torsdag 31 mars 2011

Är det så hemskt?

Den man som uppenbarligen, enligt bombsäker bevisning, mördade och styckade Eva i Örebro har tagit sitt liv. Hängde sig i ett skosnöre (!) när han för en halvtimme lämnats obevakad i häktets gym.
Det är fullt uppror i debatten. "Skandal" är det vanligaste ordet. Jag vet inte, är det så hemskt? Han insåg att det var kört och tog konsekvenserna. Hellre död än livstid i fängelse. I det längsta trodde han väl att ett blånekande skulle fungera, det har det ju gjort i många andra rättsfall. Men med dom bevis som finns, och det fullständigt ofattbart vidriga han har gjort...någon annan påföljd än livstid kan inte ha funnits.

Så han hängde sig. Varför ska man bli upprörd över det?
Visst, det är en miss, rutinerna bör ses över. Men det är också svårt att hindra någon som verkligen, verkligen vill ta livet av sig. Förr eller senare uppenbarar sig ett tillfälle. Trist när det händer, men inte direkt skandalöst.
Dessutom: det låter kanske cyniskt, det är kanske cyniskt, men icke desto mindre: miljoner och åter miljoner har sparats. (Enligt kriminalvårdens egna beräkningar kostar varje intagen på ett vanligt fängelse drygt en miljon om året.)

Jag vet att man bör tycka att "rättvisan ska ha sin gång" etc. Men återigen, i fall som detta: vad skulle bli bättre av det?

Ge mig pengarna!

För snart två år sedan vann en bekant till mig 100.000:- plus en bil på Postkodlotteriet. Kort därefter fick en släkting utan lott se sina grannar vinna. Ett tecken, eller snarare två, tänkte jag och skaffade snabbt en lott. Men inte ett öre har jag vunnit. Så jag har tänkt avsluta det hela, det har bara inte blivit av. Hör och häpna, i veckan blev jag uppringd av en man som berättade att jag har vunnit 150 kronor. Hurra, hurra liksom. Och nu trodde Postkodlotteriet att jag skulle bli så uppåt och så optimistisk av vinsten, så jag ville använda den till att köpa ytterligare en lott. Men jag cashar in pengarna, och nu ska jag gå ur eländet. Snart.

Killen som ringde upp var för övrigt den sämsta telefonförsäljaren nånsin. För det första var han otroligt förkyld och snörvlade och hade sig, fast det var ju mest synd om honom. Dessutom var det nog första dagen på jobbet, för när jag så något, typ att jag inte vill ha någon ny lott, då sa han: "ehh..jaha...hm, vänta här ska jag se..." - och så bläddrade han i papper! Efter ett tag hittade han det han skulle säga, alltså det redan bestämda och formulerade svaret, och så rabblade han det. Jag svarade, han snörvlade, ähummade, bläddrade och letade och rabblade, och så höll det på tills han äntligen gav upp. Det krävdes att jag mycket tydligt sa: "Jag vill inte ha någon lott, jag vill ha pengarna!"
Puh, jag fick liksom jobba lite för den vinsten.

Men vilket jobbigt lotteri det är! Jag avskyr all reklam dom vräker ut, och framför allt avskyr jag hela upplägget. Tveksamt och tvivelaktigt.
Nu har jag faktiskt hört om ytterligare personer, bekantas bekanta den här gången, som har vunnit bra med pengar. Men det lär knappast hända mig. Nej, jag ska går ur!

onsdag 30 mars 2011

Sushi

Nu har vi kommit hem efter en enkel utemiddag. Eftersom jag förra året köpte ett Taste Uppsala-kort, så har vi ett antal restauranger vi kan äta på för halva priset, enligt principen ät två rätter betala för en. Vi har kvar en del guldkorn där: Il Forno, Domtrappkällaren och Oasia bland annat. Men idag gick vi till Mikaku sushi på Vaksalagatan. Det kändes lagom så här en onsdag kväll. Först tog vi en öl resp. ett glas vin. Dom hade nämligen ett riktigt hyfsat husets vin, såg jag: De Bortoli.



Huruvida det var lika gott som vanligt vet jag inte, för det var nämligen iskallt. Direkt från frysen, jag menar kylen. Kallare än det kallaste rosévin. Det vatten jag fick i ett glas bredvid var däremot ljummet...

Sedan kom maten in. Jag hade beställt bento, som är fyra olika smårätter. Jättefint såg det ut.


Och var rätt så gott också. Hyggligt. Inte märkvärdigt. Men snygghetsfaktorn lyfte det hela.

K. älskar sushi, verkligen älskar. Hon är helt enkelt galen i sushi. Så för henne blev det 5 lax och 5 räkor.


Och sushin, kan jag rapportera, var fenomenalt god. Jag hade ju också två bitar i min bentolåda, och det var verkligen toppklass på dom. K. gillar sushi med räkor extra mycket och påstod att det här var dom absolut bästa räkor hon har ätit!

Så, på Mikaku ska man äta sushi. Nästa gång vi känner för hämtsushi går vi dit.

Doft av barr

Det är bara två plusgrader, men solen skiner och det är vår i luften. K. och jag tog en ganska lång promenad, en av våra "sommarrundor" upp mot von Bahrska häcken och ner förbi Gränby. Det är ju inte så vackert den här årstiden. Ljuset är skarpt, färgerna är bleka, det är dammigt och smutsigt. Men - plötsligt kom det härliga doftstråk av jord och barr! Underbart.


Det lilla skogspartiet vid von Bahrska gör verkligen skillnad. Inget luktar godare än skog!

På vår promenad mötte vi två dagmattar som var ute med ett gäng hundar i olika storlekar. Två av dom minsta var krassliga och fick åka vagn. Sött.


Nu har K. gått på ett jobbmöte. Ikväll ska vi äta sushi. Förhoppningsvis hinner jag göra något nyttigt innan dess.

tisdag 29 mars 2011

Vägrade vaccin

När alla gör samma sak blir jag skeptisk. När myndigheter och massmedia gemensamt driver en åsikt, ett projekt, en idé, ett förhållningssätt - och allt ifrågasättande trycks undan, demoniseras och/eller förlöjligas, då blir jag superskeptisk. Särskilt när det finns moraliska övertoner. Det kan gälla nästan vad som helst. Religion, övernaturliga fenomen, klimatet, invandringspolitiken, massvaccinationer...



Ja, just det. Jag vaccinerade mig inte mot svininfluensan. Funderade inte ett ögonblick på att göra det. Hela den kampanjen var nästan skrämmande, den hade verkligen dom beståndsdelar som får mina alarmklockor att gå igång.

Folk stod i kö i timmar för att få vaccin, jag såg själv hur en av köerna här i Uppsala sträckte sig över flera kvarter! På vissa orter blev det slagsmål när människor kämpade om att få en dos av vaccinet. Det blev ett slags hysteri, som att det handlade om att få nyckeln till evigt liv eller något liknande.
Som sagt, jag var inte frestad. Inte K. heller. "Vill du vaccinera dig?" "Nej, absolut inte." Vi var helt överens. Nu sägs att 6 miljoner svenskar ändå ville ha och fick sina doser. Ett litet antal av dessa har blivit väldigt sjuka, och nu kan ingen längre förneka att det beror på Pandemrix, det hastigt framtagna och ofullständigt utprövade vaccin som Sverige köpte in till en kostnad av över en miljard kronor!

Tragiskt för dom drabbade. För dom barn som aldrig får ett normalt liv, för deras föräldrar som självklart ville det bästa för sina barn och hela familjen. Alla som i god tro stod i kö för att rädda sin hälsa.

