fredag 29 april 2011

TV-bröllop

Jag förbereder kvällen och morgondagen (gäster kommer ikväll, bort på sillunch imorgon, middag här hemma m.m.). Mellan varven kollar jag lite på det engelska bröllopet.



Kan nöjt patriotiskt konstatera att bröllopet mellan Victoria och Daniel var mycket, mycket bättre. Både rent ceremonimässigt (ledigare, roligare, varmare) och TV-mässigt. Här är det ganska uppstyltat. Väldigt sakralt också. Länge sedan man hörde så många präster prata så länge. Eller hörde så många långa psalmer sjungas.
TV-bilderna fokuserade på personer som inte ens kommentatorerna kunde säga något om.


När Victoria gifte sig kände man sig delaktig, vilket i och för sig är väldigt speciellt. Det var som att vara med på en enormt lång och rolig fest. (Jag var ju dessutom med fem minuter i morgon-TV också, och pratade om brudparets horoskop, så jag var verkligen ett litet uns delaktig :-)) Nästa dag vaknade man och kände sig glad för att det hade varit så kul dagen innan!

Nu ska jag lämna flärd och kungligheter och ägna mig åt att städa badrummet

torsdag 28 april 2011

Kränksjukans demon

Det finns ett ord som är så missbrukat och urvattnat, så jag fattar nästan inte hur någon kan använda det med sin intellektuella heder i behåll. Ja, det finns väl flera sådana ord tyvärr, men det värsta, det som gör mig mest allergisk när det dyker upp helt inflationsmässigt överallt, det är "kränkt". Rysningar, rysningar!

När jag var liten brukade min mamma ibland använda uttrycket "avundsjukans demon". Jag förstod inte vad hon sa, trodde det var "avundsjukaste mån", alltså något riktigt, riktigt avundsjukt. Nu handlar det alltsom oftast om kränksjukans demon. För alla är kränkta helt plötsligt.

Blir man verkligen kränkt, då är man attackerad och skadad djupt i sin innersta kärna, en kränkning innebär att allvarligt övergrepp.
Men kränkt kan numera betyda vad som helst; att man bli sårad, förolämpad, kritiserad, besviken...kort sagt att man är med om något negativt. Och istället för att bearbeta det, försöka lära sig något av det, samla ihop sig och gå vidare, så skriks det i högan sky, tillvaron rasar och helst ska man ha skadestånd också.

Frågan är, har vi nu fått ett psykologiskt klimat där en förolämpning, en ilsken blick eller ett ovänligt ord gör att folk verkligen känner sig skadade i sin innersta kärna? Eller vad handlar den här vidriga kränksjukan om? Shit happens, dåliga saker inträffar, det får man leva med. Ett samhälle där ingen kan ta en motgång utan att ifrågasätta sin existens kan inte fungera.

onsdag 27 april 2011

Återfunnet armband!

Minsann, nu har makterna återbördat det försvunna armbandet. Hurra! Plötsligt så...bara låg det där. På golvet i klädkammaren. Där jag har letat ungefär tio gånger, gått igenom varenda klädesplagg, lyft på skolådor, rafsat bland väskor, kort sagt tittat överallt. Så bara ligger det där, helt synligt.


Det är så konstigt så det finns inte. Nog måste det vara några troll eller oknytt eller andra väsen som roat sig? Tack till dom i så fall, för att dom gav tillbaka det. :-D

Trevlig dag med skor och öl

Det blev en trevlig och lite ovanlig dag idag. Jag fick sällskap av K. när jag skulle iväg på mina ärenden, och det slutade med att vi sprang i diverse skoaffärer för att kolla på sköna, stabila promenadskor till henne. Min stora erfarenhet av dylika skor gjorde att vi till slut hamnade på Intersport, och där fanns dom perfekta pjucken. Dom är svarta och limegröna samt supersköna, och K. är jätteglad. Eftersom hon har storlek 35 blev det barnstorlekspris dessutom.

Solen höll sig framme, det var inte stekhett men ändå rätt bra, så vi firade det lyckade inköpet med att ta varsin öl på en uteservering. Premiär! Sen gick vi hem och åt en god indisk rätt som fanns i frysen. Satt på balkongen och åt middag, premiär även det.

Idag har jag dessutom betalat bokningsavgiften för den kommande vinterns spanska boende. Så nu är det bestämt. Det känns verkligen bra!

Stressande små ärenden

Så var det dags att betala räkningar igen. Det är alltid lika skönt när det är gjort.
Idag har jag också mailat till en av stadens ICA-butiker och påpekat att en av deras annonser i UNT innehöll åtta språkfel! (Varav fem särskrivningar.) Språkpolisen in action.
I övrigt handlar den här dagen om att uträtta små och halvstora ärenden. Jag känner mig aningen stressad utan egentlig anledning. Därför är det bäst att jag genast tar itu med mina uppgifter, så kanske lugnet åter lägrar sig.

tisdag 26 april 2011

Nya utmaningar?

Idag har jag pratat med ett medium som berättade intressanta saker, bland annat om den närmaste framtiden. Nya, tuffa utmaningar väntar från och med nästa månad, särskilt på det yrkesmässiga planet. Det  får gärna stämma, det är bra om det händer något nytt, bara det inte är överdrivet tufft... Och nästa månad, det är ju snart. Nästa månad är nästa vecka, inser jag snabbt. My God, det är sista april på lördag, och på fredag får vi trevligt besök från Västkusten. Lite städning kan behövas inför det, lite handling likaså.

Men dom här yrkesmässiga utmaningarna...det känns spännande, och jag kommer väl snart att förstå exakt vad det handlar om.
En annan intressant sak som mediet sa, är att det försvunna armband jag berättade om tidigare inte är stulet. Det ligger på ett ställe som jag absolut inte kan tänka mig, och det kommer att återfinnas. Perfekt. Då kan jag vänta på dess återkomst/upphittande. Om hon har rätt, vilket jag innerligt hoppas, så kommer det att dyka upp när jag minst anar det. Och det är ju skönt att slippa misstänka att någon har norpat det. Det var bara för jobbigt att tänka i sådana banor.

måndag 25 april 2011

Huliganens ansvar

Nu har det hänt igen. Fotbollsmatch - och supportrar/idioter/kriminella sabbar allting. Den här gången var det någon som kastade en smällare på domaren som blev skadad (ev. hörselskada) och fick föras till sjukhus.
Kom attacken från AIK:s eller Syrianskas läktare? AIK säger dom flesta, och nu kommer klubben troligen att få böta, plus drabbas av poängavdrag och kanske hemmamatcher utan publik. Det är dom vanliga straffen

Men jag bara undrar. Jag undrar jättemycket: Varför pratas det så lite om individens ansvar?
Det var ju inte själva klubben AIK, eller om det nu var Syrianska, som uförde den kriminella handlingen. Det var NÅGON på läktaren.
Är det inte denna NÅGON som har ansvaret för vad han (för det är nog en han) gör? Eller tar en idrottsklubb automatiskt på sig ett rättsligt förmyndarskap när man släpper in folk på en match?

Det är som det alltid brukar vara i Sverige. Individen kan aldrig lastas. Och det, själva mentaliteten,  irriterar mig. Det är likadant med mobbing i skolor. Det är alltid skolledningens fel. Ingen pratar om mobbarens ansvar. Strange, om ni frågar mig.

I England var det jätteproblem med fotbollshuliganer för några decennier sedan. Nu är det helt borta, i alla fall på dom inhemska matcherna. Anledningen heter Hårda Tag. Kraftfull kameraövervakning, snabba, resoluta ingripanden, portande av kända våldsverkare, för att inte tala om extrema fängelsestraff för dom värsta, mest notoriska elementen. En huliganvärsting fick livstid! Livstid! Sen dess har det varit lugnt.

Men i Sverige offras lag, rätt och trygghet på den heliga Integritetens altare. Folk får i stort sett bete sig hur som helst. Och så får den idrottsklubb dom säger sig stödja betala några hundra tusen. Sedan fortsätter allt som vanligt. Illa.

