onsdag 30 november 2011

Trist Hemköp och loviga vantar

Jag tog mig ledigt idag. Det kändes viktigt att komma ut i dagsljuset, särskilt som det var och är åtta plusgrader. Nya Hemköp i Svava hade jag inte varit in i ännu, och eftersom jag är allmänt intresserad av livsmedelsffärer gick jag dit. Ingen höjdare. Det som var dåligt i gamla butiken är dåligt nu också, framför allt var det väldigt rörigt. Och långa köer pga dålig bemanning i kassorna, precis som vanligt. Och en sak jag verkligen ogillar: det finns inga vanliga varukorgar, alltså såna man kan hålla i, utan bara klumpiga saker som man drar efter sig. Dom klumpiga är säkert bra när man handlar massor med tunga varor, men annars är dom bara besvärliga. Plötsligt mindes jag flera tillfällen när jag tänkte handla på gamla Hemköp men genast gick ut igen när jag kom på det där med korgarna.
Lite underligt sortiment har dom också. I alla fall jämfört med Torgkassen/Kvarnen som fortfarande är helt ohotad på min favoritaffärstron.

Åhléns fick också besök av mig. Och jag ångrade att jag inte tog med kameran, för jag hade gärna plåtat en skylt på vilken det stod "Loviga vantar".
Jag undrar. Den som beställt en skylt med den texten, tror den människan att "lovig" är ett ord, och att det betyder ungefär "varm, mjuk, ullig"? Om det fanns ett sånt ord och om det betydde varm, mjuk etc., så skulle det i och för sig stämma bra på dom berömda vantarna med ursprung i tornedalsbyn Lovikka.
Men det finns det ju inte! Hur kan man ens få för sig det?

Kopior av "Loviga vantar" säljes på det stora varuhuset.

Bloggen fyller år

Min blogg fyller ett år idag. Den 1 december 2010 experimenterade jag lite med olika bloggsidor. Tänkte att jag testar det här och ser hur man gör. Och så hux flux, blev det en blogg. Hur enkelt som helst.
Vad skulle jag kalla min blogg, äh, jag drog till med något och bestämde mig för att hitta på ett bättre namn senare. Det har jag inte gjort. Men det som var ett engångstest har blivit ett slags behov, och under det här året har jag skrivit 712 inlägg. Inte så dåligt, tycker jag själv. Dom senaste dagarna har det i och för sig varit magert med inlägg, men det beror på tidsbrist som säkert är övergående.

tisdag 29 november 2011

Galen både då och nu

Så har den stora psykundersökningen av norska terroristen/massmördaren Breivik kommit fram till ett tydligt resultat: han var svårt störd, rentav psykotisk, när dåden begicks. Paranoid schizofreni.
Det har väl varit ganska uppenbart hela tiden. Karlen var galen då och är det fortfarande. Undrar om det alls går att "laga" honom, och om några verkligen tänker försöka? I vilket fall lär han väl inte släppas ut inom överskådlig tid, om ens någonsin.

Här, där jag sitter framför datorn och jobbar, råder ingen större galenskap. Det känns lugnt just nu, som att allt är under kontroll. Sedan vet man ju inte hur länge den känslan varar....

måndag 28 november 2011

Jobba hemma - bra och dåligt

Jag är nöjd med dagen. Kom igång bra med att jobba efter ett tag, och har varit sådär skönt fokuserad.
Men vad ska jag göra nu? 21.20, det är liksom en konstig tid. Svårt att ladda om för något nytt, och det bästa för hjärnan är nog att helt koppla av med något enkelt, praktiskt och rutinbetonat. Eller: det är vid sådana här tillfällen man ska bo i ett varmt land och gå iväg och sätta sig på en trevlig liten uteservering, beställa in en god smårätt och sitta där nån timme och titta på folk.
Hm, det känns egentligen inte bra att jag har varit inomhus hela dagen. Att jobba hemifrån har många fördelar, men bristen på naturliga miljöbyten kan också vara en dålig sak. Imorgon ska jag röra på mig!

Djupa tankar

Idag är en sån dag när jag inte går ut. Lika bra det, för det verkar rätt ruggigt ute. Kallt, mörkt, halt på vissa ställen. Det går inte att vänja sig vid det.

Jag läser om Gary Speed, den walesiske förbundskaptenen och före detta toppfotbollsspelaren som tog sitt liv i helgen. Dagen innan hade han medverkat i TV och verkade hur glad och harmonisk som helst. Han pratade om sitt liv, sina barn, sin golf, sin framtid. 42 år, snygg, framgångsrik, populär. Och så går han och hänger sig nästa dag! Hur kan det vara möjligt? Ingen fattar nånting.
Jag funderar ofta över människors reaktioner och bevekelsegrunder, även när det gäller människor jag inte alls känner. Men det här går inte att förstå, inte ens för hans närmaste vänner.

I många religiösa kretsar anses ju självmord vara en stor synd. Jag vet inte vad jag tycker. Eller jo, det gör jag. Jag tror inte alls att det är så. Men eftersom jag tror att livet är evigt och att tillvaron hela tiden fortsätter i nya former, så är det tyngst vägande skälet emot självmord: Det går inte. Man kan inte utplåna och förinta sig, man kan bara ändra livsform. Och tänk att stå där bredvid sin kropp som man nyss har dödat och tänka "åh nej, vad har jag gjort!", och så måste man födas igen på en gång, lära sig gå och prata, göra om allt från början, få samma typ av utmaningar...så onödigt!

Ändå finns det nog extrema fall när det är en rimlig utväg, till exempel om man är väldigt svårt och plågsamt sjuk och inget hopp om bättring finns. Jag är helt och håller för att legalisera dödshjälp i sådana fall. Men det handlar om enormt stora och komplicerade frågor. Och i grunden är det viktiga: vad innebär döden (oavsett hur den kommer) för mig själv, på ett andligt plan? För min själs lärdom och utveckling?
Sådant funderar jag på nu på eftermiddagen.

söndag 27 november 2011

Kul i Stockholm

Vilket lyckat dygn i Stockholm! Jag åkte in med 12-tåget och möttes av K. Vi fikade på stället som ligger väldigt nära Centralen och som jag nu har glömt namnet på. Nils Ferlin står staty utanför. Det är ett bra ställe, allt smakar gott. Och jag hade bestämt mig för att äta precis vad som helst i helgen, så nu tog jag en chokladtårta som inte var av denna världen. Chokladmousse, chokladtryffel och chokladflagor. Plus mandelmassa och en halv jordgubbe. Det var helt suveränt. Och mäktigt. Jag orkade inte äta upp hela - något som aldrig tidigare har hänt!

Incheckningen på Nordic Light Hotel var snabbt avklarad. Men vi blev faktiskt lite besvikna. På hemsidan stod det mycket om ljusterapi, och man kunde hyra en ljusbox per timme. Jag var väldigt intresserad av det, det var liksom högt på listan. Ljusbox, ja tack.
Killen i receptionen sa att det där visste han inget om. Men, sa han också, det var hotellets massör som tillhandahöll detta, och hans utrustning brann upp för ungefär ett år sedan! Troligen brann då även ljusboxen upp. "Kan du kolla det och meddela oss" sa K, och det skulle incheckningskillen göra. Fast han hörde inte av sig alls. Dåligt. Han var inte så trevlig överhuvudtaget, tyvärr. Vårt rum var i alla fall fräscht och rent och ganska rymligt.

En drink  i baren stod också på listan, men hotellets bar var supertråkig. Svart och liten. Istället gick vi sjuttio meter till Radisson - en äkta, mysig hotellbar. Tog varsin gin&tonic. Slappnade av.


Gott var det också. Vi satt där länge och väl och myste och kollade på folk. Sedan åkte vi till Söder, strosade Götgatan ner, gick in i diverse affärer. Landade till slut på vår bokade restaurang: Hosteria tres Santi på Blekingegatan. Där mötte Nikki och hennes kompis Veronica upp.
Den restaurangen kan jag rekommendera, det var verkligen god mat plus bra service och trevlig stämning. Och inga fantasipriser heller. Väldigt bra allting. Vi blev till och med sittande lite för länge och fick väldigt bråttom sen till Göta Lejon. Kom precis lagom till andra ringningen.

