingenting. Alltså ingen förkylning. Mattheten brukar ge sig ändå ganska fort. Och när K. gick till jobbet traskade jag in till stan med sikte på Saluhallen. Fiskaffären där har goda saker, bland annat marinerad scampi som är helt fantastisk.

Lite onda aningar hade jag. Eftersom det var söndag igår och Saluhallen var stängd, så har ingen kunnat förbereda sitt nyårshandlande, utan alla som vill ha fisk, skaldjur och liknande delikatesser måste göra sina inköp idag. Men jag kan alltid pröva, tänkte jag.
De onda aningarna besannades. Det var svart av folk vid fiskaffären! Och eftersom nästan alla har svarta kläder dessutom, blev det ännu svartare. Som en kompakt mänsklig svartmassa. Jag tog en kölapp och konstaterade att det var 78 personer före mig. 78! Men jag kollade en stund för att bilda mig en uppfattning om hur lång tid det skulle ta att expediera dessa 78. Över en timme insåg jag, och då gick jag därifrån på mina matta ben.

Det fick bli vanliga Ica istället. Inte farligt långa köer alls inne på Kvarnen. Men mycket folk i affären ändå. Massor av folk rentav. Familjer med barn som klängde, kompisgäng som stod och diskuterade kvällen, gamlingar med rullväskor... Och vissa saker som jag tänkt handla istället för den goda marinerade scampin fanns inte! Väldigt urplockat var det. Och jag som brukar tycka det är kul att gå i mataffäer blev bara tröttare och mattare och sjukare. Gick runt och letade efter mina varor och kände mig allmänt förvirrad. Så det fick bli nödlösningar. Räkor från vår egen frys (tur att vi hade rätt mycket kvar i en öppnad påse eftersom Icas var slut!), avocado, inkokt lax med två såser. Och lite små tillbehör till det. Som kompensation blir det fin oxfilé imorgon.

Nu har jag tagit några Panodil samt ett gäng Esberitox. Så det blir nog bra det här.

söndag 30 december 2012

Inomhusliv

Jag har inte filosoferat lika mycket som jag trodde. Men läst, spelat wordfeud (med varierande resultat) och faktiskt gjort en del nytta också. Att exempelvis städa, sortera och rengöra en enda köksredskapslåda kan kräva en oväntat stor insats, om man inte har gjort det på hemligt lång tid. Och om lådan är totalt överbelamrad med både vanliga redskap och prylar som man knappt visste fanns, än mindre visste att man hade...
När nu någon ska bo här i sex veckor så kan vi bara inte ha såna lådor.
Utanför dörren har jag däremot inte varit idag heller, inte ens för att kasta sopor. De står därför på balkongen tills vidare.

K. kom hem från jobbet och mådde bättre än väntat. Bra!
Dessvärre jobbar hon imorgon också och kommer inte hem förrän 21.30. Det blir en lite ovanlig nyårsafton. Jag får pyssla på, eller vad jag nu gör, här hemma, och så får vi se om hon orkar dricka lite champagne sent på kvällen efter ett drygt arbetspass. Annars får vi ha våra vanliga ritualer på nyårsdagen istället, det går det också.
Och imorgon ska jag gå ut! Jag ska, jag måste, jag vill! Åh vad skönt det ska bli!

Dagen före nyårsafton

Snart nytt år och därmed också dags att summera det år som gått. Den summeringen ska jag ägna mig lite åt idag.
K. jobbar sent och har precis gått iväg, eftersom hon blev akutinkallad några timmar före det egentliga passet skulle börja. Synd, för hon har nu samma gå in i väggen-tendenser som för ett drygt år sedan. Och då blev det ganska illa.

Kanske går jag också ut idag, vilket jag inte har gjort på ett par dagar. Det regnar, är tre grader varmt och den våta isen blänker på gård och trottoarer. Jag såg K. när hon gick till jobbet med små, små försiktiga myrsteg. Det kan inte bli nog försiktigt, för några ben-, fot- eller armbrott vill vi inte ha nu när vi snart åker till Nerja.
Jag hoppas att K. orkar de sex arbetspass hon har kvar innan en tio veckor lång ledighet börjar. Det är på håret, verkligen på håret. Man ska egentligen inte ha ett arbete där folk knäcks och bryter ihop och blir sjukskrivna på löpande band...ingen borde behöva jobba med såna villkor!

Och igår slutade Downton Abbey så tråkigt! Usch vilken besvikelse, eller vad man ska kalla det. Jag kollade lite på DA:s internationella facebooksida, och där var folk jätteupprörda över att de hade fått julen förstörd (!), att den mysiga högtiden för deras del slutade med gråt och tragik... (Sista programmet, "julspecialen" sändes någon av juldagarna i England.) Ja herregud. Säga vad man vill om de reaktionerna, men de visar i alla fall att serien har engagerat på ett väldigt djupt sätt. Och vem kan tycka om ett sånt slut? Ingen. Jag kommer att tänka på den där svenska långkörarsåpan (har totalt glömt vad den hette) där alla utom en eller två sprängdes i luften sista avsnittet. Det var också "va? men vad gör dom? Så kan det väl inte sluta?"

Däremot såg jag en väldigt trevlig film med Goldie Hawn igår, "Tjejen som jobbade skift" från 1984. Hennes filmer har alltid fått såna töntiga, oseriösa "tjejen-namn" i Sverige, och det är väldigt synd. Jag gillar Goldie Hawn jättemycket, och den här filmen handlade om hur kvinnor under andra världskriget fick jobba i fabriker när männen var ute och krigade. Och hur de sedan förväntades gå tillbaka och vara hemmafruar. Som sagt, en trevlig film. Inte djupsinnig men mysig.