Brända ben

Jag har varit noga med att smörja in ansiktet och armarna när jag har suttit i solen. Benen har jag inte tänkt på, antagligen för att jag inte har solat dom särskilt mycket. Men oj! Nästan aj! Vårsolen är ju den ettrigaste av alla solar. När jag kom hem från min rekordlånga promenad kände jag plötsligt hur det blossade, och jag såg hur benen (som ändå var täckta under nämnda promenad) flammade i en ilsket röd färg. Pang, det kom liksom från ingenstans, från noll till brännskada ungefär. Det såg inte klokt ut, eller snarare så såg det rent farligt ut. Vad göra? Jag kollade i mina skåp och upptäckte en tub med aloe vera-gelé. Fort på med den, och faktiskt så kändes det bättre nästan genast. Aloe vera är bra.
Måtte nu det här vara min första och enda bränning i år!

Vilken perfekt påsk!

Annandagen. Sista dagen av den här fantastiska påsken. Ännu en dag med sol och sommarvärme.
Balkongsyrenen är fullt utslagen och doftar som bara syrener gör. Rena parfymeriet, särskilt framåt kvällen.



Jag känner mig behagligt nervarvad. Har gjort precis det jag ville i helgen, dvs nästan ingenting. Solat, läst etc. Och så har jag bokat boende i Spanien nästa februari - fantastico! Är också jätteglad att jag har varit ute och joggat flera gånger och att det går så osannolikt bra. Idag ska jag vila från det, så det inte blir överansträngning i något knä eller så. Fast jag ska förstås ändå gå ut och ta en rejäl runda, i lagom promenadtakt då.

Idag har jag dessutom en del nyttiga saker att göra, så det blir ett par timmar vid datorn. Senare.

lördag 23 april 2011

Solenergi

Jag blir energisk av sol och värme, vill göra något, aktivera mig. Riktigt stekheta sommardagar kan jag få för mig att jag ska baka bullar, dammsuga eller spela något krävande bollspel typ badminton. Idag var det ju inte riktigt så stekhett, men nog varmt/soligt för att jag skulle få en stark impuls att städa garderober. Sorterade bort plagg som ska skänkas till Myrorna, slängde annat, städade undan tjocka jeans och varma tröjor. Sedan satte jag mig på balkongen. Läste, fikade, tänkte. Gjorde just ingenting. Tills det blev ännu varmare. Då fick jag en oemotståndlig lust att ge mig ut och jogga. Det gick jättebra! Lite, lite jobbigt är det med artrosknölen, men i övrigt känns det som att kroppen funkar och att jag nästan har en okej grundkondition. Hur nu det kan vara möjligt.
Det var dessutom första dagen jag gick ut i t-shirt. Bara det...

När jag kom hem och hade duschat kändes det som att jag hade gått ner två kilo ungefär. Och solen fortsatte att lysa. Dags för balkongen igen, med min bok och ett stort glas vatten en kall öl. Läste ut boken. Filosoferade. Kände grilldoft.
Nu står mat på uppvärmning i ugnen, det blir torsdagens kvarblivna köttfärssås med spaghetti och squash.
Älskade K. jobbar 12-21 idag, och det är ju lite trist. Men det är bra betalt på storhelger, och dom brukar ha nån liten påskbuffé, så det går ingen större nöd på henne.

Inga mail har kommit idag. Ingen har ringt. Allt är otroligt vilsamt, fast inte på ett slött sätt.
Vilande vakenhet, ungefär som meditation.

fredag 22 april 2011

Trauma för gullrankan

Långfredagen går mot sitt slut. Det har varit en bra, ganska händelselös dag. Jag gillar det händelselösa! Är alltså ingen adrenalinjunkie utan föredrar andra slags hormoner, typ serotonin eller oxytocin. Hellre välbefinnande än action, kort sagt.
Vädret skärpte sig, det var soligt och lagom varmt. Nikki och K. kånkade ner några krukväxter på gården och gjorde en god omplanteringsgärning.


Plantera om blommor är inte min grej, jag tycker det är nästan lika tråkigt som att putsa fönster. Så jag höll mig till köket. Fixade med grönsaker och fisk.
Dom kom upp efter ett tag, rätt så nöjda. Fast den jättestora gullrankan råkade ut för en olycka på vägen hem. Den blev klämd i hissen (!) och halverades. Vilket trauma, först uppryckt ur krukan och satt i ny jord, och sen söndersliten..!  Huvva! Men den blev lite ompysslad och kommer nog att klara sig.


Nu har jag druckit en kopp mintte, vi kollar lite på TV och fortsätter att ta det lugnt. Nikki åkte hem med 21-tåget.
Det enda dåliga idag är att jag har ätit för mycket godis. Därför har jag en sockermässig nollvision för imorgon. Ska gömma påskägget för mig själv.

Det tog sig

Det tog sig, vädret. Nu har nordanvinden blåst färdigt, solen är framme, himlen är knallblå med bara enstaka små molntussar.
Dagens promenad var kylig i början och svettig mot slutet. Jag såg jättefina påskliljor.




Nu är Nikki här. Vi har fikat på den plötsligt alldeles stekheta balkongen. Ev. ska Nikki och K. plantera om blommor senare. Jag ska göra mat så småningom.
Det känns så skönt att det bara är fredag. Tre helgdagar kvar! För min del blir den här påsken precis så lång och vilsam som man vill att den ska vara.

Bokat

Mulet! Nordanvind! Tio grader! Det skulle ju bli drygt femton grader och sol! Dom har alltså lurat oss igen...
Men jag har i alla fall prel.bokat sex veckor i Spanien nästa år. Från ca 20 januari till början av mars. Det känns härligt. Och nu behöver jag inte tänka: "åh vad fint att det är vår, och nu är det sommar, toppen, men nu känns det att hösten är på gång, och ve och fasa, nu kommer vintern!" Istället kan jag se vintern an med största tillförsikt, det gör inget att den kommer, jag kan till och med längta efter den!

K. kan knappast ta semester så länge, men planen är att hon kommer ner efter halva tiden och så åker vi hem tillsammans. Det verkar väl helt perfekt?

torsdag 21 april 2011

Ostköparna från helvetet

Brieost gillar jag. (Den milda, pastöriserade sorten  förstås - den något fränare opastöriserade undviker jag nogsamt.) Ostboden i saluhallen har en som är jättegod, tio gånger godare än den standardbrie som finns på ICA. Så i förmiddags gick jag dit och tänkte att visserligen är det skärtorsdag men det har nog inte hunnit bli några köer än. Ha! Visserligen var det bara fem nummer före mig, men däribland fanns dom, köernas skräck, ostköparna från helvetet: ett par som köpte nio olika ostar som alla skulle diskuteras och provsmakas. Det tog eevigheter. Jag brukar inte hetsa upp mig över sånt, men jag fick lite ont i magen faktiskt. För det tog liksom aldrig slut. Eller, det gjorde det förstås så småningom och jag handlade min milda brie. Gick till Kvarnen sen för att köpa mat, och där stötte jag ihop med Älskade K. som varit på akupunktur. Kul!

Nu ska vi mysa på balkongen. Och njuta av syrendoften! Den lilla dvärgen har nu kommit så här långt:


Och den doftar fantastiskt. Vilken påsklyx!

onsdag 20 april 2011

Promenad med fina vyer

Idag känner jag mig ännu mer ledig än igår, och när man går ut märks det att det också är ännu mer helg och stillhet i luften. K. och jag tog en promenad efter frukost, satsade på dom klassiska Uppsalakvarteren den här gången. Beundrade bland annat den blå mattan av scilla vid rektorsbostaden.


Sedan gick vi Övre Slottsgatan, backen upp mot slottet och ner till svandammen. Där änklingen Alexander putsade sig  omgiven av diverse simpla måsar eller vad det nu var.


Jag tycker så synd om Alexander. Svanar mår ju bäst i par och det är något tragiskt runt honom. När han dör kommer svanepoken att vara förbi, eftersom det numera anses oetiskt att vingklippa svanar. Och det är det förstås också.
En väldigt fin vy är i alla fall slottet sett från svandammen. Uppsala i sin prydno.


Och jag har äntligen fattat hur jag ska göra för att ändra storleken på bilderna i bloggen!