Men det var ju inte så att det saknades kritiska röster, tvärtom. Men då kom moraliserandet och demoniseringen in, och det var massmedia som skötte det. En av dom få journalister som behöll sans och perspektiv var Inger Atterstam på Svenska Dagbladet. Hon tog inte ställning för det ena eller andra, men hon behöll ett slags objektivt, kritiskt tänkande. Jag såg när hon intervjuades i TV av en reporter som darrande av indignation frågade henne om hon var beredd att ta ansvar för att människor som läste hennes artiklar kanske avstod från att vaccinera sig och därmed...ja, blev jättesjuka, dog, etc. Bloggaren Alex  Schulman hade samma darrande stämma (alltså bildligt) när han undrade hur vaccinvägrare kunde leva med sig själva - deras beteende kunde ju ta livet av en astmasjuk människa!

Så tröttande det var. Alltihop. Som en masspsykos.
Det är tröttande nu också, när politiker och myndighetspersoner låtsas som att allt var både okej och nödvändigt.
Journalisterna låtsas som vanligt inte ens om sin roll i det hela.

En kvinna jag träffade hade tagit vaccinet och direkt efteråt blev hon sjukare än hon varit i hela sitt liv. Flera liknande fall hörde jag av bekanta.

Oj, vad långt det här blev. Men nu är det frågan om hur dom drabbade ska ersättas. Vissa av dom kommer aldrig att bli friska igen.
Helt vansinnigt.

Tänk om ens hälften av den moraliska indignation som riktades mot dom som offentligt ifrågasatte alltihop skulle riktas mot ansvariga myndigheter, lokalt och internationellt.

Och tänk om vikten av att tänka själv skulle framhållas lite oftare...

Förresten, jag känner flera personer som har varit ovanligt mycket förkylda efter sprutan, som fortfarande är förkylda stup i kvarten. Tänk om det skulle ha ett samband? Sånt kan man aldrig veta, och det tycker jag är lite oroande.

Nu måste jag köpa ny

Nu har jag gett upp allt hopp om min stereoanläggning. Goodbye kära Bang&Olufsen från 80-talet! Jag tror inte att ens Uri Geller kan rädda den. Det är främst CD-enheten som lägger av mer och mer, och att dom andra delarna är okej har jag inte så mycket nytta av då.
Men den är så snygg också...
Allt har sin tid, det är bara att inse. Nu funderar jag på (har typ redan bestämt mig) för en Denon. Säljs av HiFi-klubben. En vanlig anläggning, ingen märkvärdig design (snarare tvärtom, den är ganska ful), men kvalitén är bra. På torsdag kan jag ev. få skjuts, så då gör jag nog slag i saken. I alla fall har jag reserverat det enda ex. butiken hade kvar tills dess.
Usch, det blir en kännbar utgift. Men jag kan inte tänka mig att inte ha en stereo.

Rynkor och påsar

Snöflingor var väl inte det man hade väntat sig imorse. Men det har precis slutat, tack och lov.
Jag är trött idag, lite matt och kraftlös utan egentlig anledning. Det kan bero på vädret. Och på den inte helt trevliga känslan när jag tittar mig i spegeln och ser en likblek (troligen vinterskadad) person med påsar under ögonen och en massa rynkor som inte har funnits förut. Plötsligt kom jag ihåg när K. och jag var på visning av lägenheter i nybygget här utanför för kanske två månader sedan. Där mötte vi en gammal bekant som vi inte har träffat på 12-14 år, och hon frågade om jag var pensionär! Jag hade förträngt det.

måndag 28 mars 2011

Nu grönskar det

Det grönskar på balkongen! Förra året köpte vi en liten dvärgsyrén, och meningen var förstås att skydda den över vintern, svepa in den i säckväv och tidningspapper sådär som man ska. Nu blev det aldrig så, och eftersom det har varit så enormt kallt, med många minusgrader på balkongen, hade vi inga större förhoppningar om att den lilla syrenen skulle klara sig i sin kruka. Men det har den gjort!


Se så fint den håller på att slå ut. Verkligen hoppfullt.

Smart frozzypack

Återigen blir jag förvånad när jag ser på vilka vägar människor når min blogg. Någon har sökt på "frozzypack" och hamnat här. ???? Jag har väl aldrig skrivit om frozzypack? Jag vet inte ens vad det är!

Idag, måndag, skiner solen ännu mer än igår. Jag ska jobba klart med en sak och sen gå ut och få lite luft. Sedan väntar allmänna hushållsbestyr som att städa skrivbordet. Och byta lakan. Byta lakan är kul, inte just att göra det men resultatet. Med nya färger och en annan känsla i sovrummet. Det blir nog lite våraktigt pastellrandigt idag.

OK, nu har jag tagit reda på vad frozzypack är för något. En matlåda med inbyggd kylning tack vare en kylbevarande gel i locket. Mackor, sallad eller det man nu ska äta håller sig fräscht i sju timmar. Bra uppfinning. Och eftersom den finns i turkos måste jag ju lägga ut en bild också:

Innovatören Carolina Sundberg har uppfunnit den, och den finns att köpa bl.a. hos Mika design och Designtorget. Smart grej som sagt. Om jag var i behov av en låda att förvara kall mat i skulle jag köpa en direkt.

Och nästa gång nån googlar på Frozzypack och hamnar här finns det i alla fall en anledning till det. :-)

söndag 27 mars 2011

Magi fixar lampan?

Hm, vi tittade lite på programmet med Uri Geller ikväll, lite småzapp den sista halvtimmen. Jag är inte så intresserad av illusionister och trollkarlar, men med Uri G. är ju läget mer tveksamt. Han är inte en konstaterad bluff och inte helt bevisad äkta. Så det kan ju vara vad som helst. Rätt intressant i alla fall.

När programmet riktade sig till tittarna blev det ju lite kul. "Ta fram era trasiga klockar och elektriska apparater" etc. etc. Jag tänkte på vår TV-box och den halvdana stereon men gjorde ingenting. K. däremot gick genast och hämtade den lampa som jag har berättat om tidigare.
Jag har alltså hållit på hur många gånger som helst och försökt få ut den konstiga glödlampan, verkligen försökt på alla sätt och med stor ihärdighet, och K. har också varit där och vridit och haft sig. Inget har fungerat. Men nu, tadaa:


Vrid, dra, poff - den lossnade på en gång! Jag hade inte kunnat bli mer förvånad om jag så hade sett ett spöke.
Tänk om detta verkligen är Gellers magikraft! Hoppas det. Det vore så kul om den verkligen finns.

Söndag med funderingar

Typisk söndag idag. Lugnt och avspänt. Soligt och fint ute men för kallt. Jag har lagt in månadens räkningar för betalning. Det blev mer än vanligt, och till största delen beror det på räntehöjningarna. (För övrigt drömde jag i natt att vår månadsavgift höjdes med 7%. Får se om det var en sanndröm...)

Nu går en tvättmaskin, K. sorterar sina kvitton, vi ska snart fika innan hon går iväg för att jobba 15.30-21.

Och i tidningarna står det att strålningen inne i en av reaktorerna kärnkraftverket i Fukushima är 10 miljoner högre än normalt. 10 miljoner. Det är mycket det, oavsett hur låga gränsvärden man har satt från början. Och radioaktivitet läcker ut i vattnet men det är ingen fara för det marina ekosystemet, säger Strålskyddsmyndigheten i Japan.
Undrar hur mycket dom håller inne med för att inte skapa panik.
Uppdatering: nu i kväll svensk tid sägs det att helt fel värden har uppgivits. Det handlar inte alls om 10 miljoner utan det är betydligt mindre. Jaha, hoppas det stämmer.

