lördag 31 december 2011

Nyårsaftonsreflektioner

Nyårsafton. En av mina favoritdagar, kanske den jag gillar bäst på hela året. Blandningen av fest och eftertänksamhet är sympatisk.
Jag har förberett lite mat till ikväll, strukit en duk, torkat golvet i köket och gjort allmän nytta. Snart ska K. och jag dricka kaffe och därefter dra våra nyårsänglar, helt enligt traditionen.

Att sammanfatta 2011 är svårt. Så mycket har hänt i världen, och bland det som engagerat mig mest är ekonomin, Grekland och euron och allt kaos runt det.
Och den "arabiska våren", som jag skriver inom citationstecken eftersom man fortfarande inte kan vara säker på att det innebär någon vår. Ett visst hopp kan man ha där, men mer än så är det inte. Det kan också bli värre än det var innan.
Massakern på Utøya är en annan händelse som fortfarande sitter starkt i minnet.
Och jordbävningen i Japan.

För min personliga del har det varit ett trevligt år. Just trevligt - det är bästa sättet att beskriva det på. Ovanligt socialt med massor av fester och middagar och vänner.
Jobbmässigt har det däremot inte hänt så mycket, och det innebär ju inget lyft för ekonomin heller. Det är en sak jag måste ta tag i nästa år.

Min fotoperation i augusti var en viktig händelse. Och nödvändig, för jag fick mer och mer ont i artrosknölen och hade tidvis ganska svårt att gå.
Min mentala förberedelse för operationen började egentligen redan under våren. På nåt sätt gick jag ner i lågvarv, tog inga direkta initiativ, startade inga projekt. Jag laddade för två månaders konvalescens, och sen var jag mycket riktig en idealisk patient. Och allt gick väl som bra som det alls kunde gå.

Mer viktigt: Jag fyllde 60 i år! Och är väldigt nöjd med det. Visst låter det rätt gammalt, men jag trivs med den åldern, det känns som att ha "gått i mål" på ett sätt jag inte kan förklara.

Några direkt spännande saker har inte hänt. Jag har inte gått några intressanta kurser eller fått några nya stora insikter. Har inte gjort någon resa.
Men, som sagt, trevligt har det varit. Nästan hela tiden.


fredag 30 december 2011

Handlat och fixat

"Alkohol och fet mat tröstar" står det med stora svarta krigsrubriker på Expressens förstasida. Vilken nyhet. As if I didn´t know, tänkte jag. Tittar man närmare ser man att det är Leif G.W. Persson som säger detta, och att alkohol och mat är det som gör att han står ut med vintern. Sedan lever han sunt och nyktert under sommarhalvåret. Det kanske är en bra princip.

Jag har handlat idag, dock vare sig alkohol eller fet mat. Däremot en massa annat: rödtunga, sparris, sallad, en potatispress, soltorkade tomater, grädde, ägg, fiskfond m.m...tunga kassar blev det. Och det började bli en liten antydan till storhelgshysteri inne på Ica Torgkassen, så det är skönt att gjort undan alla inköp innan det kommer ännu fler människor med stress och desperation i blicken, körandes kundvagnar, barnvagnar, rollatorer och allt möjligt hjulförsett framför sig.

En jullåda har åkt ner i källarförrådet. Tomteporslinet har förpassats till sin svåråtkomliga översta skåphylla, ja, julen är delvis bortstädad. Det får bli lite i taget. Adventsstakar, stjärnor och annat som lyser får hänga med åtminstone nån vecka till.
Den juligt röda duken på matbordet ska i alla fall bytas ut mot den blå nyårsduken. Något annat är otänkbart. Att äta nyårsmiddag på röd duk...nej, nej. Man har sina traditioner.

torsdag 29 december 2011

Fin fot

Yes! Nu är dom blodiga sterilstripsen och den tjocka kompressen borttagna, och foten ser helt fenomenalt bra ut. Det var ingen glipa, ingen infektionstendens utan alldeles slätt och rent. Knappt ens märken efter såret. Sköterskan var nästan förvånad.
Det känns hur skönt som helst. Jag är själv impad över min goda läkningsförmåga.

När jag gick hemifrån ösregnade det nåt alldeles väldigt. Och blåste. Så det blev bussen till Vaksalatorg, och där hoppade jag på 9:an till Sysslomansgatan. "Det är nästan så man saknar snön," sa en tant vid busshållplatsen här utanför. Men det gör inte jag. Visst är det tråkigt med ösregn och mörkret som ligger som ett lågt tak över allting, men hellre det än halka.

onsdag 28 december 2011

Fisk- och energibrist

Det är fiskbrist nu, i alla fall vad gäller vissa sorter. Vi hade tänkt göra en variant av Sjötunga Walewska på nyårsafton, med en något billigare plattfisk. Jag beställde rödtunga på Kvarnen, och imorgon ringer dom och berättar huruvida det alls går att få tag på. Stormen Dagmar har gjort det svårt för fiskebåtarna att gå ut, plus att fångsten av vissa sorters fiskar (och även räkor) har blivit minimal. Så vi får kanske tänka om beträffande nyårsmaten.

Älskade K. har inte varit sjukskriven en enda dag dom senaste tjugo åren. Men det kanske hon borde ha varit. Idag gick hon till doktorn som konstaterade att hon är helt utbränd och sjukskrev henne för utmattningssyndrom. En dryg månad, till att börja med! Så får hon en chans bygga upp sin energi igen.
Jag undrar vad vården (fast kanske gäller det stora delar av arbetslivet?) gör med folk - knäcker den ena efter den andra som det verkar...

Själv hoppas jag att mitt nya sår på foten ska ha läkt ihop någotsånär. Det får jag veta imorgon.

måndag 26 december 2011

Julen är slut, nu börjar healingen

Bloggen har fört en tynande tillvaro under julhelgen. Det kanske är sunt på sätt och vis...

Imorgon blir det ganska vanligt igen. K. och jag börjar städa bort diverse tomtar och annat. Laddningen för nyår börjar. Och vi har varsitt viktigt läkarbesök, inte imorgon men i veckan. Hur har det gått med mitt sår efter skruvarna? Har det läkt som det ska? Jag har ingen aning, eftersom jag inte får lyfta ens på den översta kompressen pga infektionsrisken. Ibland tycker jag det "kryper" runt såret, på ett obehagligt sätt. Andra gånger känns det hur bra som helst. Det gör i alla fall inte ont. Och det dunkar inte. Och jag har inte feber. Så det är nog ingen infektion. I hope.
Och älskade K., som mer eller mindre har gått in i väggen. Hur blir det med det? Kan hon börja jobba som vanligt? Jag undrar. När jag googlar på utmattningssyndrom, så stämmer allt på henne. Vi får se hur det blir.

Igår kväll och i natt förde stormen Dagmar sånt liv, så jag kunde inte sova. Det ylade och mullrade och tjöt.  Men det enda synliga resultatet här omkring är en knäckt flaggstång, så vi kom lindrigt undan.
Och som vanligt är jag hyfsat pigg trots sömnbrist.

Jag har tänkt på en sak den sista tiden: dom människor jag har träffat lite närmare, inte ytligt konversationsmässigt utan så där så man sitter och verkligen pratar och ser varandra, har samtliga mått ganska dåligt. Många har det jobbigt just nu. Själv mår jag jättebra, och det känns liksom udda och ovanligt att göra det. Jag funderar på att ha healingkvällar, eftersom jag faktiskt har lärt mig en form av distanshealing som fungerar. Healingmottagare kan alltså vara hemma som vanligt, man bestämmer bara en tid och så ser man vad som händer.
Maila mig om du är intresserad av att vara med!

söndag 25 december 2011

Dags att plocka undan porslinet

Julafton förlöpte helt enligt planen. Väldigt trevligt var det. God stämning, många nubbevisor, julklappar främst till Nikki (K:s dotter), medan vi andra fick nån småsak, precis som vi ville ha det. Lagom mycket mat, det fanns lite av varje men var inget överdåd, vilket innebär att kylskåpet inte är fullproppat med rester som aldrig blir uppätna. En liten juldagsmiddag för K. och mig blir det, men sen kan vi återgå till normal mathållning.

För första gången fick jag användning för allt mitt julporslin (även glöggmuggar, formar och små skålar) som jag är väldigt förtjust i. Delar av det håller jag på att samla ihop efter disken. Och imorgon ska allt läggas tillbaka i skåpen, på hyllorna längst upp. För jag gillar julsaker och älskar gamla tomtemotiv, men jag brukar också bli tvärless nån gång runt annandagen.


Detalj från ugnsformen. Synd att bara använda den en gång om året, men...

Det var som sagt en jättetrevlig julafton. Idag blir det mest degande framför TV:n. K. är ute på en liten promenad i det fina, soliga och plusgradiga vädret, men jag vill ta det försiktigt med foten ett par dagar till. På min nyttolista står i alla fall att diska ömtåliga glas för hand, så det ska jag göra nu.

fredag 23 december 2011

Janssons i ugnen

Nu står en Janssons Frestelse i ugnen. När jag var yngre var det en av mina favoriträtter, men numera äter jag det enbart till jul och nån annan storhelg typ Valborg eller midsommar.

Beträffande julmaten i år, så är allt annat färdigköpt. Det blir för övrigt inget dignande julbord utan ganska basic. Och alldeles för lite grönsaker känner jag nu. Fast det går ju att fixa imorgon.

Kanske skriver jag nåt blogginlägg på julafton, men nu ska jag snart fira in helgen med Janssons, julskinka, knäckebröd, öl och en nubbe. Bara K. och jag, lugnt och stilla, med julmusik på stereon.

God Jul alla bloggläsare!

torsdag 22 december 2011

Godispyssel


Nu har jag pysslat igen. Bilden föreställer inte köttbullar utan chokladdoppade mandelmassekulor med romrussin. Gott och mäktigt, och dom är jättestora! 30 st. blev det.

Stor skillnad på mandelmassa: jag hade både Icas egen och Odense, och så  blandade jag dom. Med övervikt för Odense som är extremt mycket godare. Icas har inte mycket mandelsmak utan är mer mjuk och söt och nästan vattnig, hur den nu kan vara det. En del av Ica-massan kastade jag faktiskt.
Slutresultatet blev hur som helst bra.