Romeo och Julia...det var en jättebra föreställning! Helt underbar. Publiken jublade och stampade och applåderade. Succé. Efteråt var vi smått exalterade och ville inte riktigt skiljas år. Så vi gick in på Scandic Malmen och tog varsitt glas vin. Där var det folk minsann! Massor av folk. Människor kom och gick, det kryllade och vimlade och var som...ja, som att befinna sig mitt på ett livligt frekventerat torg. Med en blandning av tur och skicklighet fixade vi sittplatser, och där satt vi och pratade medan vi sippade på vårt vin och betraktade det stockholmska nattlivet.


Men av alla hundratals människor som passerade våra ögon var ungefär 90% helt svartklädda. Det tycker jag är beklämmande på nåt sätt.
Hur som helst, vi hade trevligt. Tog T-banan tillbaka till City sen.
K. är så glad när hon får träffa sin dotter,


Och jag tycker också att det är trevligt att umgås med 25-åringar, dom är öppna och oförstörda och intressanta.
Vid det laget var klockan ungefär halv ett. Tjejerna åkte hem var och en till sitt, och K. och jag var glada att ha ett hotellrum nära till hands. Sängen var skön och ljudisoleringen bra, så vi sov väldigt gott där.

Så var det söndag. Att ha tre minuter ner till Uppsalatåget är rätt lagom, och tåget avgick i exakt tid. Vi hann lagom dricka kaffe resp. te hemma, och sen var det dags för K. att gå på sitt kvällspass. Jag däremot har varit helt ledig idag. Känner mig pigg och utvilad, redo för en intensiv arbetsvecka.

lördag 26 november 2011

Inga Skorpioner på den arbetsplatsen

Med stor förnöjelse läser jag om ett företag i kinesiska Wuhuan som anställer folk efter stjärntecken. Stenbockar, Fiskar och Vågar har företräde. Däremot är det kalla handen för Jungfrur och Skorpioner. Dessa tecken är nämligen sura, lynniga och kritiska, enligt företetagets astrologiansvariga. Tidigare anställda Jungfrur och Skorpioner bråkade med kollegor och lämnade arbetet efter kort tid!
Lite kul faktiskt.

Jag vet inte hur företaget ställer sig till Kräftor. För min del blir det i alla fall inget jobb alls idag. Dels är det ju lördag, fast veckodagarna spelar inte så stor roll för mig, och dels, eller framför allt, så ska jag åka till Stockholm med 12-tåget. Det är dags att plocka ihop det jag ska med mig. Igår fick jag en sån där tvångstanke om att jag skulle glömma biljetterna till Göta Lejon, så dom ska jag nu genast packa ner.

fredag 25 november 2011

Städning till musik

Det här har varit en riktigt bra dag. Supereffektiv. Nästan allt jag tänkte göra har jag gjort. Och hela tiden har jag spelat musik. Bra, varierad, inspirerande musik. Buddha Bar-skivorna är helt fenomenala, dom innehåller allt.

K. är kvar i Stockholm och möter mig vid tåget imorgon. Planen är att vi går och fikar nånstans, checkar in på hotellet, tar en drink i baren, åker till Söder och äter. Där sammanstrålar vi med Nikki och hennes kompis, och efter middagen är det dags för musikal på Göta Lejon. En bra plan på det hela taget...

En intressant sak är att varje gång K. är borta ett dygn eller mer, då städar jag. Jag blir flitig som en myra, rengör och putsar och plockar och har mig. Diskar och tvättar gör jag också. Inget känns tråkigt, tvärtom jag njuter av att feja och hålla på. Som sagt, intressant. Nu ska jag tömma tvättmaskinen.

Siffror och stjärnor


Dagens andra uppdrag var att handla. Varmt och skönt att gå iväg - nästan tio plusgrader.
Ica har börjat med fina julpåsar, se bilden. Mina varor kostade 333,33:-! Det kändes lite magiskt, så jag köpte en trisslott också. Vann ingenting tyvärr. Hur kan man få en sån summa...333,33:-, och ändå inte vinna på triss, jag kan nästan inte smälta det. :-)

Putsa några fönster stod också på dagens lista. Hm. Gråväder motiverar inte till fönsterputsning. (Igår däremot, när solen låg på...) Jag tog mig an köksfönstrets utsida i alla fall, sen fick det räcka. Blåsten var lite jobbig. Det är väl inte direkt stormen Berit som är här, men rejäl vind är det i alla fall.

Efter det öppnade jag den jullåda som det står El på. Adventsstakar och -stjärnor fram. Stjärnorna har jag nu satt upp, och jag lyckades få dom hyfsat raka. Med hjälp av stora mängder häftmassa. Häftmassa är verkligen bra!
Nu ska jag ägna mig åt lite "vanligt" jobb ett tag.


Nere i förrådet



Dagens första uppdrag avklarat: Jag har hämtat jullådor från källarförrådet. Precis som jag fruktade var det dammigt, eller snarare vidrigt, äckligt smutsigt. Jag är rädd att våra saker, till exempel dom snyggt blåa fåtöljerna (som jag hade i min förra lokal) blir förstörda. För man ska väl inte behöva plasta in varenda grej i förrådet?
När jag hade torkat av dom två flyttlådorna med en ren trasa, såg trasan ut så här:


Inte okej, eller? Man kan ju tro att jag har torkat av en oljig motor....
Så nu har jag mailat till styrelsen (och bifogat bilden), och hoppas få en reaktion. Kanske man kan sätta in ett bättre filter eller så.

torsdag 24 november 2011

Svacka. Rädd för damm.

Jag har en liten bloggsvacka just nu. Orkar inte uppamma något engagemang för frågor som jag egentligen har starka åsikter om. Och några intressanta personliga saker händer inte. Jag har rätt mycket jobb för tillfället, och det blir inte så mycket mental energi över. En del människor skriver och skriver, och ju mer dom håller på desto bättre går det, och dom vill aldrig sluta. Så fungerar inte jag. Efter några timmar vid datorn är jag liksom urblåst i huvudet, oavsett vad jag har hållit på med. Om jag skriver två årshoroskop orkar jag inte blogga efteråt. Datorn tar energi, tycker jag, den slukar en på ett konstigt sätt.

K. mår bättre i alla fall. Hon åker till Stockholm redan imorgon, för att tillsammans med sin mamma träffa några gamla bekanta och äta brunch på Berns. Sedan stannar hon i stan, och vi checkar in på Nordic Light hotell på lördag em.

Min morgondag består inte av brunch på Berns. Nej, jag ska handla, dammsuga, eventuellt putsa några fönster och hämta lådor från källaren. Jag är nästan rädd för att gå dit, för vi hade oturen att få det förråd där den stora inluftsventilen sitter. Det kommer alltså in rätt mycket damm, och det senaste åren har det ju byggts här utanför så dammet har yrt och blåst och attackerat folk och fä och föremål. Överallt har det dammat, så hur ska det då inte vara där det faktiskt finns en öppen ventil. My gosh! När var jag senast nere i förrådet, det kan ha varit i våras nån gång. Då hämtade jag en lampa och brydde mig inte om att titta på något annat. Det kan ha lagrats ett jättedammsmutslager sen dess, det kan täcka möbler och mattor och lådor, det kan...nej, jag hoppas att det inte är så farligt.

Seg träning, låg sol

Jag fick övertala mig själv att gå och träna idag. Det lyckades nätt och jämnt. Och själva träningen gick litet trögt. Dock känns det ju att det är välbehövligt.
K. ringde precis och kände sig lite dålig. Hon kommer hem och fikar, så då får jag se hur hon hon mår. Och så hoppas jag att hon är bättre till imorgon. För att inte tala om till på lördag, för då ska vi åka till Stockholm, äta på italiensk restaurang, gå på musikal och bo på hotell!

