torsdag 31 maj 2012

På väg

Det var länge sen jag hade en så långsam uppkoppling som denna på Norwegians flight till Luleå. Men trevligt att det finns. Att använda Blogger på ipaden funkar för övrigt halvdant. Man måste förmodligen ha nåt slags app för att det ska bli bra. Jag kan till exempel inte göra radbrytningar, inte dela upp i stycken. Om jaginte skriver kod, och de tecknen hittar jag inte på pekskärmens tangentbord. Bussresan till Arlanda var speciell. Först kom inte bussen i tid, och jag tänkte att jaha, bara för att jag har dissat tåget så är det bussen som krånglar. Men till slut kom den farande med en väldig fart och en stressad chaufför. Varmt och kvavt i bussen - ventilationen var fungerade inte. Det gjorde som tur var inte heller biljettautomaten och kortläsaren. Gratis resa alltså, och det var ju bra att spara en hundralapp alldeles utan vidare. Sen körde chauffören mer eller mindre som en galning. Tvärbromsningar, rödljuskörning och halvkrock med en bom när vi var nästan framme vid terminal 4. Bonk! Lät det. Flygresan är mycket lugn i jämförelse.

onsdag 30 maj 2012

Effektiv

Extremt effektiv. Det har jag varit idag. Praktiska saker, telefonsamtal, mail, skrivande - det har varit något hela tiden, och jag har ilat från det ena till det andra. Ett par mail har jag kvar att skriva, och sen kan jag liksom stänga boken för ett par dagar.
Packa mitt handbagage ska jag också göra snart, så allt är förberett. Planet till Luleå går 12.20 imorgon, och eftersom nu flygbussarna går som dom gör måste jag gå hemifrån ca 9.35. Onödigt tidigt, men vad gör man? Idag har det varit ytterligare tågtrassel, från Stockholm den här gången. Det tycks vara varannan dag, så imorgon kan det vara Uppsalas tur att ha fel på något av det som det alltid är fel på. Alltså räls, lok, växlar, ledningar, ström etc. etc.

Flyget brukar däremot vara i tid. Och resan till Luleå tar ungefär en 75 minuter - ganska lagom.



tisdag 29 maj 2012

Tågkaos, suck!

Det tycks vara kaos i tågtrafiken. Igen. Var och varannan dag läser man om kris och kaos, och idag är det tredje dagen som tågen till och från antingen Stockholm eller Uppsala inte går. Strömavbrott, solkurvor och jag vet inte vad. Stackars, stackars pendlare!

Och så har Uppsalalandstinget halverat antalet avgångar med flygbussen till Arlanda! Korkat. Visst, det går tåg mycket oftare och den resan tar bara en tredjedel så lång tid som bussen - men vad hjälper det när strömavbrotten och rälsfelen och lokfelen etc. hopar sig?

När jag åker till Luleå på torsdag väljer jag absolut bussen till Arlanda, trots att den nya entimmestrafiken inte riktigt stämmer med min avgång. Jag skulle så gärna ta ett behändigt och snabbt tåg istället, men det kan ju leda till att jag missar planet. Och då handlar det om mycket pengar som går upp i rök.

måndag 28 maj 2012

Nöjd

Kvällens astrologiprat gick väldigt bra. Det är något speciellt med kvinnogrupper, det passar mig helt enkelt. Självklart kan jag prata även när det är män närvarande, men just när det handlar om astrologi funkar det bättre om det är bara kvinnor. Jag kan "hålla i energitrådarna" på ett annat sätt.

Nu har jag lite lagom med saker att göra innan jag åker till Luleå på torsdag. Det blir en snabbtripp, torsdag-söndag, och jag ska bo på hotell. Ensam. Lyxigt värre, fast det är inte flådigt hotell och priset var extremt bra.
En del tycker det är konstigt att jag bor på hotell när stan kryllar av släktingar, men jag vill ha det så. Det blir så intensivt att träffa alla ändå, och det är skönt att dra sig tillbaka till ett eget rum framåt kvällen/natten eller vad det nu blir. Ja, det ska verkligen bli mysigt!

Astrologiskt kvällsevenemang

Jaha, så var det tio grader, regn och gråväder igen. Inte så inspirerande, men jag stretar på med de små projekt jag har just nu. Och ikväll ska jag iväg och prata om astrologi för en grupp kvinnor som är med i ett nätverk vid namn Vattentornet. 17 pers är anmälda, och det ska bli riktigt kul.

"Hur tänker du lägga upp det?" frågade någon. Och sånt jag kan sällan svara på, för jag vet i regel inte exakt hur jag ska lägga upp en astrologikväll. Det beror på vilka människor som är där, hur det känns, vilken kontakt jag får med åhörarna/deltagarna.
Men jag har förstås en grund att stå på, en viss vana att prata om ämnet, annars skulle jag vara nervös.

söndag 27 maj 2012

Badrum utan vägg

Våra kompisar från Stockholm som var här igår reser mycket och gillar att bo på hotell. De bor alltid bra dessutom och var nu nyfikna på Uppsalas nya skrythotell vid Resecentrum: Radisson Blu.
K. och jag har ju våra synpunkter på fasaden (svinful i vårt tycke) och var förstås nyfikna på hotellets insida. "Hur är rummet?"frågade K. intresserat och fick det korta och koncisa svaret: "Skit."

Ja, de var verkligen missnöjda, trots att de bokat ett superiorrum med altan. Rummet var jättetrångt, compact living av värsta sorten, det fanns ingen plats för en resväska, "garderoben" var 1 decimeter djup och rymde typ två plagg..."att Sveriges fjärde stad inte har ett enda hotell av klass", tyckte de var väldigt märkligt.

Och det värsta med detta rum, det som skulle ha fått mig att checka ut direkt, var det faktum att det inte fanns någon vägg mellan rummet och badrummet. Nej, just, det, ingen vägg. Det var helt öppet. Men det fanns en skärm som man kunde dra för antingen duschen eller toan. Endera alltså, inte båda. Och den skärmen var inte så hög och inte så heltäckande. Ingen vidare privacy vid toalettbesök alltså.

