Regnbågspelaren

Några ord om dagen: den gula pelaren blev regnbågsfärgad och allt gick jättebra. Turister plåtade, folk kollade, media filmade och intervjuade, Kitty har varit med i både Rapport och ABC-nytt. Alla inblandade: Maria från Akzo Nobel, Johanna från Agency, Ronny från Nordsjö var supersnälla, hjälpsamma och proffsiga. Nikki och jag var också aktiva och målade febrilt. Kul på alla möjliga vis,

Jag hade skrivit en text om detta, alltså ett långt och riktigt utförligt blogginlägg, men den försvann pga diverse omständigheter! Och nu orkar jag inte återskapa den, eller jag kanske inte ens kan det. Men det var alltså väldigt lyckat, hela grejen. Det var som en happening.

I morgon åker vi till Sthlm, så det blir några dagars blogguppehåll.

Regnbågspelare på gång

Och på tal om utsmyckningar: I morgon tjuvstartar vi Pride på ett ovanligt sätt - K. ska måla en pelare på Sergels torg. Rutor med regnbågsfärger ska det bli, eftersom det inte finns tid att göra något mer avancerat konstverk.
Arrangerar detta gör Akzo Nobel, ett företag som fick en utmärkelse för sin gayvänlighet förra året. Nordsjö sponsrar med färg. Så 10.30 ska vi vara på Sergels torg, sponsorn tar dit färg, penslar, stege och annat som kan behövas, tillstånd har utverkats av polisen, några personer ska hålla tal, bland andra vår kompis Åsa som arbetar just på Akzo Nobel.
En kille från Nordsjö har redan varit där och grundmålat pelaren i en knallgul färg. K. var där i fredags och rekade, för att bland annat se hur stor den är.
Jag ska också vara med och måla några rutor. Vilken kul grej!

Rubriker, betong och graffiti

En av kvällstidningarna har en lokal löpsedel idag. Med enorma krigsrubriker, över hela löpet, läste jag "SÅ BLEV MONICA FRÅN UPPSALA AV MED SINA PLÖTSLIGA SVETTNINGAR"
Herregud. Säljer de några extra tidningar på det? Nej, det kan jag aldrig tro.

Det handlade hur som helst inte om mig, och jag cyklade vidare på väg till Gränby C. Jag handlar där kanske två gånger om året, när vädret är bra och något extra dyrt ska inhandlas.
Hela Gränby C byggdes om för ett par år sedan, och jag tycker det är väldigt bra där. Allt finns. Trodde jag, men nån "food court" har inte funnits. En sån håller de på och bygger nu, och jag kände att jag mår nästan fysiskt illa av byggen, jag har blivit allergisk av att bo på Portalgatan. Cementblandare, grävmaskiner, jättegropar, inplastning, avspärrning...jag vill inte se ett enda sånt projekt! Plötsligt tyckte jag att hela idén med food court är jättelöjlig. (Man kunde i alla fall kalla det något annat.)

I en av de gångtunnlar jag passerade höll en klotterfirma på och sanerade. För att vi åter ska kunna njuta av den grå betongen. Fast det gör väl ingen?
Alltså, jag gillar absolut inte klotter. Folk som klottrar på bostadshus, träd, stenmurar och offentliga byggnader borde spärras in på minst ett par år, och det menar jag verkligen. Det är så ego och så destruktivt med dessa j-a tags överallt.

Men konstnärlig graffiti istället för grå betong skulle jag gärna se. Här i Uppsala har ett antal gymnasieelever fått som sommarjobb att utsmycka några busskurer. "Pimpa" dem som det heter på MTV-språk. Mer sånt! Låt ungdomar fixa till alla busskurer! Och låt duktiga graffitimålare måla i varenda tunnel, på alla viaduktfundament och övriga tristgrå betongytor som kan finnas! Tagsklottrare borde fortfarande hamna i fängelse, men färgstarka, roliga målningar skulle vara ett häftigt inslag i stadsbilden. Säkert bra för Uppsala, en riktig turistattraktion skulle det bli.

Hurra för OS

Jag gillar verkligen OS. Det är mycket roligare än VM, eftersom så många udda nationer är med. Invigningen igår var fantastisk. även om den började konstigt med stressande, blixtsnabba kameraåkningar, och dessutom slutade dåligt med en kraxande Paul McCartney som gjorde Hey Jude till en plåga.
När alla olika länder tågade in var det hur som helst jättehäftigt. Det fanns nästan tio länder som jag aldrig ens hört talas om! Det minsta hade drygt 10.000 invånare! Då kan man snacka om litet land. Och ändå kan de delta i OS med en liten trupp, bara en sån sak.

Jag tycker det är helt underbart att se alla olika stilar och utseenden och dräkter. Korta, satta (= tjocka)  idrottare från Samoaöarna, resliga etiopier, jublande afghaner, muslimska idottskvinnor med och utan slöja, blonda finländare...deltagarna var bleka, kolsvarta, olivhyade och allt däremellan, och kläderna varierade från träningsoveraller till mörka kostymer till färgstarka kaftaner och häftiga hattar - och alla såg lyckliga och stolta ut.
Det måste vara idrottens kärna och den urspungliga olympiska idén. I like. Big time.

Hallonparadis

Idag har jag varit i hallonparadiset. Oj, oj vad kul. Direkt efter frukost cyklade jag till kolonistugan. Hallonbuskarna dignade av bär, och jag fyllde snabbt mina medtagna byttor. Klippte gräs gjorde jag också.
Sen hem med skörden och direkt iväg till affären. Diverse mat och förnödenheter inhandlades, och efter det la jag in månadens räkningar för betalning.
Kände mig nästan hysteriskt pigg, så jag kastade mig ut igen, ner till stan den här gången. Valnötsbröd och vin.
Ja, och nu ikväll cyklade K. och jag tillsammans ut till kolonistugan. Mer hallonplockning, medan K. vattnade och rensade lite ogräs.