Det var en hel del moln och dis när vi gick ut, men efter en dryg timme orkade solen fram och det blev betydligt varmare. Vi tog vägen förbi Forsa Hembageri och köpte enormt goda bullar som vi snart ska smacka i oss. Så det kalorimässiga resultatet av den här promenaden blir nog plus minus noll.

tisdag 19 april 2011

Påskpynt i blygsam skala

Gul duk och ett påskägg är nu framtaget. Så värst mycket mer pyntande lär det inte bli.
Någonstans i en garderob eller i källarförrådet finns en liten låda med bland annat en tupp och ett par gamla kycklingar av porslin, några gula fjädrar och kanske rentav en påskljusstake. Men eftersom varken K. eller jag kan lokalisera den lådan, så får vi nöja oss med detta enkla påskpynt:

Blå himmel och kran

Soligt och molnfritt idag. Kanske kan man bättra på solbrännan lite...:-)

En stor kran håller nu på att monteras framför vårt köksfönster. Jag är fascinerad över hur människor har kunnat komma på en sådan konstruktion. Så snillrikt. Och då kan man förstå hur extremt fascinerad jag är av en sådan uppfinning som telefonen, för att inte tala om TV, datorer och annat obegripligt. Fast dom rent mekaniska uppfinningarna kan faktiskt vara lika briljanta som dom elektroniska.
Det är nästan lite vackert, lite industriell romantik sådär... Jag har för mig att det finns diktsamlingar som heter "Kranarnas sång" och liknande.


Dom flesta byggkranar är gula, men den här är blå och röd och vit. "Det är i alla fall den snyggaste jag har sett," sa K. Och det är ju bra eftersom vi kommer att ha den som utsikt i ungefär två år.

måndag 18 april 2011

Stilla veckan

Det är något särskilt med påskveckan. Man förstår att den kallas "stilla veckan", för det ÄR verkligen stilla. En alldeles särskild atmosfär.
Jag har ändå haft saker att göra idag, men imorgon är jag ledig, och hur stilla ska det då inte bli?

Påsken blir ganska händelselös, såvitt jag vet. Älskade K. jobbar lördag-måndag. Äter vi nån speciell påskmiddag blir det i så fall på långfredagen. Men några traditioner i den vägen har vi inte. Ingen obligatorisk lammstek eller lax. Inte heller någon sill och nubbe-variant av lunch. Eftersom jag avskyr sill. Så det blir nog ganska vanligt allting. Kanske tar jag fram en gul duk eller två.
Jag tänker annars ägna mig åt en blandning av sol, promenader och läsning. Inte äta påskgodis. Fast det är kul med själva äggen, alltså dom kulörta, godisfyllda.


Så, tja, några små chokladbitar kanske det blir...

Förresten, armbandet är ännu ej funnet, möjligen är det för evigt försvunnet. Väldigt konstigt. Jag får väl betrakta det som ett slags påskoffer.

Spårlöst borta

Det är obehagligt när något bara försvinner. Nu har vi nästan letat ihjäl oss efter ett av mina armband som senast sågs liggande framme på en skänk i hallen. Handgjort, indianskt, i hamrat silver med stenar på. Spårlöst borta. Urjobbigt! Jag har till och med letat i tvättkorgen, om det av någon enormt outgrundlig anledning skulle ha hamnat där.
Ibland "försvinner" ju saker, och sen hittar man dom på ett ställe där man har letat flera gånger. Det är lite mystiskt, och jag har ibland tänkt att nog är "makterna" som förvrider ens syn så man inte ser det som ligger framför en, eller dom makterna kanske till och med kan flytta på saker och ting. Vad vet man? Just ingenting.
Så armbandet kan fortfarande dyka upp, och så säger K. och jag till varandra att det här är inte klokt, hur kan det ha legat här hela tiden?
Jag hoppas det blir så. Alternativet är väldigt obehagligt, för då är det stulet och då finns det bara en person som är möjlig gärningsman. Och vi kan inte konfrontera honom, för vi skulle aldrig kunna bevisa något.
Måtte det inte vara så, det får bara inte vara så!
Å andra sidan, han kan ha fått med sig det av misstag.
Fortsättning följer, om det blir någon. Helt har jag inte gett upp.

söndag 17 april 2011

Syrendoft i april

Nu är vintern förbi, definitivt. I solen på balkongen kände jag hur dom sista köldrädda, misstänksamma cellerna tinade upp. Det var otroligt skönt att bara sitta där i värmen och göra ingenting. Jag smorde in mig med solkräm, och doften blandades med oset från grannens grillade kött - riktig sommarkänsla.
Och vår lilla minisyren börjar få blommor. Går man nära så känner man en ännu härligare doft än solkräm/grill.


Den kommer att stå i full blom lagom till påskafton. Vilken rekordsyren!

Har varit på fest igen

Jag börjar få smak för det här med stora fester. Förra veckan var det disputationsfest, och igår var det firande av en 50-åring. Håkan hade hyrt Hantverksföreningens lokaler på Nedre Slottsgatan, och där var vi väl en 70-80 personer som åt, drack, pratade, skrattade och stimmade i största allmänhet. Supertrevligt!

Vi välkomnades med en gin & tonic och lite småplock att äta till. Många gamla och nyare bekanta var där, och ljudnivån steg stadigt. Buffé och vin intogs, stora mängder av båda, Håkans mamma höll ett tal på gotländska (det är gulligt att pojkar heter sorkar!), hans partner höll ett tal som gjorde mig tårögd, delar av Fyris Kammarkör sjöng väldigt fint, och allt var lyckat.

När vi gick hem förundrades vi över hur mycket folk som är ute på stan mitt i natten, eller vid ett-tiden som det kanske var. Kö utanför många ställen, men vi skulle som tur var inte in någonstans. Raska steg hem till Portalgatan blev det.

Idag blir det desto lugnare. Läsa på balkongen känns ganska lagom.

lördag 16 april 2011

Scilla och kaffe

Efter en dryg timmes rask vårsolspromenad var både K. och jag lite trötta. Har inte fått upp det riktiga flåset än. Men vi njöt av vädret och vårtecknen. Såg bland annat scilla.


Det blev varmare och varmare, jackorna åkte av, och när vi kom hem var det plötsligt sommar. Både mysigt och välförtjänt med kaffe på balkongen. Även jag drack kaffe, vilket är ganska sällsynt. Jag gillar inte smaken och mår inte heller bra av det. Men nån gång i månaden blir det en kopp ändå. Ibland är det nästan gott, och idag var en sån dag. Fast då handlar det inte om vanligt, fränt bryggkaffe eller den syntetiska cappuccino som K. dricker. Nej, jag kör med Africafe, kenyanskt snabbkaffe utan beska. Riktigt inbitna kaffedrickare fnyser åt det och kallar det i bästa fall, när dom vill vara snälla, för "kaffedryck" - det är inte alls äkta i deras ögon. Men det innehåller i alla fall koffein och är helt perfekt för mig.
Till det åt vi vårt nya favoritbakverk.


Ett slags mellanting mellan kanelbulle och munk, den förenar det bästa av båda. Finns på Luthagens livs. En stark konkurrent till Konditori Trianons goda frösnappare.

Nu är det så varmt på balkongen så det går knappt att vara där. Solen steker, det är dags för shorts och linne. Otroligt, man trodde knappt att den dagen skulle komma!

Soligt och ledigt

Solen skiner, våren är här, jag har inget jag absolut måste göra idag. Inte en enda liten rad jag måste skriva, inget mail att besvara, inget samtal att ringa. Skönt!
K. solar på balkongen.

Jag ska vara försiktig med det, för jag fick lite färg redan igår och vill inte bli illröd. I synnerhet inte som vi ska på 50-årsfest ikväll. För mycket sol plus två glas vin gör att jag ser ut som en nykokt kräfta, och det vill jag verkligen undvika.
Däremot ska jag ge mig ut på en lagom lång promenad. Nu.

fredag 15 april 2011

Var ligger storheten?