Men hur i hela fridens namn har man tänkt? Vem ritar såna hotellrum? Hur kan det ens vara tillåtet, det borde ju finnas sanitära skäl till att badrum har väggar. Toan i sovrummet...nej, usch!

Så det hotellet ska jag inte rekommendera till något. Jag följde faktiskt med dem dit sent på natten, bara för att få se rummet med egna ögon. Som enkelrum skulle det funka perfekt. Och altanen var mysig och rejält tilltagen. Men bo två i ett sådant rum, utan vägg mellan...nej, jag ska inte tjata om det mer. Men konstigt är det.

Vinst

Minsann, Loreen och Sverige vann ESC! Jättekul tycker jag förstås, trots att jag inte riktigt gillar låten. Jag hade i alla fall ingen annan favorit heller. Tycker dock att standarden var bra överlag. Det fanns få riktiga bottennapp men inte heller någon riktig höjdare.
Idag kollade jag lite på reprisen, slog på TV:n precis när röstandet började, och jag blev lika glad som vid direktsändningen igår!

Jag har lite jobb att göra nu, men först ska jag stärka mig med lite frisk luft. Sol, klarblå himmel, syrener och allt möjligt - detta får inte bli en innesittardag!

lördag 26 maj 2012

Dags för schlagerkväll

Idag är det fix och pyssel som gäller. Vi får besök av två kompisar från Stockholm, och det blir middag och schlagerafton. Fast egentligen borde det inte kallas schlager längre, eftersom musiken spretar åt alla möjliga håll och man får glad om det är åtminstone någon traditionell schlagerlåt med.
Men vad ska man säga istället? Song Contest-afton låter inte alls lika bra.

Tydligen har man kunnat läsa en artikel i en amerikansk tidning där svenskarnas besatthet av den här tävlingen analyserades. Och nog är det konstigt att det har blivit en så stor sak, nästan gigantisk. En riksangelägenhet. Det är lite som såna där tävlingar i italienska småstäder, till exempel där man har ett lopp med häst och ryttare tvärs genom orten. Folk laddar ett helt år, syr kostymer, tränar med hästarna, och förväntningarna skruvas upp till max. Hela stan är på benen. Alla engagerar sig. Sen blir någon överlycklig och resten (förlorarna) grämer sig i månader. Och när känslorna har lugnat sig, är det dags att förbereda och ladda för nästa år.

Precis så är det med Sverige och ESC, fast det är inte bara en liten stad utan ett helt land som grips av denna besatthet. Det är verkligen konstigt. Och kul.

Nu ska jag i alla fall greja lite i köket.

fredag 25 maj 2012

För hett på Lingon, för sött på Taco Bar

Otroligt varmt idag. Hela tiden var det samma känsla som att åka exempelvis till Grekland när det är kylig september i Sverige, och så landar man och kliver ut i en nästan chockartad 25-gradig värme.
Det var rentav 25 grader här på eftermiddagen. Hett och gassande.

"Vi måste göra något idag också" sa K. Så vi gick till Lingon och tog ett glas vin. Alla bord i skuggan var tyvärr upptagna. Och innan jag säger "tyvärr" om att inte få ett bord i skuggan, då har det gått långt! Det brukar vara solen som gäller, oavsett temperatur. Men nu var det faktiskt för mycket. Vi satt med vårt vita resp. roséglas, och det medföljande vattnet kändes liksom intressantare. Efter en dryg timme var vinet slut (man dricker inte vin så fort när det är stekhett), och vi stod inte ut längre. Fort därifrån för att undvika solsting. Vid det laget var vi hungriga, så vi kollade in det relativt nyöppnade Taco Bar i hörnet St. Persgatan-Dragarbrunnsgatan.

Något som länge har saknats i Uppsala är en mexikansk restaurang. Taco Bar är väl ett slags halvmesyr egentligen. Lite texmex sådär. Jag beställde texas chili och K. tog en stor nachodeluxetallrik. Den gav hon 8 av 10 poäng. Min chiligryta får bara 4 av 10. Den var nämligen inte alls särskilt stark utan mest söt! Och bestod av trådigt, delvis segt kött, typ högrev. Njä, inget vidare. Men salsan som hörde till var väldigt god och kändes hemlagad. Extra guacamole beställde också, och den var okej. Och en bra sak med detta ställe: priserna är humana.

Nu är det kväll och helt oväntat regnar det! Det vräker ner! Ja, inte ens vädret självt kunde väl hantera den där märkliga värmen. Det blev kortslutning helt enkelt. Nu är, eller var, ju prognosen hundra procent för fortsatt superbra väder imorgon. Hoppas det fortfarande gäller.

torsdag 24 maj 2012

Jag baxnar

Av det jag läst i tidningarna idag är det särskilt en sak som får mig att baxna, som verkligen har riktigt extrem baxningskvalitet: Tingsrätten i Gällivare som anser att lärare får tåla lite våld, eftersom de har liknande funktion som poliser och väktare. Alltså...!!!!! Så övermåttan idiotiskt, så korkat så, nej, jag finner inte ord.

Lärare likställs med poliser och väktare. Är det verkligen så långt gånget med den svenska skolan? Så att lärare ska acceptera slag och sparkar och hot från elever?

Ja men okej då, då får vi väl köra parallellen fullt ut. Lärare måste naturligtvis få samma befogenheter som poliser och väktare, och det omedelbart. Det som är det speciella med dessa yrkesgrupper är att de har rätt att använda våld och att ta folk i förvar. Ge nu genast lärarna batonger och handbojor, och även skjutvapen att använda när hotbilden blir riktigt skarp. Ja, gärna för mig. Och celler måste finnas på skolorna, så att våldsbenägna elever kan kastas in där. Det kanske vore jättebra, så blir det äntligen lugnt i klassrummen.

Premiärcykling

Några dagar innan jag skulle operera foten i augusti förra året satte jag ner cykeln i förrådet. Där har den stått tills idag. Nu har jag premiärcyklat. Det gick inte att låta bli, eftermiddagen/kvällen var som gjord för en cykeltur. K. och jag bestämde oss för Gamla Uppsala, för att vägen dit är så fin.