Västkustluften har gjort mig gott. Utvilad och energisk är vad jag känner mig. Hoppas det håller i sig länge.

Hemresa, Vatten, Fisk, Skärhamn

Det är skönt att vara hemma efter en dag på resande fot! Och bara en timmes försening, det får man vara tacksam för numera.
Tåget Göteborg-Stockholm kom in i väldigt god tid men avgick desto senare. Tio minuter efter avgångstid kom personalen långsamt släntrande med sina kabinväskor, och alla som stod där på perrongen och stampade av otålighet viskade och muttrade "dom är försenade, dom kom inte i tid!" och liknande saker. När tåget väl börjat rulla, efter ytterligare drygt tio minuter, beklagades förseningen och förklarades med att "vi fick inte igång tåget". Nej, så kanske det kan vara. Igångsättarna lyckades inte. Eller också är det i största allmänhet svårt att få igång tåget om ingen personal är på plats. Just det vet jag inte så mycket om: Hur får man igång ett tåg? Vilka har den uppgiften?

Men hur som helst, de 20 minuterna utökades under resans gång, det är ju alltid spårarbeten och lite annat som ställer till det. Fast vid det laget hade vi hört om det totala tågstoppet mellan Stockholm och Uppsala, så vi var beredda på det värsta och blev jätteglada att Uppsalapendeln faktiskt gick den sista sträckan, så vi slapp åka buss. Och som sagt, en timme är inte hela världen.

Nu har vi packat upp, undersökt det rätt så tomma kylskåpet och ätit omelett resp äggröra. Imorgon blir det en intensiv tur till affären! En tvättmaskin snurrar, blommorna är välskötta tack vare grannen Kent, K. kollar OS, jag sitter vid datorn - allt är som vanligt igen. Tänk att vi har varit borta tio dagar! Jättemysiga dagar på Koster och i Skärhamn.

Igår var sista utställningsdagen. Efteråt tog vi en halvtimmespromenad till Skärhamns akvarellmuseum. Det är ett stort, fint och berömt museum, unikt i Sverige och i hela Norden. Och vi har inte varit där! Det stämde inte med tiderna för Kittys utställning, vi hade väl hunnit rusa igenom museet nån förmiddag, men det vill man ju inte göra. Det finns så mycket att se där, och det kräver tid. Så ett riktigt konstbesök får anstå till nästa gång, när vi inte är så upptagna av egna projekt.
Men vi var ju där igår?
Ja, på restaurangen.
I huset ligger "Vatten" - en fin restaurang med underbart läge. Specialiserad på färsk fisk. Åsa och Eva bjöd på middag, och jag åt den godaste fiskrätt jag någonsin ätit. Nyfångad kolja, en delikatess som inte hade någon likhet med de paket man hittar i frysdisken. Fantastiska tillbehör också. En alldeles perfekt måltid.
Vi satt ute i solgasset, omgivna av hav och klippor. Även promenaden hem bjöd på vackra, idylliska vyer.

Och allt detta var så sent som igår. Tvära kast är det. Men detta var inte det sista besöket på Västkusten, hoppas vi i alla fall.

Imorgon ska jag cykla till vår lånade kolonistuga och plocka hallon och förmodligen också klippa gräset. K. åker till Stockholm för att träffa sin mamma och dessutom reka inför ett projekt. Mer om det senare.

Blåsigt och färskt

Det blåser mycket i Bohuslän, det har man alltid hört. Och det stämmer. Det har blåst som sjutton idag, håret fladdrade där vi satt utanför garaget. Det var för övrigt inte bara håret som fladdrade, även tavlorna slamrade omkring på sina krokar, och en av dem blåste faktiskt ner! Men det var i alla fall varmt. ....Utställningen är alltså i Åsa och Evas garage, vilket är flådigare än det låter. Klinkersgolv,kritvita väggar, röda skåp - och nu även färgstarka tavlor..... Det såldes tavlor idag också, så K. är förstås jätteglad...................... Nyss satt vi ute och myste i kvällssolen. "Pst!" hörde vi, och där stod en granne med ett foliepaket. K. Och jag såg när de kom hem efter en båttur tidigare idag, och vi beundrade då de nyuppfiskade makrillarna. Nu fick vi dem nygrillade, med smör, dill och vitt vin. Fantastiskt gott! Den färskaste fisk jag nånsin har ätit.......................Vi har jättefina dagar här, men morgon eftermiddag är det finito för utställningen och dags att packa ihop. Får se vad som händer innan dess. En kvinna som köpte en sak idag har bjudit hem oss på kaffe på förmiddagen, så det blir det första vi gör. Förutom frukosten.

Vattenbrist och utställning

Dagarna går och vi har trevligt här i Skärhamn. Igår var det i och för sig lite problem med vattnet, det tog slut helt enkelt. Något som gällde för större delen av Tjörn. Fram emot kvällen var det fixat. Och det var inte helslut ens på morgonen, om jag ska vara ärlig, utan en lien svag stråle rann ur kranen. Det blir väldigt uppenbart hur van man är vid en sån lyx som ständigt fungerande vattensystem, hur självklart det är att det alltid ska finnas och fungera...............Kittys utställning går bra, det är en hel del röda prickar vid tavlorna, och det är bud på åtminstone en till. Kul! Just nu väntar vi på att klockan ska bli 13. Då öppnar vi, vilket innebär att vi sätter oss och läser utanför garaget i väntan på besökare. Kanske kommer det några, kanske inte. Det är måndag och mulet idag, så vi får se.

Bra början

En kort rapport: förhandsvisningen var väldigt lyckad. Även om inte en enda tavla till blir såld har utställningen gått över förväntan. Nu kollar vi på TV-golf, alla utom Åsa som lagar mat. Det brukar annars vara min roll, så det känns lite ovant... Hur som helst, det är skönt att kunna slappna av. Och vara nöjd.

