onsdag 31 augusti 2011

Reklam förstör zappandet

Det är svårare att zappa numera. Jag kan tycka det är rätt skönt och avkopplande ibland att bara trycka mig hit och dit bland TV-kanalerna, snappa upp lite olika saker, kanske fastna för något program som jag inte skulle ha valt om jag hade bestämt mig via TV-tidningen men som visar sig vara oväntat bra. Men nu är det nästan omöjligt, för det är så extremt mycket reklam. När reglerna ändrades, så dom tillåts bryta för reklam oftare än tidigare, blir det så sönderhackat och faktiskt direkt svårt att zappa. Man hamnar hela tiden mitt i reklamen, och nu är jag väldigt trött på det, jag håller på att drabbas av ren reklamallergi. Vissa av rösterna gör mig alldeles knottrig av obehag, jag får rysningar av motvilja.

Idag har det inte varit några sändningar från friidrotts-VM heller. Men i natt, när jag zappade i förhoppning om att det inte köps/sänds så mycket reklam vid 02.30, hamnade jag mitt i damernas gång (vet inte sträckan). Gång är en underlig sport. Helt fel på nåt sätt. Och dom första sekunderna när hela fältet kom där snabbgående i den sedvanliga onaturliga stilen såg det ut som om en galen koreograf satt upp nåt slags bisarr balett. Helmysko, även om det är lite fascinerande ändå.
Så det zappade jag ganska snabbt bort från, men vad hamnade jag på då? Jo, det vanliga köret om elektronikföretag och hårprodukter och tomatketchup. Jag orkar inte med det, och nu ska jag gå in för att inte gynna dom företag som förpestar mina TV-upplevelser!

tisdag 30 augusti 2011

Rapport dag 5

Nåt litet inlägg ska jag försöka tota ihop idag också. (Och detta var första gången, i hela mitt liv tror jag, som jag använde uttrycket 'tota ihop'.)

Det är obekvämt att skriva när jag inte kan sitta på en vanlig stol. Jag pallar upp en massa kuddar för att få bra ryggstöd och så försöker jag sitta komfortabelt i sängen eller på soffan med datorn i knät. Svårt. Det liksom blockerar kreativiteten.

Däremot är jag nu bättre än någonsin på att lösa sudoku. Jag häpnar över mig själv, hur snabbt och smart jag placerar in siffror i dom rätta rutorna. Ibland kommer jag på en placering bara i en liten sekundglimt, en hittills oanvänd hjärncell som sprakar till, och då måste jag skriva dit siffran på en gång, för i nästa sekund glömmer jag hur jag tänkte. Det är en annan sorts logik än den jag är van vid och "hemma" med.
En logik där man inte använder ord, väldigt främmande för mig. Fast nu verkar det ju som att jag lär mig snabbt.
Glad och stolt som ett barn visar jag K: "Kolla, jag kunde både ett Svårt och ett Mycket Svårt!"
"Va, är det sant? Otroligt, vad duktig du har blivit!" säger hon. :-D

Foten känns bättre. Ibland ilar det till, och ibland småvärker det en stund, särskilt på kvällen. Men inget allvarligt. Om tio dagar får jag ta bort stygnen.

måndag 29 augusti 2011

Hyfsat trist

Det är helt enkelt händelselöst nu. Jag sitter eller ligger på sängen eller i soffan, hela dagarna, ständigt med benet rakt utsträckt. Växlar mellan allsköns TV-program, lättlästa böcker och svåra sudoko. Snart är dom lättlästa böckerna slut, så då får jag övergå till aningen mer krävande litteratur.
Äter kolhydrater gör jag också, så nu går jag förstås upp dom kilo jag hade minskat. Särskilt med tanke på att jag inte rör mig alls. Att halta mellan olika rum sex-sju gånger om dagen kan dessvärre inte räknas som fysisk aktivitet. Och varför vill jag plötsligt ha godis och bullar och allt det som jag hade vant mig av med? Antagligen handlar det om nåt gammalt tröstätande. Som när var ung och alltid åt choklad när jag var lite halvsjuk och tyckte synd om mig själv.
Ja, ja, jag kan säkert skärpa mig. Om jag anstränger mig. Kanske bäst att göra det redan i morgon.
Foten håller sig i alla fall lugn fortfarande, och det är det viktigaste.
Och här kommer en skräckbild:



På ett monster kan man kanske tro, en efterföljare till Hannibal Lecter. Men så ser jag ut i min egenhändigt konstruerade ansiktskyddande mask. Räddningen, den som gör att jag inte får hela ansiktet täckt av röda fläckar när jag använder datorn. Bakom den folietäckta maskeradmasken som ser ut som något från en skräckfilm är jag som regel glad och leende. Till exempel är jag det just nu, trots att jag faktiskt har ganska tråkigt. Man kan ha tråkigt och ändå vara på bra humör, på ett lite lagom försynt sätt.

Världens kortaste underhållning?

Det var ju ett väldigt liv om Usain Bolts tjuvstart på 100 meter.Nu vill många att reglerna ska ändras, bara för att det råkade vara favoriten/den självklara vinnaren som tjuvstartade. Världen har snuvats på en fantastisk idrottstävling, en stor upplevelse, en magnifik show...jag vet inte allt vad dom säger.

Personligen har jag aldrig förstått haussen runt 100-metersfinaler. Det anses så fantastiskt med dessa lopp, det är liksom friidrottens höjdpunkt, den stora, stora upplevelsen. Som är över på tio sekunder. What´s the deal, liksom.
Och världsrekordet, 9.58 sekunder, som innehas av Bolt, visst, det är helt otroligt snabbt. Men hur kan upplevelsen för åskådaren bli större om löparen springer på 9.58 jämfört med om han springer på till exempel 9.65? Sju hundradelar av en sekund, det syns ju inte ens!

Tacka vet jag 800 meter. Två varv runt banan. Då märker man vad som händer. Löparna buffas och knuffas för att få bra positioner, ibland är det riktigt dramatiskt redan där, man ser deras taktiska upplägg, och det kan dessutom bli fantastiska spurtstrider. Allt kan hända i ett 800-meterslopp. Mycket kan hända på 100 meter också - men man hinner ju inte se det! Sen att det är tre miljoner repriser är en annan sak.

söndag 28 augusti 2011

Dag tre efter operationen

Jag tittar på friidrotts-VM. Ganska kul - jag tycker om själva ljudet från sportsändningar, det är liksom hemtrevligt. Nu finns det ju inga stora svenska medaljhopp heller, så då blir det ännu mer avspänt. Man behöver inte vara nervös.


Senare ska jag flytta till soffan i vardagrummet och kolla på fotboll i Viasat. Två mycket intressanta matcher idag.

Jag linkar på ganska bra när jag måste förflytta mig. Det går snabbare än det gjorde i förrgår eller igår. Och jag är jätteförsiktig så jag inte ska slå i foten av misstag. Våra trösklar är ca 1 centimeter höga, men jag lyfter foten säkert 15 centimeter, för att ha säkerhetsmarginal. :-)
Det verkar i alla fall inte som att jag behöver Citodon. Det gör helt enkelt inte särskilt ont. Jämfört med vad jag har läst, hört om och väntat mig, så är det nästan skrattretande lindrigt. Däremot kommer det ju att bli väldigt tråkigt att ligga eller sitta med foten i högläge så länge. Igår var det dessutom 25 grader varmt, lite förtretligt då att inte kunna gå ut.

K. har varit och handlat idag. "Hur kändes det?" frågade jag när hon kom tillbaka.
"Konstigt!" svarade hon. Hon handlar i princip aldrig mat eller andra hushållssaker, det är min grej. Jag gillar att handla medan hon avskyr det, så det har blivit en naturlig arbetsfördelning.
Igår fixade hon maten, även det är oftast min grej. Men det började retfullt med att formen som hon skulle ta ut ur ugnen hade spruckit i två delar! Delar av maten rann ut, men hon lyckades rädda det mesta. Sen tog hon det trasiga, heta porslinet och kastade i soppåsen - som då genast började smälta!
Svettigt för stackars K., men ganska roligt var det också. Jag tänkte ta en bild, men det fick jag inte.

lördag 27 augusti 2011

Alive och nästan kicking

Det går fortfarande bra. Så här glad är jag.


Jag har valt gästrummet som sjukläger. Praktiskt när jag till exempel vill se på TV mitt i natten.

Den Stora Smärtan har inte inträtt än, och jag tror en liten nerv fortfarande är bedövad, i alla fall känns det så när jag trycker på utsidan av foten.
Men det började ändå kännas ordentligt vid 12-tiden, det ilade och värkte betydligt mer än tidigare, så då tog jag en Citodon. Läste lite, dåsade ett tag och gick sedan upp och drack te med K. Läste en stund till efter det och sov sedan i flera timmar. Mår helt OK.