Jag ska kolla lite i tablåerna och se om jag kan hitta någon liknande gammal pärla idag. Det finns också annat jag ska göra. Städa i skåp till exempel. Skriva några mail. Gå ut med sopor. Och, som sagt, fundera på det snart gångna året och börja sammanfatta det för mig själv.
Inga direkta klackar i taket idag alltså.

fredag 28 december 2012

Dagvill

Värst vad det känns som söndag idag. Hela tiden får jag påminna mig om att det faktiskt är fredag, och hela tiden glömmer jag bort det. Har precis haft en person här för astrokonsultation, och sen tänkte jag att det är ju rätt bra att jobba på söndagar...
Dagvillheten beror förmodligen på att vi fest igår, och det är inte ofta man har det på en torsdag. Våra lägenhetsvakter plus några andra var här på tapas och vin. Väldigt trevligt.

Nu har jag avklarat dagens plikter. Samt plockat bort några tomtar. Numera har jag liksom inget tålamod med julpynt - när själva julhelgen är över vill jag ha pynt- och tomtefritt på en gång.
Rester av julskinkan står i kylen, och den måste också bort snart. Därför ska jag nu gå och karva lite i den, innan jag sätter mig och läser i lugn och ro.

onsdag 26 december 2012

Halkat och stampat

Jag har varit inomhus i två dagar, och det kändes nästan konstigt att gå ut idag. Som om jag var konvalescent och äntligen vågade mig för att testa krafterna.
Plusgrader, snösmältning, takdropp. Lite småregn till och med. Och jag brukar ju ofta muttra om halkan, men idag var det faktiskt rekord. Särskilt precis utanför vårt hus och ett kvarter bort. Det var halare än halt. Liksom självhalkande, man halkade fast man stod stilla. Helt märkligt. Jag stampade hårt med mina numera ganska slöa broddar, så jag höll mig på benen trots allt. Underligt att inte ambulanserna ylar i ett nere på gatan.

Det har blivit lite ändrade planer med lägenheten inför vår resa. Vi har hela tiden tänkt att den ska stå tom de tio veckor vi är bortresta, och inte mindre än tre personer ska få nycklar så de kan dela på postansvar, blomvattning etc.
Men igår mailade en kompis och frågade om vi möjligtvis kunde tänka oss att hyra ut lägenheten en del av tiden till hennes dotter som ligger i skilsmässa och har ett glapp mellan boenden. Så idag var Tina och hennes två väldigt snälla och försynta barn här och tittade. Tina blev jättelycklig, och vi får ju in lite hyra. Väldigt bra. Kul rentav.


tisdag 25 december 2012

Lugnt och gott

Lugnt värre är det här. K. jobbar, jag försöker jobba. Det lyckas inte så bra, men så är väl inte juldagen särskilt arbetsinspirerande heller. Ute har det fallit ännu mer snö, och det ser gräddvitt och vackert ut.

Jag har inte varit utanför dörren på två dagar! Känns konstigt. Särskilt som jag äter godis i helt vansinnig stil. Hemgjord chokladkola och marsipankulor, knäck, citronkola... Väldigt gott allting men... oj, oj. Öl har jag druckit också. Men nu blir det snart återgång till det normala. Med både promenader och balanserad mathållning.

Och imorgon är det exakt två veckor tills vi åker till Nerja. Ofattbart.


söndag 23 december 2012

Julfriden är här

Ett slags julfrid har sänkt sig. Det är rent och undanplockat, juldukar ligger på borden, tomteporslinet är framtaget, skinkan står i ugnen... Ute lyser snön vit och det är rätt så fint faktiskt.

K. och jag har en enda tradition i jul, och det är nygriljerad, ljummen julskinka på knäckemacka kvällen före julafton. Öl och en nubbe till det. Det är alltid lika spännande att se hur skinkan blir. Den kan vara för salt, för osalt, för torr...och alldeles underbar! Varannan gång ungefär.

Nu blir det några timmars soffslappande innan vi griper oss an mat och dryck.

torsdag 20 december 2012

Nya funderingar om yttrandefrihet

I vecans nummer av Uppsalatidningen läser jag på första sidan att en hockeyspelare i Almtuna riskerar att bli avstängd för att han, när han blev intervjuad i en kompis blogg, uttryckt att han skulle bli äcklad av att ha en homosexuell tränare, exempelvis Rikard Wolff eller Jonas Gardell. (Om jag spelade hockey skulle jag inte heller vilja ha Wolff eller Gardell som tränare, men det beror på andra, mer idrottsbetonade saker...)

Nu säger spelaren att det hela var oseriöst snack och inget han står för. Och blogginlägget är borttaget.
Jag reagerar nog inte som jag förväntas göra, men jag tycker hotet om disciplinära åtgärder och avstängning liknar åsiktsförtryck. Visst, det är erbarmligt patetiskt att det fortfarande finns människor som inte fullt ut accepterar homosexuella. Men ska man bli avstängd från jobbet för det?
Och hur djupt var detta "äckel"? Det kanske inte var mer än just löst snack två polare emellan, en jargong. Trist visserligen, inget man blir glad av att läsa i en blogg, men, som sagt: Det är något med det här (och liknande fall, ibland i andra ämnen) som gör att jag reagerar. Liksom: men vänta nu, det är något som skaver lite grann, som en irriterande sten i skon. Och vad är det som skaver, även i en fråga som jag är väldigt personligt berörd av och inolverad i, där det negativa uttalandet i förlängningen även kan handla om mig? Det är möjligt att det handlar om yttrandefrihet. Och förbjudna åsikter. Att utrymmet är så otroligt litet. Jag vet inte, det var i alla fall min första reaktion.

Och det finns massor av åsikter och kommentarer som är hundra gånger värre. Många, många som skulle bli avstängda från sina arbeten, om nu alla skulle behandlas lika.

Nu ska fundera några varv till på det här och se om jag ändrar mig.

Myller på stan och hal väg dit

Värst vad mycket folk det är stan. Jullovet måste ha börjat, och det redan igår. Plötsligt var det ungdomar överallt, i stora skockar vällde de fram, det var ett myller och ett kryllande i affärer, gallerior och varuhus. Pust. Men lite kul också.