Har tittat lite på TV ikväll. Något jag inte förstår är storheten med Robyn. Vad är det folk hör/ser som är så bra? Det var en konsert med henne i SVT, och både K. och jag satt där i soffan och försökte verkligen inse hur bra låtarna var och hur fantastiskt artisteriet var och hur...ja, vad, vad ska man säga, hur...hur bra...näe, vi tycker bara det är dåligt! Hon sjunger inget vidare, det är knappt rösten bär ibland. Sångmässigt skulle hon inte gå vidare i Idol ens en gång. Låtarna är inga låtar. Man väntar på att dom ska börja men det gör dom inte. Själva showen - ja, det blixtrar och flimrar som det ofta gör. That´s it. Blixtar och flimmer. Och där står Robyn i mitten och ser lite lagom ämlig ut.
Mysko.
Hon går hem överallt, så är det oss det är fel på? K. sa: "Hon kanske är en alien, det kan vara nåt med hennes ögon som vänds ut och in."
"Just det," instämde jag, "och då blir folk hypnotiserade och tror att dom ser något alldeles oerhört superbra."
Eller vad handlar det om?
Är det att hon inte gör sig själv, eller låter sig göras, till ett sexobjekt? Att det är så ovanligt och så befriande så alla bara älskar henne? I så fall - OK. Men musiken...? Det kan väl ändå inte ha med den att göra?

Frukostmöte

06.00 gick jag upp idag. Ganska kul faktiskt. Det känns skönt att gå ut tidigt, innan allt har vaknat, det tycker jag varje gång jag gör det.
Anledningen till tidigheten var ett frukostmöte för företagare på Hotell Linné. Jag inser att jag måste satsa mycket mer på att marknadsföra mig själv, speciellt min text- och språkverksamhet, så nu försöker jag hitta olika vägar att göra det.
Frukostmöten är ju väldigt populära, men dom har aldrig lockat mig eftersom jag har en åtminstone halvt omvänd dygnsrytm. När jag av någon anledning (att jag ska ut och resa är en typisk sådan anledning) ändå stiger upp i ottan så är det helt okej och, som sagt, lite kul.
På det här mötet deltog ett drygt tjugotal personer från olika verksamheter. Alla pratade en minut om sina företag. Vi var också fyra "gäster" som fick presentera oss på 30 sekunder samt dela ut vistitkort. Först var det lite mingel också.
Trevligt alltihop. Men hotellfrukost klockan 7...synd nästan på allt som är uppdukat och som man inte vill ha. Även om jag är förvånansvärt pigg tidigt på morgonen så är jag inte hungrig.

torsdag 14 april 2011

Pyssel för kortbent

Jag klipper av lite tyg, sticker mig med knappnålar, kisar för att pricka det fånigt lilla hålet med den svarta tråden, alltså - jag syr! Det är inte något som händer varje dag eller vecka eller månad. Men det inträffar, och då är det i regel frågan om att lägga upp byxor. Har man korta ben så är det ofrånkomligt. Förr fanns kortbenta storlekar på t.ex. jeans, men det fanns tydligen ingen marknad för dom...

När jag var ute på min byxraid häromdagen såg jag faktiskt några lovande plagg, dom hängde så fint och såg så extra korta ut, och jag gick glad i hågen dit och tänkte greppa ett par för att ta med mig in i provhytten. Dom här borde till och med jag kunna ha utan att lägga upp, tänkte jag förvånat. Ja, dom skulle man verkligen inte lägga upp, för det var piratbyxor! "Trekvartslängd" såg jag att det stod på en liten skylt... Och det är väl ungefär det jag har, trekvartsben.

Men hur som helst, nu har jag fixat tre av fyra ben. Är redan nöjd. Men jag ska göra det fjärde också.

Lyckat projekt

I förmiddags ringde det på porttelefonen, och i tro att det var Bosse sa jag något hurtigt, typ "hallå, hallå, kul, kom in!" En obekant, skrovlig stämmade svarade "Det här är Johan från UPS. Du har ett paket."
Paket till mig? Oj, vad kunde det vara?
Det visade sig vara till K. och innehöll en fotobok. Vi har tillsammans satt ihop en dokumentation över ett konstprojekt hon har gjort på jobbet. Texter och bilder av teckningar. Beställde av Apple för några dagar sedan, och det gick verkligen rekordsnabbt att få hem den, levererad till dörren dessutom.
Vi var lite nervösa, hur skulle den se ut, hur blir bildkvalitén och färgerna osv. Men den blev jättefin, ännu bättre än vi trodde.


Kul för K. att ta med den till jobbet idag.

Och vilket superbt väder det är! Folk tog av sig ytterkläder idag på em, och jag såg flera som gick i t-shirt. När jag var ute noterade jag också hur glada alla såg ut, och allra gladast tycktes äldre människor vara. En tant som nog var närmare 90 släpade sig fram bakom sin rollator med ett lyckligt leende på läpparna, och i stort sett alla 70+ gick omkring och log.
Själv var jag preparerad med antihistamin och fick inga allergikänningar. Ska nu ta fram alla vårjackor.

onsdag 13 april 2011

Pollentrött

Pollensäsongen har börjat. Jag är inte jätteallergisk, men nån vecka eller två i början av våren brukar jag vara trött, ha rinnande ögon och nysa väldigt mycket.
Idag var jag ute en kort stund, och när jag kom hem kände jag mig helt slut. Som att tillvaron var insvept i dimma och sand. Jag känner igen det, det är typisk april och pollen, eller vad det nu är jag reagerar på. Dags att ta fram tabletterna som blev kvar förra året. Sen ger det nog med sig ganska snabbt.

Nån riktig middag orkade och ville jag inte göra, så jag har ätit:
en morot
en avocado
ett kokt ägg
ostskivor
knäckebröd
och så två koppar grönt te till det.

Till efterrätt serverade jag mig själv en näve russin.


Det kändes som en ganska okej måltid. Får se hur långt det räcker.

En lista

Det är kul med listor, det har jag alltid tyckt. När jag var yngre höll jag ofta på och listade favoritlåtar och annat. Nu läser jag med nöje olika bloggares varianter. Jerry har en blogg som jag går in på då och då, och därifrån har jag knyckt en jättelång lista. Fast jag har tagit bort en del frågor och lagt till några.
Så, nu ska jag ha en riktig egostund och besvara typ 50 frågor om mig själv. Stort och smått, viktigt och oviktigt i en salig blandning.

Hur många nycklar finns på din nyckelknippa?
- Tre.

Vilken svordom använder du mest?
- Jag svär inte särskilt mycket. Men ett och annat "helvete" kan slinka ur mig ibland. "Fuck" likaså.

Äger du en iPod?
- Ja, tre stycken.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
- Vet inte. Jag behöver sällan gå upp så tidigt så jag behöver väckarklocka.

Hur många resväskor äger du?
- Två.

Vilken var den senaste filmen du såg?
- Kommer inte ihåg. På bio var det "A single man" i höstas. Men jag har sett några filmer på TV sen dess.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
- En kolonistuga i Tunabergskolonin.

Har någon någonsin kallat dig lat?
- Nej, faktiskt inte. Inte så jag har hört det i alla fall.

Tar du medicin för att somna snabbare?
- Nej.

Vilken CD spelade du senast?
- Journey in Dreams med Ustad Usman Khan. (Indiskt, filosofiskt, meditativt - jag spelade den igår.)

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
- Ingendera. Men skulle jag bli tvingad att dricka något av det, så väljer jag chokladmjölk.

Använder du huvtröjor?
- Jag äger några, fast jag fäller aldrig upp huvan.

Kan du vissla?
- Ja.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
- Ja.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
- Nej, jag har aldrig tänkt så. I och för sig pratar ju människor om varandra (konstigt vore det annars), även om mig säkert, och man vet inte vad dom säger. Men "pratar bakom ryggen", det tolkar jag som intriger och skitsnack och det känner jag mig inte utsatt för.

Hur många syskon har du?
- Tre.

Vilken film kan du alla replikerna till?
- Ingen. Jag är inte så intresserad av film.

Äger du några band-t-shirts?
- Yes. En Beatles-tröja.

När flög du senast?
- Juli 2010, Luleå-Arlanda

Hur många stolar står runt ditt köksbord?
- Fem.

Läser du för nöjes skull?
- Självklart gör jag det.

Pratar du några andra språk?
- Bra engelska. Stapplig tyska. Ytterst rudimentär franska.

Diskar du din egen disk?
- Det som inte kan diskas i maskin är det jag som tar hand om.

Har du en stationär dator eller en laptop?
- Både och. Men den stationära är gammal och används sällan.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
- "Alltid" är väl att ta i....

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
- Absolut inga piercingar. Nån tatuering skulle jag i och för sig kunna tänka mig, men jag vill det inte så mycket så jag verkligen gör det.