Dessa plus nötchokladkola, ischoklad och skumtomtar (som jag själv hoppas kunna avhålla mig från) lär fylla julgodiskvoten med råge. Fast nåt jag verkligen gillar är Gröna Kulor, alltså Fazers marmelad. Förr om åren köpte jag alltid det till jul. Nu har jag inte sett några Fazeraskar, eller jag har väl inte tittat efter dom heller. Som sagt, jag äter inte så mycket godis längre. Det är en enorm skillnad mot förr, när jag snudd på hetsåt allt som var sött.

En fotbollsmatch har K. och jag också tittat på ikväll. Tottenham-Chelsea. 1-1, och det var en väldigt bra match.

Lugnt i butikerna

Det var inte speciellt mycket folk inne på Kvarnengallerian idag. Inga köer alls faktiskt, så det gick smidigt att handla julskinka, julmust, julros med mera. Även på Systemet var det lugna gatan, fast dit hade jag inga ärenden. Brukar det inte vara fullt kaos dagarna före jul? Fast det kanske blir det senare på dagen.

På min agenda står nu:
1. Fika med K. Jag ska dricka kaffe istället för te, så kanske jag får en energikick och det blir lättare att
2. Städa lite här och var, bland annat i mitt arbetsrum. Som avkoppling ska jag sedan
3. Göra mandelmassegodis. Russin står nu och drar i rom, både ljus och mörk blockchoklad av hög kvalitet är inköpt.

Jag var ett tag inne på att frosta av frysen också. Det är ju annars bäst att göra när det är verkligt kallt ute och man kan ha maten på balkongen under tiden avfrostningen pågår. Men kylan ska visst hålla sig borta, och nästa vecka säger dom att temperaturen kan gå upp mot +10-strecket!
Tja, man kan ju ha maten på balkongen i vilket fall. Just nu är det +6 där, jämfört med +23 inomhus.
Jag får se hur jag gör.

Och just idag är det exakt fem veckor tills jag åker till Spanien. Smått overkligt känns det. Nu har dom högtryck där nere. Igår var det +22 i Nerja, på tal om temperaturer, och det är väldigt bra för årstiden.

Förresten: Idag gick solen in i Stenbocken, vilket är lika med vintersolståndet. Alltså, mörkret har haft sin kulmen och det vänder nu - varje dag blir det lite ljusare. Ljusare och ljusare, ända fram till midsommar! Det är värt att fira!

onsdag 21 december 2011

Djurplågare

Abdullah Ahmad Thabit är 22 år och Sveriges värsta djurplågare. Fast det vet man ju inte, det finns säkert de som har gjort ännu värre saker. Men Abdullah hör till dem som har anklagats och dömts, och han fick fängelse i ett år och tre månader  - vilket är det hårdaste straff som någonsin utdömts för djurplågeri i Sverige! Det låter ändå inte särskilt mycket.
Den här unge mannen har långsamt och utstuderat, under en period på flera månader, plågat ihjäl en hundvalp. Detaljerna vill jag inte beskriva här.
Resterna av valpen hittades av en grupp dagisbarn...

Hur kan människor sjunka så lågt? Det är som att sadistiskt plåga småbarn, det är något med offrets totala försvarslöshet som gör det så vidrigt och svårförståeligt, det närmar sig ren ondska. Eller det kanske verkligen är ren ondska?

Mannens advokat tycker att domen på ett år och tre månader är för hård. "Det är ju ändå ett djur det handlar om."
Ja, hjälp. Det är kanske inte så lätt att vara advokat alla gånger...
Jag skulle inte tycka att tio år var för mycket.
Maxstraffet för djurplågeri är dock två år. Varför fick han då inte det åtminstone?

Julkolan fixad


Nu är julkolan fixad. Choklad, socker, grädde, sirap och smör har kokats ihop, och när det är klart blandar man i hackade nötter. Det är min farmors recept, en säker succé.
I den här gamla fina plåtburken ligger nu godsaker och väntar på hugade gäster:


Diverse annat pyssel har jag också hunnit med. Det är nästan så jag känner lite julstämning... Ska nu förstärka det genom att stryka en röd duk.

Dags för julgodis

En sköterska hos Familjedoktorn har nu bytt mitt förband, fast bara den yttersta kompressen. Dom sterila tejpstripsen ville hon inte röra i det här läget, och jag ska fortfarande inte göra minsta grej själv. Ska dit igen före nyår och ta bort alltihop, och det känns bra att proffs kollar slutresultatet, om det nu skulle vara nån glipa i såret.

Lite julpyssel tänker jag nu ägna mig åt. Bara lite lagom sådär. Älskade K. är dålig och hemma från jobbet, så hon sover.
Jag äter ju inte särskilt mycket godis längre, men min traditionella chokladkola och mandelmassekulorna med romrussin vill jag göra ändå. Kanske ischoklad också. (Formar är inköpta.) Vi får tre gäster på julafton, och dom vill förhoppningsvis glufsa i sig lite sötsaker.
Jag ägnar mig nog åt att fylla såna här i eftermiddag.

Jag har också kommit ihåg att skicka en julblomma med tillhörande liten chokladask till min mamma. Interflora på nätet funkar jättebra - så extremt enkelt!

tisdag 20 december 2011

Nu är dom ute


Jag fattar inte att dom här skruvarna ens fick plats i foten. Eller det var väl det dom inte fick. Den längre är 3 cm, den andra 2,7.

Vid mina tidigare besök på Hand- och fotkirurgiska kliniken har det aldrig varit några förseningar. Tvärtom, jag har fått komma in lite före den avtalade tiden. Idag hade alla morgonens operationer blivit oväntat komplicerade, så allt var nästan två timmar försenat. Men jag hade ju inget särskilt för mig, så jag satt tålmodigt i väntrummet. Ibland är det lite skönt att ha tråkigt. Men jag var samtidigt aningen nervös, mer än jag var inför operationen. Då visste jag vad som skulle hända, men den här gången var det ju lite mer osäkert.

Till slut blev det i alla fall min tur, och ortopeden kände på min lilla knöl och sa direkt att det är skruvarna som krånglar. Så jag fick lokalbedövning (inte trevligt alls) och sen var det fram med skruvmejseln. Först göra ett litet hål i foten och sen gräva fram skruvar. Och jäklar vad han fick ta i. Han tryckte och bände och vred och grejade, och ett tag tänkte jag att det här kommer inte att gå, dom måste bergis skära upp allting igen. Men till slut var stålmonstren ute, och det kändes jätteskönt!

Såret tejpades igen. Jag fick sitta ett bra tag med foten i högläge, och efter det att syrran kollat så det inte blödde var det bara att åka hem. Tyvärr har det nu blött massor, så imorgon måste jag gå till en distriktssköterska (var är det nu dom finns, det måste jag ta reda på) och få det rengjort och fixat. Jag har precis ringt till Hand och fot (som inte har snåla telefontider utan alltid svarar, bara en sån sak), och dom sa att jag inte själv ska ta upp förbandet utan låta det sitta kvar tills jag träffar en sköterska. Infektionsrisk annars.
Synd att det inte höll, men alla deras behandlingar krånglade idag, så det var väl inget annat att vänta.

I tio dagar ska såret hållas torrt, vilket innebär att jag får återgå till att duscha med plastpåse på foten. Det gick bra förut, så det ska det nog göra nu också.

Hur som helst, skruvarna är borta. Hurra!

måndag 19 december 2011

Dags för julledigt

Sådär. Nu har jag jobbat klart och kan (tror jag) vara ledig en vecka. Skönt. Det blir tid för julbestyr, som att städa (ständigt detta städande), göra mitt speciella julgodis och lite annat. Just nu har jag precis tagit ut en laddning goda LCHF-bröd ur ugnen. Ska äta indiska rester sedan.

Lite grann funderar jag på morgondagens ortopedbesök. Antagligen måste skruvarna i foten tas bort. Det innebär väl ett till ingrepp med åtföljande sår och stygn? Ja, det viktiga är att det alls går att göra någonting, och att det då helst kan göras imorgon. Så det inte blir en massa åkande hit och dit.
I alla fall är jag glad över mitt frikort som jag har för första gången i mitt liv. Det känns smått fantastiskt att kunna hala upp det och få gratis vård. För mig som varit rätt så frisk i mitt liv och bara använt mig av alternativa vårdmetoder (som ju är dyra eftersom de är helt osubventionerade) känns det otroligt att få behandling gratis. (Ja, jag vet att jag har varit med och betalat via skattsedeln i snart 40 års tid, men ändå...)

Jag tar 9-tåget imorgon. Det ser ut att bli nån minusgrad men inget snöfall, så kommunikationerna borde fungera. Och är det halt åker broddarna fram.

Plusgrad, konkurs och oanständiga klyftor

Det blev inte så farligt med snön. Eftersom det fortsätter att vara någon plusgrad har det mesta redan smält bort, och framför allt är det ju inte halt. Bra. Fast jag förstår att det är jättetråkigt för alla barn... Eller dom sitter kanske lika gärna vid sina datorer?

Har Saab gått i konkurs nu? Efter alla oräkneliga turer, så verkar det faktiskt så. Vissa brasklappar tycker jag ändå läggs in här och var, men jag fattar inte hur det skulle kunna hålla på och vackla hit och dit ännu ett tag. Nej, det måste väl ändå vara sista spiken... Och första gången jag såg Victor Muller tänkte jag: "åhå, det här blir inte bra." Internationell lycksökare har han kallats, dock ej i Sverige där stora förhoppningar har ställts på honom.
Tråkigt julbesked för alla Saabanställda, men oväntat kan det inte ha varit.

På tal om pengar, så läste jag i dagens SvD att den rikaste tiondelen av svenskarna har ökat sina inkomster med 63 procent de senaste tjugo åren. Den fattigaste delen har fått en ökning på 1,7 procent! Inte alls okej. När politikerna så glatt säger "men alla har ju fått det bättre!", så är det snarast ett hån.

Den som tjänade 1 miljon om året har alltså i snitt ökat sin inkomst med 630.000:-, medan den som tjänade 100.000 om året har ökat sin inkomst med 1.700:-. Det är siffror som man kan bli lite illamående av...
Jag har aldrig varit särskilt vänstervriden, men nu börjar det gå för långt med klyftor och segregering. Det finns något som heter vanlig anständighet. Det börjar bli ett bortglömt begrepp. På alla områden, inte bara det ekonomiska.

Nej, nu är den här!

Jaha, så är den här. Det var väl oundvikligt kanske, men...usch! Vinter! Snöyra! Bara nollgradigt visserligen, och det får man vara glad för. Traktorer plogar här utanför. Men det fortsätter att vräka ner, så vem vet, det kanske blir stora drivor. Och halt.