Var finns distriktssköterskor?

Det är en massa saker man måste ta reda på, som man inte känner till pga minimal kunskap om vårdsvängen. Om två veckor ska jag ta bort stygnen, och det kan göras hos en distriktssköterska. Var finns såna? Jag frågade K.
"Mja, jag var ju på det där torget för fyra-fem år sen, när jag hade luftrörskatarr. Där finns det nog."
"Heidenstams torg, men det är ju en vårdcentral?"
"Ja, men där finns det väl?
"Jag vet inte, det är ju husläkare som finns på vårdcentraler."
"Men det finns väl sköterskor också."
"Ja, det finns det förstås...men är dom distriktssköterskor?

Helt otroligt, vi har ingen aning! Ett tecken så gott som något på att vi har varit väldigt, väldigt friska.

Morgonen efter operationen

Jag väntade och väntade igår och i natt. På den "extrema, obevekliga" smärta jag har läst om på nätet. Men lokalbedövningen har faktiskt inte släppt riktigt än, efter 22 timmar, så därför har det varit helt okej. Vid 01.30 vaknade jag och konstaterade att lokalbedövning är effektiva saker och att jag mådde jättebra. Haltade till toaletten, försökte somna om. Det gick inte, så jag slog på TV:n och tittade bland annat på en dokumentär om David Beckham. 04 stängde jag av, och då hade tån börjat kännas lite mer. Alltså tog jag min första Citodon. Kanske onödigt, men jag ville också kolla så att jag inte tillhör dom 20% på vilka Citodon inte fungerar. Det verkade fungera, för jag blev plötsligt jättetrött och kände knappt något alls av foten. zzzzz.....

Idag vaknade jag pigg och smärtfri. Men nu börjar det så smått hända saker. På något sätt tycker jag det är jätteintressant. Får se om jag tycker detsamma om fyra-fem timmar....
Nu har K. gjort frukost och jag ska stappla upp till köket.

fredag 26 augusti 2011

Kort lägesrapport

Det är lite märkligt att ligga och vänta på att nånting ska börja göra vrålont. Men än så länge sitter bedövningen i. K. har kommit hem, nöjd efter sin Englandssemester, och vi har druckit te.
Nu ska jag ha en TV-zapparkväll.
So far so good.

Nu är det gjort


In i det längsta tänkte jag: Är det verkligen möjligt? Ska jag steloperera stortån? Really? Med kirurg och narkosläkare och kniv och skalpell och såg och skruv...det kändes liksom overkligt.
Men nu är det gjort, och än så länge mår jag förvånansvärt bra. Jag trodde jag skulle komma hem dimmig och helt borta, men jag känner mig ungefär som vanligt. Har lite ont men inte mer än jag brukar få efter en långpromenad. Det beror i och för sig på att lokalbedövningen sitter i åtminstone till hälften, och att jag dessutom fick en cocktail av fyra värktabletter innan jag åkte. När effekten av allt det klingar av är det dags för the real stuff: Citodon, och kanske jag blir dimmig och helt borta. Det visar sig.

Allt har gått jättesmidigt. Många tåg var mellan 10-40 minuter försenade, men Uppsalapendeln avgick på sekunden. Väl framme i Stockholm promenerade jag till Kungsträdgården och 62:ans buss, och då tänkte jag "det här är sista gången jag går med min vanliga fot."
Mot Storängsbotten och Hand- och fotkirurgiska kliniken. Ingen väntetid där. Jag fick byta om till en hemsk blå pappersrock, och så fick jag prata med både ortopeden och narkosläkaren. "Lätt narkos" betydde inte att man slocknar helt utan det är en kombination av lokalbedövning och lätta morfinshots.
"Som att ta en dry martini" sa narkosläkaren Mikael. Han sprutade in en dos, men jag kände ingen större skillnad. Efter ett litet tag fick jag en till. Och en tredje. "Det är ju fredag," sa op.sköterskan.
Lokalbedövningen fick dom också förstärka. Men sedan var jag behagligt avslappnad och ändå "med".
Sågandet lät inte så farligt, inte alls som en tandläkarborr. Och operationen gick som den skulle.
En kopp te, en ostsmörgås och en halvtimmes vila, sedan var det dags för taxi hem. Den kom efter tre minuter, så allt har verkligen fungerat perfekt.

Jag förberedde i morse, bar in datorn till gästrummet, staplade böcker jag ska läsa etc. För nu blir det stillsamt i två veckor. Efter det kan jag börja gå lite försiktigt utomhus, runt huset typ. Minst åtta veckor tar det innan jag kan röra mig lite friare.
Så detta blir min utsikt framöver.


Anyway, jag är glad att det är gjort. Nu väntar jag på att K. ska komma hem från England. Det dröjer tre-fyra timmar till.

Fortsättning följer.

torsdag 25 augusti 2011

Förberedd

Så fint vädret blev helt plötsligt. Mulet, fuktigt och varmt. Vid niotiden var det fortfarande 20 grader - inte illa. Jag gick ner till gymmet och tränade för sista gången på ett tag. Det gick bra idag, jag kände mig starkare än på länge.

Dagen har varit ganska stressig, men jag har i alla fall hunnit med allt jag skulle. Har pratat en del i telefon också, med Ulrika, Solveig, Bia och K. bland annat.
Nu drar det ihop sig. Jag har duschat med Descutan (två gånger) och är förmodligen renare än jag har varit i hela mitt liv. I morgon bitti ska jag ta en likadan dubbeldusch.

Eftersom jag inte får äta imorgon innan jag åker, har jag intagit en sen och stadig middag ikväll.


Omelett med ost och tomat, grillad sparris och bacon. Gott och mättande.

Jag får se om jag är i skick att blogga imorgon. Hoppas det. Åtminstone något litet livstecken ska jag väl kunna åstadkomma.

Uppföljning

Jag kanske ska följa upp gårdagen också. Grannen är nu inne i sin lägenhet, glad och lättad. "Det har aldrig varit så skönt att få komma hem," sa han. Och eftersom han fixade övernattning på annat håll istället för att anlita jourlåssmed, och dessutom lyckades kvittera ut en dubblett av ena nyckel, blev det bara drygt 2000:- istället för drygt 6000:-. Rena förtjänsten...:-)

Min mamma skickades hem efter sju timmar på akuten, med diagnosen "ospecifik psykos" och stark medicin. Nu ska hon få komma till sin vanliga läkare imorgon och dessutom är distriktssköterskan (som känner till henne) inkopplad. Vi får se hur det slutar. Jag är i alla fall väldigt tacksam för att mina tre syskon bor i Luleå. Härifrån kan jag ju inte göra så mycket.

Fixande

En massa fixande idag. Allt från enkla saker som att lämna tillbaka biblioteksböcker och ställa ner cykeln i förrådet till att göra klart ett litet jobb och ladda ner uppdateringar till mitt astrologiprogram. Nu är allt ordnat, och jag ska hänga tvätt samt tömma diskmaskinen.

Jag måste ju spärra gymkortet också. På Kraftkällan sa dom att jag måste personligen komma till deras kontor vid Kungsporten och lämna mitt kort plus ett läkarintyg. "Men det kan jag inte, jag ska ju operera foten så jag kan inte ta mig nånstans på flera veckor. Det är det som är själva grejen." Sa jag.
"Hm, oj. Hur gör vi då?"sa tjejen. Som att något liknande aldrig har inträffat. Men till slut kom hon fram till att dom kan skicka en "spärrblankett" som jag returnerar tillsammans med kort och läkarintyg. Så krångligt var det minsann inte när jag hade kort på Friskis&Svettis.

Dom ringde nyss från Hand- och fotkirurgiska kliniken och hade fått en lucka imorgon bitti. Ville jag komma 8.40 istället för 10.50?
Jag tänkte snabbt. På tidig morgon, 7-tåget istf 9-tåget, och sa "helst inte".
"Nej jag förstår det, jag ser ju att du reser från Uppsala. Jag tänkte bara chansa," sa den vänliga kvinnan.
Trevligt. Jag har en känsla av att om detta gällt till exempel Ackis hade det inte varit tal om att välja, utan då hade tiden varit ändrad bara.

onsdag 24 augusti 2011

Stökigt

Pust, det blev lite stökigt på eftermiddagen. Min syster har ringt flera gånger från Luleå eftersom vår mamma har blivit akut dålig. Hon pratar om konstiga saker och har liksom hoppat in i en annan verklighet, så nu är hon på sjukhus och får förhoppningsvis stanna över natten. En psykos, trodde läkaren. Just like that, från ingenstans. Jag misstänker att det är medicinförgiftning.