Det känns konstigt att tänka på vad som kan hända, samtidigt som man sitter här och känner sig (eller tror sig vara) trygg. I princip skulle det kunna vara domedagen som närmar sig.
Men jag håller nu seriöst på att planera för en Spanienvistelse i januari-februari nästa år.
Livet är fullt av kontraster.

lördag 26 mars 2011

Nice day

Ännu en trevlig dag har det varit. K. och Nikki fikade på stan och kom hem lagom till hockeymatchen Skellefteå-Luleå. Tyvärr så förlorade Luleå. Jag brydde mig inte så mycket om det, för jag var fullt upptagen i köket.


Medan jag rostade rotfrukter, gjorde tomatsallad och behandlade fint kött på bästa sätt, myste vissa i soffan.


Det blev en drink sen, med vodka, citron och lime. Lite nötter till det. Därefter var det dags för mat. Så perfekt oxfilé! Med timjan, rödvinssås och diverse annat gott. Jag var extremt nöjd, och det var även "gästerna".


Nån riktig efterrätt blev det inte, men en stor skål smågodis kan också funka. Vi öppnade en till flaska vin till - vin och godis är en helt okej kombination.


Snart ska Nikki ta 22-tåget hem. Det var som alltid kul att träffa henne, och K. blir förstås väldigt lycklig av att få träffa sin dotter.
Lyckad lördag. Och nu börjar äntligen sommartiden!

Mer ljus!

Det är soligt och kyligt idag. K. solar på balkongen (hon har öppnat en smal strimma i inglasningen) och ska snart gå till Centralen och möta sin dotter som gör en Uppsalavisit denna sista lördag i mars. Vi ska äta något gott (igen) senare, och på min lott faller förstås att handla och laga mat.

Sommartid börjar imorgon - det gillar jag. Jag vill ha ljus, ju mer desto bättre. Och eftersom jag är uppvuxen i Luleå är det naturliga att det ska vara ljust dygnet runt på sommaren. I början när jag hade flyttat till Uppsala tyckte jag det var löjligt när folk pratade om dom "ljusa sommarnätterna". Vadå ljust, det var ju mörkt! Inte kolmörkt visserligen, men här blir det ju ändå både skymning och ett slags dunkelt halvmörker även på midsommar.
"Ljusa sommarnätter", då är det som på dagen. Man behöver inte tända en lampa, inte ha lyse på cykeln etc.
Den här bilden tog jag i somras, i början av juli, när K. och jag hälsade på där uppe i norr.


Vi är på väg hem till min syster efter en helkväll på stan, och klockan är 01.30. Det kan man kalla ljust ute, och då var det ändå mulet.

fredag 25 mars 2011

Mm, gott!

Nu har vi ätit tacos. Det är alltid gott, men den här gången var det helt osedvanligt gott! Kanske för att jag inte kryddade köttfärsen med den vanliga medföljande tacokryddan utan med spiskummmin plus en speciell texmex-krydda från Vaksala marknad. Många tillbehör hade vi också. Guacamole, tomatillosås, salsa, gröna och gula jalapenos, bönröra (refrigerated beans, jag vet inte varför det heter så), och så grönsaker och ost förstås. Superbra!
Och vad dricker man till tacos? Jag tycker ju det är gott med vin. Öl blir alldeles för mättande. Så jag kollade i mitt ansenliga förråd. Man kan ju tänka att till en så kryddad mat ska man inte ha ett alltför märkvärdigt vin, utan vilket lådvin som helst kan funka.
Eftersom jag inte hade något lådvin tog fram ett italienskt från Vinstocken. De Angelis, Rosso piceno.


Kryddigt, fylligt, smakar mer än det kostar (98:-) enligt Vinstockens beskrivning.
Och vilket bra vin! Helt suveränt gott. Italienska viner kan ju vara ganska tunna och lätta, men det här var verkligen kryddigt och fylligt. Doft av choklad och frukt. Smakrikt och harmoniskt också, men ändå inte tufft och krävande. Ett helt perfekt vin.
Är det inte slöseri att dricka det till tacos? Nej. Det föll in ganska bra smakmässigt. Man njöt av sin taco och så njöt man av vinet. Dom spelade i olika divisioner utan att konkurrera eller slå ut varanda.

Jag vill ge all credit till Vinstocken. Av dom sex viner jag beställde därifrån har jag testat fyra, och alla har varit fantastiskt bra!

Kreativt

Det har varit en kreativ fredag så här långt. K. och jag har jobbat med en text-bilddokumentation som hon ska presentera på sitt jobb. Jag hjälpet till med texterna förstås, och nu har vi gemensamt lagt in bilder och gjort layouten till en fotobok.
Det är häftigt att bli sådär helt uppslukad av något så man glömmer tid och rum. Nu har jag i alla fall landat i en mer typisk fredagskänsla. Tänker röja lite i köket och sedan gå och inhandla tacotillbehör. Mycket traditionellt.

torsdag 24 mars 2011

Ingen resa just nu

För första gången sedan den 1 december har jag inte lust att skriva något blogginlägg! Nu gör jag det i alla fall, för man kan ju faktiskt skriva om precis vad som helst, eller om ingenting. Det här blir kanske ett ingenting-inlägg.

Det blåser kallt ute. Jag har varit och handlat, och i motvinden var det knappt det gick att få luft. En bra sak med det är att dom små och få snörester som finns försvinner. Och snart är det april - det är en vårmånad, hur man än ser på det!

K. och jag har för övrigt bestämt att vi inte ska boka någon resa just nu. Däremot lär det bli en längre vistelse utomlands nästa vinter. Jag kollade lite på nätet och testade att boka en månad (februari 2012) i Nerja på ett par olika lägenhetshotell. Märkligt nog hade platserna precis tagit slut. På ena stället stod det att tyvärr, sista lediga lägenheten bokades för 14 minuter sedan, på andra stället hade sista lediga bokats för en timme och tre minuter sedan. Hm, jag vet inte om jag tror på det där. Jag gjorde bokningarna på en sajt som kanske inte är helt pålitlig, för, nej... jag har varit i Nerja i februari, och då var det definitivt inte fullbelagt någonstans! Anyway, det var bara ett test. När vi bestämmer exakta datum kommer det att finnas gott om boendealternativ, det är jag övertygad om.

Så här hade vi det i Nerja för två år sedan. I februari.


Det är ju inte klokt! Varför är vi inte där NU? Egentligen.

Där ser man. När man väl börjar skriva handlar det alltid om nånting.

onsdag 23 mars 2011

Tankeväckande

Det var lite mysigt sådär att åka till Stockholm. Håret blev bra också. Sen är det alltid skönt att komma hem till det trygga och mer överskådliga Uppsala. Jag missade ett tåg med en minuts marginal.

Dvs, jag hade hunnit om jag vrålsprang. Men varför vrålspringa när nästa tåg går om en halvtimme? Jag tog det lugnt istället. Kollade lite i Pocket Shop och köpte TV-tidningen. I och med det var jag också tvungen att köpa Aftonbladet (deras TV-tidning är bäst), och där läste jag en bra krönika av Johan Hakelius. Han är en av mina favoritkrönikörer. Inte för att jag alltid håller med om det han skriver, utan för att han har egna, ibland udda tankar om saker och ting. Han är inte alls en del av det allmänt likriktade mediabruset. Idag skrev han om Libyen, och det satte liksom ord på saker som jag har haft inom mig. Hade jag kunnat formulera det så bra så hade jag redan gjort det. För mig är det mer en känsla, en olycksbådande känsla av att nånting är fel, och att det kommer att bli ännu mer fel. "Det känns som en fälla" sa jag när K. och jag pratade härom kvällen, "tänk om det inte går som planerat, då kommer det att slå tillbaka på västvärlden på alla möjliga sätt." Förstås hoppas jag att det inte alls är så. Men men... Här är en länk till Hakelius krönika.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article12769802.ab

Stockholm idag

Idag ska jag klippa mig, vilket jag åker ända till Stockholm för att göra. Det blir ju också ett trevligt miljöombyte, lite halvsemester sådär. Jag har mitt stråk när jag kommer dit, det innefattar en runda på NK bland annat. Inte för att shoppa dock, men jag tittar på köksprylar och andra inspirerande avdelningar. Idag går jag nog också till Östermalmshallen och köper med mig en sån där god sallad som jag köpte förra gången jag var i Stockholm. Så är middagen fixad också.
Jaha, oj, jag måste göra mig i ordning ser jag nu! Vill inte missa tåget.

tisdag 22 mars 2011

Oväntat besök

Oväntat besök får man sällan nuförtiden. Typ aldrig. Det är väl därför oväntat besök-reklamen har haft sån genomslagskraft, man kommer verkligen ihåg själva den frasen. Och att någon ringer på dörren helt oförhappandes, som folk gjorde jämt och ständigt för sådär en 30-35 år sedan, det är som sagt så sällsynt så det finns nästan inte. Portkoder och allmän upptagenhet står i vägen. Icke desto mindre - det ringde på dörren, och det var ingen granne eller bostadsrättsföreningsrepresentant, det var Björn! K:s halvbror!

