En liten fest

Så fint väder det är! Så gott det luktar! Blandningen av blommande syren och varm asfalt är magisk.

Dagarna går, och nu när jag är nästan frisk är allt väldigt trivsamt. Ikväll ser vi fram emot middag hos H&T. Igår hade vi en egen liten improviserad fest. Jag tittade in i K:s ateljé där hon stod och grundade en grön tavla.

När jag hade kollat på nya tavlor och vi hade en pratat en stund sa K: "Vad tusan, kan du inte gå och köpa en flaska vin och nåt litet att äta, så kan vi sitta här och mysa!"
Så det gjorde jag. Vi satt länge och väl i det alltmer utbredda kaos som ateljén har utvecklats till.

 Framåt kvällen gick vi hem och tittade på sista avsnittet av The Real LWord. En trevlig dag!

Hoppas det fortsätter så idag också, och att de sista resterna av min konstiga förkylning försvinner. För det är ett slags matthet kvar. När jag nyss kollade blodtrycket med hjälp av min nya mätare hade jag 77/49. Det är verkligen inte mycket. Så nu ska jag ha några vilsamma timmar på balkongen.

Städning och läsning

Nu är jag nästan frisk, tror jag. Har i alla fall dammsugit idag, och det är inget jag gör om jag är i väldigt dålig form. Det är otroligt tråkigt att dammsuga! Förut tyckte jag att strykning var den värsta hushållssysslan, men nu har jag börjat gilla det. Dammsugning, som jag inte hade något emot förut, har däremot seglat upp på tråkplats nummer ett.
Undrar varför.

Jag håller på och läser Murakamis 1Q84, tredje delen. Ettan läste jag för nästan ett år sen, tvåan slukade jag nyss, på ett par dagar. Fascinerande böcker med ett oerhört omsorgsfullt och lugnt språk. Språk kan ha ett slags själslig påverkan på mig. Som en meditation.
Sen finns det ju också dåligt skrivna böcker där det taffliga språket liksom hackar och river i en, som att höra någon som sjunger falskt eller spelar på ett ostämt instrument. En del unga uppburna författare skriver så illa så jag häpnar, de har till exempel ingen kunskap om hur man använder possessiva pronomen eller adjektivändelser. Och när jag ser det gör det liksom ont i språknerven.

Hur som helst; jag kan rekommendera trilogin 1Q84. Den är ganska underlig - magisk och mystisk men ändå vardaglig. Jag läser ut den idag eller i morgon.

Segt

Den här förkylningen var onödigt seg. Jag är långtifrån frisk. Men rösten är i alla fall tillbaka, så jag kan prata obehindrat. Och jag har varit ute. Kunde då konstatera att häggen är i princip utblommad och att syrenerna är starkt på gång. Väldigt somrigt känns det.

Idag gick jag till stan, eftersom jag hade ett ärende på det alltför långt bort liggande "postkontoret" i Svavagallerian. Var helt slut när kom hem.

Några kreativa ideer till blogginlägg har jag alltså inte. Får hoppas på imorgon.

Sjukt zappande

Det var en rejäl förkylning som slog till, jag har liksom inte rest mig ur sängen än. Fast något bättre är det idag, och nu sitter jag ju ändå uppe och skriver ett blogginlägg. Känner mig lite borta, avskärmad från världen och den prunkande naturen och dessutom bedövad av allt TV-tittande. Zappa mellan kanaler är ungefär vad jag har orkat, och det är väldigt vad mycket Masterchef och En plats i solen och World´s strictest parents osv. det finns. På dagtid och tidiga kvällar alltså. Efter klockan 21 är det nästan enbart mord och obduktioner. Hur många mord och obduktioner vill man titta på? Min kvot är i alla fall uppnådd nu. Uppnådd och överskriden.

Ett seriöst program har jag i alla fall sett, och det var väldigt intressant. Gick i Kunskapskanalen och handlade om insekter som mat. En kille åkte runt i Thailand och Kambodja och kollade upp deras insektsätande. Thailändska skolbarn åt stora tallrikar med grillade syrsor till lunch, och det var tydligen väldigt gott. Proteinrikt och nyttigt också. Det knastrade om ben och vingar när dom åt.
Myräggsomelett och stekta fågelspindlar hörde också till det som tillreddes (då var det i Kambodja) och som reportern smakade på. Hans entusiasm blev större för varje insektsrätt.
Det intressanta var att jag faktiskt blev lite sugen på att knapra i mig några välkryddade gräshoppor! Då har man lyckats med sin dokumentär. Och egentligen, vi äter exempelvis kycklingvingar och fiskägg med god aptit - gräshoppor och myrägg är inte nödvändigtvis äckligare. Billig mat också, som kan föda massor av människor.
Mycket spännande och tankeväckande program.