Så plingade det högt och desperat på dörren, och där stod grannen Kent som har varit på Åland och kom hem utan nycklar. Han har stått här och ringt kors och tvärs, till Eckerölinjen, bussbolaget, låssmed, föreningen styrelse m.fl. Mer och mer desperat. Och vilken mardröm, nycklarna är inget man vill bli av med. Om låssmed måste tillkallas kommer det att kosta 6.300:-! Hiskeligt mycket pengar.
Där ser man vikten av att alltid ha reservnycklar hos nån vän eller släkting. Extremt viktigt!

Nu har Kent gått iväg för att diskutera problemet med föreningens ordförande. Alla han har pratat med är hänvisade till mitt telefonnummer, jag är liksom centralen dit folk ringer för att rapportera, och hittills har både låssmeden och Eckerölinjen hört av sig. Låssmeden kan avvakta, berättade jag då, och Eckerölinjen hade negativt besked men skulle fortsätta att leta.
Jag känner mig lika engagerad som om det var mig det gällde, fast utan desperation då förstås.

Jag tänkte lägga in mina räkningar för betalning men känner mig så speedad, så jag kommer säkert att trycka in en massa felaktiga siffror. Avvaktar nog ett tag med det.

Utanför Kvarnen

Jag har lite saker att fixa innan fredag, och idag har jag klarat av en del. Bland annat köpt konsertbiljetter (Marianne Faithfull på UKK i november), handlat på apoteket och på ICA.
Jag köper sällan och aldrig mineralvatten, men nu har jag fått för mig att jag kommer att vilja ha det som konvalescentdryck. 10.90 för 50 cl Ramlösa var ganska dyrt tyckte jag. Så jag kollade nästa hylla, för att se priset för 150 cl. Samma pris! 0,5 eller 1,5 liter - båda kostar 10.90!! Två storingar köpte jag då förstås.

Igår när jag kom från tåget var det rätt stökigt utanför Kvarnen. I korsningen Salagatan-S:t Persgatan sitter det ofta ett gäng A-lagare och pimplar öl eller sprit. Samma personer varje gång i stort sett, och i regel gör dom inget större väsen av sig. Men igår, som sagt, usch det var inte kul. Då satt det folk på samtliga fyra bänkar, och det var inte det vanliga gänget. På en bänk satt två unga killar med snaggade huvuden och svarta kläder. Fel sorts svarta kläder. Jag fick associationer till nyfascister eller nazister - vibbarna runt dom var inte bra, för att uttrycka det milt. Det var ett slags utstrålning av våld och brott. Kanske var dom nysläppta från häktet, som ju ligger alldeles intill?

Ja, och sen var det ett stort gäng med ölburkar, brusiga ansikten och höga röster, och där blev jag vittne till något jag tidigare enbart sett på Sergels torg: helt öppen knarkhandel. Små plastpåsar bytte ägare, och jag hörde någon säga: "Det är inget skittjack det här, väl?"

Även dom två andra bänkarna var upptagna av inte helt välanpassade personer.

Och jag undrar. Det nya bostadhuset i just den korsningen ser ut att vara klart för inflyttning vilken dag som helst. Den brunsvarta styggelsen, Uppsalas fulaste hus enligt mitt tycke. Det har puffat ner Uppsalahems snorgröna bygge i början av Kungsgatan från fulast-toppen.


I alla fall, det brunsvarta huset innehåller runt 30 svindyra bostadsrätter. Säkert fina lägenheter, och väldigt centralt ligger det. Nästan 1000 intressenter fanns till dom lägenheterna.
Vad ska dom säga, tänka, känna, när dom flyttar in, sitter vid sina köksfönster och ser så mycket slum och misär utanför? Det kan inte ha ingått i planerna.

Nu kan jag inte tro att dom boende kommer att acceptera det i längden, men vad kan man göra?

Jag tycker också att med tanke på läget i A-lagskorsningen, och med både häktet och soc i huset mittemot, hade det kanske varit välbehövligt med en ljus fasad? Eller rentav några klara, varma färger. Något som lättade upp den tunga energin istället för att sänka den ytterligare.

tisdag 23 augusti 2011

Tråkig katalog

Jag har bläddrat lite i IKEA-katalogen som låg i brevlådan idag.
Ovanligt litet format. Ovanligt bleka färger. Ovanligt dåligt tryck överhuvudtaget.
Inte inspirerande alls. Påminner om kataloger från Biltema eller möjligen Clas Ohlson.
Jag får ingen lust att titta igenom den från pärm till pärm.
Det som brukar vara så mysigt.

KB, klippning och flaska

Åter från Stockholm, klippt och nöjd. Till och med tågresan t o r fungerade utan minsta trassel, tågen gick på minuten. Jag åkte 12.09 och satt och filosoferade dom ca 40 minuter som resan tar. Hade ingen lust att vare sig läsa, lösa korsord eller lyssna på musik. Jag tittade ut helt enkelt, betraktade ängar och skogar och solrosfält.


Mellan Sveriges första och fjärde stad är det förvånansvärt mycket natur. Mycket bättre att se ut genom fönstret än att titta rakt fram och se detta:


Jag kom alltså fram i rätt tid och hade ett speciellt ärende: att leverera trycksaker till KB, alltså Kungliga Biblioteket. 
Sedan 2003 har jag skrivit och gett ut Astrologisk kalender, och i våras fick jag ett mail från en av KB:s katalogiseringsansvariga som saknade ett antal årgångar. (Skulle ha levererats av tryckeriet, men dom jag anlitade då hade inte så bra koll på saker och ting.) Den vänliga kvinnan frågade hovsamt om jag hade några ex. att skänka. Eftersom jag har jobbat på Uppsalas KB-motsvarighet Carolina och själv skrivit såna "tiggbrev", kände jag förstås mitt ansvar. Men jag har inte kommit mig för att skicka några böcker, och nu tänkte jag att det är lika bra att levera det personligen när jag nästan har vägarna förbi. Så sent omsider, jag samlade ihop det jag hade och slog in det i ett litet paket.


Från T-centralen tog jag tunnelbanan till Östermalmstorg, letade mig fram till Humlegården och lämnade paketet i KB:s reception. Puh, det kändes bra, för det har legat över mig ända sen april!

Med raska steg till Björn Axén sen. Min duktiga frisör heter Kanaria och vet exakt hur jag vill ha mitt hår. Även denna gång blev jag nöjd. 

Därefter åkte jag till Gamla stan för att besöka Vinstocken.



Jag har beställt viner på internet ett antal gånger, och Vinstockens sortiment har väldigt hög klass. Men - för ett tag sen råkade jag ut för ett jätteäckligt vin, det smakade beska druvkärnor och var allmänt jobbigt. Faktiskt odrickbart. Jag mailade och fick genast svar att vinet var defekt, troligen korkskadat. Jag kunde få pengarna tillbaka eller också komma och hämta en annan flaska. Och att få testa något helt annat kunde vara kul tänkte jag, så glad i hågen tittade jag in där på Österlånggatan där deras kontor ligger. Mysiga lokaler, gammalt, med stenvalv och så. Och Petri, en otroligt trevlig man med väldigt mycket entusiasm och känsla för vin, föreslog några flaskor som jag kunde välja mellan. Jag tog den jag kände mest för, sydfranskt rött. Säkert ett jättegott vin. Det får ligga till sig ett tag.

Ja, sen åkte jag hem. Vädret blev precis enligt prognosen: varmt och soligt. 21-22 grader på eftermiddagen. Trevlig sensommarkänsla. 
Nu har jag ätit en middag bestående av diverse rester. Funderar på om jag ska gå och träna. Får se hur jag gör.



Tisdag fm

Idag tar jag tåget till Stockholm för att bland annat besöka min duktiga frisör. Jag undrar lite över vädret. Det ska bli soligt och varmt påstås det i prognoserna, men än så länge är det helmulet och drygt 16 grader.
Trist att ta för varma kläder. Eller att ha för tunna kläder och frysa.

Morgontidningarna handlar mest om Libyen just nu. Mycket spekulationer. Det verkar som att det kan gå hur som helst. Khadaffis dagar är förstås räknade, men vad kommer sedan? Några demokratiska traditioner finns inte i Libyen. Kommer västvärlden att i vanlig ordning försöka hjälpa fram och stötta en demokratisk process, kommer libyerna då att känna sig överkörda och styrda av en främmande kultur, och får vi i så fall snart se dom vanliga svenska demonstrationerna med plakat om USA ut ur Libyen, NATO=mördare etc.
Allt medan olika religiösa grupperingar kämpar om makten, islamismen får fäste, och människorna inte blir friare än dom var innan.
Det kan mycket väl bli så, men man kan ju hoppas på något annat.

måndag 22 augusti 2011

Mat och samtal

A. bjöd på lunch på Kinakrogen på Kungsängsgatan. Gott som vanligt, helt klart stans bästa kinamat. Det syns också på den höga andelen kineser som äter där.
Nu undviker jag förstås både ris och allt som är friterat, men buffén är riklig så det finns ändå gott om alternativ.
Vi hade mycket att prata om, och en timme gick fort.
Sedan köpte jag en ny våg, en snygg turkosblå som kommer att vara en prydnad i badrummet.
Gick hem i regnet, det öste på rätt bra. Men det gör mig inte så mycket, inte så länge det är hyfsat varmt och inte blåser.