Som hon inte har träffat på över ett år. Kul! Och jag blev nästan lika paff som om en båt hade kört upp i trädgprden, eller ett badkar ramlat ner i vardagsrummet.

Björn och K. har inte vetat om varandra, dom fick kontakt för bara 4-5 år sedan. Lite synd egentligen, för dom har många intressen gemensamt (sport bland annat) och det finns liksom "hjärtkontakt" mellan dom.
Vi pratade intensivt i ett par timmar, Björn fick två glas vatten (det enda han ville ha, så även om vi hade haft den kända kaffesorten hemma hade den inte kommit till användning).
Bland det vi pratade om var resor, glada Hudik och Libyen. Sen åkte B. hem till Vällingby.
Trevligt halvsyskonmöte var det, och dom är väldigt söta ihop.



Nu har K. och jag ätit spaghetti och köttfärssås och testat ett av vinerna från min vinprenumeration. Ett intressant vin, där smaker av körsbär, lingon och charkuterier var väldigt lätta att upptäcka. Lite skog och mossa också, tyckte jag.

God lunch, härligt väder

Det var kul att träffa A, och en timme gick otroligt fort. Lunchen var dessutom suveränt god - Pub19 har verkligen bra mat! Först har dom en oftast välmatad och diger salladsbuffé och sedan finns det tre rätter att välja mellan: fisk, kött och vegetarisk. Idag blev det baconlindad kycklingfilé med rödvinssås och rotfruktgratäng.


Smakrikt och genuint, som hemlagat. Man går därifrån och känner sig alldeles nöjd.

Nöjd blev jag förstås också med vädret. Vår, vår! Det blåste visserligen, men även vinden var ljummen och behaglig. Jag hade lite för mycket kläder på mig, och det visste jag om innan jag gick. Men jag tänkte att det kan vara härligt att känna att det är för varmt. Och det var det också, rent sensationellt härligt!

Sömnlös

Hur många timmar sov jag i natt? Tre kanske. Ibland kan jag bara inte sova, och i regel finns det ingen egentlig anledning. Vare sig fullmåne, stress eller något annat. Jag är klarvaken ändå. Nu var det i och för sig många tankar om Japan och Libyen som gick runt i huvudet. Jag har onda aningar, och speciellt situationen i Libyen känns väldigt oroande. Att grubbla över det på nätterna är ju dock inte särskilt konstruktivt. (Ja, att grubbla över det på dagarna är väl inte konstruktivt det heller.)
Det är måttligt kul att höra tidningsbudet och sen blir det mer och mer morgonljud, av folk som börjar jobba tidigt, av bilar etc.
Men till slut somnar man ju alltid, och nu är jag ändå pigg. Mystiskt.
Ska snart iväg och äta lunch med A.

måndag 21 mars 2011

Banker som stjäl

Idag blev jag upprörd. När jag i DN läste om SEB som rådde en 87-årig kvinna att placera en halv miljon kronor i ett långsiktigt sparande. Först efter sju år skulle hon få utbetalningar från sin kapitalförsäkring, och då med 8000:- i månaden i fem år. Med andra ord: Banken lägger beslag på pengarna tills kunden är 94 år gammal, därefter får hon 8000:- i månaden tills hon är 99! Fortfarande har då banken kvar några tusenlappar plus hela avkastningen som hennes halvmiljon har gett. Plus att hon har betalat avgifter för "försäkringen"!
Nu har SEB fällts i Allmänna reklamationsnämnden. Men det här hände för sex år sedan, så det är kanske redan för sent?
Men så fruktansvärt oetiskt! Hur kan något sådant få hända? Finns det inga kontrollinstanser, ingen rim-och-reson-spärr som slår till när gränsen för det absurda överträds?!
Ofattbart. Man tappar nästan andan. Mår nästan illa.
Min åsikt är att den ansvariga på banken borde ha ett kännbart straff, typ fängelse, för stöld.

TV och tvätt

I lördags skrev jag här på bloggen om våra problem med vissa TV-kanaler. Till min häpnad har nu Com Hem mailat om det. Dom har alltså folk som sitter och scannar bloggar o.d.! Amazing. Lite imponerande nästan. Men deras teori är att kortläsaren håller på att gå sönder, och då måste vi köpa en ny. Jag som trodde att kortläsare ingick i abonnemanget. Rabatterat pris skulle vi i alla fall få, och det är väl inte så mycket att välja på egentligen. En oförutsedd utgift av tråkigt slag.

Jag undrar om Electrolux har såna bloggscannare också, för vår tvättmaskin har fått väldigt svårt att hämta tvättmedlet. Det mesta ligger kvar i sitt fack när man har tvättat.

Idag har jag i alla fall tvättat en del av mina sockar. Jag har alltså många. Väldigt många. Det ser fint ut när dom hänger där på sin torkställning.


Varför har jag ett sånt jättesortiment, jo jag köper på marknader. Trevliga, billiga, 14 par för 100:- och liknande bra erbjudanden. Och det är ju alltid bra att fylla på förråden, så det nu inte tar slut. Att nånting tar slut gillar jag inte. Så varje gång det är marknad på Vaksala Torg, eller om jag råkar går förbi Sergels torg i december, är jag där och fyndar. Fast nu senast på Distingsmarknaden köpte jag faktiskt inga. Gick blundande förbi dom frestande socklådorna, för jag har så det räcker. Det kommer inte att ta slut på flera år!

söndag 20 mars 2011

För spännande

Jag har inte mycket till idrottsnerver. Men är ganska sportintresserad, så jag vill titta på alla möjliga spännande tävlingar och matcher. Bäst är det när jag inte bryr mig om vem/vilka som vinner, när jag bara kan njuta av ett slags neutral spänning.
Just nu vågar jag till exempel inte titta på den kvartsfinalavgörande hockeymatchen mellan Luleå och Djurgården, för jag håller så mycket på Luleå.
Det här är något jag har ärvt av min mamma. Jag kommer ihåg på Ingemar Stenmarks tid, när hela familjen (även jag, jag var tuffare då) satt i soffan och tittade på hans åk. Nu vann han ju nästan jämt, så man behövde inte vara så nervös. Men mamma satt alltså inte i soffan utan gick in i ett annat rum när det var Stenmarks tur. Sen kom hon tillbaka och tittade på reprisen. Precis så gör jag nu!


Även bandyn idag var lite för spännande mot slutet. Av nån anledning började jag hålla på Bollnäs, kanske för att dom hade finare dräkter, men matchen gick till förlängning och Sandviken vann. "Neej," sa jag för mig själv och kände mig bedrövad, trots att jag inte har nån som helst connection med vare sig Bollnäs eller Sandviken...
Hoppas det inte är bråk på stan nu.

