Dags för schlagerkväll

Idag är det fix och pyssel som gäller. Vi får besök av två kompisar från Stockholm, och det blir middag och schlagerafton. Fast egentligen borde det inte kallas schlager längre, eftersom musiken spretar åt alla möjliga håll och man får glad om det är åtminstone någon traditionell schlagerlåt med.
Men vad ska man säga istället? Song Contest-afton låter inte alls lika bra.

Tydligen har man kunnat läsa en artikel i en amerikansk tidning där svenskarnas besatthet av den här tävlingen analyserades. Och nog är det konstigt att det har blivit en så stor sak, nästan gigantisk. En riksangelägenhet. Det är lite som såna där tävlingar i italienska småstäder, till exempel där man har ett lopp med häst och ryttare tvärs genom orten. Folk laddar ett helt år, syr kostymer, tränar med hästarna, och förväntningarna skruvas upp till max. Hela stan är på benen. Alla engagerar sig. Sen blir någon överlycklig och resten (förlorarna) grämer sig i månader. Och när känslorna har lugnat sig, är det dags att förbereda och ladda för nästa år.

Precis så är det med Sverige och ESC, fast det är inte bara en liten stad utan ett helt land som grips av denna besatthet. Det är verkligen konstigt. Och kul.

Nu ska jag i alla fall greja lite i köket.