Samtalet med ortopedkliniken var trevligt. Operationen tar ungefär en timme, sen får man vila och hämta sig en stund, dricka te och äta en smörgås. Det finns också en cafeteria i bottenvåningen på huset och dit kan man "stappla om man vill ha nåt rejälare att äta." Härligt om jag i alla fall kan stappla direkt efteråt, det är nästan över förväntan. Och efter sammanlagt kanske två timmar är det dags att åka hem. Dom ringer efter en taxi och allt lät väldigt lugnt och oproblematiskt. Skönt.

En egen vecka

Väckarklockan pep tidigt idag. Älskade K. hade sin väska packad och var spänd inför resan till England. En liten semester ska hon ha, tillsammans med sin dotter. Dom hälsar på en av K:s äldsta vänner som bor i Bournemouth. Blir säkert mysigt.



Hon gick iväg till flygbussen, och hemma kändes det tomt och stilla. Jag har alltså en "egen" vecka fram till operationen. Ska jobba lite, träna, läsa, göra mina vanliga saker. Och några mindre vanliga som att åka till Stockholm imorgon.

Nyss ringde K. från Arlanda och berättade att allt har funkat så här långt. Bussen gick som den skulle och väskan är incheckad, och i och med det har resan börjat.
Själv ska jag ta mig in till stan om en stund. Lunch med A. och sen några nyttiga ärenden.

söndag 21 augusti 2011

Ville förgifta dricksvatten

I dagens SvD fanns en liten notis: "Ville förgifta dricksvatten".
Det handlar om en marockansk man med misstänkt al-Qaidaanknytning som erkänt att han planerat att förgifta vattnet i spanska turistområden, för att hämnas bin Ladin.
Mannen beställde manualer, gifter och sprängämnen från en islamistisk hemsida, men är nu gripen av spansk polis.

Vad jag undrar är: varför anses detta inte förtjäna mer än en liten notis?
Tänk om han hade lyckats!
Dom hemsidor där det går att beställa gifter och sprängämnen samt manualer för hur dessa ska användas - borde inte dom stängas ner? Även när dom är islamistiska.

Folk har börjat halta

Idag inne på Kvarnen såg jag två personer som haltade rätt kraftigt. På väg hem såg jag ytterligare en. Eftersom jag inte har lagt märke till en enda haltande människa på jag vet inte när, så är det förstås mitt seende som håller på och ställer om sig inför fotoperationen på fredag. Alltså kommer det att haltas och linkas och stapplas lite varstans nu, jag kommer att se kryckor, bandage och specialskor överallt.

Imorgon ska jag ringa ortopedkliniken och höra hur lång tid operationen kan tänkas ta och hur dom rekommenderar att jag ska göra med taxi. Förbeställa till en viss tidpunkt eller ringa när allt är klart?
Undrar om ska jag anlita Taxi Stockholm eller Uppsala Taxi?
Jag får säkert goda råd.

lördag 20 augusti 2011

Kajor, väder och landsting

Vaknade vid sextiden av att Uppsalas kajor hade möte här utanför. Det flaxade och tjattrade och lät nåt alldeles otroligt. Sen kunde jag inte somna om utan låg och lyssnade på först det strilande regnet och sen dom sandlådeskrikande barnen.

Kajorna har ju varit nästan utrotade. Bort- och ihjälskrämda av särskilda ljudskrämmor. Man har kunnat se små flockar på kanske en 30-40 stycken. Men nu har stammen tydligt repat sig, och jag tycker det är rätt häftigt när dom kommer i tusental och himlen blir alldeles svart. Fast dom behöver ju inte förlägga sitt morgonmöte just till Portalgatan...

Te och en skiva valnötsbröd med avocado är min vanliga start på dagen Gott! Jag blev dock lite full i skratt när jag skar brödet och det såg ut så här:


Inte så mättande idag!

Vädret är inget vidare. Vi har inte haft så mycket regn, men igår kväll, i natt och imorse har det skvalat som det inte har gjort på hela sommaren. Just nu regnar det inte men helgrått (kan läsas som hel-grått eller helg-rått, bara att välja) är det fortfarande. "Som att gå in i en fuktig vägg" enligt K. som har varit ute en sväng.

Utsikten från köksfönstret gör fortfarande ingen glad. Fult, fult. Fast det är intressant att se hur bygget fortskrider.


I UNT läste vi att vår favoritkåsör Gunilla Lindberg är död. Tråkigt. Hon skrev i våras att hon fått "Stora C" och att hon väntade på besked om hur allvarligt det var och om det gick att behandla. Och hur påfrestande det var att inte kunna göra något annat att än vänta på besked som dröjde orimligt länge.
Det var alltså mycket allvarligt och inte behandlingsbart. Ledsamt.

Och den ekonomiska krisen har fått Uppsala läns landsting att revidera sina ekonomiska kalkyler. Dom beräknar nu att under dom närmaste tre åren få in 333 miljoner mindre i intäkter än planerat. !!!
Hur gör man en sån beräkning? Handlar det om den allra senaste ekonomiska krisen, alltså den är ju rätt så ny? Enligt Borg och andra politiker ser det fortsatt bra ut för Sverige (det kan man i och för sig undra över), och för bara ett par veckor sen såg det jättebra ut.
Så hur kan landstingen plötsligt befinna sig i en ekonomisk gungning pga den ekonomiska krisen?
En undrar.

fredag 19 augusti 2011

Det skräpas som aldrig förr

Den nya lagen om nedskräpning har haft ytterst liten effekt, står det i tidningen idag. Trots att polisen numera kan bötfälla människor som slänger skräp omkring sig, så har nedskräpningen i vissa städer, bland annat Stockholm, snarare ökat. Jamen, gissa varför. När polisen i samtliga intervjuer som jag har sett öppet tillstår att dom inte direkt kommer att anstränga sig för att bötfälla skräpsyndare (snarare tvärtom har det låtit som), vad kan man vänta sig? Polisens presstalesman här i Uppsala ansåg att det fanns viktigare saker att syssla med, och liknande tongångar har det varit från andra orter.

Kan man bryta mot en lag utan minsta konsekvens, då blir den förstås verkningslös. Signalerar ordningsmakten att lagen är lite töntig, då kommer den inte att respekteras.
Okej, vill samhället att det ska ligga papper, plast, burkar och fimpar överallt i naturen...jaha, fine, låt det fortsätta då.

Skräpböter borde annars vara ett enormt snabbt, enkelt och smidigt sätt att få in pengar till statskassan. Gör en drive då och då! Implementera förbudet i det allmänna medvetandet, visa att allt har konsekvenser!
För övrigt: varför sägs det uttryckligen att slängande av fimpar inte ska bötesföreläggas? Fimpar som är så äckligt! Och som innehåller gifter. Nu är signalen den att det är helt acceptabelt att kasta dom omkring sig.

Bilden tagen av Jan Eve Olsson

Nej, det är en halvdan antiskräp-lag. Halvdan och halvhjärtad.

Förresten, S. som jag åt lunch med igår, har en jobbig och otrevlig granne på våningen ovanför. Naturligtvis är grannen storrökare och brukar uträtta sitt smutsiga behov på balkongen. En gång tappade hon en överfull askkopp ner på S:s balkong! Dukar och balkongmöbler var svarta av aska, runt hundra stinkande fimpar låg spridda överallt.
Nightmare.

OK med möhippa på gayklubb?

Jag läser på QX sajt att en möhippa nekades inträde på en gayklubb (böginriktad). Kan man förstå tycker jag. Ingen gayklubb vill vara ett möhippejippo. Men kvinnorna känner sig diskriminerade och har anmält klubben till DO. Övermåttan löjligt. Jag hoppas att DO inte tar upp fallet. DO som verkligen inte har gjort så mycket som väckt respekt dom senaste åren. Det senaste man hörde var väl när julklappar skulle kallas vinterpresenter och julfest heta decemberfest. För att inte kränka någon annan religion fick man på myndigheten inte använda ordet jul.
Kort därefter fick chefen Katri Linna sparken, officiellt på grund av dåligt ledarskap. Inte en dag för tidigt.
Om DO inte ska fortsätta vara något som man skrattar åt, hoppas jag som sagt att dom väljer sina ärenden med omsorg och förstånd.

torsdag 18 augusti 2011

OK igen. Rapport om dagen.