Bandyprägel

Mycket människor på stan idag. Inte bara för att folk shoppade och/eller njöt av vårvädret - bandyfinalen satte också sin prägel på det hela. Svart av folk inne på hamburgerrestauranger och krogar."Bandyfrukost" med öl pch pyttipanna har blivit nästan lika etablerat som sillunchen på Valborg.

Jag såg massor av Bollnässupportrar i fina brandgula tröjor. Dom flesta snälla och beskedliga, men förstås också en del brölande skränfockar. Kombinationen alkohol och adrenalin tycker jag är lite obehaglig.
Poliser stod förstås lite varstans, antagligen för att skydda dom två lagens supportrar från varandra.

Men vilket perfekt bandyväder! Jag kollar matchen på TV, och det är jämnt och spännande. Svårt att se bollen, javisst. Men själva stämningen är kul.

Attack under "monstermånen"


Det är midnatt och "monstermånen" lyser. Den är verkligen stark, golvet i vardagsrummet  blir alldeles ljust.
Attacken, eller ska man säga ingripandet, mot Libyen hade alltså en intressant tajming. Känns ödesmättat. Jag undrar, hur blir det sen? Om allt går som det är tänkt och Gadaffi störtas, vad/vilka kommer istället? Nationella övergångsrådet, vilka är det egentligen? Och om allt inte går som det är tänkt, om missiler landar fel, om civila mål angrips av misstag, om kaos utbryter...?
Ryssland var emot ingripandet, läste jag, och även Afrikanska unionen var helt emot. Så mycket för den internationella enigheten.
Om det inte ska bli värre än det var från början måste allt utvecklas i en positiv riktning väldigt snabbt.

Radioaktiviteten i Japan är ingen höjdare heller. Dricksvattnet i Tokyo har förhöjda värden, men det är tydligen inte så farligt. Så lite radioaktivitet är plötsligt inget att oroa sig för...hm.

Nästan lika stort uppslaget var det faktum att isbjörnen Knut har dött. Att det får så stor plats känns nästan absurt.

lördag 19 mars 2011

TV med förhinder

Ibland vill man se på TV, alldeles för ofta egentligen. Älskade K. är ännu mer intresserad än vad jag är, och hon tittar på allt: thrillers, actionfilmer, ryska och kinesiska filmer, blodiga deckare - allt möjligt som jag aldrig skulle se. (Min inställning till film kan du läsa om här.)

K. studerar gärna TV-tidningen och kryssar alltså för dom, i mitt tycke, märkligaste program



Vi har både TV1000 och Canal+. Men nu har kortet, det som sitter i boxen börjat krångla. Så här ser det ut.


Men det är inte felaktigt, och efter några minuter kommer det igång. Men först måste vi växla mellan kanalerna, med fjärrkontrollen i högsta hugg. Först ser vi bara ovanstående meddelande. Efter ett tag kommer textremsor, och det är faktiskt ganska kul på ett absurt sätt.


Där kan vi sitta och läsa texten och låta fantasin spela.


Efter ett tag kommer bilden också, men vi skrattar faktiskt mest åt dom ensamma texterna. Fast naturligtvis måste vi ringa till ComHem (usch, det är jobbigt, med röstmeddelanden och köer), och få ett nytt, felfritt kort. Endera dagen gör vi det.

Ikväll lyckades vi missa större delen av Downton Abbey, som ju sänds i SVT och inte behöver någon box, pga att sändningstiden har ändrats. Suck, det är ju en av veckans TV-höjdpunkter! Tur att SVT Play finns - det är en fantastisk uppfinning!

Inte söndag utan lördag

I morse sa K: "Konstigt, det känns som söndag idag."
Jag: "Men, vad menar du?"
K: "Det känns som söndag!"
Jag: "Det är ju det!"
K: "Nej, det är lördag."
Jag: "Va? Men oj! Vad bra!"

Det är alltid skönt att få en extra dag... Men underligt att vi båda hade söndagskänsla. Jag var verkligen säker, men jag tänkte hastigt "vad var det på TV igår" och mindes då att det bland annat var Let´s Dance. En riktig fredagsmarkör. Då förstod jag att K. hade rätt.

Så, vad göra av denna soliga lördag? I alla fall ska jag gå ut en sväng. Tänker köpa en härligt doftande tvål i den trevliga prylaffär som ligger i gamla Godsmagasinet. Handlar därefter frukt på ICA. Går sedan hem och myser. Ja, det verkar bra.

fredag 18 mars 2011

Monstermåne

Oj, vad det snöar. Och imorgon ska allt smälta bort, påstås det.
Hela dagen känns grå och konstig. Som att tiden har fastnat i ett segt mellanläge. Jag har saker att göra, men inget är särskilt lockande. Ska dock ta mig samman snart och hjälpa K. med att sammanställa lite text och bilder till ett jobbprojekt.

I alla tidningar har dom skrivit om "monstermånen" som kommer att synas på lördag. Månen är närmare jorden är den varit på nästan 20 år, och det sammanfaller dessutom med att det är fullmåne. Så månen kommer att se 14% större ut än vanligt, det är ju ganska häftigt.



Många spekulerar om att den här supermånen kommer att föra med sig kaos och naturkatastrofer. Nu är det ju redan kaos och katastrofer, men det kan förstås hända något ytterligare. Att månen kan ha samband med sådant tillbakavisas förstås av allsköns experter.
Själv är jag mest förvånad över att teorierna om monstermånen har fått så mycket publicitet. Alla tidningar tar upp det, och på framträdande plats dessutom. Antagligen beror det just på ovan nämnda kaos och katastrofer. Slussarna har öppnats, och vem kan utesluta alternativa förklaringar och ödesmättade profetior?
Och visst, absolut allt kan ju hända, som det verkar. Men vad skedde egentligen 1992, när månen var lika nära som den kommer att vara nu på lördag? Var det något speciellt då?

Amerika - värre än allt?

Började dagen med en lång telefonkonsultation, och nu känner jag mig lite tom. Hoppas energin kommer tillbaka...

Hur kommer det att bli i Libyen nu? FN och folkrättsexperter är eniga om att det är rätt att ingripa mot Gadaffi. Hur ska det gå till? Blir det en snabb insats eller ett långdraget krig?
Det har ju sagts och skrivit mycket om världssamfundets handfallenhet, att man bara står bredvid, passivt åseende hur en galen diktator mördar sitt eget folk. Nu ska det äntligen hända något, och hur går tongångarna då?
Ja, som vanligt börjar en massa människor här hemma skräna om att det är USA som är världens största förbrytare. Jag läste kommentarerna till en artikel i AB, och uppenbarligen finns det väldigt många som på fullt allvar anser att Gadaffi är betydligt mer respektabel än vad Amerika är. Samma resonemang förs för övrigt när det gäller talibanerna.

Jag är ganska säker på att om USA valde att stå utanför den här gången, så skulle det istället ha blivit ett väldigt liv om deras feghet och egoism, att dom hellre håller sig väl med diktatorn Gadaffi än ger sitt stöd åt ett folkligt uppror etc. etc.

Jag vet inte vad som krävs för att störta Gadaffi, om det alls går att göra det utan att allt spårar ur. Men jag är rädd för människor som hatar USA så besinningslöst att dom anser att allt dom gör är dåligt och att vad som helst är bättre. Jätterädd.

torsdag 17 mars 2011

Märkliga saker

Dagens fråga i AB är "Är du orolig för hur kärnkraftskatastrofen i Japan påverkar världen?"
22,9 % har svarat nej på den frågan. Nej!? Nästan var femte person oroar sig alltså inte. Märkligt.
Jag erkänner genast: jag är väldigt orolig. Inte för att Sverige ska drabbas av strålningen, utan för konsekvenserna för exempelvis världsekonomin, för produktion och jobb inte bara i Japan utan lite varstans.
Men jodtabletterna lär ska vara slut i Sverige. Svenskar har alltså köpt på sig jodtabletter för att...ja, varför då?