Betydligt mer lättviktigt är The Real L Word som går i elvan. Det är en dokusåpa om en gäng unga lipstick lesbians i LA och New York. Alla är väl inte lipsticklesbianer, men även de pojkaktiga butcharna är supersnygga. Kul program.
Bland det som är värt att nämna från den serien är en sekvens där två av tjejerna håller på att göra slut per SMS. Just det är kanske inte så ovanligt numera, men det som var så kul i just det här fallet var att de satt i samma rum, i samma soffa - och textade till varann med blickarna ner i mobilerna! Urkomiskt.

Den serien går måndag-onsdag, så idag är det inget. Synd. Men jag zappar på, det är en lagom sysselsättning och precis vad jag gillar när jag är sjuk.

Mariza i högform men min egen form är sämre

Gårdagens konsert med Mariza var makalöst bra, det går liksom inte att beskriva hur bra det var. Men UNT:s recensent försökte och gav en guldkaja, dvs ett betyg som är bättre än bäst.

Jag tänkte när jag iväg till UKK (Uppsala Konsert & Kongress) att det är verkligen ett privilegium att ha en så fin konsertlokal på gångavstånd. Att sen ha lyckats få biljetter på första bänk innebar att M-P och jag satt ungefär en meter från denna fantastiska världartist - det blev en otroligt stark och nära känsla.

Jag tyckte att en högtalarröst sa: "Om femton minuter början konserten med Mariza Horn i stora salen." Ja, jag tror faktiskt han sa det. Men det var förstås inte alls Mariza Horn som fyllde stora salen utan den portugisiska fadosångerskan Mariza.

Efter konserten, kl. 21.30, var det fortfarande ljust ute och så var det bara att gå de tio minuterna hem.

Jag hade ju stora problem med framför allt halsen och ryggen och tänkte att det var nåt virus. Men idag har en dunderförkylning tagit över! K. påstår att hon aldrig sett mig så dålig nån gång. Men så extremilla är det inte, tror jag i alla fall.

Sjuk men ser fram emot kvällen

24 grader varmt! Sommar! Konsert med Mariza ikväll! Lite trist då att ha en infektion i kroppen. Huvudet är tungt, rösten nästan helt borta, halsen öm, det känns liksom slemmigt överallt. Och eländet har satt sig i ryggen också. Där brukar jag aldrig ha ont, men de senaste dagarna har jag haft en helmysko och jobbig ryggsmärta. Har sällan haft så ont nånstans. Men jag kom på lösningen - min gamla spikmatta! Tack och lov för den. Utan den hade jag verken kunnat sitta eller ligga. Men efter en timme på spikarna försvinner värken helt, och så håller den sig borta en fem-sex timmar. Och faktiskt känns det som att åtminstone ryggen är bättre idag.

Ja, det var ett långt klagostycke. Men nu är jag dopad med allt från Panodil och Bisolvon till ingefära och honung, så kvällen ska nog klara sig.
Jag har sett Mariza en gång tidigare, och det var en fantastisk upplevelse. Kvällens konsert bokade jag biljetter till redan i höstas och har nu platser på rad 1. K. jobbar, och jag ska gå med M-P.
Kul ska det bli.

Hockey och schlager

Min röst är hesare och raspigare än Bonnie Tylers. Det beror inte på att jag skrikit mig hes till ESC eller ens till gårdagens hockeysemifinal, det är nåt slags konstig förkylning bara. Ingen större fara, men jag har inte kunnat njuta av det fina vädret som jag hade önskat.

Gårdagens TV-kväll var i alla fall smått fantastisk. Vilka bra schlagersändningar från Malmö! Bästa nånsin tycker jag. Och att Danmark vann...tja, jag gillar inte alls låten men det är bara att acceptera att den gick hem hos flertalet. Min favorit Azerbadjan blev i alla fall tvåa. Och Sveriges skräplåt kom ganska dåligt, det var också bra.
Men jag tycker inte riktigt om alla vadslagningsfirmor och odds och förhandstips, jag tror det blir ett slags självuppfyllande profetia.

 Nu väntar snart hockeyfinalen Sverige-Schweiz. Helt perfekt. Och jag unnar faktiskt schweizarna en seger, så jag blir glad vilket lag som än vinner. Skönt, för då kan jag slappna av och bara njuta av matchen.