Kan du kasta macka?
- Jag kunde i alla fall när jag var barn.

Vem var din favoritlärare?
- I realskolan hade jag några som var väldigt bra. Gun Nordberg bland annat, en äldre, vithårig dam som undervisade i modersmål, som det hette då. Sen när jag pluggade svenska på universitetet hade jag en helt fantastisk lärare som hette Jan Stenkvist.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
- Engelska och svenska.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
- Humor.

Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
- Hm. Om man blir attraherad är ju den personen inte oattraktiv. Men har jag blivit attraherad av någon som är "ful" i dom flestas ögon? Nej, det tror jag inte.

Gillar du din boendesituation?
- I stort sett: ja.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
- Gäller det enstaka gånger räcker det med tre timmar. Men rent generellt och långsiktigt så är väl sju timmar lagom.

Äter du frukost dagligen?
- Ja.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
- Nej.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
- Nej. Aldrig.

Vilken är din favoritfrukt?
- En perfekt mogen mango är ju väldigt gott. Men jag gillar nästan alla frukter.

Vilket är ditt favoritbär?
- Hallon.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
- Nej. Jag är mer bekymrad över kolhydrater.

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
- 60.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
- Mycket. Stavfel, särskrivningar och felaktiga possessiva pronomen, för att ta några exempel, ger mig rysningar.

Tror du på liv på andra planeter?
- Ja. Kanske inte i vårt solsystem (fast vem vet, det kan finnas där också), men ute i universum finns det många olika livsformer.

Vem var den senaste personen som gjorde dig arg?
- Jag har inte varit arg på länge. Kommer just nu inte på vem det kan ha varit. Nån vårdslös cyklist kanske.

Vad var det senaste du åt?
- Valnötsbröd med avocado.

Gillar du senap?
- Nej.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
- Nej och nej och nej! Jag mår dåligt bara av att tänka på det.

Tycker du om att krama folk?
- Nej. Bara den jag står väldigt nära. Jag har svårt för "hälsningskramar". Och jag skriver inte "kram" i brev ens en gång.

Skulle du säga att du är trendig?
- Haha, nej det skulle jag inte. Och det skulle nog ingen annan heller. ;-)

Äger du en digitalkamera?
- Ja.

Vilken krydda använder du oftast?
- Oregano.

Stör det dig om någon säger att de ska ringa men inte gör det?
- Det stör mig jättemycket.

Vad är du allergisk mot?
- Katter och pollen. Inte värsta sortens allergier dock.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
- Nej.

Vad skulle dina barn heta?
- Cornelia och Niklas. Och jag tar väl två till när jag ändå håller på: Karla och Jack.

Vad har du på dig?
- Ljusa bomullsbyxor, blårutig skjorta.

tisdag 12 april 2011

Möte ikväll

Bostadsrättsföreningen har haft årsstämma ikväll. Jag var inte direkt sugen på att gå, för det brukar vara så otroligt tråkigt. Men jag har stark pliktkänsla, och man bör faktiskt gå, det ingår på nåt sätt i åtagandet när man köper en lägenhet.


Tidigare år har det varit så enormt tradigt, nån ur styrelsen läste hela årsredovisningen högt, det var så segt så segt och gick nästan inte att stå ut. Men - jag blev glatt överraskad ikväll. Stämman klarades av på en halvtimme, det var lite allmänt snack sen och så en trevlig fikastund. Så nu är jag jätteglad att jag verkligen gick dit. Ett år skolkade jag, och då hade jag jättedåligt samvete. Kikade i fönstret när folk var på väg till lokalen med sina årsredovisningar i handen, och jag vågade knappt tända en lampa för att ingen skulle se att jag var hemma. Som om nån skulle bry sig. Dom flesta går ju ändå inte på såna här möten. Men, som sagt, jag gör det, nästan alltid.

Hittat icke-jeans

Mission accomplished - två par icke-jeans inköpta!
Det var inte fullt så svårt som jag trodde, det handlar mest om att scanna butikerna på ett annat sätt. Istället för att genast gå fram till dom ställ där kläder med färg och sportstuk hängde, tittade jag nu efter sånt jag aldrig brukar bry mig om. Och minsann, där fanns långbyxor av lite festligare snitt, eller det är väl framför allt materialen som skiljer sig från det jag är van vid. Vissa storlekar passade! Många var alldeles för stora! Jag blev förvånad.
Ett par svarta och ett par mörkblå blev det. Går till det mesta. Sen är det en annan sak att jag tycker att så kallade snygga kläder ofta är ganska fula och framför allt tråkiga. Ibland är dom ändå bra att ha.

Fullt i garderoben, men vad ska vi ha på oss?

Garderoberna bågnar av kläder. Likartade, fritidsbetonade, lediga kläder: t-shirts i alla färger och mönster, skjortor i rymliga sportaktiga modeller, enkla, färgglada bomullsbyxor inköpta på marknad i Spanien...massor av kläder. Alla i samma stil.



Vi har inget att sätta på oss! Varje gång K. och jag är bjudna på fest är det samma problem. Dom lite finare byxor som vi köpte för kanske tio år sedan och förhoppningsfullt tar fram ser...inte så bra ut. Fel modeller. Konstig passform, vida och fladdrande. Omoderna.
Nu tänkte vi göra en kraftansträngning. Finns det kläder som vi kan ha ute i affärerna? Som inte är jeans? Och inte tantaktiga? Eller svindyra? Finns det, och i så fall var? Vi ska gå ner stan och undersöka saken!

måndag 11 april 2011

Soul food

Hemma igen efter ännu en "krogkväll". Jag måste sätta det inom citationstecken, för det är så blygsamt och basic. Vi fortsätter att utnyttja Taste Uppsala-kortet, där man får en av två huvudrätter gratis. Ett par riktigt flådiga ställen har vi kvar på det, men denna måndag kände vi för en närbelägen och inte alls tjusig restaurang: Soul Food på Väderkvarnsgatan. Dom har goda pizzor vet vi sen tidigare.

Nu beställde vi varsin kötträtt. Wild Fire hette min, och den bestod av chiligrillad rostbiff med guacamole. K. tog Five star mignon; oxfilé med grillade grönsaker. Så här såg min rätt ut:


Plenty of food, kan man lugnt säga. Köttet var perfekt stekt, med rosa kärna, och hade rejält sting. Kul. Men guacamolen var ingen riktig guacamole. Chilibearnaisen var ingen riktig chilibearnaise. Kolgrillningen var nog ingen riktig kolgrillning. Mystiska sotflagor med nästan-äkta smak singlade omkring.


Ovanstående skulle kunna vara en svårknäckt bildgåta. Vad är det? En frilagd, pestangripen hjärna? Nej, en grillad champinjon med sotflagor... Hm, mja... Men, som sagt, köttet var OK, och dessutom dög även pommesen. (Dom var bara lite, lite sladdriga.)
Servicen var jättetrevlig och bra. Personlig utan att vara påflugen.
Ja, just det, husets vin måste jag också kommentera. Det var nog det mjukaste, mest lättdruckna rödvin jag har druckit. Ett sånt vin som folk som inte tycker om vin tycker om. Bärigt, saftigt, innehöll det ens alkohol? Svårt att säga.

Den filet mignon K. åt var genomstekt, men det gillar hon så det gjorde ingenting. Och på den tallriken fanns också helt överraskande en hot chorizo. Den fanns inte med i menybeskrivningen. Men det var en jättegod korv. Hennes bearnaise var dock ingen riktig bearnaise.

Ingen av oss orkade äta upp all mat - det var verkligen mycket. Hungriga karlar-stuket.
Trots all instant-känsla gillar vi själva stället och går gärna dit igen. Hade vi betalat fullt pris för maten kanske vi inte hade varit lika glada. Och nästa gång blir det öl och pizza, kort och gott, utan krusiduller.

När vi gick ut från restaurangen såg vi folk på Vaksala Torg. Något var på gång.


Vi gick närmare och bevittnade ett slags eldshow. Facklor, eldslukare, tricks av diverse slag.


En märklig liten kvällshappening. Det är en av fördelarna med att bo centralt. Man kan hamna i händelser även om man inte söker upp dom.

Intervju och lyx

Nu har två supertrevliga killar från QX varit här. Det kommer en artikel om par som har hållit ihop i mer än 10 år, och där ska vi vara med. Vi platsar ju bra med våra drygt 18 snart 19. Ronny ställde jättebra frågor och spelade in det vi sa.