På väg dit, alltså på väg till själva cykelvägen, blev vi upphunna av A. som kom från jobbet och var på väg hem till Gamlis. Ville vi ha hemodlad persilja och sallad, undrade hon, och det ville vi förstås. Så vi tog vägen förbi hennes hus. Några fina syrenkvistar fick också med oss därifrån. De står nu i en vas och sprider en fantastisk väldoft i hela vardagsrummet.

23 grader varmt, och som vanligt mysigt och lugnt i Gamla Uppsala. Vi hade funderingar på att ta oss upp på en av högarna, för man får ju göra det numera. Men K. var hungrig och caféet hade extra öppet pga det vackra vädret, så vi började med lite förtäring. Köttbullsmacka och en öl för K. Ett glas vitt vin för mig. Så lyxigt det kändes!


Solen gassade och vi satt där länge och väl. Kom överens om att klättra upp på högarna en annan gång. Så vi cyklade hem, njutandes av själva naturupplevelsen. En enkel men lyckad utflykt!

Ikväll kollar vi förstås ESC:s andra semifinal, där ju Sverige deltar. Jag tycks vara en av de få som inte gillar Sveriges låt, och jag fattar inte hur den kan vara favorittippad! Enerverande och ganska jobbig tycker jag att Euphoria är. Men självklart hoppas jag att det går bra för Loreen och Sverige ändå.

onsdag 23 maj 2012

Oinspirerad

Värst vad jag känner mig ineffektiv idag. Och oinspirerad. Jag har en grej som ska skrivas, och jag får inget riktigt grepp om det. Krångligt och svårt känns det. Ju mer jag håller på, desto värre blir det.

I såna lägen är det bra att bryta hela alltihop och göra något praktiskt. Att gå ut en sväng funkar oftast. Och det är fint ute nu, varmt och skönt plus att häggen blommar och syrenerna är på väg. Det är en helt fantastisk årstid! Ja, jag får gå ut lite till, eftersom den förra promenaden inte räckte för att skapa balans.

Jag har i alla fall inte huvudvärk som många andra tycks ha. Både igår och idag har jag hört klagomål om det. Från olika personer märk väl. Det kanske är nåt med lufttrycket? Eller väderomslaget från kylig vår till varm sommar?

tisdag 22 maj 2012

Maskiner

Nu har jag gjort slag i saken. I förmiddags lånade jag den underbart praktiska Dramatenväska som K fick när hon fyllde år, och så gick jag till Elon och köpte en dammsugare. Den plus alla tillbehör utom slangen rymdes i väskan, och med schvung och lätt rullande hjul prommade jag hem och grep mig an skräp och damm. Den nya maskinen har klart bättre sugförmåga än den gamla, och inte luktar den illa heller. Däremot är tillbehören mycket plastigare...

Sen ringde en man från Upplands Boservice och ville komma och fixa tvättmaskinen. Efter en halvtimme var han här, och efter ytterligare 15-20 minuter hade vi en icke-läckande tvättmaskin. Hoppas jag. Vi ska tvätta ikväll.
K. har den egenheten att hon inte vill ha något i sin tvättkorg. (Vi har varsin, i varsitt badrum.) Så hon är extra glad nu.

 Ipaden är för övrigt fortfarande den förmodligen roligaste leksak jag haft. Ja, den är ju faktiskt mer än en leksak, det går att använda till mycket. Och för mig som aldrig ens haft en smartphone öppnar sig en ny värld.

Det handlar mycket om maskiner-teknik-elektronik just nu.

Och så har jag suttit som en leende fåne och sett Estelles dop på TV.

söndag 20 maj 2012

En ganska vanlig söndag

Det börjar hopa sig här hemma. Damm, disk, tvätt. Jag känner mig inte så jättemanad, men lite disk ska jag i alla fall ta itu med. Visserligen har vi diskmaskin, men allt kan man inte slänga in där. Nu har det samlats en massa ömtåliga glas, och det är min uppgift att få dem rena och torkade. Snart.

Damm har som vanligt krupit in överallt. Och vi behöver fortfarande köpa en ny dammsugare.
Tvättmaskinen har fortfarande en trasig packning. Imorgon ska jag ringa några samtal, eller förhoppningsvis behövs bara ett för att få hit en rörmokare.

Nej, det är inte konstigt att jag drar mig för allt praktiskt hushållssysslande idag. Lite sittning med Ipaden har det däremot blivit. Och en långpromenad följd av solande på balkongen och därefter lite jobb.

Dessutom har jag provbakat världens kanske snabbaste bröd. Lchf-stuk förstås. Det innehåller ägg, mandelmjöl och lite smör. Och blev riktigt gott! Med bra konsistens också, så det ska jag göra fler gånger.
Fast jag gräddade det inte några minuter i mikron som man kan göra. Vi har ingen mikro, och jag har aldrig riktigt gillat dem. Så det blev vanlig ugn istället, vilket i och för sig gjorde att "världens snabbaste" kanske inte är helt sant. Men vrålfort  gick det i alla fall. Och en del av smeten provade jag att helt enkelt steka i stekpanna. Det funkade det också.

Det var min dag så här långt. Varken särskilt rolig eller särskilt tråkig. En ganska vanlig söndag som även kommer att innehålla VM-finalen i hockey.
Men nu ska jag fylla på tråkkvoten lite grann. Diskhon nästa!

lördag 19 maj 2012

Helt borta

Jag känner mig helt borta. Som att jag befunnit mig i en helt annan värld, typ nånstans i yttre rymden större delen av dagen. Anledning: jag kunde inte stå emot den förskräckliga prylgalenskap som började smyga sig på för ett tag sedan, utan jag köpte en Ipad idag. Surfplatta, tjoho! Så jag har kollat och testat och grejat, alltmedan timmarna ilat förbi.

Än så länge har jag bara bekantat mig med grundfunktionerna och de medföljande programmen, eller heter det appar? Märkliga saker kan man göra även om man inte köper till något från appstore. Och det det finns förstås mail och webbläsare och möjligheter att lagra bilder och musik, precis som vanligt.