Snart utställning

Nu skriver jag på paden, vilket innebär att det inte blir radbrytningar. Men hellre det än inget alls. Igår lämnade vi bilfria och mysiga Koster, gästvänliga S och T och den allt vänligare lilla hunden. Kostervåg tuffade in mot Strömstad där det fanns både bilar och folkvimmel. Vi hann dricka kaffe på Kaffedoppet (superbra fik med eget bageri)innan det var dags att ta buss till Skee och tåg till Stenungsund. Där väntade Åsa med bil. Och nu är vi i Skärhamn. Hängde tavlor igår kväll, och det blev jättebra! Om en dryg timme är det förhandsvisning för grannar och kollegor till Åsa och Eva. Jag vet inte hur vädret är i Uppsala, men här det fint. Inte vrålvarmt, men den västkustsol som har gynnat oss håller i sig.

Klippor och sol

Vi började dagen med en promenad upp till Kosterbonden. Det är inte en bonde som säljer ägg och morötter som man skulle kunna tro, utan en del av Koster på vilken det ligger två fyrar.
"Fyrtornen" kan man också kalla den plats vi gick till. En promenad över stock och sten, mest sten. Högt upp, på vindlande, stenblockiga små stigar. På vissa ställen var det riktigt brant och strapatsaktigt. Belöningen kom i form av en helt otrolig panoramautsikt. Går inte att beskriva. Inte att fotografera heller, för det är svårt att fota i 360 grader. Vi njöt en god stund av utsikten och tog oss sen ner, likt stengetter hoppande mellan stenar. Nej, vi inte hoppade förstås inte. Men klev på sätt vi inte annars gör. Benmusklerna darrade när vi kom hem.

Tillbaka i huset var det dags att ladda om och göra matsäck inför utflykt nummer som två som gick till "Silletången". Ny promenad, i såväl gräs som sand och klippor. Mest klippor. Tur att man har bra skor.
Otroligt skönt var det att sedan sitta på klipporna och titta på havet, läsa lite, kolla på fåglar, dricka kaffe och vin, äta mackor/godisbitar.

När man kommer längst ut på Nordkoster plingar mobilen (om man nu har den med sig), och det kommer upp en text: "Välkommen till Norge!" Gränsen ligger kanske några hundra meter bort, rakt ut i havet. Men norska mobilgränsen ligger alltså i Sverige. Intressant.

Solen har stekt hela dagen! Och det lär regna i Uppsala. Vilken tur att vi åkte hit!

Även kvällen har bjudit på en ny upplevelse: Jag har ätit havskräftor! First time ever. (Annars har jag bara sett havskräftor i matlagningsprogram.) Gott. Och färska räkor, som inte smakar som de färska räkor man kan köpa på Ica utan mycket, mycket bättre.

Nu hettar ansiktet av all sol, ännu mer än det gjorde igår.
Den lilla hunden gillar mig. Yes!
Imorgon tar vi båten till Strömstad och åker buss/tåg/bil via Stenungsund till Skärhamn. Där väntar nya äventyr, nya möten med vänner och en hel västkustvecka till. Tjoho!

Nervarvat

En kort Kosterrrapport: Vi började dagen med en lång promenad genom skog, sand och sten. Fantastiska panoramavyer över klippor och hav. På ett ställe stannade vi och vilade och beundrade landskapet.

Sen har vi suttit ute och läst, slappat och druckit vin. Ansiktet hettar av sol och vind nu. Det har varvats ner rejält kan jag säga, och det vanliga livet känns långt borta, Det här är verkligen semester!

Resdag

Det var en lång resa med tåg, tåg, buss och färja. Nu är vi på Koster, har hunnit äta middag och ta en kvällspromenad. Det är väldigt vackert här, och inte regnar det, Tvärtom, vi har sett solen!

Det värsta med dagens resande var det tidiga uppstigandet. Väckarklockan var ställd på 7.00, och jag var uppe och såg Gudfadern 2 (har inte sett den tidigare) till 02.45! Inte så många timmars sömn med andra ord.
Men det går ju bra att vakna tidigt när man ska göra något speciellt.
Tåget från Uppsala gick exakt i tid, på sekunden rentav. No problems. Och det näst värsta med dagens resa var kaoset på Stockholms central. Trångt och bökigt, svart av folk på perrongen. Jätteresväskor och barnvagnar och packning av alla möjliga slag. Det var knappt alla hann på innan tåget till Strömstad avgick, och väskor och vagnar stuvades på konstiga sätt.

Att sitta på ett tåg är helt okej. Man kan läsa, äta och lyssna på musik. Fast det var onödigt kallt. Jag är ingen stor vän av luftkonditionering, och här blåste det väldigt obehaglig kalluft. Gränsfall men trots allt uthärdligt.

Tåget gick inte till Strömstad som det skulle, utan man fick gå av i Skee, en liten, liten ort där ersättningsbuss väntade. Och sen stod vi där i gassande sol och väntade på Kostervåg, som färjan hette.
Det gungade en del, och jag fick lite flashbacks från när jag hade odämpad vattensäng. Inte helt fel.

T och S har ett fantastiskt hus här på Nordkoster. En gammal Betelkyrka som är ombyggd till något som är...ja, rena drömmen. Imorgon kanske jag kan ta lite bilder.
Just nu går mycket energi åt till att få den lilla lilla hunden att gilla mig. Åtminstone att låta bli att bita mig. Det går framåt kan jag säga.

Enklare att packa

Jag vet inte hur det blir med blogginlägg den närmaste tiden. Jag ska inte ta med datorn!
Jag kan nog snika in mig på nåt nät nånstans ibland, men inte varje dag. Det kan vara skönt med en paus också.