En helt annan märklig sak är att Sveriges två värsta serievåldtäktsmän, Hagamannen i Umeå och nu han i Örebro, heter Niklas. Mitt favoritnamn.

Och inte fattar jag heller varför svenska börsen har gått upp med hittills 1,5 % idag.

Sen kväll

Nu har jag kvicknat till efter gårdagens middag hos Hans. Jättetrevligt var det, med god mat, vin och intressanta samtal. Och kolla vilket härlig efterrättsfat - jordgubbar, hallon, björnbär och choklad som vi mumsade på samtidigt som timmarna flög iväg.



Och det blev sent. 02.30 satt jag hemma i köket och drack te och försökte lösa korsord... Så sent festande blir det annars aldrig nuförtiden, knappt ens på nyårsafton.

När vi gick hem var det rejält kallt ute. Och alldeles ödsligt. En mystisk, grågrön gestalt kunde dock skönjas strykande omkring längs husväggarna, den gick där bredvid mig rentav, men var inte lika farlig som den såg ut.

                                                    Nattsudd i alla bemärkelser. 


Idag är det lugnt. Bosse har varit här och vi utbytte healingbehandlingar. Det har blivit en varannantorsdagstradition som känns mycket bra. Nu försöker K. få ihop sitt schema för nästa arbetsperiod, vi sitter vid varsin dator och pysslar lite smått. Kanske går jag ut en sväng också, det är väl saker som ska handlas om inte annat.

onsdag 16 mars 2011

Skönt att vara bortbjuden

Den turkosa hatten var för liten. Jag gick tillbaka till affären idag och provade den, men, men...funkar inte. Det såg bara komiskt ut med dom små brättena.

I övrigt har jag svårt att koncentrera mig några längre stunder. Går hela tiden in på olika nyhetssajter för att se vad som händer i Japan. Ofattbart!

Men man måste ändå fortsätta med sitt liv, och man måste kunna glädjas åt det. Ikväll är vi bjudna på middag till exempel, och det ska bli jättekul Skönt att komma bort och bli serverad något som förmodligen smakar väldigt gott. Hans, som vi ska till, är riktigt intresserad av matlagning så det känns lovande. Dessutom lägger han tarotkort, så det kanske blir en liten session också.

tisdag 15 mars 2011

Svart snö och turkos hatt

Jag hade en del ärenden på stan, och eftersom solen skiner idag också var det skönt att komma ut. Men inte blir det några vackra promenader - den snö som ligger kvar är kolsvart av avgaser, grus och allmänna föroreningar.


Men hur fult det än må vara, våren är på gång.

Jag uträttade det jag skulle, köpte bland annat valnötsbröd. Men Landings i S:t Per har nu börjat sälja hämtkaffe i pappmuggar, och plötsligt är det alltid kö där. Youngsters som handlar sina muggar, och sen står dom och pratar sippandes på sin dryck, plus att dom går omkring på stan med mugg i handen och känner sig kanske lite New York-aktiga. Töntigt, tyckte jag först. Men så kom jag på att dom här pappmuggarna är säkert en motsvarighet till/istället för cigaretter. Ett lagom tufft attribut och nånting att göra av händerna. Och då är ju kaffe mycket bättre. (Fast lite töntigt ändå.)

I en affär såg jag något nästan oemotståndligt: huvudbonader i världens bästa färg, dom verkade gjorda just för mig, och om jag vågade ha hatt skulle jag köpa en sån här turkos snygging:


Kanske går jag tillbaka imorgon och provar en. Det kan ju dröja decennier innan man nånsin får chans att köpa en turkos hatt igen.

Ackis i kris



I dagens tidning står det att Akademiska sjukhuset ska spara 100 miljoner i år. Hur är det möjligt, hur kan ett sådant sparkrav ens uppstå??! Viktigast att dra ner på är personalkostnaderna står det - enbart vikarierna kostar, just det, 100 miljoner om året!
Men sjukhuspersonal sitter väl knappast och rullar tummarna på jobbet?

Det är också tal om att flytta vårdproduktion till andra landsting. "Vårdproduktion" är ett ord som ger mig the creeps, jag kommer aldrig att vänja mig vid att vård omtalas som om det vore en handelsvara. Att räknenissar och byråkrater sitter och bestämmer villkoren.
Och vad det innebär är alltså att Uppsala invånare får åka till andra städer för operationer o.d., precis som jag måste göra med min fot.
Det blev ju redan en stor förändring/försämring när den väldigt väl fungerande kortvårdskirurgin på Samariterhemmet lades ner.

Konstigt på nåt sätt att ett av Sveriges största sjukhus i en av Sveriges största städer får så otillräckliga resurser.
Sverige har redan minst antal vårdplatser per 1000 invånare bland alla OECD-länder. Jag såg nånstans att antalet vårdplatser här är drygt två, medan det i Tyskland är drygt åtta!
Hur kan andra länder ha råd med bra sjukvård, medan vi i Sverige i princip kastar ut folk från sjukhusen innan dom knappt kan stå på benen?
Det finns mycket att fundera över. Det måste vara något stort grundfel. Är det kanske landstingen som ska bort?

måndag 14 mars 2011

Vår i luften

Helt klart är det vår i luften. K. började jobba kl. 14 idag men var plötsligt försvunnen redan vid 12-tiden. Var var hon, jo på balkongen!


Solandes, med damm och buller och byggkaos utanför. Men solen kändes riktigt varm, så jag satte mig också en stund. Eftersom K. har ett sällsamt fördelaktigt brun-pigment kommer hon att se kraftigt solbränd ut vilken dag som helst, om det här vädret fortsätter.

Jag tog äntligen fram joggingskorna. Tänk att gå ut utan tjocka vinterkängor!


Jag till och med joggade några meter, och det kändes väldigt bra. Kanske går det att träna upp konditionen även i år.

Mår bra

Idag mår jag bra. Huvudvärken är helt borta, tack och lov. Ett tag undrade jag nästan om det var nån influensa på gång. Men vinet igår åstadkom ett mirakulöst tillfrisknande. :-)  
Veckan som kommer har jag tänkt hålla i nyttighetens tecken, utom på onsdag när K. och jag är bortbjudna. Vikten har börjat krypa uppåt, och det får inte fortsätta! Det blir stopp för godis, bullar och kvällsmackor. Från och med nu.
Solen har tittat fram, det känns nästan våraktigt och jag har lagom mycket att göra. Ska nog försöka hinna med en promenad också, i joggingskor. Det är så mycket barmark så man kan nog äntligen skippa vinterkängorna.

söndag 13 mars 2011

Tryckande

En konstig dag har det varit, värkande och tryckande. Men till slut insåg jag att jag ändå måste äta nånting, och då passade jag på att avsluta en öppnad flaska vin också. Det kan man ju inte tro att två glas rödvin ska hjälpa mot huvudvärk, men det gjorde det.  ;) Hoppas det inte kommer nån backlash nu snart.


Och Japan. Vidden av katastrofen är förmodligen inte alls klar. Nu räknar man upp att det har hänt, och det har hänt, och där har det och det inträffat etc. Men alltihop sammantaget - på något sätt handlar det om hela det moderna samhället, hela vår livsstil. Inget modernt, högteknologiskt samhälle har någonsin drabbats så här, därför går det inte att överblicka.
Och jag inser hur mycket jag tycker om den japanska disciplinen, organisationen och självbehärskningen.
Nu är det snart natt här och snart morgon där. Vad kommer att hända?