Pingstafton på balkongen

Vilket absolut perfekt pingstväder! Sol och varma vindar, det kunde inte vara bättre. Synd bara att K. jobbar ett långt pass och slutar först 21.15. Då ilar hon hem till ESC och jag har lova fixa nån liten vickning. Likadant kommer det att bli på midsommarafton, för då jobbar hon också. Och likadant var det på nyårsafton och valborgsmässoafton. Många aftnar ryker när man har en partner som jobbar i vården.

Sverige vann hockeysemifinalen mot Finland med 2-0, det var kul. Sen satte jag mig med en bok på balkongen. Några nyinflyttade grannar grillade, och det kom så mycket rök under så lång tid, så jag var tvungen att gå ut och kolla så det inte brann nånstans. Normalt har jag inget emot grillos, men det här var verkligen inte bra.

En rolig syn kunde jag i alla fall le åt där jag satt och ömsom läste, ömsom bevakade rökutvecklingen, ömsom spanade ut på gatan. En familj bestående av mamma och tre barn kom promenerande. Två av barnen var väldigt små, kanske två, max tre år. Tvillingar. Och båda hade keps och ryggsäck. Eftersom barnen var så små såg ryggsäckarna väldigt stora ut. Resultatet blev att de små tvillingbarnen såg ut exakt som om de var utklädda till skalbaggar i en dagispjäs. Sånt kan roa mig en del.

Saltat från Putsarkungen

Idag kom fakturan från företaget med det trevliga namnet Putsarkungen. De lyfte bort och putsade de stora glaspartierna på vår balkong. Bra putsat men en sektion blev lite felaktigt tillbakasatt. Jag hade sedan en obehaglig upplevelse med extremotrevligt bemötande när jag ringde och påpekade det, men några dagar senare var det bättre tongångar och felet fixades.

Men det här med priset. När jag bokade företaget på Fyrishovsmässan frågade jag förstås vad det kunde tänkas kosta att putsa en sån inglasning som vi har. 200:- sa killen då, och så räknade han lite och tänkte och kom fram till att ja, just det, det blir max 200:- med rutavdrag.
Fine, det var ju ett väldigt bra pris.

Det var dock inte han som var här utan två andra, och den ena frågade när de gick: "Du fick väl ett pris när du bokade?"
"Ja, 200."
"Nänä, det kostar 275!"
"Jaha, men han sa 200."
"Nej, nej, nej. 275 och det är otroligt billigt det också, det kostar normalt 375."

75 spänn extra, det är ju inte mycket pengar i kronor räknat, så jag brydde mig inte om det. Även om det procentuellt är rätt stor skillnad mellan uppgivet och faktiskt pris.
Idag kom alltså fakturan, och den var på 310:-. Inte nån jättesumma det heller, inget som får mig att strida och bråka och riskera enorm blodtryckshöjning. Men det är trots allt mer än 50% dyrare än det vi kom överens om. Och det är dåligt.
Putsarkungen kanske har satt det i system? Nån hundralapp här och där, inte nog mycket för att nån ska orka bry sig (annat än principnissar eller riktiga snåljåpar), men ett smart sätt att öka avansen.
Dessutom: Fakturan kom idag, den 15 maj, och sista betalningsdag är den 20 maj. Då är det dessutom en helg emellan. Såna villkor är inte ens lagliga. Nej, oseriöst. Blufföretagsvarning på alltihop.

Lärdom: Man ska alltid ta skriftligt på allt som serviceföretag och hantverkare säger, även när det rör sig om små belopp.
Och självfallet var detta sista gången vi anlitade Putsarkungen.

Ett glas rosé på den nyputsade balkongen förra helgen.

Varför tror alla på den?

Varje år tänker jag att oj, vad jag har fått nog av ESC, jag ska inte titta på det. Men när programmen sänds sitter jag ändå där och kollar och lyssnar med stort intresse.
Gårdagens första semifinal var en positiv överraskning. Jag tycker det var bättre än vanligt, och det gäller båda låtar och artister. Inte alls lika mycket falsksång som det brukar vara, bara det var ju väldigt skönt. Och nästan alla mina favoritlåtar gick till final. Jag är extra förtjust i Estlands melodiska schlagerballad och gillar också Litauens radiopoplåt, Belgiens d:o, Hollands udda mollvals och några till.
Men det finns en sak jag inte fattar: Danmark. Varför är den så favorittippad, varför tycks alla älska den låten? I hate it. Det är något med flöjten (usch för såna små pipflöjter), det teatraliska trummandet (hur många gånger, av hur många länder har det använts - räcker det inte snart?), ja själva numrets uppbyggnad som retar mig. Jag blir liksom provocerad, arg. Typ: sluta, sluta, stäng av!
En insmickrande, falsk och äcklig låt. Måtte den inte vinna!
Men framförandet var helt okej måste jag förstås erkänna, och dessutom hade Danmark den snyggaste dekoren med sina varma guldorange färgtoner.

