Kan förnekelse vara en åsikt?

En mysko rubrik kanske. Men kan man "tycka" att nånting inte finns eller har funnits? Är det en åsikt som alla andra?
Det frågar jag mig ofta när jag läser om de så kallade förintelseförnekare som tycks dyka upp lite här och var. I regel är det i samband med religiös hädelse, till exempel karikatyrer av en profet. Om man försvarar dessa karikatyrer, eller om man försvarar rätten att kritisera en religion, med hänvisning till yttrandefriheten, då kommer ofta förintelsen upp. Helt obegripligt. Som att "ja, men då måste man också ha rätt att förneka förintelsen, och det är ju liksom inte tillåtet."

Att säga att man tar sig för pannan är en kliché som jag inte brukar använda. Men i det här fallet passar den in. Jag tar mig för pannan!
Ibland är jag rädd att samhället håller på att drabbas av ett intellektuellt sönderfall av förfärliga dimensioner.

Okej, jag kritiserar en religion, du förnekar att förintelsen existerat - uttrycker vi båda våra legitima åsikter? Nej, naturligtvis inte. Ett historiskt faktum är inte en åsikt som man kan dribbla med som det passar.

Det är som att säga att Norge inte finns och aldrig har funnits. Visserligen hävdar människor att de varit där, många påstås bo där, visst finns det kartor, filmer, bilder, vittnesmål som bevisar att Norge finns. Men vadå, jag tycker inte att det finns, alla vittnesbörd om motsatsen är fejkade - det är min åsikt och den står jag för!
Lika idiotiskt och korkat är det att förneka förintelsen. De politiska agendorna bakom törs jag knappt ens tänka på. För varför vill någon påstå att förintelsen aldrig har funnits? Varför?