Det är jättekul med denna lilla tingest! Det var värt att plocka ut lite pengar från sparkontot för att få den. Men nu ska jag ta det lugnt och försöka landa på jorden igen. Grejen med Ipaden är annars att den inte har någon uppstartstid. Man trycker på en knapp och den är genast igång. Därför är det svårt att låta bli den. Att sätta igång datorn är en större procedur, även om det går väldigt snabbt det också. Men har jag väl stängt av datorn går jag inte och startar den stup i kvarten. Ipaden däremot...men nu ska jag inte röra den på minst ett par timmar!


fredag 18 maj 2012

Fredag kväll, helt okulturellt

Jag har inte fattat att det inte är söndag idag. Nu är dagen nästan slut, och jag tror fortfarande det är söndag. Himla tur då att det bara är lördag imorgon!
Nikki har varit här, och vi har ätit oxfilé av lyxigt slag. Jordubbar med lime till efterrätt.

Lyssnar nu på en superbra CD med musik från Woody Allens filmer.
K. följer sin dotter till tåget. Om en kvart kan vi se kvällens uppösning på Let´s dance. Å andra sidan: Om bara fyra minuter kan vi se Big Bother. Mer kulturella än så är inte våra fredagkvällar.

torsdag 17 maj 2012

Söndagsaktivism



Jag kände mig faktiskt manad att gå ut och visa mitt stöd för den i all hast organiserade Pridemanifestationen. Alltså den i sammanhanget alternativa, som innebär en protest mot queervänsterns exkluderande. Det var mulet och regnhotande, så jag var lite tveksam först. Men en promenad är alltid bra, och dessutom hade jag ett annat ärende på stan. Två minuter innan evenemanget började sprack himlen upp, solen kom fram och temperaturen steg flera grader. Trevligt och symboliskt.

Nån jättefolksamling var det inte där vid Stora torget, men stämningen var god, Nyamko Sabuni (vad kort hon är!) pratade och efter en kvart tågade alla iväg till Vaksala torg. Enligt polisen deltog ca 150 personer.
Jag hade hoppats få se åtminstone några bekanta ansikten, men det var ingen där som jag ens kände igen. Lite trist.
Demonstrationståget höll ett högt tempo. Jag gick med ett tag men gav upp när det började bli halvjogging. Men jag bildade en lugn eftertrupp tillsammans med en hel del andra och anslöt vid Vaksala torg för att se vad som hände där, och för att äntligen uppleva hur det nya Speakers Corner togs i besittning.

Det blev fler tal och mycket applåder. Och en liten queervänsterskara stod också där - ungefär tolv personer hårt bevakade av två poliser. Jag vet inte om deras deltagande var ett slags protest eller vad det var. Banderoller med texten "Tvångssterilisera regeringen" är väl inte så jättekul. Att en del av vänsterfolket var maskerade är också illa. Vad finns det för anledning liksom? Annat än att leka revolutionsromantiker.

Tja, det pratades av diverse lokalpolitiker, och sen gick jag hem. Vädret var toppen vid det laget, och jag fick lite vanlig Pridekänsla, den som består av glädje, värme, sommar och fest. Hade K. varit med (hon jobbade förstås) hade vi nog satt oss på en uteservering och fikat, tagit en öl eller druckit ett glas rosé. Men nu var det som det var, så jag gick hem och tittade på hockey. Det pågår fortfarande, och Ryssland tycks vinna över Norge, helt enligt tipsen.

När jag zappade under fyrans vidriga reklampauser kunde jag konstatera att det sändes idrott även i SVT. EM i orientering. Kanske den minst TV-mässiga sport som finns. Trädstammar, trädkronor, skogsmark, och då och då kom en figur med karta i handen springande bland tallarna. För att få lite omväxling visades ibland en orienteringskarta. Hahaha, så tråkigt!
Hockey är i och för sig inte heller lika TV-mässigt som det var förr. Det går för fort numera, är för hafsigt och rafsigt. Man hinner inte se pucken eller uppfatta så många spelmässiga detaljer och finesser. Men jämfört med orientering så är det förstås en höjdare.

onsdag 16 maj 2012

Blommande tvål

Idag mitt på gågatan såg jag ett stort träd som jag aldrig sett förut. Ett fantastiskt vackert träd alldeles översållat av vita blommor. Märkliga blommor, täta och tjocka och fluffiga. Jag fick intrycket av blommande tvål. Det kanske låter konstigt, men så var det. Fast jag tror inte det doftade, i alla fall kände jag inget.
Eftersom trädet är jättestort måste det väl ha funnits där länge, utanför S:t Per-gallerian. Hur kan det vara möjligt att jag inte har sett det tidigare?


Vem får leka i Pride-sandlådan?

Det är nästan så jag tycker synd om den unga styrelsen för Uppsala Pride. Men bara nästan. Aldrig hade de väl kunnat föreställa sig att det skulle bli sånt liv när de förklarade att Liberala Ungdomsförbundet inte var välkomna att delta i Uppsalas pridetåg. Anledning: LUF är inte socialistiska. Uppsala Pride har nämligen en helt egen ideologi som inte liknar Pride som den firas på andra ställen i världen. Här är socialism och queerfeminism överordnat frågan om rätten för varje människa att älska vem den vill.

Och visst får det gärna finnas sådana organisationer, men Pride är liksom ett varumärke, det är så inkört och etablerat och de flesta vet vad det står för. Uppsalafalangen borde därför kalla sig något annat.

Lite ironiskt är det också att det är just Folkpartiet som inte är välkomna.
Den enskilda politiker i Sverige som gjort störst insatser för gayrörelsen är folkpartisten Barbro Westerholm. Det var hon som såg till att ta bort sjukdomsstämpeln, det var hon som drev frågan om partnerskap hårdast. Det finns inte ord nog för vad hon betytt. Som tvåa på engagemangslistan kommer nog Mona Sahlin, men Barbro Westerholm var den som banade vägen för henne och andra politiker genom sina konkreta och bestående insatser.

Socialism och homosexuell, eller HBTQ, kamp har däremot sällan haft något nära samröre. Om man ser det rent historiskt är det snarare tvärtom. Socialistiska länder brukar inte tolerera särskilt mycket indivduella avvikelser, inte på något sätt.

Det som gjort Pride så speciellt är blandningen och den tveklösa acceptansen. Vill man själv bli accepterad får man också acceptera andra, och under Pridefestivalen samsas alla under ett paraply, oavsett läggning, politisk åskådning, utseende, identitet - det unika med Pride är att alla har kunnat delta i samma evenemang och ha roligt. Utan bråk, utan tjafs.