Jag måste gå ut en sväng idag, och i det här vädret funkar det inte med joggingskor. Alltså måste jag tvinga ner foten med den nya lilla knölen i vinterkängor, och det känns inte behagligt alls. Vilken tur att jag fick tid hos ortopeden redan imorgon! Jag är nästan säker på att det är skruvarna som spökar, och det lär vara hur lätt som helst att ta bort dom.

Nu har jag lite jobb att utföra innan det är dags att trotsa vädrets vita makter.

lördag 17 december 2011

Hemtrevligt

Droppen dripp och droppen drapp plaskar fortfarande på. Men på marken är det vitt, ett litet ynkligt snötäcke, nån millimeter bara. Får se vart det tar vägen.

K. var ledig idag, ovanligt nog, och vi har inte gjort något speciellt. Slötittat på fotboll och glatt oss åt en tipsvinst på 500:-. Ätit indisk mat, njutit av Downton Abbey. En typiskt hemtrevlig decemberlördag helt enkelt.
Och nu är det mindre än en vecka kvar till julafton.

Nu får dom sluta!

Huga vilket blötväder! Snöblandat regn eller regnblandad snö - det ser vitt ut, men när det vita landar på ens kläder omvandlas det genast till stora blöta droppar. Och på marken blir vattenpölarna allt större. Måtte det inte frysa på sen, för då blir det glasis överallt!

Och jag undrar när media ska sluta med de patetiska försöken att skandalisera kungen. Ge upp nu! De famösa bilderna som yrkeskriminelle Mille M. tillhandahållit är uppenbart manipulerade, skandalen som journalisterna hoppades skulle störta monarkin rinner ut i sanden. Och ändå ger dom sig inte! Nu försöker de göra en stor sak av att vissa av kungens vänner kanske trodde det hela var sant. Och att en yrkesbrottsling påstår sig ha bilder han inte har sägs vara intressant och bestickande.
Och jag förstår tanken där. Om någon kommer på idén att göra sig en rejäl hacka genom att fuska med en kungabild, om kungen har bekanta som gör allt för att minimera skadeverkningarna av denna bilden, för att den kanske är sann, då kan det ju inte uteslutas att kungen verkligen har varit på strippklubb nån gång på 80-talet. Etc.
Då säger jag: Och...? Vad i hela glödheta spelar det för roll?! Hur löjligt desperata kan media bli i sina försök att detronisera monarkin, att på eget bevåg utan folklig förankring underminera förtroendet för inte bara kungen själv utan Sveriges grundlagsfästa statsskick.

Den riktiga skandalen, det är att tidningarna utan vidare sväljer betet och stöttar, kanske till och med betalar pengar till tungt belastade brottslingar, enbart för att tjäna sina egna syften.
Vad jag är trött på det!

Tummen upp för Carl XVI Gustaf! Tummen ner för gangstrar och slaskblaskor i ohelig allians!

fredag 16 december 2011

K. i drama, fast inte.

Ingen som helst blogginspiration har jag idag. Men i övrigt har det varit en bra och rentav effektiv dag. Men jag blev lite ängslig när K. kom hem och var helt upprörd efter att ha blivit trakasserad av en psyksjuk man på stan. Hon fick ta skydd bakom disken i en Pressbyråbutik! Väldigt jobbigt.
Sen började hon jobba kl. 16 och gick iväg i god tid. 16.15 ringde dom från hennes jobb och undrade vart hon hade tagit vägen. "Men hon gick för en halvtimme sen" sa jag och fick hemska visioner av hur en förföljande galning fångat henne här utanför. I tre minuter hann jag vara rädd, sen ringde hon och var lyckligen upphittad. "Jag lever", liksom.
Det var dagens dramatik.

Ikväll ska jag titta på Svenska hjältar-galan, för jag tycker det är så skönt med något som är alltigenom positivt.

torsdag 15 december 2011

Skrikfika

Jag har haft en nästan heldag på stan idag, halvdag heter det väl då, ägnad åt lunch och fika med Solveig. Vi åt indiskt, det är alltid gott. Jag gillar kryddorna och hettan som bränner till. Länge och väl satt vi kvar och pratade, och när vi lämnade restaurangen kändes det som ett bra läge att dricka te nånstans.
Vart skulle vi gå? Vi diskuterade ett tag och var helt överens om att numera är det viktigaste kriteriet när man väljer café att det ska vara relativt fritt från barnvagnar. Alltså vagnarna skulle man gärna stå ut med, men dom skrikiga barn som brukar ligga i vill man undvika. Deras ofta egotrippade föräldrar som brer ut sig överallt likaså.

Det mysiga Kardemumma valde vi därför genast bort. Tyvärr, för allting där är gott och miljön är hemlik och trivsam. Men lika lite som jag skulle betala för att fika inne på ett dagis går jag till Kardemumma. Ett par andra ställen strök vi också från listan, av samma orsak.
Till slut blev det Landings, S:t Perfilialen. Där brukar det vara lugnt. Ha!
Vi hann knappt sätta oss så kom dom. Barnvagnar, den ena efter den andra. Små varma, hungriga, arga barn skrek och gastade i högan sky, och det var särskilt ett som hade en sån där fruktansvärt gäll, genomträngande röst så man verkligen förstår vad som menas med uttrycket "tränga genom märg och ben."

Jag tycker faktiskt inte att det är okej. Miljön förstörs för alla andra. Där satt människor och försökta läsa tidningen, en tjej gick igenom föreläsningsanteckningar, gamla tanter hade tänkt sig att pusta ut efter julklappsinköp etc., och alla blev så uppenbart besvärade och störda.
Och det är klart att mamman till det skrikigaste barnet var en sån som ställde vagnen så att den blockerade ett flertal lediga platser, helt hänsynslöst. Och varför ska den stackars personalen ha ansvar för att värma barnmat och vällingflaskor - nej, bort! Köp en påse bullar och gå hem!


Skräcksyn på fiken.

Så nu har barnvagnsmaffian börjat invadera Landings också. Vart ska vi gå nästa gång vi vill ha en lugn och pratvänlig atmosfär? Till en bar, kom vi på. En stillsam, eftermiddagsöppen vinbar. Det satsar vi på hädanefter.

onsdag 14 december 2011

Vilka får stanna?

Grova brottslingar från andra länder som bluffar sig in i Sverige med falsk identitet är väldigt svåra att bli av med. Även om de döms till utvisning. Om detta stod i tidningen för ett par dagar sedan.

Det krävs mycket för att döma till utvisning efter avtjänat straff, det räcker inte med snatterier eller vanliga inbrott utan handlar i regel om grova våldtäkter, upprepad grov misshandel eller mord.
Säg att en person kommer till Sverige med falska identitetshandlingar eller inga alls och säger sig vara från exempelvis Irak eller Somalia. Han får tillfälligt uppehållstillstånd till att börja med, och sedan begår den personen ett mord och passar också på att våldta och halvt slå ihjäl en kvinna.
Då är det solklart: först fängelse ett antal år och sedan utvisning. Pga utvisningen brukar man sätta fängelsestraffet lägre än man annars skulle ha gjort.

Men, vad som då ofta händer är att brottslingen säger "nej, jag är inte alls från Irak eller Somalia. Jag tänker inte tala om varifrån jag kommer." Och eftersom riktiga identitetshandlingar saknas kan inget bevisas eller motbevisas utan personen släpps i förtid (för den straffsats som utmättes med utvisning i åtanke gäller ändå) och fortsätter i regel att begå brott.
Detta låter helt absurt, men förekommer och är till och med ett "stort problem", enligt polis och jurister.

Hur komma ifrån det? Det finns säkert många lösningar, men vissa är politiskt ogenomförbara.
Och det är inte det jag tänkte skriva om här. Utan om hur olika invandringspolitiken slår. Mördare och våldtäktsmän skyddas ofta av dom svenska lagarna. Men den armeniska familj i Ånge som nu har utvisats efter 11 år i Sverige... Som har ett välanpassat liv på alla sätt, som verkligen tillför både samhället och sin närmaste omgivning massor, de blir utvisade och sitter nu (eller gjorde det igår) på en flygplats i Armenien och vet inte vart de ska ta vägen. De yngre barnen kan inte språket i sitt "hemland".
Och ja, den här familjen har tydligen aldrig haft skäl att stanna i Sverige. Men då borde de väl inte ha fått möjlighet att rota sig? 11 års prickfri vistelse i landet borde vara ett tyngre skäl för humanitär behandling än att mörda och ljuga om sin identitet.

tisdag 13 december 2011

Julig lista

Listor är kul. Jag har för få listor här på bloggen. Jerry och Tofflan har svarat på denna juliga variant, så nu gör jag också det.

Pepparkakor - Lussebullar: Svår fråga. Lussebullar (men det heter Lussekatter) är så mättande. Kryddiga pepparkakor är goda. Så det blir nog kakorna. Fast, nej, det blir oavgjort, jag tar en av varje!

Ischoklad - Marsipan: Marsipan, självklart. Ischoklad är lite, lite äckligt. Marsipan, eller snarare mandelmassa, brukar jag alltid köpa till jul, och så gör jag chokladdoppade kulor med romrussin.

Köttbullar - Prinskorv: Prinskorv. Men det ska vara med skinn.

Julkorv - Julskinka: Vem äter julkorv?? Hu! Självklart blir det julskinka. Särskilt på kvällen innan julafton, nygriljerad och ljummen på hårt bröd.

Lax - Sill: Jag avskyr sill. Avskyr! Lax däremot är jättegott i alla varianter. Till julen vill jag ha den gravad med mycket dill.



Revbensspjäll - Janssons frestelse: Janssons är liksom juligare, så det blir mitt val. Jag gör god Jansson!

Paradis - Aladdin: Urk. Ingendera, dom går inte att äta. Vrålsött skräpgodis!

Rullsylta - Leverpastej: Haha, rullsylta...que? Jag har då aldrig ätit det i hela mitt liv och kommer inte att göra det heller. Leverpastej kan jag åtminstone tänka mig.

Glögg - Julmust: Svårt. Julmust är gott, men...jag dricker helst inte söta drycker. En deciliter julmust är okej och hör julen till, men sen räcker det. Stark glögg blir valet, alltså starkare än vinglögg. Annars är det alldeles för jolmigt.

Rödbetssallad - Dopp i grytan: Jag avstår gärna från båda. Måste jag välja blir det rödbetssallad.