Solen har lyst idag, och den står så lågt så det känns lite farligt. Jag kommer ihåg hur det var när jag körde bil och vintersolen bländade så man knappt såg vägen. Mycket obehagligt.
Nu har jag ingen bil längre och jag saknar det inte. Visserligen skulle det vara väldigt bra att ha tillgång till bil ibland, men dom enstaka tillfällena uppväger inte alla bekymmer och alla kostnader. Och jag är dessutom lite rädd för trafik, så, nej, jag kommer inte att bli bilägare igen.

onsdag 23 november 2011

Trött

Så trött jag plötsligt blev. Trött och frusen. Ja, det är väl årstiden skulle jag tro.
Ändå har det varit en ganska lugn dag. God indisk lunch med A. Jättestark mat, precis som jag vill ha den. Lite fixande med horoskop och lite plockande hemma. Mer har jag inte gjort. Men energin har runnit iväg, och nu ska jag inte göra mer än att vila och ladda inför kvällens idoga TV-tittande: Bonde söker fru och Barcelona-Milan.

tisdag 22 november 2011

November/advent

Det stod en gran på gården i förmiddags. Åhå, julgranen, redan. Den såg lite konstig ut där mitt på den frodigt gröna gräsmattan. Men visst, det är första advent nu till helgen, otroligt nog. Dags att gå till källarförrådet och hämta upp lådorna med julsaker. Pust. Jobbigt.
Förra året vid den här tiden var det massor av snö och jättekallt. Jag traskade upp till slottet första advent och tittade på det stora fyrverkeriet, och trots att jag var påbyltad med varma kläder från topp till tå frös jag så jag skakade. -18 har jag för mig att det var. Hemskt.

Jag hör till dem som föredrar gröna vintrar framför vita, trots att det blir mörkare. Att snön lyser upp och dessutom kan vara väldigt vacker uppväger inte alla olägenheter i form av halka, dyr snöskottning, frysande, trafikkaos på vägar och räls etc.

Hellre regnrusk än snöstorm

Men helst skulle jag avstå från hela den svenska vintern, vare sig den är vit eller grön. Idag åt jag en sen och väldigt trevlig lunch med M-P, och efteråt hade jag en del ärenden på stan. När vi kom ut från restaurangen var det småduggigt, grått, rått och halvmörkt. Osökt kom jag att tänka på min favorit bland de dagsverser som Alf Henriksson skrev förr i tiden:

NOVEMBER
Olust står målad i dragen,
man håller sig lätt för skratt.
Och kvicknar man till fram på dagen,
så är det redan natt.

.

Bytt elbolag

Nu har jag bytt elbolag. Visserligen är vi inga storförbrukare av el, men när priset per kwh kan sänkas med 30 % är det väl bara att slå till. Så kan vi istället festa loss med fler tända lampor..:-)

Jag gick in på elskling.se - en väldigt bra sajt måste jag säga. Innehållsrik, lättförståelig och snabb. (Namnet är ju bra också.) Man fyller i sina uppgifter, får en lista på elbolag, väljer, klickar, läser info, bestämmer sig. That´s it. Det praktiska runt omkring behöver man inte bekymra sig om, och inte behöver man ringa elbolag och sitta i telefonkö.

Snart ska jag gå iväg och äta lunch med M-P. På den goda Kinakrogen på Kungsängsgatan.

måndag 21 november 2011

Mycket tänkvärt

Det är inte alltid jag håller med DN:s Hanne Kjöller. Men det här tycker jag är otroligt bra skrivet! Och det fick mig att verkligen tänka ett varv till i det tragiska fallet med 23-åriga Emil som inte fick någon ambulans.

Jag har alltid avskytt dem

Jag avskyr lågenergilampor. Har gjort det ända sedan jag köpte en och såg vilket dåligt ljus den gav. En rent instinktiv motvilja har sedan växt sig allt starkare. När jag dessutom läste att de innehåller kvicksilver, ett av de absolut farligaste miljögifter som finns, fick jag ytterligare vatten på min kvarn.

Hur många vet detta (infon hämtad från Energimyndighetens hemsida): Om en varm lågenergilampa går sönder inomhus ska man genast öppna fönstret och sedan gå ut ur rummet och stänga dörren. Efter 20-30 minuter kan man gå in i rummet, och då ska man först skrapa upp lösa bitar med hjälp av kartong e.d. (inte dammsuga, eftersom det kan sprida kvicksilvret ytterligare), därefter torka golvet med en liten fuktig trasa. Den lilla fuktiga trasan lägger man därefter i den burk där de lösa bitarna redan ligger, burken försluts noga och förses med en etikett om att den innehåller rester från lågenergilampa. Sedan tar man sig till närmaste återvinningsställe för miljöfarligt avfall.
För en f-ing glödlampa! Som alltså är potentiellt jättefarlig för den vanliga användaren.

Farligt föremål till höger

Jag har ett förråd av vanliga glödlampor. Hamstrade som bara den innan förbudet trädde i kraft, och det utan ett uns av dåligt samvete. När de lamporna tar slut kommer jag att köpa andra varianter, LED-lampor och liknande. Aldrig någonsin ska en vanlig lågenergilampa in i mitt hem! (Hm, fast vi har en köket. En som K. köpte för tio år sedan, så, visst, dom håller länge. Men någon fler blir det inte.)

Det har ju varit en del diskussioner i pressen om det här med kvicksilvret, men de diskussionerna har varit märkligt lama. Nu äntligen slår SvD upp det på nästan hela första sidan. Och en miljöexpert kallar den hastiga övergången till lågenergilampor för "fullständigt absurt". Inte en dag för tidigt! Tyvärr flera år för sent!

söndag 20 november 2011

Nyttigt och onyttigt

Nu har jag äntligen återtagit min träning på det lilla lokala gymmet. Var där idag - första gången sedan augusti! Det kändes bra, trots att det var tungt. Och jag var försiktig, för det är ingen idé att vrålstarta och ta i för häftigt. Små doser får det bli i början, och då kan jag ta dom desto oftare.

Sedan har jag varit och handlat också. Köpte tvättmedel, diskmedel, mat och tyvärr också något som hemskt som en påse Skumtomtar! Som jag nu också har smackat i mig. Hela påsen. Det är något underligt begärligt med dom där tomtarna, man hetsäter dom på ett helt galet sätt. Nu efteråt har jag en misstänkt kemisk bismak i munnen. Och en anings irritation i luftvägarna. Jag har märkt förut att jag kan få nästan astmaliknande känningar av vissa sorters godis.
Varför, varför köpte jag dom?!
Det får bli vinterns första och sista skumtomtefrosseri!

Goda, beroendeframkallande och förmodligen farliga

Där försvann väl all positiv effekt av träningen av också, men, men...det kommer nya dagar. 
Och efter detta återfall går jag genast tillbaka till den trygga LCHF-kosten.

lördag 19 november 2011

Kwaqvist men inte Tumble - varför?

Det är intressant med namn. Jag är fascinerad av såväl för- som efternamn, och jag läser alltid födelseannonser för att se vad folk kallar sina barn numera.
I dagens nät-SvD finns en liten artikel om efternamn. Många i Sverige byter namn, och fler lär det bli när reglerna för vad som är tillåtet att heta snart luckras upp. Det ska vara så tillåtande som möjligt, och enligt en jurist på skatteverket bör kriteriet vara att en sköterska på en läkarmottagning ska kunna ropa upp namnet utan att rodna.

Namn som nyligen godkänts av PRV är till exempel:
Inali, Flitig (kul!), Levlycke, Pearlbay (American style funkar tydligen), Kwaqvist (Kwaqvists får nog bokstavera sitt namn rätt ofta, misstänker jag) och Wandar.

Icke godkända namnförslag är till exempel:
Bennehammar (VAD är det för fel på det?), Perlemo, Tumble och Maar.

Konstigt. Varför får man inte heta Maar när man får heta Wandar? Och varför är Levlycke bättre än Perlemo? Och Tumble...folk heter ju både Humble och Amble, så varför inte Tumble?
Jag undrar om inte SvD har kastat om det hela, för dom godkända namnen är generellt konstigare än dom icke godkända.

Mitt eget efternamn är inte särskilt vackert, men det är i alla fall ovanligt. Om jag skulle välja något helt annat namn skulle jag ta något med Silver eller Glas. Eller Nickel. Nickelin - det låter fint. Monica Nickelin. Fast tyvärr låter det också lite grann som en seriefigur.