Nu har i alla fall flera organisationer hoppat av Uppsala Pride, bland annat inser Miljöpartiet och RFSU att de inte heller är så socialistiska.

Förresten: Ett av argumenten för att neka LUF att delta var att man måste dra en gräns nånstans, för tänk om SD skulle vilja vara med. Ja, hjälp, tänk om de också vill leka i vår sandlåda?! Hu!
Om SD mot all förmodan skulle vilja gå i ett Pridetåg, om SD inte alls skulle vara homofobiska eller negativa mot HBTQ, så är väl det bra!?

måndag 14 maj 2012

Böter för gående SMS:are

I Sverige är det tillåtet att SMS:a samtidigt som man kör bil. I den lilla staden Fort Lee i Amerika är det däremot förbjudet att skriva SMS samtidigt som man går! Böter på motsvarande 600 kronor kan utfärdas för den som bryter mot förbudet, och sen lagen infördes i april har 117 personer åkt fast.

Även SMS:ande fotgängare orsakar olyckor, och det är det som ligger till grund för förbudet. (I Fort Lee hade fotgängare varit inblandade i tre dödsolyckor under kort tid.) Ja, fast i Sverige är ju inte ens SMS:ande bilförare någon risk - det är i alla fall myndigheternas hårdnackat korkade inställning.

Men i USA alltså, där forskas det på saken, och lokala polischefer kan fatta egna beslut.

En studie från Stone Brook University i New York kom fram till den föga förvånande slutsatsen att gående som SMS:ar har svårt att följa en rak linje och är mindre uppmärksamma än de som inte har ögon och fingrar på mobildisplayen.

Men, som sagt, i Sverige. Där kan man köra bil, titta på mobilen, skriva meddelanden - och ändå köra trafiksäkert. För här har vi...en dubbel uppsättning armar, flera par ögon, en nyligen frammuterad simultankapacitet. Eller inte.


söndag 13 maj 2012

Elvisp och surfplatta

"Hur fungerar det egentligen med elvisp? Tycker du den är bra?"

Det vet jag att jag frågade en kompis för 31 år sen. Hon ägde en dylik apparat men det gjorde alltså inte jag, skeptisk som jag var till de flesta tekniska nymodigheter. Men eftersom jag på den tiden ofta bakade sockerkaka blev det en hel del handvispande, och det är ju rätt jobbigt. Så när min kompis talade sig varm om elvispens förträffligheter bestämde jag mig för att köpa en. Det blev en Hugin. Den var vit och brun, eller snarare så är den vit och brun, för jag har kvar den fortfarande. Jag tänkte på det nyss när jag vispade grädde, att elvispen är nog den äldsta pryl jag har. Den tycks hålla hur länge som helst.

Numera är jag inte fullt så teknikfientlig. Det är till och med så att jag har blivit sugen på en surfplatta! Men innan jag kan förklara för mig själv varför jag behöver en, så blir det nog inget inköp. Som leksak betraktad är den aningen dyr. Jag är också lite rädd att jag inte kommer att orka sätta mig in hur den funkar, annat än det mest grundläggande. Eftersom jag inte ens har en smartphone är världen med appar och sånt helt outforskad för mig. Får se hur det blir.

Vad gäller tvättmaskinen och gårdagens vattenläcka så tror K. och jag att en packning är trasig. Eller det måste vara så, för det droppar från det ställe där slangen är ansluten. Detta måste åtgärdas, men hur? I såna här lägen är det dumt att vara två opraktiska personer. Vi har en händig och stark granne, så kanske frågar vi honom, Annars blir det rörmokare.

"Nåt som är väldigt bra med män är att dom ofta är praktiska och kan laga och fixa saker." Det sa jag till K. för ganska länge sen när vi var ute och gick. Hon höll med förstås. Och efter en timme, när vi nästan var hemma, tillade hon: "En annan sak som är bra med män är att dom alltid vet vart dom ska köra."
Det platsar nästan som ett modernt Bevingat Ord.

Och jag förstod precis vad hon menade.

lördag 12 maj 2012

Nytt badrumsdrama

Som om det inte räckte med avloppsdramat för en månad sen. Nu är det ett nytt slags drama med tvättmaskinen inblandad. Och i båda fallen får jag tampas med vatten på badrumsgolvet och konstig lukt.
Varför händer sånt ALLTID på helger? Varför är K. aldrig hemma?

Jag hade tänkt ha en stilla, enslig och händelselös dag. Sortera lite böcker kanske, möjligen ta en promenad om vädret stabiliserar sig. Och, för att göra åtminstone lite nytta, köra en maskin, handdukar, 60 grader.
Det föll inte väl ut. Dripp, dropp sa det från bakom maskinen, samtidigt som den glatt tvättade på. Och golvet blev plötsligt väldigt blött. De små drippdropparna samlade ihop sig till översvämningsattack, men jag var på min vakt, tack och lov. Jag kommer aldrig att våga gå hemifrån när tvättmaskinen är igång!


Nu handlar det om att bevaka. Kolla läget och torka allteftersom. Diverse trasor och mirakelsvampar får ta upp det värsta. Jag gillar inte när vatten rinner omkring där det inte ska vara! Särskilt inte när vattnet har en ofräsch lukt.
Troligen är det en spricka i själva slangen, i alla fall är det därifrån vattnet verkar komma.

Maskinen har gått färdigt nu, men vatten strömmar fortfarande i små rännilar över kakelplattorna. Eller, jag överdriver, det strömmar inte, är ingen översvämning, utan just nu rinner det lite grann bara, och ganska långsamt också. Så det slutar nog snart.
Åh, suck.
Orka! Som alla youngsters säger.

fredag 11 maj 2012

Skönt efter regnet

Så gott det luktar när det har regnat. Våt asfalt, jord, gräs, nyutslagna björkar...härligt. Och då gjorde det ingenting att jag råkade ut för en rejäl skur på hemvägen från affären. Det första jätteregnet undvek jag i alla fall. Som tur var, för det var ett sånt hällande som man sällan ser, hela luften var alldeles tät och grå av hårt ösregn. Sen kom solen fram tillfälligt, och det var då jag vågade mig ut.
Varmt är det också, känns plötsligt riktigt somrigt.