Jag har pulsat in till stan två dagar i rad, och med "pulsa" menar jag inte klivit i snön utan snarare att jag har träskat mig fram i smutsig saltsnösörja.

Två mycket dåliga metoder för snöröjning har jag nu upplevt på kort tid.
1. Snö har fallit. Traktor med snöskrapor tar bort snön och lämnar en blank, hal, livsfarlig yta. Ingen sandar. Det vore bättre att ha kvar lite snö, så man får fäste när man går. (Att ha kvar lite snö är dock inte poppis bland cyklisterna.)
2. Snö har fallit. Man strör ut salt på snön. Den smälter inte utan förvandlas till en finkornig, brun massa som förstör skorna och som är tung att vada sig igenom. Under den bruna snösaltsörjan ligger is! Riktig hal, skrovlig is. Hemskt.

Hade jag inte broddar skulle jag inte våga gå ut.

måndag 17 december 2012

Stel eller slink?

Jag gjorde en utflykt till Enköping i förmiddags. Steg upp tidigt och tog bussen till lasarettet där för att träffa en ortoped angående min fot. Den ännu ej opererade högra foten.
Otroligt bra förbindelser mellan Uppsala och Enköping - buss går varje kvart! Det tycker jag är imponerande. Knappt en timme tar det. Resan dit kändes lite seg, men på hemvägen gick det desto fortare. Kändes som en vanlig tur i en stadsbuss.

Ortopeden sa att foten måste opereras, men det är ingen brådska. Lika bra att vänta tills jag får mer uttalade besvär tyckte han.
Ja, gärna för mig. Jag brinner inte av längtan precis...
Vi diskuterade också metoder. Steloperation sa han först. Men jag har redan en stelopererad stortå, och jag vet inte om jag vill göra samma sak på andra foten. Bara om jag absolut måste för att inget annat fungerar. Men det finns också en variant som han kallde "slinkoperation". Tåleden blir rörlig på ett slinkigt sätt, och man, jag tror han sa "hugger bort" artrosknölarna. Eller om han sa "kapar av", eller möjligen "hamrar loss".
Det lät väl inte helkul det heller.
Men jag avvaktar tills vidare och funderar på stel eller slink. Kan vara bra att få en second opinion också.

När jag kom tillbaka efter buss tur och retur till Enköping och ett halvtimmes läkarbesök, hade K. nyss stigit upp! Ja, hon sover länge, typ till lunchdags ibland.

Jobb, wordfeud och lite nätsurfande har jag ägnat mig åt resten av dagen. Ganska lustigt, en rubrik i en av kvällstidningarna löd: "Stanna upp och prata med svinet". Oj, hjälp vad dom tjatar om SD nu igen, tänkte jag, dom försitter inga chanser. Eller tänkte gjorde jag väl inte, det var mer ett slags snabb, oreflekterad, spontan association. Fast sen såg jag att det handlade om vildsvin!

Men så långt har det alltså gått. När jag ser ett eventuellt invektiv i en rubrik så kopplar jag till Sverigedemokraterna. Vad tyder det på?

söndag 16 december 2012

SD och Centerns kamikazeförslag

Plusgrader och snö. Det var jätteskönt ute, men jag gick bara till soprummet samt till brevlådan ett kvarter bort. Funderade på en längre promenad, men så blev jag plötsligt rädd för att den fantastiska kramsnön innebär att elaka barn är ute och kastar snöboll på hjälplösa medelålders tanter som jag...

Och idag publicerades ännu en i raden av undersökningar som visar att Sverigedemokraterna går framåt. Det börjar nästan bli tjatigt. Övriga partier samt media sliter sina rödblågröna hårtestar i förtvivlan.

Intressant då med Centerpartiets förslag. I ett slags politiskt kamikaze-utspel, med en närmast monstruös brist på fingertoppskänsla, förespråkar de helt fri invandring. 40 miljoner invånare ska lätt rymmas i Sverige enligt C, så då är det väl dags att ta emot 30 miljoner invandrare... Hej och välkomna, liksom.
Centern har vikande opinionssiffror redan, och de kanske vill åka ur riksdagen?

Men Sverigedemokraterna. Det kan bli en mycket märklig situation vid nästa val om dagens siffror står sig. Om SD blir tredje största parti men ingen av de andra, i likhet med nuvarande statsministern, vill "ta i dem med tång", om vänsterns riksdagsledamöter inte ens vill använda samma kopiator som SD, om övriga partier fortsätter att omformulera sina motioner så de inte ska innehålla något som SD kan tänkas stödja, det blir fullständigt absurt. Och alldeles ohållbart. Men ganska intressant också.

Nu börjar det ändå visa sig att utfrysnings- och mobbningstaktiken inte fungerar. Tänk om vi istället får sakliga argument och öppna debatter! Jag tycker att partierna är skyldiga väljarna det.

För en dryg vecka sedan publicerade Svenska dagbladet en undersökning där stödet för SD också hade ökat. Och inte bara i gruppen "unga, arga, lågutbildade svenska män". Tvärtom, ökningen bland andra grupper var ännu större. Pensionärer +4,2%. facklärda arbetare +4,0 %, manliga TCO-medlemmar +3,7%, lägre tjänstemän +2,9%.
Vad tidningsartikeln överhuvudtaget inte nämnde men som stod tydligt i tabellerna och kanske är ännu mer anmärkningsvärt, är att ökningen bland utrikes födda män var 3,5%!
Så, har invandrarna också blivit "rasister"?

Nja, det börjar bli dags för övriga partier att skärpa sig. Annars kommer trenden att fortsätta uppåt, och hur blir det om Sverigedemokraterna får 20% av rösterna nästa val?
Kaos, troligen.
Å andra sidan, mycket kan hända innan dess. Hoppas bara att det som händer styrs mer av förnuft än det som varit hittills. Förnuft är faktiskt väldigt underskattat.


lördag 15 december 2012

Fotboll och datorer

Jag har gjort "manliga" saker idag. Bland annat bokat biljetter till en fotbollsmatch i Malaga! Den 13/1 spelar Malaga hemma mot Barcelona (!), och eftersom K. och jag är i Nerja då och har möjlighet att hänga med på bokad bussresa, slog vi till. Hur häftigt som helst.
Och det är mindre än en månad kvar. Innan dess är det både jul och nyår och en massa annat som ska hinnas med...mindre än en månad, det är inte klokt! Scary!