Ris à la Malta - Risgrynsgröt: Lockas inte av någondera. Ris à la Malta kan jag dock få i mig. Risgrynsgröt...nej!

Äppelmos - Senap: Underligt val. Vad har äppelmos på julbordet att göra? Är det en skåning som gjort denna lista? Egentligen är äppelmos mycket godare än senap, men julskinka och äppelmos? Prinskorv och äppelmos? Så det blir senap, i små, små duttar,

Hemma - Borta: Båda är OK.

Utomlands - Sverige: Jag skulle gärna tillbringa julen utomlands, mer än gärna. Kanske blir det så nästa år. Men jag lider inte av att vara hemma heller.

Ge - Få: Ge. När man har nått en viss ålder är det absolut roligast.

Plastgran - Äkta gran: Äkta gran luktar gott. Men det är synd om granen som huggs av och kvävs och torkar och barrar och dör. Så det blir faktiskt plastgran.

Arne Weise - Ernst: Nja, Arne i så fall. Men bäst var Lotta.

Plågsam knöl och ojämn marksten

Titt som tätt far jag till Stockholm, och jag har alltså gjort det även idag. Ärenden: träff med min frisör Kanaria samt inköp av årsefemerid på Vattumannens bokhandel, Allt gick hur bra som helst, förutom det nya Fotproblemet. Det lilla knölhelvetet gör så ont (när jag har skor på mig) så jag mår illa. Väldigt plågsamt att gå. Så det är tur att jag har en tid hos ortopeden nästa vecka!

Uppsalas nya Resecentrum invigdes igår, med landshövding, kommunpolitiker och klippande av band. Egentligen förstår jag inte varför man inviger nånting innan det är klart. För det är det ju inte, inte på långa vägar. Spåren funkar väl som det var tänkt, men allt runt omkring på östra sidan är fortfarande halvfärdigt. I helgen när vi gick förbi höll jobbarna på och la marksten över ett ganska stort område. I rasande fart, och vi undrade hur dom skulle hinna till på måndag. Men stenarna ligger där nu i alla fall, dock har nog brådskan haft sitt pris för det ser inte så bra ut. Ojämnt lite varstans, både nivåskillnader och stenar som redan har vickat och sticker upp på förargliga sätt. En del av det arbetet måste nog göras om ganska snart.

I alla fall så är jag lyckligen hemma nu. Ska dricka lite te och därefter göra något nyttigt.

måndag 12 december 2011

Lägesrapport

Nu är merparten av dagens plikter avklarade. Jag har till och med gjort ett LCHF-bröd som blev supergott! Och så enkelt att bara röra ihop och grädda. Inget knådande, ingen jäsning, bara blanda ingredienserna och så en kvart i ugnen. Kanonrecept! Baseras på ägg och ost och frön.

McCartney-euforin sitter till viss del i fortfarande. Jag spelar dom Beatleslåtar jag har inlagda i datorn samtidigt som SPETTAN hamrar utanför.

Om det inte var så mörkt ute skulle jag nu går ner och träna. Men, ehum, det är bara några hundra meter att gå till gymmet...vad spelar då lite mörker för roll? Det frågar jag mig själv utan att kunna ge något bra svar.

Förresten så har jag fått en ny knöl på min opererade fot. En liten en, vid sidan av operationsärret, som har uppstått bara den senaste veckan. När nu stora jätteknölen är borta och jag äntligen har kunnat gå utan smärta, då vill jag inte ha en till ettrig sak som skaver mot skon och gör ont!
Den kan vara en reaktion på stålskruvarna som fortfarande sitter kvar. I så fall kan man ta bort dom. Jag ringde till fotkirurgiska kliniken som tyckte det borde kollas och gav mig en tid redan nästa vecka. Tacknämligt.

söndag 11 december 2011

Mystisk man

Gårdagens upplevelse på Globen bestod inte bara av musik och trevnad. När vi satte oss på våra platser på Läktare A hamnade jag bredvid en man som inte riktigt verkade höra hemma där. En man i 30-årsåldern med väldigt obehaglig utstrålning, som skilde sig totalt från alla andra. Nervös var han också, liksom stirrig och skruvig och innesluten i sig själv. En speciell lukt kom från honom, och jag tänkte "aha, är det så ångest luktar." Allt runt honom var äckligt, för att uttrycka det rakt på sak.

"Har du sett vilken konstig kille som sitter bredvid mig?"
"Jamen, det är ju nåt jätteläskigt med honom," sa K.
Vi sneglade lite mer och blev ännu oroligare.
"Ska jag hämta en vakt?" frågade K.
"Nej, man kan ju inte hämta en vakt bara för att nån är konstig."
"Men det är ju nåt fel, det är nåt jättefel."

Och båda tänkte vi för oss själva att han ser ut och beter sig som en jagad terrorist, en som antingen gömmer sig eller som mycket snart ska göra något förskräckligt. Alla tidningsartiklar om att det är ett år sedan det misslyckade terrordådet i Stockholm gjorde nog sitt till.
Har vi sån otur så vi har fått platserna bredvid en självmordsbombare, ja, då är det väl nån mening med det. Sa vi till varandra, eller det var snarare jag som sa det.

När mannen började ta upp sin mobil, titta nervöst på displayen,  stoppa tillbaka den i fickan, ta upp den igen, titta sig omkring (utan att möta några blickar), skruva sig, ta djupa andetag, fara med händerna över ansiktet, kolla mobilen, lägga ner den, ta upp den efter en minut etc. etc., man nästan hörde hur hans hjärta slog i hundrafemtio, då tänkte jag att han kanske ska använda mobilen för att detonera en bomb på något helt annat ställe. Verkligen, jag tänkte det. Och jag tänkte också på att vi då genast skulle tipsa polisen. Och, om det nu skulle bli så och man har suttit och tänkt att kanske är det något på gång, och så händer det verkligen - kommer man då i resten av sitt liv att känna skuld för att man inte agerade på sin omedelbara känsla?

Ja, så där höll jag på. Nästan hela konserten. På min ena sida hade jag en lycklig, exalterad K., på den andra ett illaluktande ångestknippe. Jag var SÅ glad över min zero point-amulett som skyddar mot negativ energi. Annars hade jag inte klarat av att sitta kvar bredvid honom.
Efter första omgången extranummer var det flera i publiken som trodde det var slut och gick, bland annat min bänkgranne. Och vilken skillnad det blev. Atmosfären lättade så påtagligt så det var en rent fysisk upplevelse, det var som när solen kom fram efter att ha varit i moln länge. Så den allra sista delen av konserten var förstås en höjdare för mig. Det säger också en del om hur bra det faktiskt var, detta att jag trots allt kunde sitta kvar hela kvällen och verkligen njuta av upplevelsen.

Vad var det för fel på honom? Han kan för allt vad vi vet ha varit en brottsling på rymmen. Eller haft planer på att attentat - osannolikt visserligen, men allt tycks vara möjligt nuförtiden. Det troligaste är förstås han helt enkelt var psykiskt sjuk.
Och igen, det förvånar mig själv, men han förstörde inte min upplevelse. Maybe I´m Amazed.

Paul McCartneys konsert

För en månad sen skrev jag att jag adrig hade trott att jag skulle se Marianne Faithful live, sjunga As Tears Go By. Aldrig hade jag heller trott att jag skulle få se Paul McCartney live framföra All My Loving. Men nu har jag gjort det. Den och ungefär 35 låtar till. Oj, oj.

K. och jag hade en heldag. Vi åkte in till Stockholm redan med 14-tåget. Fikade först på Stationen, där det som vanligt var massor med folk. Trevlig stämning också. Vi pratade om Lasse Svensson och hur viktig han har varit och är för Uppsala. Likaså Katalin. Katalins betydelse för Uppsalas musikliv kan inte överskattas och Lasse S. har betytt enormt mycket för kroglivet. Vad hade hänt med gamla stationshuset om inte han hade köpt det?
Hur som helst, jag drack capuccino och åt en god, superfärsk dammsugare.
Tåget avgick i exakt tid.

Vår första anhalt var baren på Royal Viking, numera Radisson. Tog varsin gin&tonic som vi långsamt sippade i oss medan vi satt där och myste och kände oss lagom urbana.

Sedan T-bana till Globen. Den lyste röd och inbjudande i skymningen.


Men den hade inte öppnat än, så först åt vi på ett ställe inne i själva Globenköpcentrat. Ett slags pub/restaurang där vi hade tur som alls fick ett bord. För det började välla in folk, samtliga typiska gamla Beatlesfans: vänliga, trevliga 55+are.
Maten var halvdan men stämningen bra. I pubdelen spelades enbart McCartney och Beatles och folk pratade med varandra om konserten. Vi frågade våra bordsgrannar om dom skulle dit, och det skulle dom förstås.

Efter maten var det dags att gå in i den stora, runda, för tillfället rödbelysta byggnaden. Vi kollade souvenirer, och K. köpte både en tröja och en litografi. Jag var också sugen på en tröja, en röd med snyggt gitarrmotiv, men det var en sån supertight modell som inte jag gillar. Så det blev inget köp. Jag sparade mina pengar den gången.

Inne på en av barerna började vi prata med ett trevligt par från Sundsvall. Väldigt kul hade vi. Det var folk från överallt ifrån: Piteå, Dalarna, Göteborg etc. Och det dracks och skålades friskt, glas och flaskor klirrade och glänste.


Ingen var dock berusad såvitt jag kunde se. Alla vara bara förväntanfulla och pratade om musik.

Vid åttatiden var det dags. Paul McCartney på scen + fyra musiker. Jag har kollat setlistorna på nätet, alltså låtlistorna från dom andra konserterna på den här turnén, och det har alltid börjat med Hello Goodbye. Så det var jag inställd på och blev därför förvånad när jag inte alls kunde känna igen den. Det var nämligen Magical Mystery Tour istället. Ljudet i början var inget vidare, ganska grötigt och brötigt, men vid tredje låten, som var just All My Loving, lät det bra. Och sen var det inte ett tråkigt ögonblick, ett pärlband av fantastiska låtar radades upp! Man blev helt matt.
Det otroligt läckra, helhäftiga fyrverkeri som ramade in Live And Let Die gjorde att man lyfte en halvmeter från stolen. I övrigt var det förstås dom gamla Beatleslåtarna som väckte mest känslor. Mina favoriter ikväll var Blackbird, And I Love Her, Day Tripper, Something (som Paul spelade som en hyllning till George Harrison, enbart med ukulele som komp) och....ja, det var så många fina klassiker så just nu kan jag inte ens erinra mig alla. "Spelade han verkligen Got To Get You Into My Life? Och We Can Work It Out?" frågade jag K. i morse. "Eller har jag drömt det?"
Konserten höll på i tre timmar utan paus. Helt otroligt.
Jag tog några bilder, men dom blev inte bättre än så här.