Min morfar hette Hugo Olofsson från början, men i den lilla norrbottniska by där han bodde fanns även en Hugo Olsson, och dom fick varandras post. Så efter lottdragning bestämdes att morfar skulle byta namn. Han ville absolut inte att någon skulle tro att han var fåfäng och bytte för att få något snyggare, så han tog det enda namn han kom på som var fulare än Olofsson: Pettersson.
Det är något mycket norrbottniskt över det beslutet.

Helande matlagning med rättika

Matlagning har en helande effekt, i alla fall på mig. Igår mådde jag som sagt inget vidare och funderade allvarligt på att ställa in kvällens middag. Men nej, tänkte jag, jag ska skärpa mig. Och när jag började pyssla och förbereda i köket kändes det hur bra som helst. Efter ett tag bestämde jag mig för att vila, men när jag gjorde det blev magont och huvudvärk plötsligt väldigt kännbara igen. Så det var lika bra att hålla på med grytor och kastruller, eller snarare stekpanna och gratängform.

Jag gjorde rättikegratäng bland annat, en LCHF-ersättning för potatisgratäng. Som blev jättegod! Man kokar skivad rättika först, för att få bort den skarpa, rädiseaktiga smaken, och sedan gör man precis som med en vanlig potatisgratäng. Superlyckat. Massor med smör, grädde och ost, och ändå blir man inte sådär mätt och däst och paltkomeaktig som man kan bli av vanlig potatisgratäng.

Rättika, en grönsak som är mer användbar än jag visste

Och kvällen blev bra, jag kände mig helt frisk. Mår hyfsat idag också, förutom en liten magkrampstendens. Men huvudvärken är borta och likaså mattheten. Jag har väl haft något slags angrepp av bakterier kanske?

Nu funderar jag på om jag ska sätta mig en stund på den soliga inglasade bakongen för att få ljusterapi, eller om jag ska gå ner på stan och vimla bland folk. Det blir nog balkongen. I alla fall börjar jag med den.

fredag 18 november 2011

Halvdan

I natt drömde jag att jag gick upp och tog två huvudvärkstabletter! När jag vaknade gjorde jag just det, men dom har inte börjat verka än. Jag mår alltså inget vidare idag heller, men det är i alla fall bättre än igår, jag är inte lika frusen och har inte lika ont i magen heller, och jag räknar med att kunna fungera ungefär som vanligt. Helst skulle jag vilja lägga mig och slumra bort även denna dag, men vi får efterlängtat besök och det ska handlas och fixas. Och umgås med god mat och ett glas rött. Och då blir jag kanske piggare.
Mysko "sjukdom" som känns som en lindrig matförgiftning.

Det är minusgrader ute, för första gången dagtid. Och marken var vit av frost för bara en timme sedan. Nu har den förhoppningsvis försvunnit, frosten alltså. Det blir så halt när temperaturen sjunker, så det känns helt livsfarligt! Inte var det så förut, att man kunde halka ihjäl sig fast det var barmark? Måste bero på asfalten - dom använder billigare sorter numera.

Nu till dagens uppgifter. Hoppas det funkar.

torsdag 17 november 2011

Trött och matt

Jag vet inte vad det är för fel, men jag orkar ingenting idag! Känner mig trött, matt, sjuk. Något med magen är inte bra, och så kommer huvudvärk på det. Flera gånger har jag somnat fast jag bara tänkt vila en stund, och det är ett tecken på obalans. Så här känns det:


Räknar stenhårt med att allt är bra till imorgon, när Karin kommer och hälsar på.

Absurda fördomar

Igår var jag ute med tre vänner från Carolinatiden, och vi hade enormt kul! Verkligen jätteroligt på alla sätt och vis. Men möjligen åt jag något olämpligt, för i natt vaknade jag och hade hemska magkramper. Riktigt obehagligt. Och det känns fortfarande inte hundra, så det blir kanske ingen träning idag. Jag får se.

Ont i magen kan man också få av att läsa vissa notiser i tidningen. Alltså, först skrattar man ju, men egentligen är det skrämmande och alldeles förskräckligt:

Den finländske riksdagsledamoten Pentti Oinonen vägrar gå på fest hos president Tarja Halonen. Anledningen är att det troligtvis kommer att finnas homosexuella på festen. Bland annat säger sannfinländaren Oinonen: "Homosexuella dansare kränker mig personligen."

Mer i samma stil: Stadsfullmäktige i S:t Petersburg tänker införa böter för den som gör "propaganda" för homosexualitet. Motsvarande 700 kronor ska det kosta att yttra något positivt om det.
En av ledamöterna har för övrigt sett bilder på tsar Peter den Store tillsammans med regnbågen, och det tolkar hon som en dold kampanj för homosexualitet. !!!! Denna ledamot tycker inte att det räcker med böter utan vill att det ska vara fängelse för sådan flagrant propaganda.
Kanske måste man förbjuda själva regnbågen också, så den inte ger felaktiga associationer?

Man kan som sagt skratta åt eländet, men det är ju på fullaste allvar, och de som lever i Ryssland och drabbas av vansinnet kan säkert hålla sig för skratt. Finska Pentti kanske mer gör sig själv till åtlöje, kan man ju i alla fall hoppas.

Man ska heller inte glömma att det även i Sverige finns människor som hatar homosexuella. Det finns till och med vissa som anser att homosexuella bör avrättas. De som uttrycker sådana åsikter är i regel antingen nazister eller muslimer/islamister. Men även mindre extrema uttryck för hat förekommer. Fortfarande blir människor hånade, trakasserade och misshandlade enbart på grund av sin läggning.

Ibland undrar folk varför Pride finns. Vad är vitsen, vi är väl alla människor? Det är ju så öppet och tolerant nu.
 Ja, gissa varför. Människor har kämpat för den öppenheten och toleransen, den har inte uppstått av sig självt, och Pride är en viktig del av det. Frihet kommer inte gratis och den går aldrig att ta för given.

onsdag 16 november 2011

Kortet tillbaka

Nu kan jag börja träna på gymmet igen. Ortpeden "träningssjukskrev" mig till den 26 november, så jag skulle kunna frysa gymkortet. Men jag känner mig helt okej nu, så jag har altså tinat upp det igen. Kortet låg i brevlådan idag, jag har precis hämtat det. Ska dock inte inviga det förrän imorgon.

Jag har läst i UNT om arbetsplatsolyckan här utanför. En man blev fastklämd mellan betongblock men skadorna tycks inte vara livshotande. Hoppas dom inte är allvarliga heller.
I och med att vi ser det här bygget varje dag och kan följa vad dom gör, "titta, nu kommer väggarna, oj, idag ska dom installera vitvaror, hjälp nu börjar dom med femte våningen, vad högt det blir!", så känner vi oss liksom delaktiga eller i alla fall ganska nära det som händer. På ett underligt sätt. Så om någon blir skadad känner man sig nästan personligt berörd.

Ikväll ska jag träffa mina gamla Carolinakompisar. Vi ska gå ut och äta på Meza, favoritrestaurangen från i somras. Hoppas den håller stilen.

Olycka bredvid oss

Usch, vilken dramatik. Massor av utryckningsfordon med påslagna sirener körde in på vår gata. Polis, räddningsbil, ambulans och tre brandbilar. Det verkar ha hänt något på JM:s bygge, en arbetsplatsolycka antagligen.


Förhoppningsvis är ingen människa allvarligt skadad. Ingen ambulans har i alla fall kört iväg med sirener och blåljus. Folk står i en klunga uppe på taket, och det ser rätt lugnt ut. Å andra sidan har inget av utryckningsfordonen lämnat platsen heller. Obehagligt.

Jag tänker också på den stackars 23-åringen, Emil, som dog för att ingen ambulans skickades trots att han larmat flera gånger. Det är fruktansvärt att läsa utskriften av det sista samtalet, när SOS.operatören tydligt visade att inte trodde ett dugg på vad Emil sa, ofattbart hemskt.

Nu håller vi tummarna för JM-killen. Man blir så berörd när något händer i ens direkta närhet.