Det var väldigt kul och intressant. Ju mer vi pratade, desto mer insåg vi själva hur bra vår relation är...:-D
Fotografen Peter riggade upp en stor glob och tog bilder som blev väldigt fina. Sen blir dom lite, lite photoshoppade också... Kan aldrig skada.


Eftersom K. och jag dessutom avslutade ett viktigt gemensamt projekt i förmiddags, och eftersom hon nu är ledig i tre dagar, så tänkte vi nu ha en mysig lyxkväll. Tog varsin öl på balkongen, och knaprade på några vinägerchips.


Snart ska vi gå ut och äta. Det verkar kanske som att vi lever världens lyxliv med ständiga krogbesök, men det är en ren tillfällighet att det har blivit så mycket på sistone. Kul är det hur som helst.

Och kolla nu nästa nummer av QX. Det kommer nån gång efter påsk, och där är vi med.

Jogging före frukost

Så duktig jag känner mig. Jag tog nämligen en liten joggingtur före frukost! Det gick hyfsat och var jätteskönt. För ovanlighetens skull var det så gott som vindstilla ute, och nio plusgrader är inte att förakta. Snudd på sommar...:-)

Nu ska K. och jag städa lite, så det ser fräscht ut här hemma. I eftermiddag kommer det hit en journalist från QX som ska intervjua oss för en artikel om långa förhållanden!

söndag 10 april 2011

Tänk, att flytta söderut...

I något allmänt självplågeri går jag dagligen in och kollar temperaturen i min utländska favoritstad Nerja på spanska solkusten. Just nu, den 10 april kl. 18.30 är det +29 grader! Det är inte helt normalt. Jag har varit där i april, och inte ens mitt på dagen var det så varmt. Men hur gärna vill jag åka dit? Maximalt gärna.


Efter den här vintern har jag blivit helt fixerad vid sol och värme och ett annat land. Ibland tänker jag på hur det vore att flytta. Emigrera. Det är inte mycket med Sverige som känns positivt numera. Och jag kan ju jobba var som helst, så länge det finns internetuppkoppling.
Fast jag vill förstås inte lämna K. Hon lär ju hålla fast i sitt jobb några år år till, om hon nu inte snart börjar måla på heltid. Men, en lång period på vintern skulle räcka långt. Jag försöker få besked om ett boende jag är intresserad av (januari-februari 2012), men har inte hört något. Eventuellt har ett gäng norrmän bokat hela hotellet då. I så fall letar jag vidare. Kosta vad det vill - jag ska dit!

Fattar inte

Jag är bra på korsord men dålig på suduko. Det har varit genomgående ända sedan realskolan, att ord har jag lätt för men siffror kräver stor ansträngning - när det har kommit över en viss nivå. Lätta suduko är alltså alldeles för lätta, men svåra suduko kan jag inte alls. Brukar få ut 10-15 siffror, och sedan låser det sig helt.
Ännu värre tidningstidsfördriv finns dock: Kenken. Jag fattar ingenting!


När jag har löst korsordet i SvD och gått bet på det svåra sudukot, så tittar jag ibland på deras tredje "nöt". Och känner mig hjälplös. Hur gör man? Vad går det ut på? Jag fattar inte ens vad det är man ska komma fram till. Det står i anvisningarna att man ska få ut nyckeltal med hjälp av dom räknesätt som står angivna. Men vilka nyckeltal? När ska man räkna? Hur, hur, hur funkar detta?

Väldigt jobbigt är det att känna sig dum.

lördag 9 april 2011

Vårtecken

Jag var på en jättetrevlig fest igår. God mat, goda viner, trevliga människor till bordet, kul tal, diskodans...en riktig höjdarkväll.
Idag är det lugnt. Jag är ensam hemma, ska se lite på fotboll (måste ju kolla om tipset går in) och äta en middag bestående av rester från i förrgår.

Tidigare idag satt jag på balkongen och solade. Solen värmde, det var en härlig känsla. Och vår lilla minisyrén blir allt grönare.


En promenad tog jag förstås också. Fast det var inte lika skönt ute som det såg ut - vindarna är fortfarande ettriga och halvstormsaktiga. Jag gick i alla fall till krokusstället, och där satt en hund som blev fotograferad av sin matte. Även jag halade upp kameran.


Matten berättade att hon var på tillfälligt besök i Uppsala. I förrgår var hon hemma i Härjedalen och åkte skidor...

Det går faktiskt att upptäcka vårtecken lite här och var. Vissa träd och buskar har kommit rätt långt med lövsprickningen. Det syns inte så jättebra på bilden, men om man förstorar den (som jag inte vet hur man gör här) ser man fullt med små försiktigt grönskimrande knoppar.


Det går åt rätt håll, det känns hoppfullt. Äntligen.

fredag 8 april 2011

Gillar Adelsohn

Det var hur skönt som helst att gå/jogga. Åh vad jag har saknat det under vintern! Och jag såg en massa gula och lila krokusar, bara en sån sak...

Nu har solen kommit fram och jag ska gå iväg på fest om en stund. Kollar lite i olika tidningar. Läste en chatt med Ulf Adelsohn, som ju avgår som styrelseordförande i SJ. Jag har alltid gillat honom, han verkar rakryggad och reko på alla sätt. Hans sätt att verkligen tala klarspråk i tågfrågan är helt underbart. Irriterande att regeringen är så låst och dogmatisk i vissa frågor, eller hur kan någon fortfarande tycka att avregleringen av järnvägen är bra?
När ideologiska principer inte går ihop med verkligheten så kanske man borde satsa på verkligheten ändå...
Jag funderar faktiskt på att börja åka med Swebus dom gånger jag ska till Stockholm. Köper man ett 10-kort blir det dessutom mycket billigare.


I alla fall ska jag göra det nästa vinter.

Ledig fredag

Grått och småregnigt. Men lite regn är bara bra, eftersom det tar bort dom återstående snöresterna.
Jag har en tvättmaskin på gång. Funderar på om jag ska ge mig ut och gå/jogga när den är klar.

Egentligen är det här en ledig dag. Visst finns det saker att göra och projekt att ta tag i, men inget av det är akut. Så jag laddar inför kvällen och den disputationsfest ska jag gå på. Älskade K. jobbar och kunde inte byta bort sitt pass, men själv ska jag glad i hågen (hoppas jag) bege mig till Hotell Linné för trerättersmiddag och utlovade klackar i taket.
Jag älskar när saker är på Hotell Linné, eftersom det är den fest- och möteslokal som är närmast där vi bor. Det tar ungefär 10 minuter att gå dit i normal takt.
Nästa fredag ska jag också dit, fast då handlar det inte om fest utan om jobb.

torsdag 7 april 2011

God middag

Kvällens middag blev lyckad. Jag hittade ett lättlagat fiskrecept på nätet som jag hottade upp lite. Torsk, lax och räkor med spenat, schalottenlök och ett täcke av ost och äggula. Grädde på det, och inspirerad av alla Mästerkockprogram gjorde jag snabbt en liten räkfond, och den plus lite vitt vin blandade jag i grädden. En stund i ugnen så var det klart. Det smakade bra och såg fint ut. K. vill att vi ska införliva det bland våra standardrecept, kanske äta det igen redan i påsk, och det är ett gott betyg.


Efterrätt blev den franska chokladkakan, modell kladd, med hallon, grädde och vaniljglass. Mums.
Det kan man kalla en festlig torsdag.

Nästan bortblåst

Hoppsan, idag är det friska vindar. Jag har varit ute och handlat, och på vägen dit hade jag medvind vilket innebär att jag nästan sprang, alldeles av mig själv. Hem var det då förstås motvind. Påsarna fladdrade. Och ibland kom det riktiga stormvindstötar, grus, löv och små träbitar(!) attackerade mig och det gick knappt att andas. Jag hade grus i munnen när jag kom hem.

K. och jag tänkte ha lite fest ikväll, eftersom hon jobbar sent fredag-lördag-söndag. Så jag tänkte testa en fiskrätt jag aldrig har lagat förut, och nu har jag precis rört ihop en fransk chokladkaka som står i ugnen. Det blev rätt mycket smet kvar, och den åt jag upp. Alltså har jag redan fått i mig dagens hela kalori- och kolhydratbehov...