Vi har haft en trevlig dag och kväll so far. Både nytta och nöje. Jobb med hemsida, champagne, wordfeud, packning, oxfilé...gott och blandat kan man säga.
Nikki åkte hem med 21-tåget. K. följde henne till stationen och råkade ut för extremt störtregn på vägen hem.

Jag är inte helt klar med min packning, så det måste jag ta itu med nu. Har bestämt mig för att ta en något större väska, så behöver jag inte ha så snävt urval av kläder. Och varför ha kabinväska när man inte ska flyga? Det är lika lätt att dra en något större väska till och från tåget. Och vad skönt det är att slippa tänka på vätskor och vassa föremål. En sax, javisst. En nagelfil, okej. Vatten. Hygienprodukter överskridande 100 ml volym...yes. Allt blir mycket enklare.

Varning för tjuven!

Det gäller att se upp för ficktjuvar som härjar i Uppsala, det får vi tänka på när vi är vid Resecentrum imorgon. Bland annat en kvinna blev av med sin plånbok där för ett par dagar sen, och tjuven/tjuvarna använde det klassiska tillvägagångssättet: att distrahera offret. I det här fallet genom att tappa något, och medan kvinnan hjälpte till att plocka upp det försvann plånboken.
Så man ska inte vara hjälpsam. Bara det är vidrigt, att tvingas misstänka och vara på sin vakt. Att hjälpa till om en person tappar något är ju annars nästan en instinkt, något man gör automatiskt.

Att bli av med plånboken en mardröm, jag blir kall bara jag tänker på det. Det handlar ju inte bara om pengarna, utan det blir så besvärligt på alla sätt. Man måste spärra kort, skaffa nytt leg etc.
I just det fall som UNT berättade om hann tjuvarna plocka ut 18.000:- innan korten spärrades.

Det har ju länge varit känt att ficktjuvandet är välorganiserat, det utförs av skickliga proffs. Ligor, oftast från östeuropa, som reser runt i olika länder. Eftersom de sällan stannar länge på ett och samma ställe är de svåra att få tag på.

När jag läste UNT:s nätupplaga stod just om dessa östeuropeiska ligor. I papperstidningen som kom dagen därpå hade detta ändrats, och där stod ett ligorna troligen kommer från Stockholm!
My God! Vad har stockholmarna gjort för att få skulden för organiserat ficktjuvande i Uppsala?

Fast antagligen menas att de först har varit i Stockholm och sedan gör en dagsutflykt till Uppsala. Och att nämna deras ursprung kanske plötsligt anses som rasistiskt? Skrattretande känslighet. Om brotten utförs av östeuropeiska ligor så kan det knappast vara rasistiskt att informera om det. Däremot har det stort allmänintresse. Rent praktiskt är det bra att veta vad man ska se upp med, om ficktjuvarna har sitt ursprung i exempelvis Finland, Ghana, Chile eller Rumänien, ja, som sagt, det är bra att veta.

Packning och stök

Nu har jag börjat plocka fram kläder och annat som ska med på vår västkustripp. K. är som vanligt klar (nästan) med sin packning.
Det är en del att tänka på när man ska vara borta tio dagar, och dessutom på två olika ställen. Och packning är inte min starka sida.

B. har bokat tågbiljett hem till Luleå, det fanns inget förrän imorgon kväll, så hon blir kvar här när vi åker.
Snart kommer Kittys dotter med tåget från Stockholm - det handlar mycket om tåg just nu. Hon ska bland annat hjälpa K. med ny hemsida, så det blir en del sittande vid datorn för dem i eftermiddag.

En sväng ner till ateljén blir det också. Vi ska inte enbart hälsa på vänner nere på västkusten, utan på ett av ställena ska K. ha en utställning. Jättespännande. Tavlorna är egentligen redan nerfraktade, men det har kommit önskemål om fler, så vi ska välja ut några som är lagom bärbara och som vi kan ta med oss imorgon.

Just nu känns det småstökigt med det mesta. En massa lösa trådar och "jag måste komma ihåg att...", "visst ja, jag måste också..." Men imorgon börjar semestern, och det ska bli väldigt skönt att komma iväg.

Klippt

Det är ju jättevarmt idag!
Jag cyklade till vår lånade kolonistuga för att se hur mycket gräset har växt. Egentligen är det K. som mest vill vara där och som har ansvaret, men hon jobbar 12-21 i vanlig ordning. Alltså föll eventuell gräsklippning på min lott. På det lilla husets framsida var gräset kort och bra, och jag drog en lättnadens suck. Men när jag gick in på själva tomten såg jag att där var det gränsfall. Inte så högt än, men om sådär tre dagar är det absolut dags. Då är inte vi hemma, så jag tog fram handjagaren och gjorde vad jag kunde.
Om tre dagar kommer också de första hallonen att vara helt mogna.
Efter klippningen satt jag en stund i solen. Lyssnade på fågelkvitter blandat med grannars elektriska maskiner (en elklippare och en trimmer tyckte mig spåra) samt trafiken från Bärbyleden. Trots de mer störande ljuden var det väldigt vilsamt med en kolonistugestund.

Skurar och stress

I förmiddags hade jag ett ärende ända borta i Eriksberg. Cyklade dit, en väldigt lagom och fin cykeltur. Solen lyste så snällt, men nog 17 kom det en skur samtidigt. Alltså regn fast det var soligt, nu får väl ändå vädret skärpa sig!
Nu när jag tittar ut ser himlen helt okej ut i norr, men i söder är det dova, tunga, grå moln. Fler skurar är nog att vänta.
Nu ska jag försöka ta mig samman och skriva ihop en liten grej som ska skickas idag. K. jobbar till 21 som vanligt, B. ska besöka några butiker. Och sen gör vi nog mat hemma.