Sedan har jag grävt och plockat och letat i skåp och undangömda lådor efter elekronik som kan gå att sälja. Hellre få en billig penning av nån som hämtar grejorna än få noll kronor och frakta till återvinning.
Och jag har hittat massor: Allehanda kablar som ser mycket avancerade ut, tjocka manualer, startskivor, zip, scanner m.m. Det finns ju folk som köper stendöda datorer också, och även en sån finns i mina gömmor. Första varianten av vit iBook. Och en ännu äldre, nästan kultaktig bärbar dator, Powerbook 150. Grå, kompakt och fullt fungerande.

När tonern i den gamla HP-skrivaren är slut ska jag lägga ut rubbet på Blocket. Inklusive Macintosh Performa från -96 som jag fortfarande använder ibland.

Ja, fotboll och elektronik - det är dagens teman. Just nu slötittar jag på en Premier League-match.
Jag har inte varit ute i den snöiga nollgradiga stormen, tur att jag inte hade några tvingande ärenden. Det är en perfekt innesittardag!

fredag 14 december 2012

Hat istället för debatter?

Jag tittar aldrig på TV:s Luciafirande numera, och tur är väl det. Jag har alltså inte själv sett men enligt vad jag har läst om gårdagens sändning från Uppsala Domkyrka, så var den vacker och stämningsfull och traditionell - tills en rappare bröt in och mitt i Gläns över sjö och strand (min favoritjulsång) började rappa om mångkultur på bruten svenska.

Bloody fucking hell!
Det börjar bli helt bisarrt.

När jag letar efter kommentarer i Uppsala Nyas nätupplaga hittar jag ingenting. Det tyder på att de inte heller tycker att detta var en bra idé.
Fast nu, på eftermiddagen den 14/12 finns en artikel.

Aftonbladet tycker däremot att alla som har något att invända mot rappare i kyrkans luciafirande är idioter.

Och SD räknar in rösterna...

Det brukar ju heta "med sådana vänner behöver man inga fiender" när ens vänner mer eller mindre omedvetet sabbar för en, men i det här sammanhanget kan man nog säga tvärtom, med sådana fiender behöver man inga vänner. Så vettlöst extrem och totalt förnuftslös som debatten i Sverige är just nu, självklart gynnar det Sverigedemokraterna. De är dessutom ett slags officiellt godkänd måltavla för ett hat och förakt som jag aldrig i hela mitt liv har upplevt i Sverige. Hatet och föraktet kommer från den förment goda sidan, de som tycker "rätt".
Att kalla människor för avskum, pack, bastarder om de ifrågasätter invandringspolitiken, att avskeda människor för att de röstar på SD, publicera bilder där Jimmie Åkesson är en kackerlaka som gasas ihjäl - alltså vad är det?

Det måste finnas ett oerhört stort behov av att hata.

Igår stötte jag ihop med en vän på Ica, och vi pratade om pepparkaksgubbeaffären. Inte klokt, tyckte vi båda. "Det gynnar bara det parti som vi alla avskyr" sa hon.
Men jag avskyr inte Sverigedemokraterna. Jag avskyr inte heller Vänsterpartiet eller Moderaterna eller något annat parti som jag aldrig skulle rösta på. (Egentligen finns det heller inget parti jag direkt tycker om.)

Vad hände med sansade debatter?
"Vi tycker att bla bla...argument....bla bla..."
"Fast vi håller inte alls med. Vi anser att bla bla..argument...bla bla..."

Och så håller man på. Argument läggs fram, stöts och blöts, ifrågasätts. Människor lyssnar, drar slutsatser, bildar sig egna uppfattningar. Det är väl så det brukar vara när det handlar om politik och viktiga samhällsfrågor?

Men när gäller invandring är inställningen att det överhuvudtaget inte bör diskuteras. Den är nämligen inte en fråga som andra. Om man skulle diskutera den finns risken att folk håller med SD. Och eftersom SD per definition alltid har fel (de är trots allt bara avskum, pack och kackerlackor), så kan man inte ta en sådan risk.

Något är väldigt snett.

I slutet på 60- och början av 70-talet var det också ett extremt politiskt klimat i Sverige (om än inte lika aggressivt som nu), fast då handlade det om vänsterrrörelsen. "Borgarsvin" var helt okej att säga om helt vanliga folkpartister, och det har lite fallit i glömska nu, men det var väldigt svårt för ickesocialister att jobba inom kulturområden. Att vara skådespelare och "höger" gick nästan inte. Och när höga tjänster på exempelvis högskolor skulle tillsättas var elevinflytandet stort och den politiska åskådningen viktig. Socialister, helst kommunister, ansågs helt enkelt bättre än andra.

Om man tänker nu på all blind tro på Mao, Lenin, Stalin och Pol Pot - och att de som trodde på detta också tillhörde den "goda" sidan, de som tyckte rätt och dessutom dominerade den offentliga debatten - så... Ibland vet man inte förrän efteråt vad det är som händer, och ju mer tabu det är att ifrågasätta en "godkänd och korrekt" åsikt, desto större sannolikhet för att den åsikten är uppbyggd på falska grunder.

För länge sedan delade jag tågkupé med en ganska känd författare, och vi pratade bland annat om den extrema vänsterrörelse som svepte in och drog med sig folk.
"Det är nästan osannolikt nu när man tänker på det, men vi var många som bland annat samlades på Gärdet i Stockholm och hade exercis med Maos lilla röda i handen." "Det var som en masspsykos, ett slags kollektivt vansinne," sa han med viss road förundran.