Slagregnet gjorde förresten så det ser ut att ha snöat. Körsbärsträden på gården tappade merparten av sina blommor.


Lite senare kom det ännu mer regn, och blåsvarta moln växlade med solsken. Resultatet: en maffig regnbåge som vi beundrade från balkongen.



Det var kul att möta K. vid flygbussen igår. Hon var brun och fräsch och supernöjd med resan. Så nu hoppas vi att vi får tillfälle att också åka tillsammans till Barcelona. Ibland kan man hitta weekenderesor till väldigt bra pris har jag sett. Framåt hösten kanske.
Vi drack champagne och tittade på bilder på eftermiddagen. Mycket trevligt. Och så såg vi Let´s Dance. Ikväll blir det hockey, Ryssland-Sverige, vi börjar väl kolla lite i alla fall och ser vartåt det lutar.

torsdag 10 maj 2012

Konstiga chipssmaker

På tal om produktutveckling på godisområdet: Chips ska vi bara inte prata om! Fast nu är det just det jag ska göra.
Butikernas chipshyllor tar upp mer och mer plats och innehåller allt från gamla klassiker med löksmak till exklusiva handgjorda importchips. De allra flesta sorterna har kommit långt från det urspungliga: tunt skivad potatis, friterad i olja och lätt saltad. Som är väldigt gott.

Det började väl med just lökchips, sedan kom grillchips. Och dill. Sedan hände inte så mycket förrän sour cream-explosionen. Nu kryllar det av olika sour cream-varianter. Och jag avskyr dem, jag mår illa av blotta lukten! Hu, jag får rysningar när jag tänker på det. Inga sour cream kommer innanför trösklarna hemma. Själv äter jag ytterst sällan chips, men K. gillar det. Hennes favorit är som tur är vinäger.
Men det är något konstigt när merparten av alla chipssorter innehåller mjölksocker och jästextrakt!

En gång när jag var i London såg jag den oerhört konstiga varianten Chips med smak av lamm med mintsås! Jag var tvungen att prova, och det var precis lika äckligt som det låter.
Kanske håller vi i Sverige på att närma oss dessa lammchips. Idag såg jag i alla fall en nyhet: Chips med smak av varm smörgås. Känns underligt på nåt sätt.

onsdag 9 maj 2012

Sopsortering, produktutveckling med mera.

När jag äntligen hade accepterat att det skulle regna hela dagen slutade det. Jag pilade genast iväg på diverse ärenden. Det kortaste var att gå ut med sopor. Returpapper, glas och en vanlig blandad påse bar jag ner till soprummet.
Sopsortering är ju ett alldeles eget ämne, och jag är inte direkt jublande glad över fenomenet i sig, inte över tanken bakom, hur det organiseras och hur det faktiskt fungerar. Men tidningar och glas är ändå enkelt att sortera och man vet att det verkligen återvinns.
Fast, enkelt? Tydligen inte. Jag blir lika förvånad varje gång jag (som idag) ser mjölkförpackningar bland returpapperet, plastpåsar bland tomglasen eller trasiga trädgårdsmöbler i behållaren för Hårda plastförpackningar. Suck.

Men det är ett ständigt problem, så gott som överallt. Det Fungerar Inte. Dels för att folk tydligen är korkade, och dels för att det i vissa fall är svårt att bli av med saker. Alla har inte bil.
En stor bov i det dramat tror jag är det så kallade producentansvaret. Ett sätt för myndigheterna att smita, att avhända sig eget ansvar och praktiska konsekvenser. All hårdplast som inte är förpackningar? Metall som inte är förpackningar? Om man vill slänga en slö gammal kökskniv faller inte det under något producentansvar, utan den ska man ta till närmaste återvinningsstation. Det är bökigt och opraktiskt. Tidsödande, dyrt och jag vet inte vad.
Men det är förstås en annan sak än plastpåsar bland glas, vilket enbart är dumt.

Efter funderingarna i soprummet gick jag ner på stan. Spanade efter tennisbollar och hittade billiga på Clas Ohlson. Så nu ska jackan tvättas.

Ica City fick också besök av mig. Och där fick jag anledning att fundera över produktutveckling. Överallt sitter det tydligen människor som inte har något vettigt att göra på sina jobb. Så de ägnar sig åt att förändra (OBS inte alltid att förbättra) existerande produkter.
Den här bloggen till exempel. För några veckor sedan ändrade Blogger utseende på alla funktioner. Det märks inte för läsaren, men när jag skriver in texter, redigerar etc. ser det helt annorlunda ut än tidigare. Inte till det bättre, inte ett dugg. Det är bara annorlunda. Vem förstår varför? Och vad Facebook håller på med ska vi inte ens prata om. Men hela fb har blivit svåröverskådligt och de vänner jag har där har nästan slutat skriva inlägg.

Vad har nu detta med Ica att göra? Ingenting. Men produktutveckling sker även vad gäller matvaror och i synnerhet GODIS. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Men det pågår i alla fall hela tiden. När jag kom hem efter sex veckor i Spanien reagerade jag på att det fanns en massa nya varianter av allting. Till exempel Chokladkexchoklad. Den var jag ju bara tvungen att pröva, och den smakade faktiskt riktigt okej.
Nu har jag ätit lchf sedan i söndags, och sockersuget har gett med sig. Därför kunde jag lugnt och ofrestat betrakta förpackningarna med Hasselnötsjapp. Det kan nog vara gott. Men Hallonplopp tror jag däremot är riktigt äckligt. Hallonplopp...varför, varför?
Som sagt, jag frestades inte av vare sig Japp eller Plopp, utan jag köpte en bit lax, fänkål, avocado och majonnäs. Bra inköp.

På hemvägen började det regna igen.
K. skickar lyckliga SMS från Barcelona och Bilbao. Allt är toppen, hon svävar på moln etc. Idag satt Lesley och hon och drack sangria i 24-gradig värme. Jag tycker nästan synd om K. som måste åka hem imorgon.