Mat och våld

Först måste jag säga till Putsarkungens försvar att när jag ringde för andra gången nu i fredags var det betydligt vänligare tongångar, rentav ett riktigt trevligt bemötande. Och på em kom en jättebra kille och fixade det glasparti som var fel. Så nu är allt frid och fröjd.

Så till något helt annat: I dagens SvD läste jag en väldigt intressant artikel om hur rätt sorts mat eller kosttillskott kan minska våldsbrott. Flera undersökningar om detta har gjorts i bland annat Holland och England, och resultaten är helt entydiga:
När unga våldsbrottslingar fick tillskott av vitaminer, mineraler och fettsyror, blev det en snabb och signifikant nedgång av antalet våldsincidenter. Mellan 25 och 37 procent (jämfört med kontrollgruppen som inte fick något tillskott), det är rätt mycket.

En stor uppföljande studie har nu gjorts på tre krimininalvårdsanstalter I England och Skottland, och enligt förhandsrapporter ger de stöd åt de tidigare studierna.

Det har också gjorts en undersökning på Mauritius, underlaget var bara 100 ungdomar, men där visades att tillskott med omega 3 minskade våldsbenägenheten mellan 9 och drygt 50 %! De som åt bra mat från början stod för den lilla minskningen på 9%, medan de som åt dåligt alltså uppvisade en helt sensationell effekt av omega 3. Våldet halverades. Tack vare ett kosttillskott.

Är det inte detta en omskakande, superintressant nyhet? Som borde skapa sensation världen över?
Ja, det kanske blir ett riktigt genomslag när de slutgiltiga resultaten från de nu pågående undersökningarna publiceras.

Och kanske kan inte bara våldsbeteende härledas till brister i kosten? En och annan bokstavsdiagnos kanske också har att göra med det? Nåt underligt är det ju med alla dessa diagnoser och alla dessa barn med hyperbeteende.

Putsarkungen höjde trycket

För ett tag sen bokade jag fönsterputsare till vår inglasade balkong. De höga, tunga fönsterpartierna måste tas loss om man ska kunna putsa dem med nån större framgång, och det orkar ingen av oss. Igår kom två killar från Putsarkungen, de lär ska vara riktiga äss som vunnit SM i fönsterputsning (tänk att det finns!) flera gånger. Och de gjorde verkligen ett jättebra jobb. Noggranna som bara den.
Men idag upptäckte vi att fönsterpartierna nu är felvända, så vi kan bara öppna halva balkongen istället för hela.

Vad gör man då? Ringer upp företaget förstås och pratar med ägaren som också var en av dem som var här igår. Det blev ett jobbigt samtal. "Nehej, vi har inte gjort nåt fel, det kan jag säga till hundra procent, om det inte fungerar nu så gjorde det inte det innan heller." I kylig otrevlig ton.
Det hade  jag inte väntat mig, för tidigare kontakter har varit trevliga.
Alltnog, jag fortsatte hävda att något är fel, Putsarkungen sa att "om vi kommer och tittar på det där så kommer det att visa sig att allt är okej, och ska vi göra något mer med din balkong så får du betala."
"Det kan du glömma," sa jag - och häpnade över mig själv. Så tuff brukar jag aldrig vara.

Ja, så blev det lite mer palavrande, och det slutade med att han nog nästan insåg att i alla fall ett av glaspartierna sitter fel.  "Och kanske kan vi fixa det, men jag vet inte när, du får ringa och påminna."

Vilken usel firma! Som sagt, jättebra putsning - men inställning och service är ju alldeles makalöst dålig.

Upprörd la jag på luren och sa högt för mig själv: "Äntligen!" Äntligen händer något som gör mig upprörd.
Haha, alltid finns det nåt positivt. Jag har nämligen blivit skeptisk till den nyligen inköpta blodtrycksmätaren. Den visar så väldigt låga värden, varje gång jag kollar har jag ungefär 97/62 och det tycker jag låter extremt lite. Nu när jag var arg och uppvarvad var det läge att kolla mätaren, för rimligen måste trycket ha stigit rejält.
Och visst: Nu visade den 162/82!
Det är alltså inget fel på den.
Och mitt normala blodtryck är superlågt. Bra att veta.