Utanför huset fortskrider det nya bygget. Man vaknar första gången av pålande och spettande när det sätter igång vid 7-tiden, sen vaknar man igen när dom tar rast och det blir tyst.


Det är en rätt spektakulär utsikt på ett industriellt, nästan oljeborraraktigt sätt. Ser ut som nånting i en film. Snart kommer stora jättekranen, dom håller på och förbereder för den.

onsdag 6 april 2011

Namn

Grrr! Jag skrev ett långt inlägg men lyckades trycka bort det! Aarggh!
I alla fall så handlade det om namn och sajten svenskanamn.se som jag fick nys om via Rickard Engfors blogg. Hur roligt är det inte att få reda på hur vanligt ens eget namn är och i vilka län folk som heter det bor? Oemotståndligt roligt.

Så nu vet jag att 42.497 kvinnor och 1 man heter Monica. Och Monica är nummer 41 på namntoppen, den som just nu leds av Maria.

82 personer har efternamnet Hortell. 60 av dessa bor i Västerbotten (därifrån kommer också min familj), 10 i Norrbotten (där bor vi numera, dvs alla utom jag), 9 i Stockholm och så finns det två icke lokaliserade varav jag är den ena. Inte för att vi två är gömda eller glömda, men man måste vara minst fem för att komma med i länsstatistiken.

Namntrender står det också om, och det är ju oerhört intressant. Under perioden 2009-10 var Tove och Frank de flick- resp. pojknamn som ökade mest procentuellt sett. Sämre gick det för Kaisa och Carl som hade den procentuellt största minskningen.

Så här långt kan jag rekonstruera mitt försvunna inlägg. Jag har precis för mig att jag avslutade det på ett finurligt sätt också, men det är som bortblåst nu.

Din tå är ur form

Det är i och för sig nästan fem månader tills jag ska steloperera min tå, men jag googlar då och då på artros, steloperationer och allt runt omkring. Så den mentala förberedelsen har redan börjat. Dock finns det inte så jättemycket att läsa, det är mest samma texter som olika landsting och vårdinrättningar upprepar. Dom engelska sajterna har hittills hoppat över. Vanligen har jag inga som helst problem med det engelska språket, men medicinsk terminologi är inte min starka sida. Igår kväll kom jag på att jag ju kan testa googles direktöversättningar. Snabbt insåg jag att Googles översättningsmaskiner inte heller har nån vidare koll på medicinsk terminologi. Lite småplock kommer här:

"Din tå är ur form. Upp på tån kan vara röda och ömma. Din tå kommer att rätas ut. Detta görs genom att ta bort det gemensamma i tån. Ett klipp görs under början av din onormal gemensamt...
...Det finns mer än en 90% chans att tån fusion operation kommer att lyckas. Men det finns alltid en chans att benen inte får säkring."

Ja, okej. Men vad jobbigt det låter om benen inte får säkring... Det känns som att säkring är nåt man vill ha.

En annan sajt hade ännu mer målande språk:

"Fusion av tån kräver att avlägsna ben på den nivå av det gemensamma i tån. Den articular ytor gemensamma tas bort och de två små ben är abutted upp mot varandra och hålls på plats med en liten skruv. ...Patienten och kirurgen kan föredra att använda en skymning anestesi för patientens komfort. Efter operationen en fluff dressing tillämpas."

Det här gemensamma som ska tas bort...inte låter det så kul. Men kul hade jag när jag läste. Och jag kommer ju att få skymning anestesi, så det går säkert bra. Och fluff dressing har jag ju i princip alltid.

Mest givande var ett långt blogginlägg av en kille som gjort operationen och som skrev väldigt personligt om allt. Men av hans redogörelse förstår jag att första dygnet kan vara ganska jobbigt:

"Det hela började så smidigt. Men vid midnatt var jag i extrem, obeveklig smärta och detta fortsatte under de kommande nio timmar även när jag nedskjutna de föreskrivna smärtstillande.... ....Min fot fortsatte svälla större som en följd av operation trauma. Att ytterligare svullnad tryckte min redan känsliga fot hårdare och hårdare mot mul-rösterna orsakar mer och mer smärta."

Hu! Nu är jag rädd för mul-rösterna också! Vad kan det vara? Jag ser morrande, nafsande älgar framför mig...
Men den här killen blev i alla fall helt bra, även om det tydligen var smått chockartat när bandaget togs bort:

"När hon slutligen avslöjas min tå, första reaktion var min att det var en ganska grov syn att skåda. Stygnen gjorde min tå ser ut som Frankensteins tå med alla dess störningar."

Haha! Det blir nog bra det här. Men jag får stålsätta mig inför mul-rösterna.


tisdag 5 april 2011

Lunch på stan

Har ätit lunch på Thai Village som ligger på Smedsgränd. Där har jag aldrig varit, det är en restaurang jag knappt känner till fast den ligger mitt i stan. Stora, fina lokaler och fräsch buffé med sushi och thai-kinamix. Sushin var god. Den andra maten var okej, fast ganska smaklös. Jag koncentrerade mig på dom rätter där det stod "starkt", men dom var inte starka alls.
För ovanlighetens skull drack jag kaffe efter maten, och det var riktigt gott. Inte alls sådär fränt och ettrigt som bryggkaffe brukar vara. Efterrätt kunde man också äta: tre sorters glass, konserverad frukt och gelehallon.
Monic och jag hade mycket att prata om och tiden gick fort. Men den trevliga lokalen var också väldigt kall, så jag blev rejält frusen på slutet. Hur som helst, det var mysigt ändå. Nästa gång jag äter på Thai Village ska jag koncentrera mig på sushin och glassen.

Tyst om somligt, mycket om annat

Det är befriande tyst om Julian Assange. Vad händer med hela det märkliga åtalet? Och vad har hänt med själva Wikileaks?
Det är underligt tyst om katastrofen i Japan.
Skrämmande tyst om den danska familj som är gisslan hos somaliska pirater,
Nyheterna från Libyen är inte uppmuntrande. Mitt obehag inför det har knappast minskat. En lose-lose situation för västvärlden. Vilket agerande som helst hade blivit fel.
Och dom av FN anställda beväpnade vakterna i Afghanistan kunde inte ingripa när en mobb halshögg/sköt/slog ihjäl ett antal oskyldiga människor, eftersom vakterna hade uttryckliga order att inte skjuta på folk. Bra artikel i SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sakerhetsvakterna-hade-order-om-att-inte-skjuta_6063813.svd  Men vad ska man då ha vakter till?
Värderingar kolliderar, kraschar in i varandra med oöverskådliga följder, världar går inte att förena.
Nej, det är inte roligt att läsa tidningen numera.

Men nu ska jag släppa det. På med skorna, ut på stan. Jag ska träffa Monic och äta lunch.

måndag 4 april 2011

Gratis kosttillskott

För rätt länge sedan läste jag på nätet om något som heter Buzzador. Man anmäler sig och får så småningom gratisprover på saker och ting. Tanken är att man ska testa, gilla sakerna och göra reklam för dom till vänner och bekanta. När en kvinna berättade att hon hade fått en hel låda med enormt goda smoothies registrerade jag mig förstås på en gång. Nu äntligen fick jag vara med i en "kampanj". I min brevlåda låg ett paket med Bifiform, ett kosttillskott med mjölksyrabakterier.


Sex burkar, ett halvårs förbrukning. Oj, så generöst tänkte jag, men sedan framgick det att man helst ska dela med sig till folk man känner. Så, om någon vill ha sådana här matsmältningsbefrämjande tabletter, maila mig och kom sedan och hämta!

söndag 3 april 2011

Il Forno

Krogbesök ikväll igen. Målareventet som K. hade var jättelyckat, och jag hade också en ganska bra och nyttig dag här hemma. Skönt så att gå iväg och äta gott på ett bra ställe.