Det är ett slags kollektivt vansinne nu också. Jag undrar hur det kommer att sluta.



torsdag 13 december 2012

Inget särskilt

Nu har vi ett nytt kylskåp. Alla matvaror har hämtats från balkongen - vilken tur med vädret vi har haft! Trodde jag aldrig jag skulle säga, allså vara glad över minusgrader...det är kanske första gången?

Ett samtal med TryggHansa gav 2.250:- i ersättning, och det tycker jag är bra med tanke på att det gamla skåpet var sju år när det pajade.

Även andra nyttiga samtal har jag ringt idag. Men vissa människor går aldrig att få tag på, och när en röst säger att mobilen inte går att nå, då kan man inte göra så mycket.

I mitt inre filar jag på ett mer seriöst inlägg om politik, men det får anstå till en annan dag. Nu ska jag slutföra en wordfeudmatch mot K., och hon kommer att vinna! Jag fattar inte hur det har gått till, men hon har blivit jätteduktig.

onsdag 12 december 2012

Snabb affär

Jaha, så har ännu en dag gått. Ingen större dramatik men lite allmänt fixande med det ena och det andra.  Och jag har äntligen blivit av med min gamla defekta Bang&Olufsen-stereo som har stått på golvet i över ett år. Först mailade jag till ett företag som har specialiserat sig på såna, men de tyckte att den hade så många fel så det skulle inte vara värt för dem att renovera. Lika bra att frakta anläggningen till återvinningen, tyckte de.

Synd, den kostade över 20.000:- ny på 80-talet. (Jag tog mitt livs första banklån och kände mig plötsligt vuxen.) Å andra sidan, jag har använt den flitigt i nästan 30 år, och den är helt enkelt inte brukbar längre. Men jag satte in en spontanannons på Blocket bara just in case, och det tog en kvart så ringde en kille och frågade med andan i halsen: "är den kvar?". Han åkte på stört från Bålsta och hämtade hela alltihop.
Innan jag hann ta bort annonsen hörde två andra av sig.

Slutsats 1: Man ska aldrig slänga något utan att först testa att sälja det. Särskilt gäller det elektronik.
Slutsats 2: Mitt pris i det här fallet var alldeles för lågt.

Jag var i alla fall glad över den snabba affären, och köparen var förmodligen ännu gladare. Och nu är det mer fri yta på golvet, även det är en vinst.

Ska jag försöka sälja min jättegamla dator också? Och min jättegamla skrivare? En Mac och HP laser, långsamma men stabila som tröskverk. De står också på frakta-till-återvinningen-listan, men kanske kan jag tjäna några hundralappar istället. Det kan vara värt att pröva.


tisdag 11 december 2012

De farliga kakorna

Jag förstår inte mycket av pepparkaksgubbedebatten. Que? liksom.
Är pepparkakor rasistiska? I så fall varför?
Pepparkaksgubbarna i luciatåg föreställer ju inte svarta/mörkhyade människor - de föreställer kakor.
Frågan är: föreställer själva kakorna svarta/mörkhyade människor från början? Är Pepparkakelandet en omskrivning för Afrika? Skulle inte tro det.
Vad säger man om övriga figurer, till exempel hjärtan, grisar och granar?

Snart finns inte något i det här landet som inte är laddat med rasism och kränkeri. Hur är det med lussekatter, de är ju gula...kanske blir någon kines förolämpad?

Pepparkakor har ätits i Sverige åtminstone sedan 1400-talet, har jag nu googlat fram. Och på 1800-talet fanns även vita pepparkakor. Kanske borde bagerierna satsa på sådana istället för de farligt bruna kakorna? Fast då skulle det väl heta att den vita normen slår igenom till och med på bakverkens område, och det är väl rasism som heter duga...

Grejen är att om precis allt kan vara rasism, då är till slut ingenting rasism. Urvattning. Ingen orkar bry sig.

Är det här landet vansinnigt? Hjälp, så trött jag blir. Och förmodligen har nu Sverigedemokraterna får ytterligare några tusen sympatisörer.




En sån där lista

Det är kul med listor, särskilt listor där man svarar på mer eller mindre personliga frågor. Lite trevligt egoboostande sådär. Jag tror bara jag har haft en enda sån lista under de två år den här bloggen har funnits. Så här kommer en till, hämtad från Inna.

Vilken är din drömresa?
Jag drömmer inte så mycket om resor. Men kanske New York. Två veckor med obegränsad reskassa.

Favoritsysselsättning?
Hm. Jag gillar faktiskt att spela spel, men är det en favoritsysselsättning? Att laga extra god mat är också kul. Och att promenera i väme och vacker natur.

Hur många gånger per dag går du in på Facebook?
Tre. Ungefär.

Vad önskar du dig i julklapp?
Ingenting. Det är frestande att säga nåt i stil med "fred på jorden", fast nej, det är inte frestande eftersom frågan rimligen gäller vad man önskar för egen del. Visst finns det en massa prylar jag kan tänkas vilja ha, men inga jag egentligen behöver. I alla fall inget som är prismässigt möjligt.

Favoritmat på julbordet?
Julbord är inte min grej alls. Det finns så mycket mat som är godare. Men nygriljerad, fortfarande varm julskinka på knäckemacka är okej. Och gravad lax.

Drömyrke?
Konstnär kanske.

Favorittidning/magasin?
I många år var det Allt om Mat, men den är inte lika bra som förr. Men visst, jag läser den ibland. Jag gillar också M-magasin, Må Bra och diverse andra publikationer.

Favoritplats i Sverige?
Alltså, Kungsberga på Färingsö är en fantastisk liten by. Jag bodde där i nästan sju år, tills jag insåg att jag trots allt föredrar att bo i en stad.

Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?
Det kan jag ju direkt rangordna: Nummer ett är det italienska köket. En jättebasic rätt som spaghetti med en välkryddad tomatsås är typ 10 gånger godare än all svensk husmanskost. Som alltså kommer sist. Stark, mycket stark, tvåa är thailändsk mat. Grekisk mat är däremot trist, inte mycket bättre än husmanskost. Nästan inte bättre alls, när jag tänker efter.

Favoritdesigner?
Har jag ingen. Men oftast gillar jag det som Romero Britto gör. Och ogillar Alessi. Om man pratar om prylar. Design på kläder bryr jag mig inte om.

Vad gör dig lycklig en måndag?
Känslan av ny vecka med nya, delvis oanade möjligheter. Känslan av att det finns tid.

Vad driver dig att skriva blogg varje dag?
Riktigt varje dag skriver jag ju inte... Men bloggskrivandet rent allmänt har delvis funktionen som dagbok, plus att det är kul att skriva med tanke på att andra kommer att läsa det. En ventil för pysande åsikter är det också.

Om du fick välja själv, var skulle du vilja bo?
På olika ställen beroende på årstid. Men som bas är Uppsala helt okej.

Vilken är din största tillgång enligt andra tror du?
Ha, sånt är knepigt. Mitt lugn, tror jag de flesta skulle säga.

Favoritmat?
Indisk vällagad mat är helt oslagbar.

Har du någon kändis du är inspirerad av?
Nej. Fast jag känner rätt stor beundran för Victoria. Kronprinsessan alltså.

Tror du på tankens kraft?
Absolut.

Vart vill du åka på semester nästa gång?
Nu ska jag ju snart åka till Nerja, men det är ju inte total semeser eftersom jag har med mig datorn och kommer att jobba en del därifrån. Riktig semester....har det inte varit en sån fråga redan? Just det, New York, men det kanske inte är direkt avkopplande. Om det är det som menas med semester. Äh, jag har ingen sån semesterdröm!

Vad är lyx för dig?
Egen tid, att sova ut varje morgon, att kunna välja vad jag vill äta och dricka. Och inte att förglömma: Materiell vardagskomfort. Jag tänker ofta på hur lyxigt det är med varmvatten, kylskåp, välisolerade hus och sånt.





måndag 10 december 2012

Kollat Nobelfesten

Vi fastnade framför Nobelfesten. Är det traditionen, ljusen i decembermörkret eller vad - men det känns så mysigt och glädjeframkallande att sitta här och kolla på allt från informella omkringreportage till hur maten bärs fram och hur allt glittrar och sprakar.
"Vi borde också dricka champagne," sa K.
"Ja verkligen," sa jag.
"Och äta en god meny framför TV:n."
"Ja, det gör vi nästa år."

Tydligen är det ganska vanligt att folk har egna "nobelmiddagar". Kul idé. Men vi varken åt eller drack något, och inte var det nåt glitter och sprak heller (fast vi tände ljus i alla fall), utan vi degade som vanligt i våra alldagliga mysbyxor och raggsockor. Raggsockorna beror på att kyla drar in eftersom vi måste ha balkongdörren öppen så att inte matvarorna därute ska frysa till is. Jag hittade raggsockor i en av mina lådor: blå, mönstrade, tydligt hemstickade. Vem har stickat dem? När? Hur har de hamnat i min låda? Ingen aning.

Nobelunderhållningen med Cirkus Cirkör var häftig att se, och musiken var helt magisk. Men jag blir alltid lite nervös när folk gör akrobatiska saker i direktsändning. Tänk om det går fel, tänk om nån missar och halkar och faller och skadar sig...jag sitter alltid som på nålar och vågar ibland inte titta. "Jag tror jag passar på att gå på toaletten," sa jag när det verkade lite för våghalsigt. När jag reste mig och rundade soffbordet visade sig de mystiska raggsockorna vara väldigt hala - ena foten gled iväg som på blankis och jag var en hårsmån från att ramla, i farlig närhet av det vassa hörnet på ett marmorbord. (Tur att jag har tränat balans ute i ishalkan.) Jag oroade mig för de hyperduktiga akrobaterna i TV...och så kunde jag själv ha ramlat och slagit ihjäl mig i mitt eget vardagsrum!

Jag gillar Ebba von Sydow mer och mer, en perfekt TV-värd. Det enda, eller den enda, jag irriterade mig på i kvällens sändning var Anna Hedenmo. Hon har fastnat i nåt slags tillkämpad skjutjärnsjournalistroll, och det låter alltid aggressivt, som hon försker sätta dit nån, när hon gör intervjuer. I det här sammanhanget funkade inte det. Hon hade kanske gjort sig bättre i Oslo, där EU fick ta emot fredspriset...där hade några bitska frågor varit på sin plats.

Nu har dansen börjat, så jag ska titta lite på den också. Nästa år ska K. och jag dansa efter champagnen och den lyxiga meny vi då har ätit.

Det verkar som att alla är eniga om att årets Nobelfest var osedvanligt lyckad. Men vissa vill ju till varje pris hitta nån skandal. Med "vissa" menar jag Aftonbladet. Den största förstasidesrubriken i deras nätupplaga just nu:
"FICK ETT HÅRSTRÅ PÅ SITT KAFFEFAT"

En Hårstråchock således.  Oj, oj.


söndag 9 december 2012

Glögg och sushi

En vacker vinterdag har det varit. Vacker och kall, med frostiga trädgrenar och snögnister överallt. Nu, halv elva på kvällen, är det något mildare (-7 hos oss), och dessutom har det börjat snöa. Hur mycket snö ska det blir i år?

Vi har varit hos H&T på glögg- och fikabjudning. Mycket folk, de flesta gamla bekanta, varmt, gemytligt och som vanligt jättetrevligt. På hemvägen slank vi in på Mikakos och åt sushi, och så var den dagens födointag avklarat.

Det känns bra att det är måndag imorgon. Min plan är att jobba effektivt, ringa några nyttiga samtal och skriva ett eller annat blogginlägg. En lagom plan.