Det börjar kännas aningen stressigt med allt som ska fixas innan semestern. Men vi har i alla fall lämnat nycklar till blomvakten. K, har lagt fram lite kläder hon ska ha med till västkusten. Hon gillar att packa i god tid. Jag måste också börja tänka lite. Varma kläder? Eller kommer det ett pålitligt högtryck snart?

Nej, usch, nu måste jag göra lite nytta. Koncentrationen är inte alls bra idag, men det får gå ändå.

Ölsorter, thaimat och feud

På O´Connors kan man välja mellan 1003 ölsorter. Mer än tusen sorters öl! Det konstaterade B. och jag när vi gjorde ett hastigt besök där tidigare idag. Hur får de plats med alla? Ungefär 80 sorters whisky tror jag också att de hade. Ett enda vin fanns, om man ville ha ett glas bara. Inget alls att välja på med andra ord, men det som erbjöds var okej. (Det röda.)

Vi satt där uppe ett tag, medan regnskurarna avlöste varandra utanför. Sedan åt vi buffé på Amazing Thai på Dragarbrunnsgatan. Väldigt gott. Men jag gillar inte när vissa rätter tar slut och inte fylls på förrän efter en halvtimme. Många lådor (där de godaste rätterna fanns) var nästan tomma redan när vi kom. Lite synd, för maten är bra.

Vi kom hem strax före nio, och sedan har det wordfeudats som bara den. Delar av släkten håller på och utmanar varandra - superkul. Just nu försöker B. lära K. lite om spelets finesser.

Imorgon har vi inget särskilt program. K. jobbar till 21 som vanligt, så B. och jag får roa oss på egen hand. Det ska nog gå bra.

Dagarna går

Dagarna försvinner i rasande fart. Inget ovanligt i och för sig. Nu har vi besök från Luleå, och det är alltid trevligt.
Igår var vi hemma och åt tacos. Spelade wordfeud också, alltså vi satt vid varsitt bord med Phone resp. Pad i högsta hugg och spelade mot varandra! Den nya tidens sällskapsspel.
Idag blir det en tur på stan. Fika nånstans, kanske en öl på lämpligt ställe. Fast jag får hålla mig till vin i så fall. Under Pride ska jag dricka några öl och även lätta på mina andra restriktioner, men fram till dess är det nog bra om jag avstår från stora kolhydratintag.
Många kommenterar att jag har gått ner i vikt, trots att det inte är något direkt jätteras. Men det är en viss plufsighet som har försvunnit, och den vill jag helst inte ha tillbaka.

Stackars K. jobbar 12-21 idag. "Fördömt också!" sa hon när hon såg att det var sol ute och dessutom en hyfsad siffra på termometern. Det hade varit en bra kolonistugedag för henne. Men antingen regnar det eller också jobbar hon. Hoppas det blir bättre senare i sommar.

Innan dagens lilla nöjesliv på stan har jag lite grejer att göra. Det ska jag börja med nu. Innan även den här dagen försvinner.

Hemska musikupplevelser

Värst vad mycket turister det var i Stockholm. Folk överallt, tyskar, japaner och allt möjligt. Vilken skillnad mot Uppsala! Här är det så stilla och tomt på somrarna, så man tro att stan är evakuerad. Det är i och för sig ganska skönt med stillheten och den totala avsaknaden av trängsel.

Två hemska musikupplevelser hade jag under min resa. Den ena inträffade redan på väg till Stockholmståget. I gången bredvid rulltrappan sålde ett gäng ungdomar kaffe och bullar. Och det är ju kul. Men de hade med sig en musikanläggning, och från den dånade det ut nåt slags rapmusik på väldigt hög volym. Usch. Om jag till äventyrs hade velat köpa kaffe och bulle, så hade jag aldrig gjort det där och av dem!
Jag gillar inte att man annekterar luften.

Ännu värre upplevelse på NK! Av alla ställen. Jag hade gott om tid innan klippningen, och oftast fördriver jag sån extratid på NK:s välsorterade glas- och husgerådsavdelning. Det finns mycket att titta på där, och ibland köper jag nån liten oumbärlig kökspryl eller nån trevlig ljuslykta. Men idag fick jag nästan panik. Jättehög musik, ännu högre än den som ungdomarna i Uppsala spelade, och totalt fel i sitt sammanhang. Dessutom, just sån musik som jag direkt avskyr. Annars har jag ganska bred smak, men nånting jag ogillar är soul/funk typ James Brown. Och just det spelades på köksavdelningen; stötig, ryckig, flåsig och väldigt maskulin musik. Det gick inte att bortse från den, eftersom volymen var diskomässigt hög. Helskumt. Jag nästan sprang därifrån.
Om jag nu hade varit på jakt efter en oumbärlig kökspryl eller nåt annat, så hade jag avbrutit direkt. Skippat projektet. Kollat på Cervera eller Åhléns eller vad som helst.
Undrar om detta är nåt slags ny NK-stil, eller om chefen hade semester eller vad det var.
Jag tror jag ska maila dem och fråga.

Grått igen

Ännu en blygrå dag med tända lampor inomhus. Jag ska till Stockholm och klippa mig, något jag verkligen längtat efter. Håret hänger i långa testar, men får nu förhoppningsvis lite mer struktur.

K. är deppad eftersom hon är ledig idag och hade sett fram emot att tillbringa dagen vid vår lånade kolonistuga. Men 15 grader och risk för regnskurar lockar inte till koloniliv i gröngräset.

På tal om grått: I dagens UNT fanns en väldigt bra debattartikel om Uppsalas nya Resecentrum. Den uttryckte exakt det jag också tycker och har skrivit lite om här i bloggen. Resecentrum är för kallt (vad gäller estetiken), för grått, för svart, för ogästvänligt. Sedan tyckte skribenten att funktionaliteten är bra, men jag har mina förbehåll även vad gäller det. Nästan inga sittplatser, en enda liten hiss, rulltrappa enbart till en av uppgångarna, löjligt små informationstavlor...nej, det är inte bra utan ganska dåligt. Men nu ska jag snart dit i alla fall, och sänder som vanligt upp en liten bön om att tågen ska gå i tid.