Nej, nu åkte ambulansen iväg med både blåljus och sirener. JM har avbrutit allt arbete och har krismöte. Både K. och jag känner oss lite darriga.

tisdag 15 november 2011

Sålt guld

Jag har haft en klient och gjort lite andra saker, och nu sitter jag och tittar ut på mörkret. Ruggigt.
+ 19 och sol är det i Nerja - jag önskar det var imorgon jag skulle åka dit!

K. har sålt några guldsmycken idag, till en sån här ambulerande firma som värderar och köper, typ armband hon aldrig använder utan som bara ligger i en ask och "skräpar". Dom var bara 18 karat (jag har svårt att säga det ordet, av någon underlig anledning säger jag oftast "kvadrat", typ "synd att armbandet inte var 24 kvadrat" - hehe, det hade varit ett rejält armband det...) men hon fick ändå en väldig massa pengar. 13.000:- tror jag. Och nu är hon iväg och överlämnar en såld tavla. En lukrativ dag får man verkligen säga.
Helt okej för mig också, fast i något mindre skala.

Så här mycket guld hade inte K., faktiskt bara en bråkdel. Men lönsamt ändå.

måndag 14 november 2011

Det finns fler bovar än Carema

Nu blåser det friskt i äldreomsorgsdebatten. Det är bra förstås, och inte en dag för tidigt. Men synd att det handlar nästan enbart om Carema, för nog verkar det som att problemen är likadana överallt. Har man närstående som jobbar inom äldrevården så vet man till exempel att kommunala boenden inte är ett dugg bättre än privata, det kan vara tvärtom i vissa fall. Och redan för tio år sedan när K. jobbade just på ett boende som drevs av kommunen, i en helt annan kommun än där vi bor nu, kom det direktiv om att spara på blöjor. K. och flera med henne var helt förtvivlade, men sparas skulle det. Regler, ransonering och kvoter, precis som dom man nu läser om. Och visst fanns det personal som tyckte det var skönt att den arbetsuppgiften (att byta på dom gamla) inte blev så frekvent...

Även utifrån andra berättelser vet jag att det är oväsentligt om utföraren är privat eller kommunal. Däremot sticker det förstås i ögonen om vårdvinsten hamnar i utländska skatteparadis, i fickorna på enskilda personer som blir mångmiljonärer. Det är väl just den faktorn i kombination med avslöjade missförhållanden som gör att Carema hamnat i skottgluggen. Nu är tidningarna helt vansinniga och smäller upp minsta grej som nån som vikarierade för flera år sedan reagerat på. Vissa saker kan man ifrågasätta tycker jag, är det till exempel så skandalöst att man inte ringer in extrapersonal för att vaka när någon är döende? Görs det överhuvudtaget nånstans längre?

Men det finns "riktiga" skandaler att rota i så det räcker. Överallt, på var och varannat boende.

Reinfeldt säger att det nog handlar om enskilda missförhållanden snarare än om ett generellt problem. Suck, han är mer verklighetsfrånvänd än vad som borde vara tillåtet för en statsminister!

Nöjd med dagen

Bra dag detta, precis som jag hoppades. Inte för att det har hänt något särskilt, men jag har jobbat till och med mer effektivt än jag hade tänkt. Tog en vända till Kvarnen sedan. Det är inte så lockande att gå ut, men om jag tänker "usch nej, det är så kallt, och blåser gör det också, och nu blir det ju snart mörkt dessutom" - då kommer jag inte ut på flera månader! Ja det vill säga, jag tänker ju dom sakerna, men jag går ut i alla fall. Särskilt när det saknas te, avocado och bacon hemma.

För övrigt känner jag hela fyra personer som fyller år idag. Det är väl ganska speciellt?

söndag 13 november 2011

Ut efter jord

Jag är hysat nöjd med min arbetsinsats denna söndag. Det jag tänkte göra har jag gjort. Men det känns skönt att det är måndag imorgon. Det är alltid en dag fylld av förväntan, som nyårsdagen fast i liten skala. Första dagen på nya året, första dagen på nya veckan - det är lite samma sak. Antagligen är jag ganska ensam om den synen på måndagar...

Älskade K. hade långa jobbpasset 12-21 idag. Hon hade med sig en krukväxt hem, en murgröna utan kruka som hon räddat från att slängas i soporna. När hon kom hem tog hon på sig morgonrock, eller vad man ska kalla Hasseluddsplagget, istället för att byta till vanliga myskläder. Så kände hon att det var bäst att plantera murgrönan ikväll, men var få tag i jord? Iklädd morgonrock och jacka samt försedd med en liten gul slev/spade gick. K. ut på gården och stal lite jord från en rabatt...
Ingen människa var ute. Men när K. skulle gå in efter väl förrättat värv såg hon att föreningens f.d. ordförande stod i sitt öppna fönster och kollade. Undrar vad hon tänkte... :-)

 På jakt efter jord

Förmildrande att köra full?

Gårdagen ägnades åt städning och matlagning. Sedan hade vi en jättetrevlig kväll med goda vänner. Nu är det dags att jobba, så jag försöker ta mig samman, vässa hjärnan, vara kreativ. Hittills utan större framgång. Det kan behövas något uppiggande, typ koffein.

Bland det märkligaste som har stått i tidningarna på sistone är att om man kör rattfull och orsakar en trafikolycka får man ett mildare straff än om man hade varit nykter! Det är ju fullständigt horribelt! Och ett helt oväntat resultat för dem som gjorde undersökningen. De väntade sig förstås att det skulle vara tvärtom, och syftet med undersökningen var att ta reda på hur mycket hårdare domen blev om den olycksvållande personen var berusad. Och så visar det sig att det snarare är en förmildrande omständighet. Jag fattar inte det. I synnerhet som just rattfylla anses väldigt allvarligt i Sverige, vi har den berömda nolltoleransen som inte finns i så många andra länder. Och jag har läst om människor som efter några glas vin kör in bilen i sitt eget garage, en "färd" på några meter - och åker dit för det. Då är det underliga proportioner när ett notoriskt rattfyllo kör ihjäl en människa och bara får ett drygt år i fängelse. I regel får fyllot några månader mindre än en nykter person som gjort samma sak. Alltså, jag fattar det verkligen inte!

lördag 12 november 2011

Dimmig ute och dammigt inne

Fasligt dimmigt ute idag. Jag har en laddning frökex i ugnen och ska sedan övergå till annan matlagning. Ja, lite städning måste det också bli. Och en snabb tur till Kvarnen. Vi har middagsgäster ikväll och jag trodde verkligen att jag hade handlat allt som behövs. Men icke. Den flytande honungen är så gott som slut, och den dill som fanns i kylen var inte lika fräsch som jag trodde.

Men steg ett blir nu att göra något åt allt damm som ligger i drivor överallt!

fredag 11 november 2011

Saboterande sajter?

Igår noterade jag en ökad besöksstatistik här på bloggen. Påtagligt ökad, så jag kollade om det är några fler som har börjat länka hit. En för mig helt okänd sida som slutar på .tk förekom flitigt, så jag tänkte surfa över dit och se vad det är. Då visades följande meddelande:

VARNING!
Denna sajt kan förstöra din dator.
Vill du ändå fortsätta?

Nej, det ville jag verkligen inte. Snabbt därifrån.

Skumt och trist. Är det något slags sabotörer i farten? Jag har aldrig hört talas om något liknande.

torsdag 10 november 2011

Konserten

Aldrig trodde jag att jag skulle uppleva Marianne Faithfull sjunga As Tears Go By live! Men nu har jag gjort det. Konserten var fantastisk. Gamla och nya låtar blandades på ett helt perfekt sätt, och MF själv var så...liksom mysig och varm och man bara älskade henne. 65 år har hon hunnit bli, och rösten är otroligt stark och bärig fortfarande. Hon lät mycket bättre än vad jag har hört från nyligen hållna konserter på Youtube.

Det enda minuset ikväll var: det var för kort. 90 minuter kändes som 45, och det blev bara ett extranummer trots att folk stampade och skrek och ställde sig upp. Yes, standing ovations.
När jag gick dit var ju ganska trött efter den sömnlösa natten, men efter konserten hade jag fått energi och kände mig pigg som en nötskrika.

Förutom den musikaliska upplevelsen var det förstås kul att träffa Ingela och M-P. Jag kom rätt tidigt, så jag stod och spanade ut över dom långa röda rulltrapporna.