Kyl på balkongen


Det är lite mysigt med vårt tillfälliga balkongkylskåp. Vi går och hämtar smör och ost och andra kylvaror, bekvämt och bra. Men eftersom det är så väldigt kallt ute måste vi ha balkongdörren öppen, annars blir det minusgrader därute.

Igår beställde vi ett nytt kylskåp, och det levereras på torsdag. Det fanns inte så mycket att välja på, eftersom det måste vara 175 högt, vilket tydligen är en ganska ovanlig storlek. Men tre varianter hittade vi i alla fall, och vi valde det som kändes gedignast, som verkade bäst helt enkelt. 8.500:- med frakt, installation och bortforsling av det gamla skåpet. Men som tur är har vår bostadsrättsförening en kollektiv tilläggsförsäkring som innebär att vi får tillbaka en del av summan genom försäkringsbolaget. Så priset stannar på lite drygt 6000:-, och det känns ju mycket bättre.

Nu håller vi tummarna för att inga fler oväntade utgifter kommer.

fredag 7 december 2012

Nej, nu fladdrar lapparna igen!

Åh, suck. Vårt kylskåp har pajat. Ett uselt (tydligen) Electroluxskåp, inte ens åtta år gammalt. Vad som har hänt är att kompressorn bara har lagt av. Stendöd. Att byta den kostar drygt 3000:- plus arbetskostnad, och då kan man lika gärna betala det dubbla och få ett nytt, fräscht skåp. Eller?

Som sagt, när man får in extra pengar, så... Igår fick även K. in sina skattepengar, och även hon fick mycket mer än vanligt. Hon var jätteglad och kände det som att hon vunnit på tipset. Så upptäckte jag sent på kvällen att smöret var alldeles mjukt och att kylskåpet var alldeles tyst, att det var alldeles ljummet därinne...

Jag var lite nöjd med mitt positiva tänkande inför tandläkarräkningen. Alltså, man får vara glad att man har fått in extra pengar när det nu kommer en obehaglig utgift. Men det räcker med en sån! Varenda skattetusenlapp ska väl inte gå åt till oväntade utgifter. Vi har varit så störda av detta nu på fm, så vi har inte ens hämtat in tidningen!

Men okej, om jag ska tänka positivt i alla fall: Det är väldigt bra att det är vinter. Att vi har en inglasad balkong. Att det är perfekt kylskåpstemperatur därute nu. Så om utevädret håller i sig så här, med fyra minus ungefär, då har vi plus sju på balkongen. Det funkar över helgen, tills vi vet hur vi ska göra och får hit en nytt skåp.
K. sa precis: "Jag är glad att solen inte skiner. Tänk det trodde jag aldrig att jag skulle säga!" Nu ringer hon till Elon för att höra vad de har för sortiment.

torsdag 6 december 2012

Livstid för en dikt

Läste idag att en poet i Qatar har blivit dömd till livstids fängelse för att ha skrivit och läst upp en dikt samt lagt upp det på Youtube.
Rättegången var hemlig, mannens advokat fick inte närvara. Det fick faktiskt inte ens han själv, så hemligt var det. Men nu sitter Mohammed Ibn al-Dheeb al-Ajami inspärrad sedan ett år tillbaka, kanske för resten av sitt liv.
"Vi är alla Tunisiens Jasminrevolution" heter dikten som alltså syftar på den så kallade arabiska våren och uttrycker hopp om att den ska sprida sig till Gulfstaterna. Innehållet påstås ha förolämpat landets emir och indirekt uppmanat till störtande av densamme.

Nu är folk i väst förvånade över hur regimen i Qatar kan reagera på det här sättet, med tanke på att emiratet har stöttat de "arabiska vårarna" i Tunisien, Egypten, Jemen, Libanon och Syrien med både vapen och pengar.
Ja... Den arabiska våren är kanske inte vad man trodde från början?

Man kan hoppas att poeten blir frisläppt, trots den vettlöst hårda domen. Det lär vara ganska vanligt i vissa arabländer att man dömer ett väldigt hårt straff för att avskräcka alla som möjligen tänkt liknande tankar som den dömde, men sedan visar emiren eller kungen sin snällhet genom att benåda,

onsdag 5 december 2012

Snöstrapatser

Ja herregud. Vilket oväder! Snö i kopiösa mängder, och isig, virvlande blåst. Detta hade varit en bra dag att vara inne och jobba och pyssla och titta ut genom fönstret och tänka "Oj!" Men jag hade en tid hos tandläkaren, så det vara bara att pulsa iväg till Luthagen med broddar och rubbet. Pust, man såg inte många meter framför sig. Jag mötte en ung tjej som skrek rakt ut i en sån där korsning där alla vindar möts och man tappar andan, blir helt förblindad och huvan dessutom blåser av. "Iiiih, ohhh!" skrek hon. Högt. Flera gånger. Jag var något mer sammanbiten.

Besöket hos tandtrollare Christer gick bra. Jag fick min nya krona och den passade perfekt. Tusenlappar fladdrar iväg, men då tänker jag på förr, när det knappt fanns några tandläkare och de som fanns drog ut tänder med stora primitiva tänger utan bedövning eller borrade med fotdrivna vevborrar (ahh, aj, aj!) också utan bedövning. Och då betalar jag så gärna, eftersom det i jämförelse med "förr" är så lindrigt och trevligt att gå till tandläkaren numera.
Visst är det dyrt, och för mig är det ofta så att när jag får in extra pengar (som nu när jag får tillbaka på skatten) händer det något med tänderna. Och det är ju trist, för det finns roligare saker att lägga de pengarna på.
Men man kan också tänka tvärtom: När jag får problem med tänderna och måste gå till tandläkaren för dyra pengar sammanfaller det alltid med att jag faktiskt har råd, eftersom extra tillskott kommer in precis just då.
Det är äkta positivt tänkande.