God mat från Sri Lanka

Om ett ställe heter Café Dwell och det utanför står en skylt som lockar med "kakor, smörgåsar, tårtor" - då väntar man sig inte att detta ställe ska servera en häftig, exotisk sri lankesisk lunchbuffé. Eller? Men nu kan man i alla fall äta mat från Sri Lanka i Uppsala, väl kamouflerad bakom caféreklamen. Jag var där idag med A., och det var jättegod mat. Påminner om indisk, men med lite egen twist. Kryddig och smakrik. Och riklig. En väldigt bra buffé helt enkelt.

Jag frågade varför de inte sätter upp en skylt eller åtminstone en textad affisch om vad de erbjuder. "Jaa, det kanske vi borde göra" sa tjejen bakom disken lite dröjande sådär.
Risken är nu att denna pärla förblir okänd för de flesta, men jag ska i alla fall göra min insats: Café Dwell ligger mitt emot UKK, i hörnet Storgatan-Vaksalagatan. 85 pix kostar det att äta där. Mycket prisvärt.

Skrotat

Att gå omkring och skrota - det är ett uttryck jag inte brukar använda. Men det beskriver ganska bra min dag hittills. Lite småpyssel, lite TV, en stunds jobb, en maskin tvätt, korsord, urplockning av diskmaskinen, allt i ett lugnt tempo. Typiskt skrotande.
Ute är det så grått som det alls kan vara, alldeles blyfärgat är det. Småregnigt och tryckande dessutom. Men varmt, det är ju alltid något. Eftersom det hela tiden ser ut som om det skulle komma världens störtregn har jag hållit mig inomhus. Med tända lampor.

Gårdagens Karinbesök var kul och intensivt. God mat, mycket vin, prat i kvadrat. Vi satt på balkongen hela tiden, och det är ju tur att den inte vetter mot gården där alla ljud förstärks och fortplantas. Skönt var det i alla fall att få lite utekänsla.

Idag åkte Karin hem till Stockholm, och K. gick iväg till jobbet klockan två. Jag har som sagt skrotat.
Nu undrar jag hur det egentligen kommer att bli med vädret. Extrem nederbörd på väg även här? För det är nästan skrämmande mörkt, det är värre än grått, ser nästan lite farligt ut. Hoppas det bara blir ett vanligt regn.

Nyttigt och blandat

Igår var en alltigenom lättsam och trevlig och kul dag. Idag har det varit mer blandat. Diverse plikter smyger sig in. Men vi cyklade i alla fall till Tunabergskolonin och träffade S. Som vanligt skönt att sitta där bland hallonhäckar och planteringar. Eftersom vi ska få låna/se efter kollan när S. och T. är bortresta var det lite småsaker att gå igenom, plus att vi fick nycklarna. Hoppas vi kommer att kunna vara där mycket!
Jag gick förstås fram och undersökte hallonläget. Det ser ut att bli ett normalt hallonår, att döma efter de kart som finns nu. Mina favoritbär, jag är helt galen i hallon!

Sen har jag insett att jag måste jobba in vissa grejer innan vi åker till Västkusten om tio dagar. Och så värst mycket tid finns inte. Efter diverse disk och tvätt och strykning och plock har jag därför suttit vid datorn och försökt vara kreativ. Det hade kunnat gå bättre. Men också sämre i och för sig.

Imorgon kommer Karin hit, så då blir det nya roliga sittningar med mat och vin. Hej och hå.

Sagan om ringen - the Lidingö version

Igår åkte K. och jag iväg för att hälsa på J. som bor på Lidingö. Senast jag besökte Lidingö var 1967 om jag inte minns fel, så det kändes ju spännande bara att ta sig dit. Allt gick hur smidigt som helst, och jag blev helt begeistrad när det lilla söta tvåvagnars Lidingötåget rullade in på perrongen vid Ropsten. Ännu mer förtjust blev jag när vi gick in i vagnen och jag såg färgerna. Knallrött och klarblått - läckert!

J. mötte upp vid sin station och vi åkte vidare till Gåshaga brygga, där hon bjöd oss på mat på en väldigt bra krog. Vädret var okej så det gick att sitta ute vid kajen. Vatten, båtar, måsar, fantastisk mat, trevligt sällskap, kort sagt helt underbart.

Vi pratade och åt och pratade ännu mer. Plötsligt flög nånting iväg från J.s hand och försvann ner mellan två plankor. "Åh nej, min ring!" ropade hon.
Alltså det var så konstigt, den bara liksom slet sig och försvann. Helt mysko. Men ringen betydde mycket för J, och K. kunde snabbt lokalisera den där den låg på stenarna under bryggan.
"Jag ser den!"

J. och jag kollade också, och visst, där låg ringen helt retfullt. Nu började personalen undra varför det krälade omkring folk på trädäcket, så först kom servitisen och undrade vad som stod på. Sen kom en chefskvinna av nåt slag, och sen en utkommenderad kille från köket. Alla försökte hjälpa till.

Servitrisen gick iväg och kom snabbt tillbaka med en egentillverkad metkrok, gjord av uträtade och hoptejpade gem. Smart tänkt, men den anordningen nådde bara halvvägs ner. Kökskillen letade upp en smal järnstång, på vilken han fäste gemkroken, och med den lyckades han få ett bra grepp om ringen.  Bra, den dinglade och glänste och var alldeles alldeles nära. Men ringskrället vägrade komma upp genom den smala springan! Det var en sån där tredelad ring, med ganska tjocka delar, som sitter fast i varandra på ett ställe. Hur vi än försökte var det alltid nån av ringarna som ställde sig på tvären. Hur kunde den ta sig ner? Först dra sig själv av fingret och så med kraft kasta sig ner mellan två plankor, i exakt rak vinkel. Skumt.
Men där var den så retfullt nära. "Den ska upp!" sa K. Nu hade personalen lämnat oss åt vårt öde, de hade ju sina andra sysslor att sköta. Vi försökte lirka med sked och kniv, men det var fullständigt omöjligt.

