måndag 22 februari 2016

Sandig himmel

Jag fortsätter mina väderrapporter.
Det blev mycket riktigt jättekallt. En vecka av vädermässigt uselt slag hade vi. Riktig storm till och med, så där att möblerna på terassen åkte omkring hejvilt, lösa föremål flög omkring, det ylade och tjöt i dörrspringor och ibland kändes det som om huset skakade! Det kanske det gjorde också, och i så fall har det med de jordbävningssäkra kraven att göra. Även om detta är ett hus i gammal stil, så är det nyuppfört med stor omsorg, och jag tror inte att vår hyresvärd skulle fuska med något så viktigt. Det innebär att huset är flexibelt, byggt på ett sånt sätt så det ska skaka vid påfrestningar, istället för att rasa omkull.
Men det kändes ibland som i serien när Stygga Vargen blåste sönder de tre små grisarnas hus. Fast vårt gick ju inte sönder förstås...

Och på tal om jordbävningar. Efter den förra, utanför Marocko, som var 6,1 på Richterskalan kom det över 1000 efterskalv. Ett av dem kände vi tydligt när vi satt och kollade TV och såväl huset som fåtöljerna skakade till. De senaste dagarna har det varit lugnt, tills i natt/tidigt i morse. 5,1 på Richterskalan, betydligt mindre alltså. Även det utanför Afrika. Varken K. eller jag märkte något, men många andra vaknade tydligen.
Bättre många småskalv än ett jättestort.

Vädret då? Det skulle kunna vara superbra nu. 19 grader i skuggan och strålande sol. Borde det vara. men solen orkar inte igenom sanden! Ett gigantisk brunt dis täcker stora delar av Spanien och Portugal, jag såg en satellitbild, och det är verkligen utbrett. Det är sand och stoft från Afrika som orsakar det fenomenet. Vi ser inte bergen, och även nere vid havet är allt bara brunt när man tittar ut. Som ett sepiafilter.
Eländet ska ju ner också, och redan har parkerade bilar börjat täckas av en tunn gulbrun hinna. Det lär bli köer till alla biltvättar...
För vår del blir det till att renspola allt på terrassen. Tur att det inte regnar i alla fall, för då skulle det i princip regna lera! Hur konstigt som helst.



fredag 12 februari 2016

Kallfront på gång

Det har varit en mild vinter hittills, enormt mycket bättre än förra året. Då var det kyligt nästan jämt och dessutom blåste det alltid ettriga, vinande nordanvindar. Nu har vi ofta haft soligt och vindstilla, och knappt något regn. Och det är första vintern jag har varit här som det inte har varit snö på Almijarabergens toppar. Det brukar alltid vara vitt på dem annars.
Men hu, det varnas för oväder! Imorgon och på måndag kommer kall luft från Skandinavien (man kommer inte undan hur långt bort man än reser), hitförd av starka, stormliknande vindar. Jättekallt ska det sen bli hela veckan. Tur att vi har massor av varma kläder. Även inomhus klarar vi oss numera, mycket tack vare den förträffliga AC-maskinen vi lät installera förra året. 

Det är för övrigt väldigt intressant att kolla på hur folk är klädda utomhus. Även om det är 20 plusgrader och sol på dagen blir det oftast inte mer än 13 på kvällen. Då känner man direkt igen turisterna - de går fortfarande i shorts och kortärmat. Vi som är långtidsboende tittar förfärat på dem, där vi kommer iklädda dunjackor, jeans och halsduk! 

Nu har det börjat regna. Inte det typiska spanska störtvräkregnet utan ett mer stilla, mjukt strilande regn. Lite svensksommaraktigt. Vi hann rädda tvätten från terrassen, och nu gäller det att leta fram några paraplyer så vi kan ta oss ut ikväll.

måndag 1 februari 2016

Match med förhinder

Igår gick vi iväg för att se en rugbymatch! Nerja spelade mot Almeria, och eftersom vi känner en kille som spelar för Nerja kändes det som en lämplig söndagsaktivitet.
Det finns en väldigt fin, stor, rätt ny idrottsplats här, eller en idrottsstadio heter det kanske. Idrottare från hela Europa kommer dit och tränar. Den ligger på lagom promenadavstånd från där vi bor. Men när vi kom dit uppstod ett problem: Vi hittade inte ingången! (Det vi sen förstod var ingången trodde vi var ingången till omklädningsrummen.) Ganska löjligt, vi gick där och letade och kom till ett parkeringsgarage! Men sen satte vi oss på en bänk utanför den likaledes nya fina simhallen som ligger alldeles bredvid. Fin utsikt över planen, och långt borta glittrade havet.
Kanonväder, men solen rakt i ögonen. K. hade åtminstone solglasögon, men jag blev bländad och såg inte särskilt mycket alls. Långt avstånd till spelarna, och det skarpa ljuset gjorde att lagens dräkter såg likadana ut. Även annan förvirring uppstod. Några män i arbetsvästar stod vid sidan om planen. Poliser trodde K:
"Oj, polisen höll på att få bollen i huvudet! Titta, dom går in på planen, dom ska ta en tjuv...va, dom griper en person i laget!"
Efter några sekunder:
"Jaha, det är inga poliser, det är sjukvårdare..."

Ja, vi gav upp rugbyn ganska snart. Det blev för varmt att sitta där dessutom, så vi gick hem och kändes oss ändå rätt nöjda över att redan ha tagit dagens promenad.