När jag kom ut från mottagningen med mina nya fina porslinstand snöade det minst lika mycket som tidigare. Men jag bestämde mig ändå för att ta omvägen runt stan och uträtta några ärenden. Bara det att blåsten och snöyran och pulsandet i drivor gjorde mig helt slut. Vinterkängorna ger mig blåsor på ena foten dessutom. Så jag köpte en mössa och lite mat, och sen gick jag hem med i övrigt oförrättade ärenden, matt och trött efter vad som kändes som rena träningspasset.

Men det är bra att ha gångavstånd. Nu läser jag att all busstrafik är inställd, både stads- och regionbussar. Hur ska det gå för alla som bor i Östhammar, Öregrund, Heby, Enköping etc. och jobbar eller pluggar i Uppala? Det är ju massor med människor - hur ska de ta sig hem?
Det känns som ett krisläge där värnpliktiga rycker ut och hjälper, med både snöskottning och bandvagnar. Som ibland hände förr. (Vissa saker var bättre då, det går inte att komma ifrån. Dock inte tandvården.) Men visst ja, det finns ju inga värnpliktiga längre. Synd.

tisdag 4 december 2012

Vill ha gardiner

Ikväll har jag varit på ett föredrag om feng shui. Det mesta visste jag nog sen tidigare, men det var ändå inspirerande. Och jag fick vatten på min kvarn i vissa hemmafrågor, till exempel: vi borde ha gardiner i vardagsrummet.
"Nej!" säger K.
"Men det skulle dämpa energierna som flödar alldeles för fort i lägenheten", (har jag alltid känt men nu har jag även fått proffsbekräftelse.)
"Jag vill inte HA gardiner!"

Suck.
Vill inte ha gardiner, det är väl inget argument tycker jag. Frågan är vem som är mest envis. Sällan är det jag. Men jag kanske gör en kupp. Eller vi kunde ha gardiner på vintern och ta ner dem under sommaren. Eller tvärtom.

Och jag ska i alla fall byta gardiner i mitt arbetsrum. Till några som är varmare och mustigare. Plötsligt känns det jätteviktigt. Jag borde också ändra hela möbleringen där, men det är en större och svårare fråga.

Rensa i röran har jag ju redan börjat med. Mycket återstår, men så bra koll på papper och prylar som jag har nu, det har jag inte haft sen vi flyttade hit för snart åtta år sen! Det känns så bra.

Funderar. Är det värt att anlita feng shui-konsulten, alltså för en riktig genomgång, på allvar? Lite sugen är jag.

måndag 3 december 2012

Varmt och kallt och tyst

Jag började dagen med att rengöra ugnen. Såpa lär fungera bra om man låter den verka ett tag på svag ugnsvärme. Och ja, inte för att ugnen är i nyskick nu heller, men det blev i alla fall bättre.
När dagen övergick i kväll satte jag igång med att frosta av frysen. Bra att passa på när det är kallt och man kan ställa ut allt på balkongen.

Däremellan har jag bland annat varit ut två vändor, varav den andra inte var helt frivillig. Eftersom jag är stark motståndare till vintern kan man ju tro att det skulle vara usch och hemskt och jobbigt, men faktum är att det var ganska skönt ute! Det har aldrig tidigare hänt att jag tyckt det varit skönt att gå ut i femton minusgrader! Lite bökigt var det förstås att få på alla kläder, det tog minst fem minuter att få utrustningen på plats, och jag kände mig som en dykare/slalomåkare/astronaut med alla olika lager och huvudbonader.
Andra gången tog jag dessutom broddar, vilket kändes ännu mer specialutrustningsaktigt men gjorde promenaden behagligare.

Igår kväll eller snarare i natt såg jag en intressant dokumentär: Den stora tystnaden. Går i tre delar i TV2, och eftersom det är så konstig tid (01.00) är det förmodligen en repris. I alla fall handlade det om fem personer som söker tystnad, alltså åker på retreat. Först testar de ett dygn och sedan blir det åtta dagar i ett jesuitkloster. Det man fick se i del 1 var första dygnet, och jag vill absolut se fortsättningen.
Hur påverkas en uppkopplad människa med barn, stressigt jobb, ansvar, plikter och tempo av att gå in i en tystnad utan vare sig dator, telefon eller vanliga samtal? Hur påverkas man av en inrutad religiös miljö?

Mycket intressant. Jag har aldrig känt mig så lockad av retreater, men det blev jag nu. Visst, jag har varit på långa meditationskurser och rent allmänt levt ett liv som nog är tystare än genomsnittet. Men meditationskurserna var länge sen, innan det fanns mobiler eller internet, så kontrasten till det vanliga livet var inte lika stark som den skulle vara nu.
Åh, att få ha det tyst i åtta dagar, eller åtminstone fem! Kanske ska jag undersöka vad det finns för alternativ här i Sverige. Frågan är hur mycket jag vill. Vill jag det nog mycket för att ta mig över besvärlighetströskeln? Kanske.

söndag 2 december 2012

Pynt och jobb

Det tar på krafterna att julpynta. Eller adventspynta kanske jag ska säga - alla julsaker är inte uppe än. Men vi har hämtat lådor från källaren, plockat upp utvalda saker och några dukar, och jag har satt upp stjärnor i köket och sovrummet. Förra året hade jag jättetur, stjärnorna hängde rakt på en gång. Men så var det inte nu. De snurrade och svängde och det såg inte klokt ut. Sånt är riktigt irriterande! Och frustrerande, ett tag var jag så arg så jag slog på den stackars adventsstjärnan! Märkligt nog hjälpte det.

Jag har också jobbat en hel del vid datorn idag. Plus spelat wordfeud. Nu för nån timme sen tog energin tvärslut och jag vill helst sova. Orkar inte kolla vad som står i tidningarna men kan gissa att mycket handlar om snön och kylan. 13 minusgrader var det för några timmar sen. Och även om jag verkligen ogillar vinterkyla, så måste till och med jag erkänna att det var vackert ute idag.
Ska nu kolla lite på lättsam TV-underhållning innan det blir natt, bland annat dubbelavsnitt av Poirot.