Då kom två änglar, förklädda till koreanska turister. Den ena kom fram och skaffade sig blixtsnabbt grepp om situationen. "Wait," sa han, gick iväg och återvände efter två minuter med en folieform. Den plattade han ut, och eftersom han också med sitt smarta seende hade noterat att det fanns en smal springa mellan två av bryggans våningar, sköt han in den platta formen där och tecknade åt oss att släppa ner bytet på den. "Pling"sa det när ringen landade, och koreanen drog fram både folie och ring.
Haha, det var så kul! Alla skrattade och hurrade, och gladast av alla var nog den snälla och kreativa koreanen.

Vi hade sällskap med honom och hans kompis några stationer sen när vi åkte hem till J. Hur trevligt som helst. Allmän vänskap och utbyte av visitkort.
Trevligt var det också att sitta på J:s stora, soliga och fina balkong och dricka rosa champagne och äta fruktsallad.

Tänk vad ganska små saker kan bli väldigt roliga! Vi skrattade i timmar åt ringhistorien. Fast vi pratade om seriösa saker också. Allt var så mysigt så vi ville knappt åka hem, men Uppsalatåget går ju inte hur sent som helst. Vid 23-tiden var vi hemma efter en femstjärnig dag!

Dagen

En kort rapport om dagen bara. Mycket trevlig födelsedag! Vi gick hemifrån rätt tidigt och tog vägen förbi K:s ateljé. Eftersom vi har ändrat lite på väggarna hemma skulle några tavlor tillbaka till "atten". Där väntade en liten överraskning: Blommor, bubbel och tilltugg.

Söta K. hade förberett igår. Mysigt, kul och lyxigt kändes det.
Sen fortsatte vi ner på stan, där vi stötte ihop med vår kompis C.

Vi pratade en stund och tog sedan en butiksrunda. K. fyndade en fin randig skjorta på HM.

Jag hittade ingenting men var glad ändå. (Garderoberna bågnar redan.)
Fika på Güntherska stod sedan på programmet. Gott! Och sen gick vi omkring lite i stan, kollade på än det ena, än det andra. Hamnade till slut på förra sommarens favorit: Meza. God libanesisk mat och spektakulär utsikt. Mer Uppsala än så blir det inte.

Prisvärt är det också. Tre smårätter att dela på, och vi blev verkligen mätta. Ett glas rosé slank också ner, och sen lämnade vi den soliga, tryckande hettan och gick på bio.

Det var vi och en till. Och precis innan filmen skulle börja kom ytterligare en person. Vi var alltså fyra pers. som såg dokumentären om Woody Allen. Dubbelt så många som jag trodde - jag trodde faktiskt vi skulle vara ensamma i salongen...

När vi kom ut igen var det visserligen soligt fortfarande, men temperaturen hade sjunkit betydligt. Så vi skippade tanken på uteservering och tog istället vägen förbi Ica. Gick hem och fixade lite smårätter och tilltugg. Och vad gjorde vi mer, jo inspirerade och allmänt uppåt hyrde vi en Woody Allen-film som ingen av oss hade sett. "Anything Goes". Trivsam och kul film.

Och nu är dagen slut. Imorgon åker vi till Stockholm och träffar J. Tänk att det alltid finns så mycket att se fram emot!

Födelsedag

Idag fyller jag år. Inget jämnt eller så, men ändå. Och det är varmt och skönt ute. K. är ledig, så vi ska ha en heldag på stan. Kolla lite i affärer, fika på nåt mysigt ställe, ta ett glas vin. Och så ska vi se dokumentären om vår favoritregissär Woody Allen. Jag valde mellan det och Abba-allsång i Parksnäckkan, och Woody Allen vann faktiskt. Tidig bio på Royal, föreställningen börjar 17.15 vilket är en förträfflig tid. Efter det, ja det får vi se. Det beror på vädret. Är det fortfarande sol och varmt, så försöker vi hitta en plats på en uteservering. Annars köper vi nån god mat och går hem och lagar till det.
Det blir en rolig dag i vilket fall, och snart är vi på gång.

Vad är det för fel på jurister?

Jag läser om hovrättens dom i fallet med den råa gruppvåldtäkten på ett asylboende i Småland. Som tur är står tingsrättens domar fast; ingen blir frikänd eller får sitt straff sänkt. Fast två av rättens ledamöter ville faktiskt sänka från sex till fem års fängelse för en av männen. Han som var bekant med kvinnan och som tog med henne för att träffa de andra männen. Efter att ha presenterat kvinnan försvann han och lämnade henne med sju afghanska medborgare som i fast förvissning om att hon var en "dålig kvinna" våldtog henne, en efter en och ibland flera samtidigt, gång efter gång, på alla upptänkliga sätt. Det hela pågick i många timmar, och kvinnan blev så illa skadad så hon var tvungen att sitta i rullstol flera veckor efteråt.
En vidrig historia.

Så småningom återkom man nummer ett, och han tog hand om den chockade, gråtande, skadade kvinnan, han tröstade henne ett bra tag - och sedan våldtog han henne han också! Vad är det för oerhört äckligt praktsvin som ens kan göra nånting sånt?!