Den vaknade igen

Med min gamla snygga gredelinfärgade mobil blev det nu så att den plötsligt vaknade till liv! Eller plötsligt var det väl inte, utan jag fixade och pysslade med den: jag tog ur och satte tillbaka batteri och simkort två gånger - och då lyste den och plingade så fint. Bra, för även om jag inte pratar i mobilen ens varje dag, så finns det tillfällen när den verkligen behövs. Och jag tog den tillfälliga mobildöden som en klar varning och gick raskt iväg och köpte en vit iPhone 5 med tillhörande prisvärt abonnemang från 3. Hejdå Telia efter alla år! Jag har aldrig haft nån annan operatör. Men nu såg jag att Telia är dyrare än de flesta, i alla fall med den telefon jag vill ha.

3 har aldrig lockat mig, eftersom jag får spader av deras låt, den som spelas när man ringer till 3-folk. Istället för att höra när ringsignalerna går fram tvingas man lyssna till detta hemska om att three is a magic number, sjungen på ett vidrigt reklamsätt. Urk. Men den låten går tydligen att ta bort, vilket jag ska göra direkt.
Telefonen fanns tyvärr inte inne, så den är beställd och kommer om nån vecka. Det var ju synd, men jag hoppas min gamla Motorola håller ut så länge det behövs.

Helkväll, men idag pajade mobilen

Det var en mycket speciell upplevelse att träffa gamla nationskompisarna igår. Vi var rätt tagna allihop över hur lång tid som gått och att vi faktiskt var här igen, på trappan, vid ingången till Norrlands. (Där stod vi tills alla hade kommit, resten av eftermiddagen och kvällen tillbringade vi förstås inne i huset.)
Några var sig lika även utseendemässigt, andra hade jag aldrig känt igen om vi till exempel hade hamnat bredvid varann på tåget. Inuti var det samma personer, det märktes så snart vi började prata. Och ju mer vi pratade, desto mer blev alla sina gamla välbekanta jag.
Det blev en lång kväll för vissa, bland annat för mig. De flesta drog sig hemåt eller till hotellet eller  tåget strax före midnatt (då hade vi umgåtts sen kl. 16), men vi var ett fåtal tappra som gick till Hotell Hörnan och myste i baren. Jag var hemma 02.45 - det kan man kalla en helkväll!
Trevlig avrundning idag när jag och A. sågs på Stationen och tog en öl och fortsatte prata oavbrutet i fyra timmar.

En av dem som inte kunde vara med igår kunde ändå delta på ett hörn och både prata och lyssna på alla oss andra tack vare den förnämliga mobiltelefonitekniken.

Ovanstående mobil är dock inte min. Jag har ingen smartphone utan en gammal gredelinfärgad Motorola - som precis nu idag har lagt av!!! Den tvärdog. Funkade i förmiddags, men nån gång måste väl sista sucken komma och det blev den 5 maj.
Eftersom jag står på återbudslista för fotoperation kan samtal från Enköpings lasarett komma i princip vilken dag som helst. Och då pratar de in ett meddelande som jag inte kommer att veta om och kunna lyssna på. Med andra ord: jag måste köpa en ny mobbe redan imorgon! Jag vet vad jag vill ha (en iPhone) men alla mängder av abonnemangsformer verkar otroligt jobbigt att sätta sig in i. Jag tar väl det billigaste, för jag är ju faktiskt ingen stor mobilpratare.

Fest och mätare

Oj, det ser ut att bli en ganska lång bloggpaus, eller inte paus men en period av enbart sporadiska inlägg. Det känns skönt att låta bli.
Idag är det i alla fall dags för något jag sett fram emot ett bra tag: Återträffen med Norrlands Nations Teatergrupp. För 42 år sen umgicks vi intensivt under ett års tid, man kan bokstavligen prata om dygnet runt. I början av 80-talet sågs vi igen, men även det är ju väldigt länge sen. Så det ska bli otroligt spännande att träffas nu!

En annan kul sak, av en helt annan karaktär, är att jag har köpt en blodtryckmätare. Så nu ska det mätas. Superintressant. Man kan kolla skillnaden på trycket om man exempelvis har druckit vin eller är stressad eller...ja, vid alla möjliga tillfällen. "Det ska bli min nya hobby" sa jag glatt till K. som också blev eld och lågor. Vår första mätning var lovande, särskilt min. Extremt bra värden. Och eftersom jag nu ska på fest blir det spännande att kolla om morgondagens tryck är högre.
Det gäller att roa sig på alla möjliga sätt.