Det blev sex extranummer, även det standard på den här turnén. Omtumlad sökte man sig ut i natten. Och Uppsalataxi skötte sig som vanligt perfekt. Bilen kom när den skulle, och chauffören var en jätteung, trevlig och supertuff tjej som älskade att köra bil. Vi var hemma 00.30 - exakt när den första nattbussen skulle ha avgått från Stockholm. Värt massor att komma hem så snabbt och smidigt. Särskilt för K. som jobbar 12-21 idag. Vi satt ett bra tag vid köksbordet och varvade ner med en kopp te, och sen var det bara att försöka sova. Inte helt lätt, men det gick till slut.

Jag är verkligen glad att vi gick på den här konserten! Trots att ljudet inte var perfekt i alla låtar var det en fantastisk upplevelse.

Så här söt var "Pålle" som ung. Han är söt som 69-åring också, fast på ett annat sätt förstås.



lördag 10 december 2011

Lördag i Stockholm

Idag blir det avfärd till Stockholm. Igen. Vi har varit där ofta på sistone känns det som, och enbart i festliga sammanhang. Paul McCartney på Globen blir förhoppningsvis också en härlig upplevelse. Spännande för mig som aldrig har varit på en arenakonsert i hela mitt liv. Globen tar in drygt 13.000 personer, och det är utsålt. Helt märkligt, det är ju som en liten stad!

Stockholm präglas också av dagens Nobelfestligheter, så det lär vara en uppskruvad energi i stan.

Och polisen oroar sig för en högerextrem demonstration i Gamla stan. Med all rätt säkert. Det är väl helt fel dag att tillåta en snudd på nazistisk manifestation. Även om det som orsakar allt bråk och som kräver enorma polisinsatser, är de så kallade antifascister och antirasister som kommer laddade med adrenalin och stenar, enbart i syfte att slåss. Högerextremisterna utgör tack och lov en rätt så liten skara som må ha vidriga åsikter, men de brukar inte kasta sten och slå sönder folk och egendom under sina demonstrationer.
Det känns helt bakvänt att antifascister har så många i sin kriminella svans, att organisationer som säger sig stå för demokrati drar till sig folk som gillar gatuslagsmål. Och att ledningen inte markerar tydligt mot det. Bedrövligt.

Vi har tack och lov inget ärende i Gamla stan utan åker nog direkt till söder. Där det förhoppningsvis inte uppstår några kravaller.

fredag 9 december 2011

Snö, regn och randig tröja

Även idag väcktes jag klockan sju av SPETTAN - pålningsmaskinernas koloratursopran. Ljudet slår mot alla nya hus dessutom, det ekar och förstärks och låter som att det kommer från alla håll. Allmänt påfrestande.
Det var snöyra tidigt i morse. Sen blev det ösregn. Nu är det bara lite lätt drippdropp. Men om det blir minusgrader som vissa tror, då kommer allt det blöta att frysa och bli till is och det blir rent livsfarligt att gå ut. Hoppas inte.

Jag har avbeställt nattbussen imorgon efter Paul McCartneys konsert, för nu har vi förbokat taxi. Måtte det funka! Men Uppsalataxi brukar vara pålitliga.

Härnäst på dagens program står tvätt. Kulört sådan. Jag har rätt många färgglada plagg, till exempel den här tröjan.


På tvättmärkningslappen står: "Tvättas med liknande färger". Haha, det är ju en helgardering! Som tvättmärkning ofta är.
Självklart kan inte en sån tröja färga av sig, för då skulle den förstöra sig själv...

torsdag 8 december 2011

Paketstrapats och himmelsk upplevelse

Nu har jag haft det tvivelaktiga nöjet att besöka vårt nya postutlämningsställe i Svava. Helt fel läge, fel del av stan. Långt att gå. Särskilt när det är kallt och halt som idag. När jag kom dit klockan 15.25 var det 18 personer före mig i kön, och jag såg på deras huvudskakningar och stressade blickar att det inte gick särskilt fort. Men jag hade tur. Dom första fem minuterna hände ingenting, komplicerade ärenden tydligen, men sedan var det rena löpande bandet. Delvis beroende på att många hade tröttnat och gått. Dom 18 personerna blev bara 13 till slut, och ingen skulle skicka paket till nåt afrikanskt land eller så.

Jag fick mitt paket som var mycket större och otympligare än jag trodde. Det gick inte ner i den påse jag så förtänksamt hade tagit med. Det var bara att gå hem bärande min last på rakt utsträckta armar. Dessa armar är nu alldeles darriga av ansträngningen, trots att det inte var särskilt tungt. När jag packade upp det hela fann jag att själva emballaget var mer än dubbelt så stort som innehållet. Pust, så onödigt.'

När jag gick hem var himlen så fantastiskt vacker så jag har nästan inte sett något liknande. Månen lyste nästan full, och himlen lyste den också, i en obeskrivbar blå färg. Intensiv, djup, varken ljus eller mörk utan helt enkelt det Blåaste Blått man kan tänka sig. En magisk, rent overklig färg. Det var så man tappade andan! Jag stod flera minuter där på Vaksalagatan och bara stirrade uppåt. En oväntad skönhetsupplevelse.

I brevlådan låg också ett paket, ganska tungt och från Postkodlotteriet! Som jag har tänkt gå ur jag vet inte hur länge. Men jag har glömt det - det är faran med att betala med autogiro. Man har liksom inte samma koll som när man betalar varje räkning manuellt. Hur som helst, nu hade jag tydligen vunnit något. Lottar dom ut böcker också, tänkte jag. Men det var ett spel! Inte alls dumt.

Dunderdryck och Spettan

Jag trodde faktiskt jag skulle bli förkyld, men jag har nog lyckats avvärja det. Kände mig verkligt konstig hela dagen igår, frös och var luddig i huvudet. Det blev till att knapra Esberitox. Och sent på kvällen insåg jag att jag måste ta till min ultimata huskur. "Är det för sent för det kanske?" sa jag till K. som svarade "Det är aldrig för sent för en cocktail!" Haha.

Så jag gjorde i ordning dunderdrycken: en pressad apelsin, en pressad citron och en rejäl vitlöksklyfta. I med detta i ett stort glas, och så rödvin upp till kanten. Helst ska man ta ett varmt bad medan man långsamt sippar i sig drycken, men jag orkade inte börja med det.
Den här medicindrycken är faktiskt väldigt god - som sangria med vitlöksbröd ungefär. Och sen blev jag jättepigg, kanske beroende på c-vitaminchock. Efter det att jag började med min variant av LCHF har jag dragit ner väldigt mycket på fruktkonsumtionen, så både en apelsin och en citron så där på stört blev väl ett slags uppåttjack.

Jag kunde inte sova hur som helst. Läste tills jag äntligen blev trött vid halvfemtiden. Somnade till slut.
Och vaknade klockan sju av SPETTAN! Det är vårt namn på byggföretagets värsta pålningsmaskin, en spetsig, snabb sak som väsnas nåt alldeles oerhört. Inte det långsamma boom boom utan pangpangpang - väldigt ettrigt. Och just idag började alltså pålningen för JM:s stora projekt Tornet 5.

Men nu är jag pigg i alla fall. Och förkylningen ligger visserligen och lurar men det är betydligt bättre än igår.
Så det blir nog inget av den.

onsdag 7 december 2011

En vilande dag

Imorse var jag trött, trots många timmars sömn. Och jag är fortfarande trött, så till den grad att jag undrar om jag håller på att bli sjuk. Vilket ju inte får hända med tanke på lördagens extravaganza på Globen. Så jag har hushållat med energin idag. Vilat mycket och läst. Håller på med Ulf Lundells senaste, och jag måste säga: jag gillar Ulf Lundell. Mycket. Detta är väl ingen av hans bästa böcker, men ändå - jag skulle önska att den aldrig tar slut. Kanske skriver jag mer om U.L. när jag känner mig piggare.

Nu ska jag äta nånting och se om det har en välgörande inverkan på måendet.

tisdag 6 december 2011

Svart i kön

Jag hade lite ärenden på stan idag, bland annat köpte jag små, små julkulor till vår lilla, lilla plastgran. Fanns på Åhléns. När jag stod där i kön kunde jag som vanligt inte låta bli att rysa över hur det svarta har brett ut sig överallt. Åtta personer stod före mig i kön, samtliga svartklädda. Men vad är det som pågår?! En massbegravning??
Jag tycker det är direkt obehagligt. Betänk att svart är ingen färg, det har ingen frekvens, inga vibrationer, det lever inte. Ett enstaka svart plagg här och där kan vara snyggt, men när alla har det genomgående är det bara jobbigt.

Men tack och lov verkar i alla fall trenden med svart julpynt vara på utdöende. För några år sedan fanns det massor av svarta tomtar (alltså luvorna och kläderna var svarta) och ljusstakar och diverse annat. Till största delen borta nu. Alltid något.

måndag 5 december 2011

Italiensk pension. Och fransk.

Jag läste att Italien kommer att höja pensionsåldern för kvinnor, så den blir samma som för männen. Den minister som gav det beskedet var så ledsen och upprörd över att hon var tvungen att göra det, så hon grät.
Och vad blir kvinnornas nya pensionsålder månne? Jo, 65 år. Istället för 60. Och den ska höjas gradvis under en längre tidsperiod, så det inte ska bli alltför chockartat.
Hittills har alltså kvinnor i Italien fått pension vid 60, och de flesta går tidigare än så.

Även Storbritannien har olika pensionsåldrar för män och kvinnor: 65 resp. 60 år.

Förra året var det jättedemonstrationer i Frankrike, mot förslaget att höja pensionsåldern för alla från 60 till 62. (Jag vill minnas att personal inom äldreomsorgen får pension vid 55, eftersom det anses alldeles omöjligt att någon ska orka ha ett så tungt och krävande arbete efter den åldern...)

Och så har vi ju Grekland, vars pensionsåldrar verkar högst oklara.

Undrar hur många som i alla år har gått och trott att vi i Sverige har haft så fantastiskt bra sociala förmåner?