Det såg rätt ödsligt ut där i början, men så kom M-P åkande.



Ja, och sen kom Ingela och så småningom en väldans massa annat folk. (Konserten var i princip fullsatt, även på balkongerna.)
Vi tog ett glas vin innan och stod vid ett litet bord och tittade på hur människorna samlades. Knappt några bekanta ansikten. Medelåldern var hög. Förstås. Och det märktes under konserten att det var en engagerad och alert publik.

Jag gillade Marianne Faithfull innan, men som sagt: nu älskar jag henne!

Avslöjande ljus

Jag somnade faktiskt efter frukosten, så en dryg timmes slummer har jag i alla fall fått. Inte mycket men alltid något. Faktiskt så har jag nu styrkt mig med en koffeintablett, så att hjärnan ska fungera ändå.

Sol ute idag, och den står ju väldigt lågt nu. Det innebär att allt damm syns. Då har vi ändå synnerligen oputsade fönster som silar ljuset ungefär som tunna gardiner. Fast, det förstås, solen gör att man även noterar hur otroligt smutsiga fönstren är. Mycket avslöjande, det är nästan skrämmande. Jag var helt enkelt tvungen att ta fram en mopp och köra på dom värsta golven. Intressanta saker fastnade på moppen. Och endera dagen ger jag mig i kast med några fönster också.

Om några timmar går jag iväg till UKK för att lyssna på konserten med Marianne Faithfull. K. är inte så förtjust i henne, så hon ska ha en egen liten hemmakväll med hyrfilm och chips. Jag sammanstrålar med Ingela och M-P vid UKK:s bar, och vi tar väl en kopp kaffe eller ett glas vin eller något innan den stora begivenheten.
Det är kul, för jag har alltid tänkt att det finns två artister som jag verkligen önskar skulle komma hit till Uppsala. Den ena är k.d. lang och den andra Marianne Faithfull. Och så kommer MF! Hoppas nu att konserten är bra.

Inte en minut

Godmorgon. Ja, jag är inte bara vaken och uppe klockan sju, jag sitter och skriver blogginlägg också! Steg upp gjorde jag redan vid sextiden, efter att ha sovit 0 timmar och 0 minuter. Alltså inte en minuts sömn, det var helt omöjligt att sova i natt. Varför? Visserligen är det fullmåne (fullast är den ikväll), men så extrem påverkan brukar den inte ha. Men det kändes som att atmosfären var förtätad och elektrifierad, som att små små partiklar med ovanlig frekvens bombarderade mig.

K. har också varit sömnlös, men inte lika totalt som jag. Det är märkligt när man ligger där klarvaken och hör hur världen vaknar. Tidningsbudet tar hissen upp till sjätte våningen och går i trapporna ner, diskreta ljud kommer från grannar som ska upp och jobba i ottan, trafikljuden ökar - och till slut är det lika bra att gå upp. "Vi dricker te och ser vad som händer," sa K, "kanske blir vi trötta sedan."
Och nu är jag mycket riktigt trött. Men påklädd och duschad och kan förmodligen inte somna i vilket fall.

Lite städning och lite skrivande har jag tänkt orka med, och ikväll ska jag gå på konsert. Marianne Faithfull är i stan, och det vill jag inte missa. Jag bokade biljetter redan i augusti.

Kanske vilar jag en stund nu.
.

onsdag 9 november 2011

Påver måltid och damm överallt

Om gårdagen var osedvanligt präglad av fest och lyx, så är det verkligen tvärtom idag. Kvällens middag bestod av en burk makrill och ett kokt ägg. Usch, det var ingen höjdare!

Väldigt mycket damm och skräp har jag sett. Här. Hemma. Det är nästan skandalöst dåligt städat just nu, så jag tror att K. och jag måste enas om att ta krafttag snart. Kanske på lördag. Ja, senast på lördag måste det bli, för då har vi middagsgäster och man vill inte att dom ska få en allergichock av allt damm,

Jag sliter med mitt årshoroskop, och det går faktiskt framåt. Det är i alla fall bra.

Fest på Grand

Ja, det var ett roligt 80-årskalas! Trevligt, gott, lyxigt. Grand Hotell var en upplevelse i sig. Till och med korridorerna är fina.


Vi anlände klockan 15 och gick nästan vilse där bland alla våningsplan och avsatser och salar. Men den här skylten gav i alla fall en lite trygg och välbekant känsla.


Siw och Bengt hade hyrt en minisvit, ett vackert rum med underbar utsikt. Där väntade en magnumflaska champagne i ishink, och så kom en uniformsklädd kvinna inrullande med en vagn där det fanns kanapéer och en jätteskål med hotellets egna nötblandning. Room service som jag bara har sett i filmer.




Kanapéerna var jättegoda, den iskalla champagnen likaså. Och man slutade aldrig hänföras över rummet och utsikten.



Vi hade jättekul! Skålade, skrattade, sjöng och hurrade. Siw öppnade presenter. Och våra sammanlagt tre kameror (på fem personer) blixtrade i ren paparazzi-stil.
Efter tre timmar i sviten gick vi ner till Grands veranda där middag var beställd. Först ännu mer champagne i form av klassisk cocktail: Kir Royale. Vi satt i en lounge utanför matsalen och myste. Vart man än vände blicken fanns det något vackert att titta på.
Det är lätt att vänja sig vid lyx, insåg jag.
Och sedan en god trerättersmiddag. What a party!
Stort tack till Siw och Bengt för allt detta!







tisdag 8 november 2011

80 år på Grand

Idag fyller K:s mamma 80 år. Vi ska åka till Stockholm och fira henne, och det blir något så lyxigt som middag på Grands Veranda. Bland annat. Spännande, för där har jag aldrig varit. Något stort gäng blir det inte, utan Siw ville bara ha dom närmaste, dvs hennes man Bengt, K, Nikki och jag.
Det känns kul och spännande, lite som julafton av någon anledning.

Det blir alltså inget jobb idag. Nu ska vi prova våra "fina" kläder och se om vi hittar något som passat ihop. Det blir intressant. Och jag har ett specialplåster på foten, eftersom mina nya sköna skor har gjort ett hål precis vid operationsärret. Ja, precis där huden nu är tunn och cirkulationen dålig. De nya skorna som är så underbart sköna i övrigt. Men på ett enda ställe har det uppstått ett tryck, av ett snörhål tror jag, och det är inte ett ställe där jag vill ha något sår. Kan jag lugnt säga. Så jag kanske får använda mina gamla sneda skor ett tag till. Hellre snett och lite tillfälligt ont i ryggen pga det än svårläkta sår på känsliga ställen.

Ögat är lugnare, men lite flimmer, blixtar och flagor stör fortfarande synfältet. Inga direkta problem dock. Och med några glas champagne kommer nog allt att kännas helt perfekt!

måndag 7 november 2011

Splittrat

Idag är en sån dag när jag känner mig lite uppjagad och nervös utan direkt anledning. Det går ändå rätt bra att jobba, tangenterna glöder, men koncentrationen finns bara i korta perioder. Mellan varven går jag med splittrad hjärna och suddiga ögon in på nätet och ser vad som händer med Grekland och allt annat. Rykten om att Berlusconi ska avgå, kan det stämma? Och Saab - inte, det blir inget, igen. Det förekommer så mycket desinformation och dubbla eller trippla budskap numera.

Jag har provat lite kläder också, inför ett flådigt födelsedagsfirande imorgon. Garderoben innehåller mest sportiga plagg, och dom lite snyggare är lätt räknade. Något ska jag nog få ihop i alla fall. Det är bra också att det inte är svinkall vinter än. Enklare att klä sig då, enklare att resa (till Stockholm, dit vi ska), enklare allt. Läste idag har Uppsala har inte (hittills, det har ju bara gått en dryg vecka) haft en så varm november sen 1801. Fine with me.

söndag 6 november 2011

Midsomer och Marple

Oj, redan kväll. Och jag har glömt bloggen till och med.
Det har varit en hyfsad produktiv dag, så nu ikväll unnar jag mig intensivt TV-tittande. Igen. Fast i motsats till igår tittar jag på inte alltför högkvalitativa program. Ett gammalt avsnitt av Morden i Midsomer - ungefär lika dåligt som vanligt. Fast nej, det var faktiskt ett av de bättre. Just nu är det reklampaus i Miss Marple, och det verkar rentav riktigt lovande. Så, tillbaka till den hypnotiserande apparaten.

lördag 5 november 2011

TV och sudd

Jag är helt matt av att ha sett dom bra TV-program som sänds på lördagar. Så mycket bättre och Downton Abbey - ingendera vill jag missa en enda sekund av! Downton Abbey är så otroligt välgjort så jag ryser.