Jaha, nu funkar det tydligen. Tror jag "lurade" systemet, eller fick igång det, genom att klicka på en flik jag aldrig annars trycker på. Allt som vanligt igen då, hoppas jag i alla fall.

Hela eftermiddagen har jag tillbringat på stan. Träffade S. och åt lunch, och sen gick vi till Storken och fikade. När vi kom var det väldigt behagligt däruppe, lugnt och skönt och gott om lediga bord. Men så slutade skolorna...och det vällde in kids i 15-18-årsåldern. Ljudvolymen ökade, det blev som ett uppehållsrum på en gymnasieskola. Och vi var garanterat dom enda därinne som fyllt 20. Alltså, många tonåringar har det väldigt gott ställt. Dom sitter överallt och fikar och glufsar i sig. Stämningen var trevlig och så, men våra gamla öron orkade inte med det höga sorlet, så vi flydde ut i regnet och in på Åhléns. Där köpte jag ett duschdraperi med färgglada prickar. Var starkt betänkt på en turkos personvåg också, men den var för tung för att jag skulle vilja släpa på den just idag. Går nog tillbaka nån annan dag.

En snabb tur till hälsokosten blev det också. S. skulle handla några grejer. En av dom saker vi har gemensamt är att vi både är mycket intresserade av kosttillskott. Det är liksom kul med sånt. Men vad jag nu har insett, precis alldeles nyss, det är att priserna på nätet är väldigt mycket billigare än priserna i butikerna. Det kan handla om 40 % på många varor. Så varför då inte beställa på nätet? Jag tror jag ska börja med det. Samtidigt, om fler och fler gör det, så kan det innebära att många butiker får slå igen och stan utarmas ännu mer. Och det är ju inte bra. Man vill ha butiker i stan, man vill kunna gå in och titta och bli inspirerad. Men beredd att betala många hundralappar extra är man inte.

När jag kom hem kollade jag hur börsen gått. Jag har blivit väldigt intresserad av det. Minus 6 % är smått hårresande.

Jag kan bara skriva rubriker. Frustrerande. Blir som att twittra i rubrikstil.

Idag går det inte att uppdatera

onsdag 17 augusti 2011

Domar efter upplopp och kunglig graviditet

Nu har man i England börjat åtala och döma personer som var delaktiga i upploppen. Men det kan väl inte vara mer än en liten bråkdel dom får tag i? Blixtsnabba rättegångar tycks det i alla fall vara, och dom straff som hittills utmätts är smått hårresande. Sex månaders fängelse för att ha stulit en flaska mineralvatten, nog låter det lite hårt? Eller fyra års fängelse för att på facebook ha publicerat en uppmaning till folk att bege sig till en viss plats och sätta igång bråk och upplopp där. Uppmaningen låg bara ute i ett dygn och inga ligister dök upp. Men det är syftet som räknas och alltså, fyra år...
Nja, jag ger inte mycket för den svenska mjäkigheten vad gäller brottslighet, men det här känns verkligen som att överdriva åt andra hållet.

Stor uppståndelse är det i media nu när kronprinsessan Victoria väntar barn. AB hade liverapportering från slottet samt en notis "For our english readers", alltså nyheten även på engelska. Något sådant har jag aldrig sett förut. Vad ska dom för övrigt stå utanför slottet för? Hon ska ju inte föda förrän i mars. Aftonbladet, som fullkomligen hatar monarkin, som brukar ta varje tillfälle att både bespotta den som institution och att smutskasta exempelvis kungen som person. Nu har dom skickat ut en upphetsad reporter för att sända live-TV från slottet. Knäppt.
Hovets hemsida lär ha kraschat.
Och hos spelbolagen kan man betta på barnets namn.
Hjälp, vilken hysteri det kommer att vara nu ett bra tag.

tisdag 16 augusti 2011

Tisdag med bubbel, snack och mys


Klockan är halv tolv. Dags att stänga butiken, som det heter. Vi har haft en jättetrevlig em och kväll.
Det känns lyxigt att kunna ha en tisdag alldeles ledig. Ingela skulle komma klockan 16, och jag städade och fixade och förberedde mat. K. syntes inte till, så jag blev nästan orolig. Särskilt när jag ringde på mobilen och ingen svarade. Då var jag redo att kasta mig ut, med reservnycklarna till ateljén i högsta hugg. Tänk om nån farlig typ har trängt sig in och gjort nåt jobbigt! Men anledningen till att K inte svarade var att hon inte hörde signalen eftersom hon slipade en bräda! :-) Puh, skönt!
Alltså, jag kan bli så där extremorolig ibland.

Det blev så småningom en både trevlig, uppsluppen och eftertänksam kväll.


Det är alltid kul att träffa Ingela, hon är en väldigt god vän och vi har oväntat mycket gemensamt.

Jag vet inte om det regnade, men en regnbåde såg vi i alla fall.


Den såg inte lika brunröd ut som på bilden. Den var pastellfärgad som den ska vara och dessutom väldigt stark, och nog är det väl något magiskt med regnbågar?
Jag tog också andra bilder, men det går inte att ladda ner dom just nu. Varför vet jag inte, men det var väl inte meningen (= den ultimata bortförklaringen, oavsett vad det gäller.)




Men nu landade en bild i alla fall. Ser ut som jag. Ja, that´s me. Intressant.

Husligt pyssel och cykelfunderingar

Jag håller på och förbereder lite mat till senare i eftermiddag när Ingela kommer på besök. Det blir rätt enkel men förhoppningsvis god mat: marinerad kyckling med broccoli- och blomkålsmos.
Ett varv med dammsugaren har jag tagit också. Som vanligt var det välbehövligt.
Damm gillar jag inte, men det är ju helt omöjligt att hålla efter det. Eftersom det också är så väldigt tråkigt att dammsuga...

Även idag kom det för övrigt en bil körande ut från gården precis när jag skulle svänga in. Märkligt, för det är "bilfritt" och sällan någon trafik. Någon incident blev det dock inte den här gången. Det var en taxi med försiktig chaufför som kröp så långsamt som det bara gick, och dessutom var jag på min vakt som aldrig förr. Hade totalkoll både syn- och ljudmässigt. Med mina spetsade öron hörde jag det diskreta motorljudet långt innan jag såg bilen.
Är det här månne ett tecken på att jag alltid ska vara extremt uppmärksam när jag cyklar? Ja, det är det säkert. Men jag är redan det, har varit det sen -06 när jag flyttade tillbaka till Uppsala och märkte att folk plötsligt hade börjat cykla fortare och mer hänsynslöst än nånsin tidigare.
Nästa vecka ska jag hur som helst ställa ner cykeln i förrådet, för under min fotrehabilitering lär jag inte kunna använda den.

måndag 15 augusti 2011

En reklam? Två reklamer?

Såg precis en rubrik i DN:s nätupplaga: "Reklamerna som upprörde allra mest".
Reklamerna. Vad är nu detta? En (eller ska det vara ett) reklam, flera reklamer?
Det måste vara svårt felaktigt tänkte jag, men när jag googlar på ordet så hittar jag det både här och där.
Hur kan det finnas? Utan att jag har hört eller sett det någonstans?
Det låter ju hur konstigt som helst. För man säger väl aldrig "en reklam", och hur kan man då säga "två reklamer"?
Ja ja, språket kan tydligen förändras utan att jag vet om det. Och det är ju skrämmande i sig...:-)

Dom två reklamkampanjerna som folk har retat sig mest på handlar i alla fall dels om den beryktade otrohetssajten Victoria nånting, där folk uppmanas att pigga upp sin tillvaro genom att ha en liten affär, och dels om Jack & Jones som har tagit till det gamla mossiga knepet att sälja sina varor genom att exponera lättklädda kvinnor som inte har ett dugg att göra med det som säljs, i det här fallet herrkläder.

Nu ser jag att nyheten finns i flera andra tidningar också. Med samma rubrik. Reklamerna. Där ser man.

Uppdatering: Idag, tisdag, har UNT nyheten i sin papperstidning, och där står det inte "reklamer". Det står "kampanjer". Hurra!

Nästan påkörd

Det är rätt mysigt ute, trots den kompakta gråheten. Luften är mild, fuktig och liksom vänlig. Jag cyklade till stan för att köpa det enda bröd jag äter numera (en skiva till frukost), Landings valnötsbröd.

Världens bästa bröd.