Huvudvärk

Värktabletter äter jag nästan aldrig, fem-sex gånger om året på sin höjd. Inte för att jag har något principiellt emot värktabletter, men jag har sällan ont någonstans. I alla fall inte så mycket så det finns anledning ta en tablett. Men imorse vaknade jag med en hemsk huvudvärk, en tryckande, ilsken, nästan illamåendeframkallande variant. Så det fick bli en Panodil före frukost, och nu känns det bättre.


Värken ligger kvar men trycker inte lika hårt. Undrar vad det beror på? Får se om det håller i sig. Ofta när jag börjar få ont i huvudet har det med ögonen att göra. Att synen förändrats och att glasögonen därför har helt fel styrka. Kanske dags att kolla det.

Annars är det svårt att tänka på något annat än vad som händer i Japan. Förutom det mänskliga lidandet kan dom ekonomiska konsekvenserna bli ofattbara, även för den övriga världen. Och en trolig härdsmälta...det är svårt att ta in. Hur mycket jag än läser nyheterna och ser på bilderna och filmerna, så går det inte att förstå. Jag såg att skalvet har uppgraderats från 8,9 till 9,1 på richterskalan. Det innebär att det är ett av dom största skalv som uppmätts. Någonsin.

lördag 12 mars 2011

Blandade känslor

Det är intressant att läsa uppgifter om på vilka vägar människor hittar till den här bloggen. "Håkan Juholts släkt på 1900-talet" har någon googlat på. Och hamnat här. "Underliga citat" och "tröghet förkylning" har jag också lockat till mig. Googlisk träffsäkerhet? Inte.

Det första jag gjorde när jag vaknade idag var att sätta på datorn för att se vad som hänt i Japan. Ett exploderande kärnkraftverk låter som en mardröm, precis det som aldrig får hända någonstans. Än så länge finns inte så mycket information, så man får väl avvakta tills mer fakta kommer fram.

Och dom stackars människorna i Libyen som hoppas på stöd från omvärlden, dom tycks nu ha förpassats till ett slags nyhetsvärdesmässigt b-lag. Hemskt det också. Och varför är det så svårt för andra länder och regeringar att ta tydlig ställning mot en galen diktator?

Och så är det Melodifestival. Allt så blandat och upp och ner just nu. Det är väl själva tillvaron som ställs på sin spets, kontrasterna blir så väldigt tydliga.

fredag 11 mars 2011

Ner på stan

En tur ner på stan kände jag för idag. På vägen mötte jag Susan som var på väg hem från jobbet. Vi pratade glatt om solen och den blå himlen. Vår i luften, nja...men kanske lite ändå.

Mitt egentliga ärende var att låna böcker, men biblioteket var STÄNGT. Snopet. Istället gick jag ut och in ur affärer, kollade på prylar och husgeråd. En turkos och grön badrumsmatta frestade.


Köksgrejor är alltid kul att titta på. Det finns mycket i klara, snygga färger, och jag får en kick bara av att kolla på hyllorna. Dom här skålarna gillade jag.


Men dom som ser ljusblå ut var i verkligheten turkos. Mysko. Kanske nån turkoshatare har mixtrat med kameran? Hur som helst, jag köpte ingen skål. Fast jag skulle vilja ha en gul och en orange som alltid står bredvid varandra och ser fina ut.
På hemvägen gick jag förbi Kvarnen och handlade mat till ikväll. Det blir risotto med svamp, sparris och räkor.
Men innan dess ska jag jobba en stund.

Jordbävning

Är det nu det händer? Jordbävningen i Japan, är det början på den katastrof alla vet ska komma, nu, nästa vecka, om 30 år, om 100 år. Kalifornien nästa?
Jag brukar alltid titta på dom jordbävningsdokumentärer som sänds ibland, är fascinerad av kontinentalplattor och förkastningslinjer. Och alla experter är alltid ense: det kommer stora jordbävningar i Japan, Kalifornien och andra områden, det är bara en tidsfråga. Och med dagens globala ekonomi...allt, precis allt kan förändras.
Nu är det bara att hoppas att dagens bävning inte får så katastrofala konsekvenser i ett mer världsomspännande perspektiv. Än så länge tycks ingen veta något säkert. Men 8,9 på Richterskalan är mycket.

torsdag 10 mars 2011

Ny ledare?

Intressant med socialdemokraternas förslag till ny partiledare. Håkan Juholt. Det måste vara massor av folk som aldrig hört talas om honom?
Jag hajar till varje gång jag ser en bild av honom, och det är mustaschen som liksom skakar om mig. Påminner lite om Stalin. Eller nån tjetjensk upprorsledare.



Nu tror jag förstås inte att Juholt är despotisk eller extrem. Jag önskar jag visste vilken tid på dygnet han är född, då skulle jag kunna göra ett fullständigt horoskop och få en ganska klar bild. Fast jag kan förstås ändå titta lite på planeternas position den 16 september 1962, Håkan Juholts födelsedag. Och då ser han ut att vara en person som är ganska opåverkad av omgivningen, som aldrig egentligen förändras. Däremot ifrågasätter han gärna det som råkar vara normen där han befinner sig.
Han har en romantisk och sentimental sida men kan också bli väldigt upprörd över saker och ting - när han engagerar sig i något hugger han ganska ettrigt. Men han har ofta svårt att skilja stort från smått.  Horoskopet, utifrån dom ofullständiga uppgifter som finns, visar inte på någon ledartyp.

Men nog är det märkligt att (s), efter alla sina år vid makten, har rasat ihop så kapitalt. Att det inte finns självklara, allmänt omtyckta, pålitliga partiledarkandidater. Fast Juholt kanske kan förvåna alla, det vet man ju inte säkert.
Och ännu mer oroväckande än bristen på nya ledare är väl bristen på politik.

Vill till solen!

Sitter här och kollar på sista minuten-resor. Det är lätt att få beslutsångest. Ska vi resa, vart, när, vad får det kosta? Och så går tiden... April känns bra, men det händer saker i april som gör att vi inte kan vara borta när som helst, och sen kommer ju påsken också, med tillhörande högre priser och barnfamiljer överallt.
Förra året, i maj, var vi en vecka på Mallorca och bodde på ett jättefint och barnfritt hotell. Det var så lugnt! Inga skrik, inget spring, inget plaskande och skvättande. Jätteskönt när det man vill mest av allt är att bara koppla av.
Här står K. och väntar på hissen, på väg ner till buffén:


Jag blir nästan desperat av längtan när jag ser hav och himmel! Så det bara måste bli en resa!

onsdag 9 mars 2011

Sallad och fotboll

Det har varit en lugn kväll. Jag har pratat en del i telefon, ätit en jättegod sallad samt sett på TV. Salladen köpte jag på Östermalmshallen, en sån där man plockar ihop av olika ingredienser. Jag valde kyckling, quinoa, linser, bönor, bacon och diverse grönsaker. Och lite balsamicodressing. Förstärkte med avocado som jag hade hemma. Otroligt gott blev det, för det var rejält kryddat med nån hot spice-krydda.

Det var en rejäl portion så hälften blev kvar, till lunch imorgon tänkte jag. Men Älskade K. kom hem hungrig från jobbet, så naturligtvis fick hon den goda salladen.

TV-kvällen bestod av matprogram och fotboll. Tottenham slog ut Milan från Champions League. Glad blev jag, för jag gillar inte italiensk fotboll. Ha!

Besöket hos ortopeden

Jaha, nu vet jag vad som gäller. Åkte till Stockholm med 10-tåget och uträttade några ärenden innan jag tog 62:ans buss till Storängsbotten. Klev av vid ändhållplatsen, som låg vid ett fult område med vägar och industrier. 


Det var bara ett par minuters promenad till Hand- och fotkirurgiska kliniken. Jag tittade igen på vägbeskrivningen, korsade Lidingövägen och gick nerför en trätrappa. Yes, där var det!