Lite jobb har jag försökt hinna med idag också. Eller "hinna" är fel ord, jag hade gott om tid. Men jag försökte koncentrera och disciplinera mig, så det blev något gjort. Och det var oväntat svårt. Som det är ibland, utan direkt anledning. Förmodligen kommer det att flyta hur bra som helst imorgon.

Ögat blixtrar fortfarande, men inte lika mycket som igår. Däremot ser jag lite suddigt med det. Hela tiden försöker jag blinka bort suddigheten, och jag hoppas att även den är tillfällig och att jag snart blir klarsynt igen.

Flygbussar bort

Vid årsskiftet tar landstinget över ansvaret för kollektivtafiken i Uppsala län. Det bådar inte gott.
Och mycket riktigt: den första åtgärden blir att halvera antalet avgångar med 801:an, alltså flygbussen till Arlanda! Entimmestrafik istället för varje halvtimme. Detta är led i en strävan att få privata aktörer att ta över trafiken.  Man minskar antalet turer för att göra det mer lockande för andra att ta över. Jag är inte helt säker på var logiken finns, alltså vad det ena har med det andra att göra.
Och efter ytterligare ett år kommer linje 801 att läggas ner helt. Om nu inget privat företag "tar sitt ansvar" som landstingspolitikern säger. Men ett privat företag har inget sådant ansvar! Nu kan det tänkas att några är intresserade ändå, eftersom linjen har bra lönsamhet. Men att det kommer att bli dyrare för resenärerna framgår ganska klart mellan raderna. Och kommer en privat aktör att vilja köra även på de udda, obekväma tiderna?

Snart en sällsynt syn

Nu finns ju fortfarande Upptåget som går varje halvtimme, utom tidigt på morgnarna (när många flyg avgår). Och det är betydligt snabbare än bussen. Men - man kan aldrig lita på tågtrafiken. Inställda tåg och diverse problem som gör att tågen fastnar i timmar är alldeles för vanligt. Missa flyget och kanske hela sin semester pga lokfel, rälsfel, elfel, nedriven kontaktledning, växelfel...etc. etc., nej den risken tar i alla fall inte jag. För blir man stående på rälsen kommer man ingenvart.

De enda som har anledning att glädjas åt denna ytterligare rasering av infrastrukturen är taxibolagen. Man får väl helt enkelt börja räkna in taxikostnad i priset för sin resa.

Det är nu hos politikerna ett väldigt skrävlande och yvande över att Uppsala växer och vilken dag som helst uppnår storstadsstatus genom att få 200.000 invånare. Storstad! Pah! Det tycks snarare bli mer och mer provinsiellt. Sämre service på alla håll och kanter.

fredag 4 november 2011

Lugnt med fisk

Skönt att ta det lugnt och göra ingenting ikväll. Fast jag gjorde mat förstås. Ordningen är återställd här hemma nu. K., som har haft rollen som husfru när jag var konvalescent, kan slappna av. Och jag återgår mer och mer till min "fixa det mesta i hushållet"-roll. Just matlagning tycker jag verkligen om. Den här gången blev det en god fiskrätt, efter recept från vår kompis Karin. K. var helt begeistrad.


Jag känner mig alltid så nöjd när jag har ätit fisk. Det känns så nyttigt och rent. Och det är gott. Men egentligen är jag en köttmänniska.

Glaskropp

Glaskroppsavlossning var det. Inte helt ovanligt när man är i min ålder tydligen, och för det mesta inte farligt. Men det inträffar att glaskroppen, när den lossnar från näthinnan, river med sig en bit av densamma, och då är det värre.

Jag blev snabbt och väl mottagen på ögonkliniken. Inga köer, tiderna hölls. Först var det en sjuksköterska som droppade något gult i mina ögon, så det sved och rann. Hon kollade trycket som var helt perfekt. Sedan fick jag pupillutvidgande droppar också. Doktorn var en ung kille som droppade bedövningsdroppar och lyste i ögat jättelänge och ur olika vinklar.

Och det var alltså glaskroppsavlossning precis som jag misstänkte, vilket förklarar både svarta flagor och flimrande blixtar. Blixtarna beror på att glaskroppen drar i näthinnan när den lösgör sig. Men - näthinnan är inte skadad, tack och lov.
Så det är bara att avvakta och kolla så symptomen inte förvärras. Gör dom det ska jag genast höra av mig till ögonkliniken.

Jag ser fortfarande suddigt efter alla droppar, men det blir gradvis bättre.

En kul sak förresten: jag har numera frikort i vården! Det har aldrig hänt tidigare, men alla fotbesök i år har gjort att jag kommit upp i den magiska summan. Dock gäller mitt frikort bara i ett par månader, så jag kommer förmodligen inte ha någon nytta av det. Utom idag. Jag låg precis på gränsen, så läkarbesöket plus undersökningar kostade mig tio kronor! Ganska otroligt.


Första och sista besöket på ögonkliniken? Förhoppningsvis.

Blixtar och flagor

Igår kväll började det plötsligt blixtra framför ena ögat. I morse blixtrade det ännu värre, och stora svarta streck och "sotflagor" for omkring. Obehagligt. Så jag googlade lite och insåg att sånt bör kollas upp. Capio, den underbara ögonkliniken, har jag varit på tidigare, så jag ringde dit. Dom svarade genast men har inga tider förrän efter nyår! Däremot tyckte sköterskan att jag skulle kontakta Akademiska och det så fort som möjligt.

Lättare sagt än gjort. Ögonmottagningen/rådgivningen hade fullt i sin telefonkö, tidsbokningen hänvisade tillbaka till rådgivningen, växeln sa det ena och det andra. Till slut fick jag ett akutnummer och kunde prata med en sköterska som först lät direkt motvillig och snabbt ville koppla mig tillbaka till den fullbokade rådgivningen. Men jag pratade fort och berättade vad dom sa på Capio, och då fick jag faktiskt en tid idag. Klockan 14.30. Det är troligen glaskroppsavlossning, och det är inte farligt i sig. Men blixtrar det mycket bör man undersöka så det inte är en påverkan på näthinnan.
Big drama.



Jag som var lite bekymrad för att det har blivit ett litet svidande sår på foten, där operationsärret var. Huden är tydligen så tunn där fortfarande, så den tål inte så mycket tryck. Men vad är väl ett sår på foten mot ett blixtrande öga?

Jag får lite dåligt samvete för att jag utnyttjar akutsjukvården. Förmodligen är det ingen fara, och då har jag tagit resurser i anspråk helt i onödan. Så resonerar jag, och det är ju förstås ganska knäppt.

torsdag 3 november 2011

Låt mobbarna betala

En pojke i Simrishamn blev mobbad i skolan under två års tid. Grov mobbing, både psykisk och fysisk, förstörda kläder, misshandel som lades ut på facebook etc. Skolan försökte stoppa det hela men misslyckades. Barn- och elevombudet kräver därför att kommunen ska betala 160.000:- i skadestånd till pojken.

Jag tycker det är bra att den som mobbas får upprättelse genom skadestånd, även om pengar kanske inte gör att de inre såren försvinner. Det här fallet är dessutom kristallklart, pojken har verkligen blivit utsatt för grova övergrepp.