Märkte att det är en helt annan energi i stan. Folk har börjat jobba, det drar ihop sig till skolstart, det var mer brus och sorl än det varit på länge. Och mer trafik också. Även cykeltrafik. Jag är väldigt försiktig i exempelvis korsningar, även korsningar utan biltrafik, och även när jag trampar ut eller in från gården och andra ställen. Ställen där man inte ser runt hörnet. Man vet aldrig, det kan komma någon som inte alls tänker, som bara gasar på. Och i det fallet är cyklister nästan värre än bilister.
För ett tag sedan skulle jag svänga ut från Portalgatans gård, lugnt och stilla körde som jag vanligt. Hade jag inte gjort det...för plötsligt kom en karl infarande med racerfart. Ingen ung kille heller, utan en sportig typ i 65-årsåldern. Han hann absolut inte väja, men det hann ju jag som tur var. Annars hade vi kolliderat.

Idag kom jag lika lugnt och stilla på cykelbanan, svängde sakta in på gården - och blev sånär påkörd av en bil. En knallröd liten bil. Någon decimeters marginal var det. Hade jag cyklat fort så hade jag inte hunnit tvärbromsa och direkt kasta mig av cykeln som jag nu gjorde. Bilens förare hade blicken enbart riktad mot gatan och kan inte ha tänkt ett ögonblick på att det också finns en gång- och cykelbana att ha koll på. Jag stirrade på henne, typ "vad håller du på med?", men hon såg inte ut att ens reagera. Hon fattade nog inte hur nära det var...

Måndag - grå men glad

Grått och regnhotande idag, men det är ändå måndag och därför är jag energisk och optimistisk. Allt jag inte gjorde igår ska jag göra idag. Plus några extra jobbsaker, varav den ena redan är avklarad.
Ja, det ska nog gå bra med det mesta. Jag känner mig allmänt glad.

K. börjar jobba om en dryg timme och tycker det känns lite deppigt med lågtrycket. Och det är klart, man undrar över det vanligen så fina sommarmånaden augusti - vart tog den vägen i år? Nu är det ingen tvekan om att det är höst på gång. Visserligen är det 20 grader varmt idag, men det känns ändå som att sommaren tog tvärslut direkt efter Pride. Då är det bra att man har en lång vinterresa att se fram emot!

söndag 14 augusti 2011

Inga nyttigheter idag

Jag hade tänkt dammsuga idag. Och våttorka köksgolvet som är ansatt av diverse stänk och fläckar. Efter det tänkte jag byta lakan, tvätta en maskin, diska lite handdisk som ligger och väntar och... ja, det skulle bli en nyttig dag.
Inget av ovanstående har jag gjort. Frågan är, vart har dagen tagit vägen?
En djup fråga som jag absolut inte kan besvara.

Nyss har jag i alla fall ätit middag. Lammfärsbiffar som jag hade höga förväntningar på. Men lammfärsen smakade lite fränt, lite för mycket får. Det är så med lamm, antingen är det jättegott eller också har det en obehagligt vild bismak.

Ett par fotbollsmatcher har jag också tittat på. Har man inget annat att göra (för dammsugning, disk, tvätt o.d. räknas inte som "något att göra") så är det alltid mysigt att sjunka ner i soffan och kolla på Premier League.
Jag läser ibland "floskeltoppen" och liknande, där folk har lyssnat på sportkommentatorer och noterat allt knäppt som dom säger. Ofta är det väldigt kul, och jag blir så impad över att människor verkligen hör och dessutom kommer ihåg det. Själv har jag aldrig upptäckt en enda floskel/felsägning/underlig liknelse. Förrän idag. Äntligen!
I Viasat Fotboll, matchen West Bromwich-Manchester United kommenterade kommentatorn av en spelarnas kroppsbyggnad, som han tyckte var väldigt ovanlig. Jag rusade iväg till papper och penna för att snabbt och ordagrant skriva upp det.:
"Han har en väldigt kraftig överkropp, och så blir han smalare och smalare ju längre benen blir."

Den kroppsbyggnaden kan man ju verkligen begrunda. Tänk om den hade varit tvärtom. Det hade varit märkligt.

Fast i linbana - stackars dom!

K. och jag var i Österrike för tio år sedan. Vi bodde bra, åt fantastisk mat, drack gott österrikiskt vitt vin, deltog i olika vandringar varje dag. Helt underbart var det. En dag gjorde vi en helt egen vandring, upp bland kullar och berg i  den sagolikt vackra naturen. Sista biten åkte vi linbana, en sån där man sitter i små kapslar som gungar fram ett stort antal meter över maken.


Fy 17! Jag hade ingen aning om att det skulle vara så obehagligt. Man kände sig utsatt och oskyddad, när som helst kunde den ju typ lossna och ramla ner, och jag har dessutom lite höjdskräck redan från början. Det var skönt att stiga ur kapseln när vi kom fram, och där stod vi på 3.300 meters höjd. Himlen var knallblå, utsikten fenomenal, det var varmt, det fanns en liten kneipe där vi köpte varsin kall öl.
Nerfarten med linbana vägrade jag. Vi gick istället, på små vindlande kostigar som slingrade sig som långa spiraler - och det tog flera timmar att komma ner till en liten tågstation varifrån man tryggt fraktades till marknivå! Men hellre det...

Varför kommer jag nu att tänka på detta, jo förstås för att jag har läst om dom tyska turisterna som blev fast i såna linbanekapslar över natten! Rakt över ett stup, och där fick dom hänga och gunga medan det blåste och regnade. Jag hade svimmat av skräck. Jag blir rädd bara jag tänker på det. Känner mig matt och liksom vit inuti. Stackars dom tyska turisterna!

lördag 13 augusti 2011

Ointressant

Det finns människor som är trevliga men samtidigt liksom svårgreppbara. Dom är behagliga och allmänt välmenande, snälla i största allmänhet. Men, hemskt att säga, ändå ointressanta för en själv. Man gillar dom men har ändå ingen lust att umgås.
Och det finns dagar som är likadana, till exempel denna dag. En tämligen behaglig men ändå ointressant dag. Att skriva ett blogginlägg går nästan inte, för det finns inget att ta tag i och vidareutveckla. Men det är ändå mer trevligt än tråkigt. Mysko.
Alltså: det har inte hänt någonting alls. K. jobbar, alltmedan hennes resväska står på vardagsrumsgolvet och laddas upp med förväntningar och spänning. Jag har ätit rester från i förrgår, tittat på lite fotboll, läst skickligt skrivna kåserier av Bang. That´s it.
Hur kan en dag förflyta så snabbt och enkelt? Utan att man gör något, utan att det händer någonting?

fredag 12 augusti 2011

Diverse noteringar en vanlig fredag

Älskade K. ska åka till England och hälsa på en kompis som bor i Bournemouth. Hon åker den 22 augusti, och idag tog hon fram resväskan. Den ska ligga framme så hon "kommer i resstämning". Ganska sött.


Jag har precis varit på Stadsbiblioteket och lämnat tillbaka några böcker. Tyckte det var så kyligt ute så jag tog på mig jeans för första gången sen i april nån gång. På sommaren har jag annars bara pastellfärgade bomullsbyxor köpta på marknad i Spanien för 6€. Garderoben bågnar av såna: turkosa, blå, limegröna, lila, gula, vita, och så några svarta och mörkblå för dom tillfällen när man vill vara lite sobrare...:-)
Och inte hade det behövts några jeans idag heller, usch, det blev för varmt.

Sen cyklade jag förbi Kvarnen. Köpte rosévin och en (1) lågkolhydratöl. Och avocado på ICA. Även dom dyrare "ätfärdiga" var dessvärre stenhårda. Och ICA gör om sin delikatessdisk.


Och begränsat var sortimentet sannerligen. Stentomt såg det ut. Men snabbt upptäckte jag att vissa saker  var utlokaliserade till andra montrar och hyllor. Hur som helst, det blev inte så många inköp för mig, eftersom vi ska äta god fisksoppa från frysen ikväll. Rester från i vintras, när vi bjöd några på den. Jag hottar upp den med lite extra vit fisk och rökt lax, och det blir hur gott som helst. Hoppas jag.

Härnäst på agendan står träning. Jag ska dricka lite te och sen gå ner till gymmet. Och just det, jag ska ringa min mamma också.

torsdag 11 augusti 2011

Håglösa funderingar

Idag har det verkligen inte hänt mycket. I mitt liv alltså. Ute i världen är det desto mer på gång, och börserna går upp och ner på ett obehagligt jojoliknande sätt. Det kan inte sluta väl.

Tänk om Calleman har rätt? Carl Johan Calleman alltså, expert på Mayakalendern. Enligt vad han har sagt under en lång tid kommer världsekonomin att rasa samman precis just nu i höst, med kulmen i slutet av oktober...
Nu brukar såna profetior inte slå in på det bokstavliga sätt som man tror att dom ska göra, men det kan ändå vara vara något stort som ligger och väntar. Eller som redan har börjat.