Il Forno. Italienare högt upp på S:t Olofsgatan. På lördagar brukar det vara svårt att få bord, men tidigt en söndag kväll var det inga problem. Vi fick en liten hörnplats bredvid en vedtrave. Fick snabbt in menyerna. Sedan hände ingenting. Och ingenting. Jag tänkte på den recension jag skulle skriva.
Efter ett bra tag kom i alla fall servitrisen. Vi hade bestämt vad vi skulle äta men hade lite frågor om vinerna. Ett glas rött som skulle passa till våra resp. rätter. Den unga servitrisen hade ingen aaning. "Jag vet ingenting om viner, jag ska hämta min chef."
Humpf, nästan pinsamt. Kombinationen vin-mat är ett av Il Fornos signum, och dom är stolta över sin vinlista...
Chefen kom. Hade förslag och vi bestämde oss utifrån det.

Det tog lång tid innan vi fick beställa mat, men sen kom den in desto snabbare. Jag åt oxfilé med skogssvampsås och skogsbär.


Och det var jättegott. Perfekt kött, perfekt stekt. God sås, goda, lagom avvägda tillbehör. Mums.
Och med Tastekortet åt vi för halva priset. Värt. Som dom säger nuförtiden.

Ingen frågade om vi ville ha dessert eller något mer att dricka. Det ville vi i och för sig inte, men jag måste tyvärr säga att servicen ikväll var undermålig. Man ska inte anställa ungdomar utan att ge dom åtminstone ett hum om vad själva kärnverksamheten går ut på.
Maten får en stark fyra (av fem).
Servicen får en snäll tvåa.

Men jag har ätit på Il Forno förut och haft den mest fantastiska personal som engagerade sig, gav råd och kunde sina saker. Så det kanske var reserven som var inkallad ikväll.

Allmän lägesrapport

Skönt ute. Nio plusgrader, lite disigt och fuktigt. Jag tog på mig joggingskorna och gick ut. Joggade kanske  fyra minuter, promenerade i fyrtio. Det kändes bra hur som helst. Och jag fick inte ont i artosknölen efteråt.

Det jobb jag skulle göra i helgen flyter på bra, eller åtminstone hyfsat. Men jag går in på internet oftare än vad som är nyttigt. Undrar om jag inte ska försöka ransonera det? Komma bort från den mentala splittring som det innebär att alltid växla mellan det och det andra, och sen känna att oj, jag måste kolla det tredje och fjärde också.

K. har ett evenemang i sin ateljé just nu, ett gäng som är där på Kom och måla-dag. Det brukar vara kul för alla inblandade. Och sen ska vi gå ut och äta igen. Vi fick blodad tand i veckan när vi använde Taste Uppsala-kortet. Det gäller bara till i juni nån gång, och det finns många restauranger kvar att besöka. Troligen blir det Il Forno idag - vi har varit där några gånger förut och det har alltid varit väldigt gott. Rapport kommer ikväll.

lördag 2 april 2011

Effektivt och vilsamt

För en gångs skull gjorde jag exakt det jag tänkt göra idag. Gick lite på stan, det var ganska lugnt ute tyckte jag. Lite folk för att vara en lördag. Jag såg färgglada påslakan på Åhléns.


Köpte ett randigt som vi kan ha i gästrummet. Nöjd med min "fångst" gick jag hem. Drack te, åt en stor mäktig havrekaka, jobbade vid datorn. Tvättade.
Det var inget jag ville se på TV nu ikväll. Rätt skönt. Men när K. kom hem tittade vi lite på fotboll. Sedan pratade om vad vi ska göra på våra kommande stora födelsedagar. Det är knepigt, för vi fyller år med ett halvårs mellanrum. Jag mitt i sommaren och K. mitt i vintern. En måndag resp. tisdag. Fest? Resa bort? I så fall när? Det ska vi fortsätta att grunna på.

Ja, och nu är dagen slut. Den har varit effektiv och vilsam på samma gång.

Nu har jag funderat en del över den kommande månadens planetpositioner. Det ser laddat ut. Jag fattar inte hur mitt liv kan vara så lugnt när transiterna är helt sjövilda...

Det borde vara fredag

Igår kändes det som torsdag, hela dagen från morgon till kväll. Så idag borde det vara fredag. En dag har försvunnit. Fredag, fredag, vart tog du vägen?
Men okej, jag får vänja mig vid att det lördag. Vad ska jag göra med den här dagen? K. jobbar till 21, det är ju inte helt ovanligt. Jag ska gå ut och ta en rask promenad nu snart, kanske gå ner på stan. Har en del jobb att göra också, inte mycket men åtminstone en timme eller två tar det. Tvätta en maskin, baka en sockerkaka, spela musik...sen är det förmodligen kväll. Och den tillbringas i soffan framför TV:n. Finns det inget annat att se så ska vi åtminstone titta på matchen Milan-Inter som går ganska sent.

fredag 1 april 2011

Ny stereo!

Pust! Jag har installerat min nya stereo. Bosse ställde upp med skjuts till Hi Fi Klubben. Själv passade han på att titta på en fin liten TV men köpte ingen. Han fick i alla fall en flaska vin av mig, tänk så bra det är att ha ett litet dryckesförråd hemma.
Jag har känt mig smått nervös hela dagen, det är en stor sak att byta min snygga 80-talsanläggning som har varit så BRA. Nu är den finito...det känns nästan som att avliva ett gammalt husdjur och sen genast åka och köpa ett nytt. Och lite ångest, "gör jag verkligen rätt, den kanske klarar sig ett tag till om jag tar den till veterinären/verkstaden..." Men gamlingen är tung, går inte att frakta utan bil, och den enda verkstaden finns i Stockholm. Så, tyvärr, det är dags.

Lådorna med den nya, fulsvarta anläggningen stod på golvet ett tag medan jag laddade för det stora projektet.


Men jag ville förstås få igång den, så jag äntligen kan börja spela cd-skivor igen.

Nånting jag verkligen har svårt för är manualer. Det tar emot nåt alldeles väldigt att läsa igenom och vara systematisk och liksom...försöka förstå dom tekniska saker som beskrivs. Det är därför jag inte ens kan föreställa mig att ha en annan dator än Mac. Med Mac behöver man inte tänka och vara teknisk, man fattar ändå hur allt ska vara. Och det man inte förstår fixar datorn själv på nåt magiskt sätt.

Men nu var jag ambitiös och tittade ganska noga i manualen.


Det viktiga är ju att förstå hur dom olika delarna ska kopplas ihop. Inte så komplicerat. Det krångliga var högtalarkablarna. Jag har tänkt använda mina gamla betongkolosser, Rauna Leira, en riktig klassiker. Och då skulle jag ta av den gamla kontakten, skala kablarna, tvinna ihop trådarna och fibbla ihop dom med förstärkaren. Skala kablar, det har jag verkligen aldrig gjort och i början var det krångligt....gamla sega höljen med vassa trådar inuti. Olika redskap behövdes. Ett litet blodvite uppstod. Med en tuschpenna markerade jag plus- och minuspoler. (Var tvungen att följa kabeln hela vägen från högtalaren - tre resp. fem meter.)


Till slut kom jag på det effektivaste sättet att få bort höljet, och jag lyckades äntligen få dit först den högra och sedan den vänstra högtalarkabeln.


Sen var det bara att trycka på några knappar, lista ut hur man satte in cd-skivan och..."Reading" - den läste av och spelade, och det låter bra! Hurra!
Ljudet är lite annorlunda, mer direkt och "på" än jag är van vid. Men rent och klart.
Nu återstår att sätta batterier i fjärrkontrollerna. Och testa att ansluta iPoden. Här ska spelas!

Tips om blogg

Idag har jag skrivit en del nyttiga saker, och sedan dök jag ner jag i surfandets vågor. Tiden flög iväg, och nu är det ju kväll snart...
På sistone har jag hittat många roliga och/eller intressanta bloggar. Jag har inte fattat det förut, att det finns en formlig guldgruva att ösa ur, bloggar inom alla upptänkliga ämnen och av alla slags människor, kända som okända.
En verkligt intressant blogg som jag har upptäckt nu i dagarna handlar om människor som lider av biverkningar efter svinvaccinet, och det är många. Barn, tonåringar, vuxna - det finns förmodligen ett enormt mörkertal också, för många fall kommer ju inte till allmän kännedom. Och vissa får inte ens sina symptom erkända som biverkningar av sprutan. Kolla gärna liveftersprutan. Jag är gladare än nånsin att jag avstod från den.

På tal om bloggare, så vill jag gratulera Tofflan som vunnit ett pris för ett av sina blogginlägg! Verkligen kul.