Men är det skolans/kommunens fel? Hur mycket kan man utgå från att "åtgärder", eller information, mot mobbing hindrar mobbarna? Vissa mobbare är helt enkelt svin (sorry svinen, det var en orättvis jämförelse mot er), som kan hitta de mest sinnrika vägar att utöva sitt förtryck. Andra hänger med för att de är lättpåverkade och vill vara med dem som är starka och tuffa, och den gruppen kan påverkas till det bättre genom åtgärder och information. Men ärkemobbarna, det enda som möjligtvis kan hindra dem är konstant kameraövervakning. Eftersom det aldrig lär genomföras så borde de åtminstone tvingas stå för sina handlingar och betala skadestånd. Det är min åsikt: mobbarna ska betala. Eller de som har ansvar för mobbarna, alltså föräldrarna. Inte skolan. Skolan har alldeles för begränsade resurser och framför allt begränsade befogenheter för att kunna stoppa alla som gillar att plåga andra, och att alltid ge skolan skulden är fel.

Årshoroskop

Jag jobbar med ett årshoroskop som ska publiceras i Året Runt så småningom. Varje år vid den här tiden tar jag fram föregående års horoskop för att få inspiration. Och det slår aldrig fel: jag blir riktigt impad över hur bra och välskrivet det är! "Men oj, har jag skrivit det här, det är ju jättebra!" tänker jag nöjt. Samtidigt som jag märker att den här gången blir det inte alls lika bra. Hur mycket jag än kämpar med formuleringarna så känns det inte helt hundra. Till slut måste jag ju ändå skicka in det, och vid det laget känner jag i regel att okej då, det duger. Men inte så mycket mer. Och sen, efter ett år, läser jag igenom det och tänker ännu en gång "men oj, har jag skrivit det här, det är ju jättebra", och så inser jag återigen att detta år kan jag aldrig komma i närheten utan det kommer att bli mycket sämre.
Alltid samma sak.

Så just nu känner jag mig inte så optimistisk. "Hur ska det här gå, det blir ju jättedåligt" etc. etc. Men jag har tio dagar på mig att få ihop något vettigt, så det är ingen direkt panik. Och det blir nog precis som vanligt. Jag lämnar texten, lite smått missnöjd, och så läser jag den om ett år och...ja, ni fattar.

För övrigt kan jag berätta bland annat att Jupiter går in i Tvillingarna nästa år, i juni, och då börjar en expansiv period för just Tvillingarna. Saturnus går in i Skorpionen, fast inte förrän i oktober, och då är det dags för Skorpionen att planera, ta ansvar och visa tålamod och långsiktighet.

Kosovovin och höstlöv

Vi har varit på middag hos Ingela ikväll. Ätit god mat och druckit rödvin från Kosovo.


Allt var hur trevligt som helst. Allmänt prat varvades med djupa diskussioner, ena katten stack iväg och fångade en mus som han stolt visade upp, jag tog en portion extra av efterrätten, vi pratade ännu mer...


Kvällen hade kunnat fortgå i det oändliga, men till slut gick vi i alla fall ut till busshållplatsen för att fånga den söta tvåans buss som går från vårt hus ända till Ekeby och tillbaka. Hux flux, så var vi hemma igen. Nattligt, kolmörkt och massor av höstlöv.


Vi hade en liten fotosession och skrattade så vi grät när vi såg resultaten.



Och det var alltså den andra november idag, och det var 12 grader varmt. Det gillar jag. Förra året vid den här tiden var det snö och minusgrader - något jag hoppas slippa uppleva igen. I början av november alltså. Ja, helst vill jag slippa snö och minusgrader överhuvudtaget, men det är förmodligen orealistiskt.

onsdag 2 november 2011

Nervösa bokningar

Pust, vilken rysare! Boka hotell, och så finns det inga rum nånstans...
Den 26 november ska K. och jag åka till Stockholm och se musikalen Romeo och Julia samt bo på hotell. Det är min födelsedagspresent från i somras som nu äntligen ska utnyttjas. Jätteroligt!
Vi hade bestämt oss för att bo på Malmen som ligger ett stenkast från Göta Lejon. Inga rum.
Nehej. Det var en klar missräkning. Men Clarion på Ringvägen är också rätt nära. Inga rum.
Okej, så jag kollade lite varstans, alltmer desperat. Hur kan det vara knökfullt överallt en vanlig helg i november??? Tänk om vi blir tvungna att ta nattbussen hem? (Ett säkert sätt att förlora all feststämning.)

Snart insåg jag att det var lika bra att glömma läget, dvs. Södermalm. Det fick bli några tunnelbanestationer bort, och då är det ju bäst att bo nära Centralen, så det är lätt att komma hem nästa dag. Med stigande puls och tilltagande huvudvärk surfade jag mig igenom diverse hotellsajter med allt fullbokat utom dyra sviter, men så äntligen fanns det något! Nordic Light, precis vid Centralen. Ett relativt nytt designhotell som verkar rätt kul. Man kan till exempel hyra en ljusbox och få upp till rummet. Om man behöver en halvtimmes ljusterapi, och det gör man nog. Sånt är roligt. Och lediga rum - hurra!

Så nu är det fixat. 1500 pix. Ja, det blev inte så mycket dyrare än vår ursprungsplan. Nöjesliv är inte gratis.

Jag har fortfarande huvudvärk, så stressad blev jag.

.

tisdag 1 november 2011

Kopierar sommaren

Jag håller på och gör backuper. Kopierar alla blogginlägg, fast inte bilder utan enbart text, och lägger in dem månadsvis i worddokument. Sedan ska jag printa ut alltihop, sätta in det i pärmar och spara som en dagbok. För man vet inte; tänk om delar av cyberrymden kraschar och en massa bloggar bara utplånas. Ganska trist skulle det vara.
Nu har jag precis avslutat juni månad. Kul och redan nostalgiskt. Det vackra vädret, middagar, solande, utflykter... Att cykla till Gamla Uppsala i strålande sol och 25 graders värme, hur härligt är inte det.


Eller att promenera hem i guldfärgad solnedgång efter en helkväll på stan.



Det gör nästan lite ont när jag tänker på sommaren. Inte för att jag mår dåligt nu, men för att sommar är så enormt mycket bättre än allt annat. Jag har inget behov av höst och vinter och håller inte med när folk pratar om hur fint det är med fyra årstider.
Nu ska jag fortsätta med juli månad.

Elektronikskor

Nu har jag invigt mina nya skor. Dom rosa snörena är fluorescerande! När jag tittar ner får jag en psykedelisk känsla. Det påminner om en flower power-affisch jag hade runt -68 nån gång, och om ett omslag till en LP med Cream. Rätt så häftigt egentligen.

Jag har nu också förstått att det är riktiga high tech-skor. Man kan köpa till en liten pryl från Apple, och så kan man koppla ihop skorna med sin iPhone eller iPod. Ja, det är sant. Den lilla prylen sätts in i ett fack i skon, och så får man ett träningsprogram där iPoden registrerar hur mycket och hur fort skorna springer. Typ.
Men jag nöjer med att gå än så länge, och skorna är perfekta även till det. Idag var första gången jag inte haltade, inte ens lite grann.

Bra att julhandeln hotas

Den ekonomiska krisen hotar julhandeln står det i DI. Risken är att julhandeln inte slår rekord i år - för första gången sedan 1995. Ja men, det vore väl BRA. Varför ska vi handla mer och mer och mer varje jul, det är ju sjukt! Om köphysterin äntligen mattas av, så tror jag faktiskt att många skulle känna lättnad.

Och krisen har nog bara börjat. Ytterligare en stor amerikansk bank hotas av konkurs läste jag nyss. Lehman-varning.
Och vad trött man blir på alla turer runt Grekland. Hundratals miljarder hit och dit, men ändå vet ingen hur det ska gå.
Trött blir man också på alla turer runt Saab. När kineser har köpt företaget (för en i sammanhanget mycket låg summa), så vet ändå ingen hur det ska gå.
Så är det med det mesta nu. Ingen vet hur det ska gå. Inga frågetecken tycks gå att räta ut. Annat än tillfälligt, sedan krullar dom snabbt ihop sig igen.

Vad gäller Saab, så undrar jag hur länge tillverkningen blir kvar i Sverige. Många svenska företag utlokaliserar verksamheter till bland annat Kina, eftersom kostnaderna blir så mycket lägre. Så varför skulle kineserna ha verksamhet här, om dom har möjlighet att flytta den till sitt eget land? Det verkar ologiskt. Om det inte ingår i köpvillkoren förstås. Men det har varit så många turer runt Saab så man blir nästan yr i huvudet.