Globen på lördag


Plötsligt har vi bokat biljetter till Paul McCartney på lördag! I Globen! Jättekul, vilken supernostalgitripp.
Det finns ett problem dock: hur ska vi ta oss hem? K. börjar jobba 12 på söndag, så hon vill inte stanna i Stockholm över natten. Sista tåget hinner vi inte med. En buss går 00.30, men man bör förboka och det kan ändå bli stressigt att hinna med. Konserten kanske blir försenad, och att sitta och vara nervös under extranumren, kanske vara tvungen att gå innan det är slut, känns inte så roligt.
Sedan går en till buss (den sista) 02.00. För sent, tycker K. Så det lutar åt taxi, men det kan vara svårt att få tag i en till okej pris en lördagkväll/natt när det är stora evenemang i stan. Så jag har reservbokat sista nattbussen, just in case. Som en försäkring. Om man står där en isande kall Stockholmsvinternatt och inte får tag i taxi, så är man glad att ha en reservplan.

Och pengarna rullar i vilket fall. Men jag räknar med att få en hyfsad summa tillbaka på skatten nästa vecka, så det får täcka in alla nöjeskostnader.


Impopulär info om tomten

Så var det måndag igen. Soligt ute, och trots att våra oputsade fönster i viss mån fungerar som solfilter ser man både dammkorn och -råttor här och var. Dags för dammsugaren igen.

För övrigt läste jag just i DN att en lärare i New York har hamnat i blåsväder för att hon berättade för barnen att tomten inte finns! Och att julklapparna köps av barnens föräldrar. Vissa föräldrar blev mycket upprörda och läraren tvingades be om ursäkt för sitt, ja vad ska man säga, inte misstag väl? Inte felbedömning heller, inte övertramp...nej, en välbehövlig information är det väl. Det är gulligt med riktigt små barn som tror på tomten, men när dom kommer i skolåldern är det nog bra att förklara hur det ligger till. Men det tyckte alltså långtifrån alla. Och det hela ska nu utredas internt av skolan. Helt märkligt.


Ska skolan verkligen låtsas som att tomten finns på riktigt?

söndag 4 december 2011

Trevlig glöggfest

Jag har precis kommit hem från traditionsenlig glöggbjudning hos H&T. Mycket trevligt, många bekanta från både förr och nu. Jag är uppfylld av alla möten, för när det är kort blir det desto intensivare. Nu vet jag inte om jag ska försöka ladda om och jobba en stund, eller om jag ska parkera mig framför TV:n. Det blir väl TV:n antar jag.

Det var fint att gå genom stan och se alla julutsmyckningar i form ljusgirlanger och liknande. Och varmt och skönt var det ute också. Jag gick snabbt, troligen den snabbaste promenad jag har tagit sen fotoperationen i augusti. När den gröna gubben slog om till rött till och med småsprang jag för att hinna över. Det känns ju hur bra som helst!

lördag 3 december 2011

Sprit istället för olja

Lördag är numera en väldigt bra TV-kväll. Så mycket bättre och Downton Abbey - två superbra program. Nu har Downtons sändningstid flyttat fram en halvtimme, så man missar slutet på Så mycket bättre. Irriterande! För det var bra ikväll. Man får se slutet i TV4 Play.

Innan TV:n åt vi en enormt god sallad med bland annat kyckling, halloumi och avocado. Till den hör en dressing med vinäger, mynta och olivolja. Oljan skulle i sist av allt, och istället för att hälla den direkt i övriga dressingingredienser tänkte jag att det var bäst att ha koll på proportionerna och använda ett decilitermått. Skvätt! - en deciliter kluckade fram på stört. Mysko, tänkte jag, vad har hänt med olivoljan, den är så mörk i färgen och så lättflytande. Så jag tittade lite extra på flaskan och insåg att det var inte alls olivolja, det var porsbrännvin! Vilken tur då att jag inte genast blandade den med allt annat!
Och visst är flaskorna rätt lika?

Pyntat


Andra advent imorgon, så här har det julpyntats. Det är alltid kul att öppna dom från källaren hämtade jullådorna. Det kan se ut som på bilden ovan, och alltid har vi glömt bort vissa saker, vi säger "åh, den här är ju jättefin, den hade jag glömt att vi hade!"
Det vi har är en blandning av relativt nyinköpta julprydnader, saker från långt långt tillbaka, gamla ärvda dukar och diverse annat.

K. är mest intresserad av själva pyntandet, så hon gör det mesta vad gäller att placera ut och fixa till. Jag har ansvaret för allt som innebär att klättra på stege.

Nu har vi det riktigt juligt.




Men det regnar ute. Envist upprepar jag att regn är bättre än snö. Jag tycker om gröna vintrar, jag tycker om gröna vintrar, jag tycker om gröna vintrar....

fredag 2 december 2011

Blomkålsris

Nu har jag äntligen prövat en rekommenderad ersättning för vanligt ris: blomkålsris. Perfekt! Om man nu vill dra ner på kolhydrater och ändå ha ett risliknande, gott och nyttigt tillbehör.
Man river helt enkelt rå blomkål (på rivjärnets grövsta sida) och häller ner i kokande vatten. Efter sådär en 20-30 sekunder häller man av vattnet och låter blomkålen ånga av. Klart. Jättegott. Man kan krydda det om man vill, eller röra ner en klick smör. Alltså, vilket superbra tillbehör till vilken mat som helst!

K. började jobba klockan 16, men imorgon är hon ledig och då ska vi julpynta. Fast nog känns det lite konstigt med tanke på det oktoberaktiga vädret.
Ikväll slutar hon kl. 21, och eftersom vi har en massa (= 4 st.)  limefrukter i kylen bestämde vi att vi ska ta en drink när hon kommer hem. Gin och lime till exempel är väldigt gott.

Innan dess ska jag se På spåret. Geografi är inte min starka sida, men förra veckan kunde jag faktiskt mer än ett av dom tävlande lagen! I och för sig var det mest följdfrågorna jag kunde. Och Uppsala. När tåget åkte norrut från Stockholms central, så tänkte jag: men, men, det här känner jag igen...tänk om det är Uppsala!
En gång, för flera säsonger sen, kände jag igen tågets startpunkt från Luleå och kunde därför pricka in det rätta svaret (Boden) direkt. Men orter i fjärran länder kan jag aldrig, och dom kluriga ledtrådarna gör att det blir ännu svårare.
Det är nog ingen idé att hoppas på Luleå eller Uppsala ikväll igen. Men ett trevligt tidsfördriv är det i alla fall.

Köp tapeter - få salami

Att få något på köpet är alltid trevligt. Det kan också vara ganska komiskt. Jag skrattade idag åt den annons från Fyris färg där man ska lockas att handla tapeter och tillbehör för 1500 kr. Då får man en "STOR SALAMI PÅ KÖPET!" Inte illa...
Jag undrar hur det har gått till. Varför salami, liksom? Och hur stor är den egentligen? Är det värt att tapetsera om för att få denna korv?

torsdag 1 december 2011

Verkligen stelbent

Visst kan man skratta åt landstinget i Sörmland som nekar benamputerade Evert en permobil med motiveringen att det är osäkert huruvida funktionsnedsättningen är bestående. Inga ben, nehej, men det kanske blir bättre? Benen kanske växer ut igen? Suck.
Plötsligt tycker jag det är kul med ordet bestående i sammanhanget.
För att inte tala om hur kul det är när landstingets tf verksamhetschef säger att formuleringet var stelbent.
Men dom formuleringarna, dom ordalydelserna, säger också en del om hur viktigt det är. Med ben alltså.

Tf verksamhetschefen säger dessutom att det kan finnas lösningar som fungerar  bättre än en permobil, till exempel proteser. Måste det ena utesluta det andra?

Begagnad gran

Gräsmattan på gården är grön och fin, mycket finare än i somras. Den hemska fjolårsvintern känns som en ond dröm...men rätt vad det är kan det ju slå till igen! Jag njuter av plusgraderna så länge.

K. har varit och huggit en liten gran...


Nej, inte alls. Hon har köpt en begagnad liten plastgran på Återbruket! Med tillhörande julgranspynt.
Väldigt glad var hon. Så vi får väl klä granen om några veckor. Man får se den som en vanlig julprydnad.
Riktig julgran har vi inte haft på ett par år. Det är jättefint med gran, och gott luktar det, men det är rätt bökigt också. Och jag har börjat tycka så synd om granarna! Dom står så stolta och fina, och så blir dom huggna och placerade inomhus och dör efter några veckor...hu, när jag tänker på det får jag nästan kvävningskänslor. Jag är tydligen ovanligt känslig idag.
Ska nu ner till källarförrådet och hämta mer grejor.

onsdag 30 november 2011

Trist Hemköp och loviga vantar

Jag tog mig ledigt idag. Det kändes viktigt att komma ut i dagsljuset, särskilt som det var och är åtta plusgrader. Nya Hemköp i Svava hade jag inte varit in i ännu, och eftersom jag är allmänt intresserad av livsmedelsffärer gick jag dit. Ingen höjdare. Det som var dåligt i gamla butiken är dåligt nu också, framför allt var det väldigt rörigt. Och långa köer pga dålig bemanning i kassorna, precis som vanligt. Och en sak jag verkligen ogillar: det finns inga vanliga varukorgar, alltså såna man kan hålla i, utan bara klumpiga saker som man drar efter sig. Dom klumpiga är säkert bra när man handlar massor med tunga varor, men annars är dom bara besvärliga. Plötsligt mindes jag flera tillfällen när jag tänkte handla på gamla Hemköp men genast gick ut igen när jag kom på det där med korgarna.
Lite underligt sortiment har dom också. I alla fall jämfört med Torgkassen/Kvarnen som fortfarande är helt ohotad på min favoritaffärstron.

Åhléns fick också besök av mig. Och jag ångrade att jag inte tog med kameran, för jag hade gärna plåtat en skylt på vilken det stod "Loviga vantar".
Jag undrar. Den som beställt en skylt med den texten, tror den människan att "lovig" är ett ord, och att det betyder ungefär "varm, mjuk, ullig"? Om det fanns ett sånt ord och om det betydde varm, mjuk etc., så skulle det i och för sig stämma bra på dom berömda vantarna med ursprung i tornedalsbyn Lovikka.
Men det finns det ju inte! Hur kan man ens få för sig det?

Kopior av "Loviga vantar" säljes på det stora varuhuset.