Jag har inga tennisbollar

Nu kan det väl i alla fall inte bli minusgrader igen, så jag tänkte äntligen tvätta min f.d. vita vinterjacka. En hyfsat varm dunvariant som kan tvättas i maskin och torktumlas. Men nu läste jag etiketten: "Torktumlas tillsammans med tennisbollar eller liknande."

Tennisbollar! Jag har inga tennisbollar. Och vad är "liknande"? Kanske att det ligger något "liknande" i nån garderob eller låda, men vad skulle det kunna vara? Menas andra slags bollar? Eller andra torktumlarhärdiga föremål? Typ, ja vad...?

Vitsen med tennisbollarna är förstås att dunka omkring dunet i jackan, så det inte klumpar ihop sig.
Så nu måste jag handla bollar innan jag kan tvätta. Undrar om Ica har billiga tennisbollar, eller om jag måste gå till en sportaffär?

tisdag 8 maj 2012

HSP - men hallå, vad är nytt?

För ett tag sen slötittade jag på TV medan jag tränade på gymmet. Det var ett soffprogram där två allvarliga psykologer pratade om HSP. Det står för Highly Sensitive Persons, alltså människor som är väldigt känsliga, rentav känsligare än de flesta. Om detta finns nu böcker och forskning, och startskottet kom 1991 när en amerikansk forskare publicerade en bok om ämnet.
Det som förbluffar mig är att det pratas som om detta vore en nyhet. Men, oj, det finns människor som är jättekänsliga! Som tar in intryck, pejlar in vibrationer, blir väldigt störda av buller, stress o.d.

Har inte alla alltid vetat detta?

Det pratades faktiskt som att kunskapen om känslighet och att alla människor inte är likadana är ny. Från 1991.

Soffprogrammet var ingen engångsföreteelse, utan förra veckan följde SvD upp temat med flera stort uppslagna artiklar. HSP som fenomen, hur kan det yttra sig, hur ska man förhålla sig till det?
Och för att ytterligare få in lite nyanser och finess introducerades också begreppet "starkskör", alltså en människa som är framåt och stark på vissa sätt - men som också har en hög grad av sensitivitet.

Om en "starkskör" person skulle jag kanske kunna säga att hon har solen och Mars i Väduren men månen i Fiskarna och Merkurius konjunktion Neptunus. Till exempel.

Just det, det finns verkligen en fullkomligt oslagbar och fungerande metod att beskriva människors olikheter, talanger, problem eller särdrag: Den västerländska, humanistiska astrologin.
Dags för en riktig revival kanske?

söndag 6 maj 2012

Visning i huset

En av våra grannar ska sälja sin lägenhet som är exakt likadan som vår men ligger två trappor längre ner. Idag var det visning, och jag snikade mig dit förstås. Det var lagom med folk, ingen jätterusning men ändå. Och jag lyssnade diskret på vilka frågor som ställdes, detta med tanke på den framtid när vi själva ska sälja. Bilplats är tydligen en stor grej, och tyvärr finns det inget överflöd på sådana här. Jag har för mig att det är lång kö till p-platser och en kortare kö till garageplats. Antalet är klart underdimensionerat från början. Bor man centralt förväntas man inte ha bil?

Det är alltid intressant att se hur andra möblerar och inreder. Jag kunde knappt fatta att det var samma (jag menar likadan) lägenhet som den vi har. Allt kändes helt annorlunda.

Nu får vi se om lägenheten blir såld. Det är visning imorgon kväll också.

Underlig beslutsvånda

Jag gick upp tidigt och drack en kopp te med K. som beställt taxi till 05.00. Den kom i exakt tid, och hon for iväg. Jag fick SMS från Arlanda sen, allt var okej och inga förseningar.
Själv lyckades jag somna om och vaknade sedan utvilad. Jag hade bestämt mig för att gå ner till gymmet på förmiddagen, men vädret var rätt hyfsat så jag tänkte att jag kanske ska gå ut och gå istället. Och så fastnade jag i en konstig beslutsvånda. Alldeles passiv satt jag där vid köksbordet, överväldigad av det svåra beslutet: Ska jag gå till gymmet, ska jag gå ut och gå, ska jag gå till gymmet, ska jag gå och gå...etc. etc. i en halvtimme. Tills jag tog mig samman och sa till mig själv att jag kan lika gärna gå ut medan jag tänker.
Så det blev en rejäl promenad, och sen kanske jag satsar på träning framåt kvällen om jag orkar.

Idag hade jag kameran med mig, men inte förrän jag kom tillbaka hem hittade jag ett värdigt motiv. De blommande träd som står här på gården är jättefina:


lördag 5 maj 2012

Allmän lördagsrapport

Vi var i Stockholm igår, ute i Bromma närmare bestämt. Där bor K.s mamma med man, och vi blev bjudna på en väldigt god middag och en trevlig dag i största allmänhet. Var hemma i Uppsala strax efter 21.

På vägen till tåget passade vi på att titta in i det nybyggda och nyöppnade jättehotellet som ligger precis vid Resecentrum. Eftersom huset är stort och mörkt, massor av underligt brunsvart fasad, så tycker jag förstås att det är väldigt fult. Nästan skrämmande fult. Det gäller å andra sidan allt vid Resecentrum. Svinfult.
Inuti var det förstås inte lika mörkt. Restaurangdelen, som ligger i det som jag hade väntat mig skulle vara en öppen, rymlig foajé, gjorde rentav ett vitt, ljust intryck. Alltid något.

Vi såg också det nya Speakers Corner när vi sneddade över Vaksala Torg. Det stod förstås ingen där och pratade i kylan och snålblåsten. Det var rentav ödsligt runt den lilla plattformen. Fråga är om någon alls kommer att använda detta forum för att uttrycka sina åsikter?
Men lampan var jättefin. Alltså en jättestor lampa, liknande en gigantisk skrivbordslampa, som väl ska lysa upp plattformen när det är mörkt. Den gillade jag verkligen

Idag har jag lite småsaker att pyssla med, men inget är direkt överhängande. K. har aningen resfeber, eftersom hon åker till Barcelona 06.20 imorgon. Där ska hon sammanstråla med sin engelska kompis Lesley, och tillsammans ska de göra stan i fyra dagar. K. fyllde jämnt i vintras, och uppehället i Barcelona är Lesleys present. Inte illa. K. är själaglad, för hon har pratat om Barcelona så länge jag kan minnas. Det blir säkert en fantastisk resa!