Så fick jag träffa en ortoped, dr Azizpour, som jag genast fick förtroende för. Glömde att plåta honom. Men hur som helst, min vänstra stortå måste stelopereras. Den lindriga varianten som jag hoppades på funkar alltså inte, eftersom artrosen är alldeles för kraftig. Men jag behöver inte ha gips i alla fall, så det var ju bra. Och inte kryckor heller.

Efter operationen måste jag hålla mig inomhus i två veckor, med foten i högläge. Sen ska jag ha en specialsko i sex veckor, och med den kan jag röra mig ute lite försiktigt.
Med tanke på dom två veckorna inomhus är jag riktigt glad över att det inte fanns några operationstider förrän i slutet av augusti.

Det känns okej alltihop, ska bli faktiskt bli riktigt spännande. Men doktorn var väldigt tydlig med att det inte kommer att kännas som att få en ny, frisk fot. Det blir inte helt hundra, som det var förr, förutom att tån blir helt stel så kan det göra lite ont emellanåt, men förhoppningsvis blir det mycket bättre än det är nu. Och jätteknölen som inte går ner i några skor försvinner.

Jag fick också välja mellan lätt narkos och lokalbedövning. Valde den lätta narkosen. Så slipper jag höra hur dom sågar och spikar. Men om jag får höra hemska saker om narkos kan ju alltid ändra mig. Hemska saker om lokalbedövning har jag redan läst på nätet..:-)
Så den 26 augusti är det dags. Jag ser fram emot det!

tisdag 8 mars 2011

Knölbedömning imorgon

Jag har lagt fram kartan över Stockholm och rekar inför morgondagen.


Visserligen har jag fått en jättebra vägbeskrivning av Hand- och fotkirurgiska kliniken, men jag vill ändå kolla lite på gator och hållplatser.
Det är alltså äntligen dags - Operation Fotknöl Bort kan börja! Och en rent bokstavlig operation är just vad det blir, frågan är av vilket slag. Och frågan är också: när? Imorgon handlar det om att ta ställning till röntgenplåtarna, diskutera lämplig behandling och förhoppningsvis boka en tid. Något jag har väntat på sen i slutet av sommaren!

Det värsta scenariot är att tån måste stelopereras. Då blir det gips, kryckor och ganska lång rehabiliteringstid. Det bästa scenariot är att det räcker att mejsla bort knölen och såga bort nån annan liten sak och sen skruva ihop det, eller vad dom nu gör. Jag läste en beskrivning på engelska, tyvärr var det också äckliga bilder med. Men om bästa scenariot funkar så behövs varken gips eller kryckor, man kan stödja försiktigt på foten så gott som direkt, och efter två månader är man helt återställd. Hoppas, hoppas på det! Fast jag får ta det som det blir. Det viktiga är att knöleländet försvinner. Den syns inte riktigt på bilden, men man ser i alla fall mina gladsockar. (Ett av oräkneliga par.)



I alla fall är jag glad att det äntligen börjar röra sig. Och att det rör sig beror inte på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Där verkar det inte vara mycket som fungerar.

Kvinnodagen - roligare förr

Man borde kanske uppmärksamma Kvinnodagen. Men jag blir inte så glad när jag ser tidningarnas bevakning och kommentarer, jämfört då med den glädje och friska kampanda som fanns på 70-talet.


På den tiden var kvinnorörelsen mer kontroversiell förstås, och den hade en energi som är helt borta nu. Jag menar, finns det ens någon kvinnorörelse?

När jag kollar lite snabbt nu så handlar det mest om mord och misshandel av kvinnor. En kvällstidning har en stor artikel om den fruktansvärda faktum att ca 18 kvinnor om året mördas av sina män. Man kan också här och var läsa om hur få kvinnliga börs-VD:ar det finns, eller om att en förläggare inte fick prata på en saudisk bokmässa pga att hon är kvinna, och kvinnors löner släpar som vanligt efter - överallt uppmärksammas kvinnodagen genom ett allmänt vältrande i elände.

Men det är klart, alla uppgifter stämmer ju, det är precis så illa som det står. Då skulle det ju vara förnämligt om det alltid ansågs lika viktigt. Men "nu är det Kvinnodagen, då skriver vi om mord och missförhållanden" - det bara befäster situationen som den är. Man kvoterar in en massa "kvinnomaterial", och jag vet att det är något som fattas men jag kan inte riktigt formulera det. Än.

Orättvis dom?

Jag läste i dagens tidning om en 19-årig kille som blivit dömd för sexuellt utnyttjande av minderårig. Skyddstillsyn och skadestånd. Det är bara det att flickan, som då var 14 år, var helt med på att ha sex med honom. Och det står hon för även efteråt. Och hon stod inte i någon form av beroendeställning till honom. Nu ska han då betala 15.000:- till henne för det "övergrepp" hon utsatts för.
Jag tycker det är fel!


Killen är nu klassad som sexbrottsling för resten av sitt liv. Undrar om det är samma fall som jag läste om för ett bra tag sen. Den killen (eller om det var samma) var också 19 år och lite naiv eller "efter" som det antyddes, och tjejen en brådmogen, sexuellt aktiv 14-åring. Och det var hon som tog initiativen, vilket alla (föräldrar, jurister etc.) var medvetna om.
Det är kanske väldigt politiskt inkorrekt att tycka att killen blivit orättvist dömd i det här fallet. Men alla unga tjejer är inte offer.



måndag 7 mars 2011

Innedag, planeter och elpriser

Idag har det varit en sån dag när jag inte har satt min fot utanför dörren. Har jobbat en del, och sen kom Tofflan och lånade ett nytt pussel. Vi drack kaffe resp. te och pratade ett tag.
K. kom hem från jobbet, och vi satt också ett bra tag och pratade. Ska fortsätta med det nu, bland annat ska vi kolla på hur den kommande månadens astrologiska aspekter ser ut. Det verkar ganska intressant...
Intensivt och händelserikt, i alla fall för mig. Uranus och Pluto håller på som bara den.



Den maffiga bilden ovan är ett pussel9000 bitar!! Hittade det på boardgames.se. Dock finns det inte längre i lager. Men vilket fint pussel! Och vilken plats det skulle ta!

Men suck, jag hör just nu Maud Olofsson prata om elpriserna. "Det finns mycket man kan effektivisera för att minska förbrukningen och därmed kostnaderna." Jaha, fast problemet är ju priset, inte förbrukningen. Hur rimligt/orimligt priset är nämner hon inte med ett ord, och reportern orkade inte hålla i den frågan.

Jag såg en bra liknelse nånstans där det debatterades om hur priset på el sätts: det är som om man skulle göra en paella och låta den dyraste ingrediensen, dvs saffran, avgöra slutpriset. Precis så fungerar elmarknaden nu. Om elen på morgonen, mitt på dagen och på eftermiddagen kostar 20 öre, men under en halvtimme på kvällen 1,10 - då kommer all el som produceras den dagen att säljas för 1,10!



Och vadå spara. "Släck alla lampor, ha kallt inomhus" osv. osv. Elbolagen vill tjäna pengar, så om alla drar ner på sin elförbrukning så mycket som det bara går (vilket många redan har gjort), vad händer då? En rimlig gissning är att då höjs priserna ännu mer.

När jag tecknade ett tvåårsavtal där jag bodde för ungefär 10 år sen kostade elen 16 öre/kWh. Efter avregleringen har priset rusat! Och eftersom det tillkommer skatt och sedan moms på skatten, och det ju räknas procentuellt så drar förstås kostnaden iväg ännu mer. Jag applåderar verkligen dom försök till eluppror som har kommit igång. Tidningarnas ekonomisidor är på hugget där. "El-juntan" pratar dom om. Det är bra!