Tja, vad kan man göra annat än att vänta och se. Och förbereda sig för hösten i största allmänhet. Jag brukar bli väldigt energisk och kreativ då, men i år vet jag inte hur det blir. Om två veckor är det äntligen dags för min fotoperation, och sedan väntar en stillsam period på två månader. Hade jag haft ett vanligt jobb så hade jag blivit sjukskriven och kanske tyckt att det på sätt och vis var skönt att vara hemma och ledig. Nu lär det inte bli så jättestor skillnad, förutom att jag inte kan gå ut alls dom första veckorna.
Lite spännande ska det faktiskt bli.


Mer fett igen



I måndags började jag ju med LCHF igen, och sen dess har jag gått ner 1 kilo. På tre dagar. Märkligt så effektivt det är. Och den stora skillnaden jämfört med andra dieter är att det känns så självklart att äta så här. Tidigare när jag har uteslutit till exempel socker, så har det varit svårt och jag har hela tiden känt att jag har avstått från något som jag egentligen gärna vill ha. Nu försvinner suget på en gång, och jag kan se hur K. äter en kanelbulle utan att själv ha den minsta lust att göra detsamma. Men skulle jag trots allt bli sugen på det ena eller andra, ja då äter jag det. Extrem och fanatisk tänker jag inte bli.

När jag försöker komma på ett ord som bäst beskriver min känsla inför den här kolhydratfattiga och fettrika kosten så är det som först dyker upp ordet "trygg". Intressant.

Men det finns biverkningar också, särskilt i början. Det jag märker av är trötthet och tendenser till kramp i vaderna. Båda reaktioner är vanliga, enligt vad jag har läst. Och åtminstone vadkramperna borde väl bero på något slags brist?  Dock är det väl inte troligt att det är en brist på något som finns i bröd och socker. Kalium möjligen. Eller ännu troligare magnesium. Jag får undersöka saken.

onsdag 10 augusti 2011

Blommor på stan



Kommunen har verkligen lyckats med planteringarna i år. Jag undrar om Uppsala någonsin har varit så blomstersmyckat och grönt. Jo, förra året (eller var det förförra?) när det var Linnéjubileum kanske. Men det är inte så mycket sämre nu. Ovanstående bild är tagen på Stora torget.
Jag hade lite ärenden på stan idag och hann göra allt jag skulle innan ösregnet kom. Såg hur molnen drog ihop sig och svartnade, så jag fick lite bråttom. Tur att jag inte råkade ut för den hemska störtskuren.

14 grader. Det känns som att sommaren är slut. Men det kan den väl inte vara?


Om aktiehandel och upplopp

Steg upp före 8 idag, piggare än på länge, och läste tidningarna i lugn och ro. Det handlar mest om svängningarna på börsen och upploppen i England. Vad gäller ekonomin och börsen är det tydligen så att mycket av aktiehandeln görs av datorer (!), och det är orsaken till att svängningarna ibland blir väldigt ologiska. "Börsen har blivit ett monster" enligt finansmannen Christer Gardell. Och det är klart, datorerna har inget sammanhang, inga perspektiv, inga överväganden - men dom reagerar blixtsnabbt på vissa förprogrammerade signaler. Och sen fattar folk ingenting, för köpande och säljande drar iväg på extrema sätt som ingen kan förutse. Maskinerna har tagit över. Intressant och skrämmande. "Utom kontroll" är det uttryck jag kommer att tänka på. Och det gäller kanske hela det ekonomiska systemet. Utom kontroll.

Och vad ska man säga om kravallerna i England? Knappast ens Aftonbladet lägger skulden på "samhället", och när man ser hur vissa människor/individer faktiskt beter sig är det svårt att inte gripas av fasa, ilska och fördömande. Ren mordlystnad och galenskap kanske inte alltid kan förklaras, det kanske enbart måste stoppas?
Anledningen att man verkligen ser vad som händer, att alla kan se det och inte bara dom som är fysiskt närvarande, är förstås övervakningskamerorna. Det finns kameror nästan överallt i England. När man med egna ögon ser hur en skadad pojke dessutom blir rånad, eller hur räddningsarbetare som försöker hjälpa själva blir överfallna, är det svårare att hitta ursäkter och bortförklaringar.
Det finns beteenden som inte har någon plats i ett civiliserat samhälle. Och samhället kan inte ha en förstående dialog med allt och alla, det funkar inte.

tisdag 9 augusti 2011

Jag klarade Mycket svåra!

Plötsligt en dag, alldeles nyligen, kunde jag lösa SvD:s svåra suduko. Samma sak dagen därpå. Och suduko är alltså inte min grej, jag är en korsordsmänniska som har lätt för ord och svårt för siffror. Svenskans svåra suduko är verkligen svårt dessutom, jag har försökt då och då men aldrig varit ens i närheten av att klara det.
Men jag blev ju väldigt uppmuntrad förstås, så jag gav mig i kast med en av K.s sudukotidningar. Det gick bra det också, det Mellansvåra fixade jag enkelt, det Svåra gick bra det också. Och så den ultimata utmaningen: Mycket svår.
Och det funkade. Jag gjorde två Mycket svåra på raken!


Glad var jag, och jag tänkte att nu har det blivit ett genombrott, mina hjärnfunktioner har äntligen expanderat och kan nu omfatta även sifferproblem. Jag kände mig supersmart!
Men nu är det borta. Jag är lika tafflig som vanligt, blir helt låst när jag har fått ut en nio-tio siffror.
Den förhöjda intelligensen, när jag kunde tänka siffermässigt i flera led, försvann alltså fort. Kanske är det tillfälligt? Nu vet jag i alla fall att det finns en förmåga som jag inte har tillgång till särskilt ofta. Att den verkligen finns där är ju trevligt. Men: kom tillbaka!

måndag 8 augusti 2011

Feltänkt och trist Ofog

När jag stod och tittade på hela Prideparaden från början till slut var det, som jag skrev i tidigare inlägg, många starka, känslomässigt berörande inslag. Och så var det vissa konstiga som till exempel den nakna tanten. Och förstås "det vanliga", med QX-bilen, ungdomsföreningar, politiska partier, Amnesty, Gaykören med mera. Jag tycker också det är härligt att se hur människor från traditionellt slutna och machobetonade yrkesgrupper kommer ut som stolta bögar och lesbiska. Polisen, Brandförsvaret, scouterna (fast dom var inte med i år) och Försvaret. Fast lite konstigt tyckte jag det var att dom försvarsanställda som gick i tåget skuggades av unga anarkistliknande personer som höll upp skyltar med hånfulla texter i pratbubblor bredvid dom, texter där dessa försvarsanställda kallades mördare och liknande. Det känns inte så Pride, det kändes aggressivt och intolerant.

Nu har jag förstått att det var en organiserad manifestation av en grupp som kallar sig Ofog. Utomparlamentariska antimilitarister på vänsterkanten. Som väl hade hamnat helt fel, både i sitt tänkande och sin handling. Det måste jag skriva om, tänkte jag upprört, men när jag har googlat lite har jag hittat två väldigt bra blogginlägg, skrivna från helt olika synsätt. Jag håller med om båda, och det finns inte så mycket mer att tillägga.

Läs Jon Voss och Tokmoderaten.

Lista med bilder

Plikterna är avklarade, och då kan man ju förströ sig på diverse sätt. Jag har roat mig med att knycka en lista från Jerrys blogg igen. Ganska kul, man svarar på frågor genom att googla själva svaret på Google Bildsök. Och tar den första bilden som då kommer upp i sökningen. Kul, för vissa bilder är väldigt självklara medan andra är...oväntade. Som bildgåtor ungefär.
Att man kan googla på bilder har inte jag förstått förrän ganska nyligen. Men det är ju ganska fantastiskt egentligen. Allt finns det bilder på, precis allt.

1. Min nuvarande ålder



2. Min favoritfärg.



3. Mitt namn



4. Mitt andra namn



5. Efternamn

6. Senaste maträtten



7. En dålig vana jag har



8. Favoritfrukt/grönsak




9. Favoritdjur



10. Där växte jag upp


11. Nuvarande hemstad


12. Det i mitt hem som jag uppskattar mest



13. Senaste inköp



14. Något som gör mig glad



15. Längtar efter


Fylld kyl igen, men hur ska det bli med ekonomin?

Det ekade väldigt tomt i kylskåpet idag, men nu har jag fyllt på med diverse förnödenheter. Och jag återgår till LCHF, så det är goodbye till glass, öl och vetebröd och dags igen för grädde, bacon och bearnaise. Det känns faktiskt jättebra.