Och det som föranleder min rubrik på det är inlägget är att två av hovrättens ledamöter ville sänka den mannens fängelsestraff med ett år. Med motiveringen att han våldtog henne först en stund efter det att själva gruppvåldtäkten ägt rum. Så då var det inte lika farligt. Eller hade inte lika högt straffvärde, som kanske en jurist skulle uttrycka det.
Men vad i h-e?!

Och, ja, det är förstås inte fel på alla jurister. Kanske inte ens på de flesta. Men det tycks finnas rätt många vars etik, moral, människosyn och världsbild skiljer sig så totalt från "vanliga" människors så man blir rädd. Och arg. Och vill skrika något vanmäktigt ilsket. Typ: Idioter!

Bantings bantning

På tal om kost och/eller bantning: alla känner kanske inte till William Banting, mannen vars efternamn blev ett verb, mannen som helt enkelt är den första kända bantaren, som gick ned i vikt genom att lägga om kosten och vars ansträngningar dessutom är väldokumenterade.

Banting var en engelsk begravningsentreprenör som levde på 1800-talet. Han var 165 cm lång och vägde 92 kilo, alltså en kraftig övervikt. Hans hälsa försämrades stadigt, och fetman gjorde att stackars Banting till slut hade svårt att komma åt att knyta sina egna skosnören! Inte blev han smalare av motion och inte heller av att äta mindre portioner.

Så Banting blev allt sjukare och konsulterade till slut en läkare vid namn Harvey, och av honom fick han rådet att dra ner på kolhydraterna. Bort med öl, potatis, bröd och socker. (Låter bekant på nåt sätt.)
Helt brödfritt levde dock inte Banting. Ett par skorpor om dagen tuggade han i sig, och en rostad brödskiva också. Men i övrigt bestod den nya dieten av kött, fisk, fett, osötad fruktkompott och vin. Massor av vin. Det ingick nog inte i själva dieten men ansågs inte heller vara skadligt.

Banting dokumenterade sin mathållning och sina resultat. "Kostdoktorn" Andreas Eenfeldt har studerat en förteckning över Bantings normala dagsintag av mat och dryck och gjort en ungefärlig beräkning av energiinnehållet. Enligt den beräkningen kom 18% från kolhydrater, 18% från protein, 34% från fett - och 30% från alkohol!
Det låter inte alldeles sunt. Men vad hände? Jo, Banting rasade i vikt: från 92 kilo till 71 på ett år. Hälsoproblemen försvann, han mådde bättre än nånsin.

Glad och "frälst" av sin nya diet med åtföljande smalhet och hälsa gav han 1863 ut en broschyr som man kan läsa på nätet. "Letter on Corpulence" heter den. Och så blev hans namn välkänt och använt av många. "To Bant" - att banta.
1878 dog Banting, 82 år gammal.

Man kan undra varför begreppet bantning har förvanskats så? Hur har det kunnat bli till att man ska undvika fett? Nånting har nånstans blivit alldeles fel.

Vill inte träffa nån med grismask

En kvinna blev i förmiddags. utsatt för en blottare i stadsskogen, står det i UNT. Jaja, tänkte jag, det är obehagligt men inget man dör av. Jag har själv råkat ut för en del blottare i mina dar, och de har känts mest patetiska. Men så läste jag att mannen hade täckt sitt ansikte med en grismask. Hu!
Själva blottandet skulle nog inte bekomma mig, men fy 17 vad rädd jag hade blivit för grismasken!

Majonnäs till fotbollen

Vaknade med hes och raspig hals idag. Jaha, är detta tacken för att jag har hållit mig från datorn i två dagar? Tänkte jag av någon anledning. Lite lustigt orsakssamband...
Och felaktigt, för efter några koppar te kändes allt normalt igen.
Kanonväder äntligen. Det kommer att bli helt perfekt för alla som tänker kolla på EM-finalen ute nånstans. K. och jag hade lite funderingar på det, men vi håller oss hemma i TV-soffan. Med räkor, avocado, sallad, majonnäs etc. Och möjligen ett glas vitt vin. Inga klassiska fotbollstillbehör, men det var vad vi båda kände för.

På tal om majonnäs: det har varit världens surr om lchf i tidningarna. Konstigt, eftersom den undersökning och de matvanor som ligger till grund för surret inte alls har med lchf att göra. Faktiskt inte ett dugg.
Jag trivs bra med den dieten, även om jag inte är helt renlärig. Och vad den går ut på är att äta normal mängd protein samt komplettera med grönsaker och fett. Alltså fett. Det handlar inte om att man ska ersätta kolhydraterna med protein, vilket undersökningen varnade för.
Tanken är då att man ställer om kroppen, så den använder fett som bränsle istället för kolhydrater. Och för att det ska funka måste man dra ner rätt så kraftigt på kolhydraterna. Ganska enkelt att förstå. Därför äter man hellre en bit brie än en skiva fullkornsbröd. Och hellre kolhydratfattig broccoli än exempelvis morötter,

Men det innebär en enorm revolution, eftersom fett har varit boven i säkert femtio år, troligen mer förresten. Sallader utan dressing, mager ost, lättprodukter av alla de slag - samtidigt som folk blivit fetare. Ganska paradoxalt. Högt blodtryck, diabetes m.fl. hälsoproblem har också ökat. När människor som mått dåligt övergår till lchf och upplever att de går ner i vikt, blir av med kroniska sjukdomar, får mer energi etc. - samtidigt som hela etablissemanget får spader och skriker om hur livsfarligt det är att äta så...det går inte ihop!

Några långsiktiga undersökningar om lchf finns tyvärr inte, men lär förhoppningsvis komma så småningom. Det kanske visar sig vara livsfarligt, men jag tvivlar på det. Att den "normala" kosten med socker är mjöl är farlig, det är ju däremot konstaterat.

Åter till vår middag ikväll: Den är ju jättenyttig på alla sätt. En bantare skulle väl avstå från majonnäsen, men jag tar tvärtom extra av den.