Bloggen fyller år

Min blogg fyller ett år idag. Den 1 december 2010 experimenterade jag lite med olika bloggsidor. Tänkte att jag testar det här och ser hur man gör. Och så hux flux, blev det en blogg. Hur enkelt som helst.
Vad skulle jag kalla min blogg, äh, jag drog till med något och bestämde mig för att hitta på ett bättre namn senare. Det har jag inte gjort. Men det som var ett engångstest har blivit ett slags behov, och under det här året har jag skrivit 712 inlägg. Inte så dåligt, tycker jag själv. Dom senaste dagarna har det i och för sig varit magert med inlägg, men det beror på tidsbrist som säkert är övergående.

tisdag 29 november 2011

Galen både då och nu

Så har den stora psykundersökningen av norska terroristen/massmördaren Breivik kommit fram till ett tydligt resultat: han var svårt störd, rentav psykotisk, när dåden begicks. Paranoid schizofreni.
Det har väl varit ganska uppenbart hela tiden. Karlen var galen då och är det fortfarande. Undrar om det alls går att "laga" honom, och om några verkligen tänker försöka? I vilket fall lär han väl inte släppas ut inom överskådlig tid, om ens någonsin.

Här, där jag sitter framför datorn och jobbar, råder ingen större galenskap. Det känns lugnt just nu, som att allt är under kontroll. Sedan vet man ju inte hur länge den känslan varar....

måndag 28 november 2011

Jobba hemma - bra och dåligt

Jag är nöjd med dagen. Kom igång bra med att jobba efter ett tag, och har varit sådär skönt fokuserad.
Men vad ska jag göra nu? 21.20, det är liksom en konstig tid. Svårt att ladda om för något nytt, och det bästa för hjärnan är nog att helt koppla av med något enkelt, praktiskt och rutinbetonat. Eller: det är vid sådana här tillfällen man ska bo i ett varmt land och gå iväg och sätta sig på en trevlig liten uteservering, beställa in en god smårätt och sitta där nån timme och titta på folk.
Hm, det känns egentligen inte bra att jag har varit inomhus hela dagen. Att jobba hemifrån har många fördelar, men bristen på naturliga miljöbyten kan också vara en dålig sak. Imorgon ska jag röra på mig!

Djupa tankar

Idag är en sån dag när jag inte går ut. Lika bra det, för det verkar rätt ruggigt ute. Kallt, mörkt, halt på vissa ställen. Det går inte att vänja sig vid det.

Jag läser om Gary Speed, den walesiske förbundskaptenen och före detta toppfotbollsspelaren som tog sitt liv i helgen. Dagen innan hade han medverkat i TV och verkade hur glad och harmonisk som helst. Han pratade om sitt liv, sina barn, sin golf, sin framtid. 42 år, snygg, framgångsrik, populär. Och så går han och hänger sig nästa dag! Hur kan det vara möjligt? Ingen fattar nånting.
Jag funderar ofta över människors reaktioner och bevekelsegrunder, även när det gäller människor jag inte alls känner. Men det här går inte att förstå, inte ens för hans närmaste vänner.

I många religiösa kretsar anses ju självmord vara en stor synd. Jag vet inte vad jag tycker. Eller jo, det gör jag. Jag tror inte alls att det är så. Men eftersom jag tror att livet är evigt och att tillvaron hela tiden fortsätter i nya former, så är det tyngst vägande skälet emot självmord: Det går inte. Man kan inte utplåna och förinta sig, man kan bara ändra livsform. Och tänk att stå där bredvid sin kropp som man nyss har dödat och tänka "åh nej, vad har jag gjort!", och så måste man födas igen på en gång, lära sig gå och prata, göra om allt från början, få samma typ av utmaningar...så onödigt!

Ändå finns det nog extrema fall när det är en rimlig utväg, till exempel om man är väldigt svårt och plågsamt sjuk och inget hopp om bättring finns. Jag är helt och håller för att legalisera dödshjälp i sådana fall. Men det handlar om enormt stora och komplicerade frågor. Och i grunden är det viktiga: vad innebär döden (oavsett hur den kommer) för mig själv, på ett andligt plan? För min själs lärdom och utveckling?
Sådant funderar jag på nu på eftermiddagen.

söndag 27 november 2011

Kul i Stockholm

Vilket lyckat dygn i Stockholm! Jag åkte in med 12-tåget och möttes av K. Vi fikade på stället som ligger väldigt nära Centralen och som jag nu har glömt namnet på. Nils Ferlin står staty utanför. Det är ett bra ställe, allt smakar gott. Och jag hade bestämt mig för att äta precis vad som helst i helgen, så nu tog jag en chokladtårta som inte var av denna världen. Chokladmousse, chokladtryffel och chokladflagor. Plus mandelmassa och en halv jordgubbe. Det var helt suveränt. Och mäktigt. Jag orkade inte äta upp hela - något som aldrig tidigare har hänt!

Incheckningen på Nordic Light Hotel var snabbt avklarad. Men vi blev faktiskt lite besvikna. På hemsidan stod det mycket om ljusterapi, och man kunde hyra en ljusbox per timme. Jag var väldigt intresserad av det, det var liksom högt på listan. Ljusbox, ja tack.
Killen i receptionen sa att det där visste han inget om. Men, sa han också, det var hotellets massör som tillhandahöll detta, och hans utrustning brann upp för ungefär ett år sedan! Troligen brann då även ljusboxen upp. "Kan du kolla det och meddela oss" sa K, och det skulle incheckningskillen göra. Fast han hörde inte av sig alls. Dåligt. Han var inte så trevlig överhuvudtaget, tyvärr. Vårt rum var i alla fall fräscht och rent och ganska rymligt.

En drink  i baren stod också på listan, men hotellets bar var supertråkig. Svart och liten. Istället gick vi sjuttio meter till Radisson - en äkta, mysig hotellbar. Tog varsin gin&tonic. Slappnade av.


Gott var det också. Vi satt där länge och väl och myste och kollade på folk. Sedan åkte vi till Söder, strosade Götgatan ner, gick in i diverse affärer. Landade till slut på vår bokade restaurang: Hosteria tres Santi på Blekingegatan. Där mötte Nikki och hennes kompis Veronica upp.
Den restaurangen kan jag rekommendera, det var verkligen god mat plus bra service och trevlig stämning. Och inga fantasipriser heller. Väldigt bra allting. Vi blev till och med sittande lite för länge och fick väldigt bråttom sen till Göta Lejon. Kom precis lagom till andra ringningen.

Romeo och Julia...det var en jättebra föreställning! Helt underbar. Publiken jublade och stampade och applåderade. Succé. Efteråt var vi smått exalterade och ville inte riktigt skiljas år. Så vi gick in på Scandic Malmen och tog varsitt glas vin. Där var det folk minsann! Massor av folk. Människor kom och gick, det kryllade och vimlade och var som...ja, som att befinna sig mitt på ett livligt frekventerat torg. Med en blandning av tur och skicklighet fixade vi sittplatser, och där satt vi och pratade medan vi sippade på vårt vin och betraktade det stockholmska nattlivet.


Men av alla hundratals människor som passerade våra ögon var ungefär 90% helt svartklädda. Det tycker jag är beklämmande på nåt sätt.
Hur som helst, vi hade trevligt. Tog T-banan tillbaka till City sen.
K. är så glad när hon får träffa sin dotter,


Och jag tycker också att det är trevligt att umgås med 25-åringar, dom är öppna och oförstörda och intressanta.
Vid det laget var klockan ungefär halv ett. Tjejerna åkte hem var och en till sitt, och K. och jag var glada att ha ett hotellrum nära till hands. Sängen var skön och ljudisoleringen bra, så vi sov väldigt gott där.

Så var det söndag. Att ha tre minuter ner till Uppsalatåget är rätt lagom, och tåget avgick i exakt tid. Vi hann lagom dricka kaffe resp. te hemma, och sen var det dags för K. att gå på sitt kvällspass. Jag däremot har varit helt ledig idag. Känner mig pigg och utvilad, redo för en intensiv arbetsvecka.

lördag 26 november 2011

Inga Skorpioner på den arbetsplatsen

Med stor förnöjelse läser jag om ett företag i kinesiska Wuhuan som anställer folk efter stjärntecken. Stenbockar, Fiskar och Vågar har företräde. Däremot är det kalla handen för Jungfrur och Skorpioner. Dessa tecken är nämligen sura, lynniga och kritiska, enligt företetagets astrologiansvariga. Tidigare anställda Jungfrur och Skorpioner bråkade med kollegor och lämnade arbetet efter kort tid!
Lite kul faktiskt.

Jag vet inte hur företaget ställer sig till Kräftor. För min del blir det i alla fall inget jobb alls idag. Dels är det ju lördag, fast veckodagarna spelar inte så stor roll för mig, och dels, eller framför allt, så ska jag åka till Stockholm med 12-tåget. Det är dags att plocka ihop det jag ska med mig. Igår fick jag en sån där tvångstanke om att jag skulle glömma biljetterna till Göta Lejon, så dom ska jag nu genast packa ner.

fredag 25 november 2011

Städning till musik

Det här har varit en riktigt bra dag. Supereffektiv. Nästan allt jag tänkte göra har jag gjort. Och hela tiden har jag spelat musik. Bra, varierad, inspirerande musik. Buddha Bar-skivorna är helt fenomenala, dom innehåller allt.

K. är kvar i Stockholm och möter mig vid tåget imorgon. Planen är att vi går och fikar nånstans, checkar in på hotellet, tar en drink i baren, åker till Söder och äter. Där sammanstrålar vi med Nikki och hennes kompis, och efter middagen är det dags för musikal på Göta Lejon. En bra plan på det hela taget...

En intressant sak är att varje gång K. är borta ett dygn eller mer, då städar jag. Jag blir flitig som en myra, rengör och putsar och plockar och har mig. Diskar och tvättar gör jag också. Inget känns tråkigt, tvärtom jag njuter av att feja och hålla på. Som sagt, intressant. Nu ska jag tömma tvättmaskinen.

Siffror och stjärnor


Dagens andra uppdrag var att handla. Varmt och skönt att gå iväg - nästan tio plusgrader.
Ica har börjat med fina julpåsar, se bilden. Mina varor kostade 333,33:-! Det kändes lite magiskt, så jag köpte en trisslott också. Vann ingenting tyvärr. Hur kan man få en sån summa...333,33:-, och ändå inte vinna på triss, jag kan nästan inte smälta det. :-)

Putsa några fönster stod också på dagens lista. Hm. Gråväder motiverar inte till fönsterputsning. (Igår däremot, när solen låg på...) Jag tog mig an köksfönstrets utsida i alla fall, sen fick det räcka. Blåsten var lite jobbig. Det är väl inte direkt stormen Berit som är här, men rejäl vind är det i alla fall.