Det är lite postpridekänsla fortfarande. Svårt att ladda om. Men jag har ett litet jobb jag måste göra, och det är ingen idé att skjuta upp det.
Med jämna mellanrum går jag in och läser om vad som händer med världsekonomin. Jag tror dom mörkar en hel del, att det är värre än dom säger. För att ingen kan överblicka konsekvenserna om det utbryter allmän panik.

Men okej, nu måste jag börja med dagens plikter!

söndag 7 augusti 2011

Pride (Lördag)

Sista Pridedagen. De kändes lite sentimentalt, för man vill inte att det ska ta slut. Vi packade ihop våra saker, ganska motvilligt. Plåtade till och med t-baneingången inför detta års sista resa mellan Björkhagen och city.


Det första vi gjorde var att låsa in väskorna i en box på centralen. Det fanns inte så många lediga, men vi hittade en som hette AR18, och efter visst micklande kom vi på hur man gjorde för att betala med kort. Skönt, då var det fixat.
Sedan åkte vi till Zinkensdamm. Pridetåget avgick därifrån, och planen var att ta en öl på vår favoritpub och sedan gå med en liten bit i paraden, så mycket som min artrosfot klarade av. Den var inte i bästa skick efter alla varma promenader och allt stående.

När prideparken låg i Tantolunden var Zinkens pub verkligen i ropet. Dom hade en stor inglasad uteservering, det var oftast fullsatt och Pridebesökare blandades med vanliga gäster. Nu tycks den leva en tynande tillvaro, men en sån dag som denna blir det förstås ett uppsving. K. och jag hade tur som fick ett bord ute. Vi tog varsin öl och myste, den "gamla" Pridekänslan återvände. Det vällde förbi folk som skulle delta i paraden, som ett lämmeltåg var det. Varje gång en ny t-bana kom in så tätnade strömmen av människor. Det är så häftigt när alla har samma mål. Och folk satt där som vanligt och spanade och spejade och kommenterade.


Tofflan och Anna gick förbi, och vi bytte mobilnummer



Sedan insåg jag att mina fötter borde skonas från ytterligare promenader. Dom brände och dunkade redan, så vi bestämde oss för att skippa paraden. Istället åkte vi till Gamla Stan och ställde oss vid Skeppsbron bland andra förväntansfulla åskådare. Hittade en bra plats i första ledet. Jag har aldrig tidigare sett hela tåget från början till slut, men det gjorde jag alltså nu.


Det tog flera timmar och var en rätt så mäktig upplevelse. Bland dom inslag som gjorde starkast intryck var "Marching for those who can´t" - en tyst manifestation (med hoptejpade munnar) till stöd för hbt-personer i länder som Iran, Somalia, Uganda, Ryssland, Saudiarabien m.fl. Mäktigt och skrämmande viktigt. Jag blev också väldigt berörd av att (i en annan avdelning av tåget) se iranier och kurder demonstrera, att se den glädje och stolthet dom utstrålade. Andra inslag som alltid väcker känslor är "stolta släktingar", där föräldrar, syskon, svärmödrar och andra familjemedlemmar uttrycker sitt stöd. Plakat där det står till exempel "Heja morbror Lars!" tycker jag är gulligt och rörande. Gaypoliserna som tågar i uniformer är också rätt häftigt och likaså den växande gruppen av Regnbågsfamiljer.

Det fanns också några mer...underliga inslag. Till exempel en äldre naken kvinna. Hon var väl i 75-årsåldern och gick genom hela Stockholm endast iförd skor! En klassisk mardröm för dom flesta, att gå på stan utan kläder, men hon verkade trivas. Synen av henne spatserande där var så konstig, så jag har nästan glömt den. Vet inte vad det har med Pride att göra.

Vi stod där i flera timmar. Mot slutet gick en man som stod precis bredvid mig därifrån, och då tittade jag lite snabbt åt höger, där jag nu plötsligt tyckte mig känna igen den person som stod där. Var det inte...jo, det var det! M-P! Kompis från Uppsala som var inne och tittade på paraden - vi hade stått en meter från varandra hela tiden. Bland hundratusentals åskådare hade vi valt exakt samma ställe. Ännu ett sånt där märkligt sammanträffande.

K:s telefon skrällde och kvittrade, det var Solveig som ville ses och ta en öl. Så vi sammanstrålade på "Flyt" en båt nere vid...vad nu kajen i Gamla stan heter. Strömkajen? Never mind. Hon och Rolf och Moltas satt redan där och hade hittat ett jättebra bord. Vi delade på en skål färska räkor också. Supergott och fräscht.


Vattnet kluckade, solen lyste, allt var helt perfekt.
Så småningom drog vi oss bort till Kungsan. Gick in på parkområdet, träffade några bekanta och bytte några ord. Men det var så äckligt trångt och knökfullt! Det satt folk överallt, på bänkar och trappor och stenkanter, inte en ledig plätt fanns att uppbringa. Efter det lugna myset på båten var det här rena stressen.
Så vi gick därifrån ganska snabbt. Sammanstrålade med Å och E istället, och sen avslutade vi kvällen och pride på det ultimat bästa sättet: Kulturhusets tak en gång till. Hade återigen tur och hittade en egen plats i bra läge. Där skrapade vi ihop några bänkar, två stolar plus en annan stol att använda som bord. Kvällsolen förgyllde alltihop, nedanför oss låg Stockholm, ovanför oss var det bara blå himmel och utsikten var underbar. Turister kom och ställde sig vid räcket och plåtade, och samtidigt började kvällens queerdanslektion bakom oss.


Bachata hette den, en dans från Dominikanska republiken. Två kvinnor lärde ut stegen, och det var verkligen queertema, där man hela tiden bytte partner och växlade mellan att föra och att följa. Män, kvinnor transor, obestämbara kön - alla dansade med varandra. Ett femtontal par var det ungefär, och det såg roligt och prestigelöst ut.
Andra satt bara och njöt av den sensuella musiken och den härliga stämningen.


Själva mixen var så häftig, turister, "vanligt folk", kvinnor med mustasch, män med läppstift, vanliga homos, allt fanns och allt liksom flöt ihop i en sommarmyskväll där alla fick vara som dom ville.
Egentligen var det väl här det som hela Pride i Kungsan eftersträvade: Öppenhet. Kultur. Tolerans.
Som sagt, en bättre avslutning hade vi inte kunnat tänka oss.

Pride (Fredag)

Värst vad det är grått och regnigt idag. Riktiga störtregn har det varit, och sen när man tror att det kanske ska klarna upp kommer det en ännu värre skur. Abrupt landning efter Pride, måste jag säga.

Dag tre, fredagen, var lugn och mysig. Och till och med ännu varmare än föregående dagar, vilket inte vill säga lite.
Vi brukar alltid göra nåt kulturellt förutom allt festande, åtminstone gå på en utställning eller två. Men så blev det inte den här gången. Istället turistade vi i största allmänhet, tittade på folk och bara njöt.


K. hade stämt träff med P, en gammal ungdomskompis. Vi träffade honom klockan två och gick i vanlig ordning till Piccolino. Satt där och pratade i tre timmar, fast jag gick iväg ett tag - gjorde en liten avstickare till NK, där jag köpte en gigantisk glass. Stor våffla, tre kulor, goda smaker. Mums.

Sedan var det dags att träffa Å och E igen. Pridefredagen brukar vi äta middag med dom och det är alltid fantastiskt trevligt. Så även denna gång. Vi gick på Victoria, som ju ligger vid Kungsan, satt ute, åt god mat, pratade och skrattade. Jag tog inga bra bilder tyvär, men det här är i alla fall en del av efterrätten.


Det var sent när vi begav oss hemåt. Å och E till sitt hotell, K. och jag till tunnelbanan. Och något som varit genomgående detta prideår är märkliga sammanträffanden. Igår var det flera stycken, när vänner vi inte sett på länge plötsligt bara dök upp i vår väg, stod där alldeles bredvid, mitt i ett myller av många tusen människor.
Idag, eller nästan mitt i natten var det ju, befann vi oss inte i ett myller precis. Det var tvärtom nästan folktomt när vi gick där vid Sergels torg, bredvid den stora glasskulpturen. Då plötsligt sprang vi på C ch M - som vi inte har träffat sen 2006! Som inte är ute i svängen så mycket, som är ungefär dom sista vi hade kunnat drömma om att träffa på Sergels torg så där slumpvis i nattmörkret. Amazing. Och hur kul som helst.




Dom skulle hämta bilen på söder, så vi fick sällskap några tunnelbanestationer. Pratade och pratade, sa att nu måste vi verkligen hålla kontakten och träffas framöver. Ett sånt osannolikt möte måste ju betyda något, eller hur?

Jaha, det var näst sista dagen. Vi var lika nöjda som vi har varit dom andra dagarna. Avrundade med det sedvanliga kvällsteet. Parad och hemfärd imorgon.