Mina mål för den kommande veckan ligger på ett helt annat plan: Jag ska återgå till en mer strikt LCHF-diet och därmed gå ner i vikt. Och så ska jag jag jobba lite extra.
Det känns som lagom intressanta utmaningar.

torsdag 3 maj 2012

New India

New India på Bäverns Gränd var tidigare en riktigt bra indisk restaurang. Lunchbuffén var så populär så det var kö långt ut på gatan. Ack, flydda tider... Nu är den restaurangen högst medioker, för att inte säga dålig. Detta sagt efter fyra besök, både vid lunch och på kvällen, under knappt två år. Ingen bra mat, kort sagt.
En annan superbra indier var ju Williams uppe vid universitet, men där serveras nu indisk lunchmat enbart vissa dagar och är inte heller särskilt gott. Jag har bara testat en gång, men det var helt klart en annan kock än tidigare.
Vart har de indiska kockarna tagit vägen? Bort från Uppsala?
Jag är väldigt förtjust i indisk mat, men jag får väl laga den själv då. Det finns helt okej genvägar, till exempel så ger många av Pataks såser och kryddor smaker som vida överträffar det jag åt idag.

Men lunchen var i alla fall trevlig. Jag träffade M-P och vi pratade oavbrutet i en timme.
Enda gångerna jag överhuvudtaget äter lunch är om jag ska träffa någon. Det är ett bra sätt att umgås sådär lite snabbt och opretentiöst.

Ideologisk skolning?

Minst sagt fundersam blir jag när jag läser om Vänsterpartiets förstamajfirande i Malmö. (Artikel i SvD, som i sin tur har hämtat nyheten från Sydsvenskan.)
Malmövänstern firade bland annat genom att barn medelst basebollträ fick slå sönder figurer föreställande borgerliga politiker. Annie Lööf, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt blev symboliskt massakrerade, och då trillade det ut papperspengar och godis till barnen.
Är detta okej? Nej, jag tycker det är helt vedervärdigt.
Men Vänsterpartiets politiske sekreterare i Malmö tycker att det såg skoj ut.

Uppdaterat: Vänsterpartiets kommunikationschef har nu på em tagit avstånd från det hela. 
Det var väl det enda rimliga att göra.

onsdag 2 maj 2012

Körsbärsblom och dammsugarglass

Min lilla Stockholmstripp förlöpte som den skulle. Fast jag hade för mycket kläder på mig, med tanke på att det blev hela 19 plusgrader på eftermiddagen. Och jag var inte ensam om den överdrivna påpälsningen, man kunde se alla varianter av kläder, från linne och shorts till rejält tjocka jackor och halsduk. Jag höll mig nånstans mittemellan.

På väg till frisören kunde jag inte undgå att se körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Riktigt mäktigt. Och eftersom jag hade gott om tid satte jag mig på en bänk, där träden utgjorde ett slags fluffiga rosa moln och den himmel som skymtade i körsbärsgliporna var alldeles knallblå. Tyvärr hade jag glömt kameran hemma...

För att fira vädret och det vackra unnade jag mig en trekulors glass. Första stället (NK) hade inte börjat säsongen än. Synd, för de har jättegod glass. I Kungsan fanns en Sia-kiosk, men vid den ringlade sig en kö på säkert 20 pers. Istället hittade jag en Triumfkiosk med knappt nån kö alls, och jag valde snabbt några favoritsmaker. Jag var överdrivet snabb där, och hade jag bara tagit det lugnt och läst listan ordentligt, så hade jag sett den Nya Glassmaken: "Dammsugarglass"! Och den hade jag förstås testat. Enligt beskrivningen smakar den "Marzipan och arack"... Kan väl inte vara annat än gott?


Första favoritmånaden av tre

Ännu en dag med sol och blå himmel! Det passar extra bra eftersom jag snart ska ta tåget till Stockholm. Ett snabbesök bara, främst för att besöka min frisör.

Det känns verkligen att en ny årstid börjar nu. Maj - löftesrik på många sätt. Sedan kommer mina andra favoritmånader, nämligen juni och juli. Länge trodde jag att de självklart var allas favoritmånader, och jag blev helt förvånad när jag förstod att vissa gillar till exempel oktober bättre...
Men oktober ska jag inte tänka på nu, nej, nu ska jag promenera iväg till Resecentrum, med förhoppning om att tågen går i tid idag.

tisdag 1 maj 2012

Valborg

Valborgsfirandet var som vanligt traditionellt och trevligt. Otroligt mycket folk ute på stan. Vi orkade inte trängas för att få en skymt av forsränningen utan satte oss på en uteservering och drack kaffe. Dvs. Åsa och Eva drack kaffe. Jag fick smaka Åsas espresso (har aldrig druckit det förut), och fy 17! Urk, så beskt och bittert.

Klockan 12 var vi bjudna på god och mysig sillunch. Sillar av olika slag (äter jag inte, men de var tydligen goda enligt alla sillätare), Janssons, pajer, bröd, ost, öl, nubbe etc. och efter det tågade vi iväg till Carolinabacken tillsammans med ett antal tusen andra personer. Nytt för i år var att Carolina hade en klocka på fasaden, jag hörde ordet "atom-ur" nånstans.



Så tio sekunder i tre började alla räkna ner, och då kändes det som rena nyårsafton när folk skrek "tio, nio, åtta" etc. Sen viftades det med studentmössor, och större delen av folksamlingen satte sig i rörelse nedför backen.



Men vi vare sig sprang eller gick nerför Carolinabacken utan släntrade långsamt genom Odinslund och till Universitetsparken. Pratade en stund med bekanta, drack champagne, njöt av vårvärmen. Efter ett tag tog vi oss hemåt, pustade ut och började förbereda kvällens tacomiddag.

Idag blev det tomt här hemma. Åsa och Eva åkte hem till Västkusten på förmiddagen, och K. började jobba klockan 15. Jag hade inga plikter alls utan passade på att ta ännu en skön långpromenad. Det blir vackrare ute för varje dag. Så har jag löst lite suduko och känt mig allmänt ledig. Nu ska jag kolla om det är något på TV.