Efter det öppnade jag den jullåda som det står El på. Adventsstakar och -stjärnor fram. Stjärnorna har jag nu satt upp, och jag lyckades få dom hyfsat raka. Med hjälp av stora mängder häftmassa. Häftmassa är verkligen bra!
Nu ska jag ägna mig åt lite "vanligt" jobb ett tag.


Nere i förrådet



Dagens första uppdrag avklarat: Jag har hämtat jullådor från källarförrådet. Precis som jag fruktade var det dammigt, eller snarare vidrigt, äckligt smutsigt. Jag är rädd att våra saker, till exempel dom snyggt blåa fåtöljerna (som jag hade i min förra lokal) blir förstörda. För man ska väl inte behöva plasta in varenda grej i förrådet?
När jag hade torkat av dom två flyttlådorna med en ren trasa, såg trasan ut så här:


Inte okej, eller? Man kan ju tro att jag har torkat av en oljig motor....
Så nu har jag mailat till styrelsen (och bifogat bilden), och hoppas få en reaktion. Kanske man kan sätta in ett bättre filter eller så.

torsdag 24 november 2011

Svacka. Rädd för damm.

Jag har en liten bloggsvacka just nu. Orkar inte uppamma något engagemang för frågor som jag egentligen har starka åsikter om. Och några intressanta personliga saker händer inte. Jag har rätt mycket jobb för tillfället, och det blir inte så mycket mental energi över. En del människor skriver och skriver, och ju mer dom håller på desto bättre går det, och dom vill aldrig sluta. Så fungerar inte jag. Efter några timmar vid datorn är jag liksom urblåst i huvudet, oavsett vad jag har hållit på med. Om jag skriver två årshoroskop orkar jag inte blogga efteråt. Datorn tar energi, tycker jag, den slukar en på ett konstigt sätt.

K. mår bättre i alla fall. Hon åker till Stockholm redan imorgon, för att tillsammans med sin mamma träffa några gamla bekanta och äta brunch på Berns. Sedan stannar hon i stan, och vi checkar in på Nordic Light hotell på lördag em.

Min morgondag består inte av brunch på Berns. Nej, jag ska handla, dammsuga, eventuellt putsa några fönster och hämta lådor från källaren. Jag är nästan rädd för att gå dit, för vi hade oturen att få det förråd där den stora inluftsventilen sitter. Det kommer alltså in rätt mycket damm, och det senaste åren har det ju byggts här utanför så dammet har yrt och blåst och attackerat folk och fä och föremål. Överallt har det dammat, så hur ska det då inte vara där det faktiskt finns en öppen ventil. My gosh! När var jag senast nere i förrådet, det kan ha varit i våras nån gång. Då hämtade jag en lampa och brydde mig inte om att titta på något annat. Det kan ha lagrats ett jättedammsmutslager sen dess, det kan täcka möbler och mattor och lådor, det kan...nej, jag hoppas att det inte är så farligt.

Seg träning, låg sol

Jag fick övertala mig själv att gå och träna idag. Det lyckades nätt och jämnt. Och själva träningen gick litet trögt. Dock känns det ju att det är välbehövligt.
K. ringde precis och kände sig lite dålig. Hon kommer hem och fikar, så då får jag se hur hon hon mår. Och så hoppas jag att hon är bättre till imorgon. För att inte tala om till på lördag, för då ska vi åka till Stockholm, äta på italiensk restaurang, gå på musikal och bo på hotell!

Solen har lyst idag, och den står så lågt så det känns lite farligt. Jag kommer ihåg hur det var när jag körde bil och vintersolen bländade så man knappt såg vägen. Mycket obehagligt.
Nu har jag ingen bil längre och jag saknar det inte. Visserligen skulle det vara väldigt bra att ha tillgång till bil ibland, men dom enstaka tillfällena uppväger inte alla bekymmer och alla kostnader. Och jag är dessutom lite rädd för trafik, så, nej, jag kommer inte att bli bilägare igen.

onsdag 23 november 2011

Trött

Så trött jag plötsligt blev. Trött och frusen. Ja, det är väl årstiden skulle jag tro.
Ändå har det varit en ganska lugn dag. God indisk lunch med A. Jättestark mat, precis som jag vill ha den. Lite fixande med horoskop och lite plockande hemma. Mer har jag inte gjort. Men energin har runnit iväg, och nu ska jag inte göra mer än att vila och ladda inför kvällens idoga TV-tittande: Bonde söker fru och Barcelona-Milan.

tisdag 22 november 2011

November/advent

Det stod en gran på gården i förmiddags. Åhå, julgranen, redan. Den såg lite konstig ut där mitt på den frodigt gröna gräsmattan. Men visst, det är första advent nu till helgen, otroligt nog. Dags att gå till källarförrådet och hämta upp lådorna med julsaker. Pust. Jobbigt.
Förra året vid den här tiden var det massor av snö och jättekallt. Jag traskade upp till slottet första advent och tittade på det stora fyrverkeriet, och trots att jag var påbyltad med varma kläder från topp till tå frös jag så jag skakade. -18 har jag för mig att det var. Hemskt.

Jag hör till dem som föredrar gröna vintrar framför vita, trots att det blir mörkare. Att snön lyser upp och dessutom kan vara väldigt vacker uppväger inte alla olägenheter i form av halka, dyr snöskottning, frysande, trafikkaos på vägar och räls etc.

Hellre regnrusk än snöstorm

Men helst skulle jag avstå från hela den svenska vintern, vare sig den är vit eller grön. Idag åt jag en sen och väldigt trevlig lunch med M-P, och efteråt hade jag en del ärenden på stan. När vi kom ut från restaurangen var det småduggigt, grått, rått och halvmörkt. Osökt kom jag att tänka på min favorit bland de dagsverser som Alf Henriksson skrev förr i tiden:

NOVEMBER
Olust står målad i dragen,
man håller sig lätt för skratt.
Och kvicknar man till fram på dagen,
så är det redan natt.

.

Bytt elbolag

Nu har jag bytt elbolag. Visserligen är vi inga storförbrukare av el, men när priset per kwh kan sänkas med 30 % är det väl bara att slå till. Så kan vi istället festa loss med fler tända lampor..:-)

Jag gick in på elskling.se - en väldigt bra sajt måste jag säga. Innehållsrik, lättförståelig och snabb. (Namnet är ju bra också.) Man fyller i sina uppgifter, får en lista på elbolag, väljer, klickar, läser info, bestämmer sig. That´s it. Det praktiska runt omkring behöver man inte bekymra sig om, och inte behöver man ringa elbolag och sitta i telefonkö.

Snart ska jag gå iväg och äta lunch med M-P. På den goda Kinakrogen på Kungsängsgatan.

måndag 21 november 2011

Mycket tänkvärt

Det är inte alltid jag håller med DN:s Hanne Kjöller. Men det här tycker jag är otroligt bra skrivet! Och det fick mig att verkligen tänka ett varv till i det tragiska fallet med 23-åriga Emil som inte fick någon ambulans.

Jag har alltid avskytt dem

Jag avskyr lågenergilampor. Har gjort det ända sedan jag köpte en och såg vilket dåligt ljus den gav. En rent instinktiv motvilja har sedan växt sig allt starkare. När jag dessutom läste att de innehåller kvicksilver, ett av de absolut farligaste miljögifter som finns, fick jag ytterligare vatten på min kvarn.

Hur många vet detta (infon hämtad från Energimyndighetens hemsida): Om en varm lågenergilampa går sönder inomhus ska man genast öppna fönstret och sedan gå ut ur rummet och stänga dörren. Efter 20-30 minuter kan man gå in i rummet, och då ska man först skrapa upp lösa bitar med hjälp av kartong e.d. (inte dammsuga, eftersom det kan sprida kvicksilvret ytterligare), därefter torka golvet med en liten fuktig trasa. Den lilla fuktiga trasan lägger man därefter i den burk där de lösa bitarna redan ligger, burken försluts noga och förses med en etikett om att den innehåller rester från lågenergilampa. Sedan tar man sig till närmaste återvinningsställe för miljöfarligt avfall.
För en f-ing glödlampa! Som alltså är potentiellt jättefarlig för den vanliga användaren.

Farligt föremål till höger

Jag har ett förråd av vanliga glödlampor. Hamstrade som bara den innan förbudet trädde i kraft, och det utan ett uns av dåligt samvete. När de lamporna tar slut kommer jag att köpa andra varianter, LED-lampor och liknande. Aldrig någonsin ska en vanlig lågenergilampa in i mitt hem! (Hm, fast vi har en köket. En som K. köpte för tio år sedan, så, visst, dom håller länge. Men någon fler blir det inte.)

Det har ju varit en del diskussioner i pressen om det här med kvicksilvret, men de diskussionerna har varit märkligt lama. Nu äntligen slår SvD upp det på nästan hela första sidan. Och en miljöexpert kallar den hastiga övergången till lågenergilampor för "fullständigt absurt". Inte en dag för tidigt! Tyvärr flera år för sent!

söndag 20 november 2011

Nyttigt och onyttigt

Nu har jag äntligen återtagit min träning på det lilla lokala gymmet. Var där idag - första gången sedan augusti! Det kändes bra, trots att det var tungt. Och jag var försiktig, för det är ingen idé att vrålstarta och ta i för häftigt. Små doser får det bli i början, och då kan jag ta dom desto oftare.

Sedan har jag varit och handlat också. Köpte tvättmedel, diskmedel, mat och tyvärr också något som hemskt som en påse Skumtomtar! Som jag nu också har smackat i mig. Hela påsen. Det är något underligt begärligt med dom där tomtarna, man hetsäter dom på ett helt galet sätt. Nu efteråt har jag en misstänkt kemisk bismak i munnen. Och en anings irritation i luftvägarna. Jag har märkt förut att jag kan få nästan astmaliknande känningar av vissa sorters godis.
Varför, varför köpte jag dom?!
Det får bli vinterns första och sista skumtomtefrosseri!

Goda, beroendeframkallande och förmodligen farliga

Där försvann väl all positiv effekt av träningen av också, men, men...det kommer nya dagar. 
Och efter detta återfall går jag genast tillbaka till den trygga LCHF-kosten.