Jag har varit inomhus i två dagar, och det kändes nästan konstigt att gå ut idag. Som om jag var konvalescent och äntligen vågade mig för att testa krafterna.
Plusgrader, snösmältning, takdropp. Lite småregn till och med. Och jag brukar ju ofta muttra om halkan, men idag var det faktiskt rekord. Särskilt precis utanför vårt hus och ett kvarter bort. Det var halare än halt. Liksom självhalkande, man halkade fast man stod stilla. Helt märkligt. Jag stampade hårt med mina numera ganska slöa broddar, så jag höll mig på benen trots allt. Underligt att inte ambulanserna ylar i ett nere på gatan.
Det har blivit lite ändrade planer med lägenheten inför vår resa. Vi har hela tiden tänkt att den ska stå tom de tio veckor vi är bortresta, och inte mindre än tre personer ska få nycklar så de kan dela på postansvar, blomvattning etc.
Men igår mailade en kompis och frågade om vi möjligtvis kunde tänka oss att hyra ut lägenheten en del av tiden till hennes dotter som ligger i skilsmässa och har ett glapp mellan boenden. Så idag var Tina och hennes två väldigt snälla och försynta barn här och tittade. Tina blev jättelycklig, och vi får ju in lite hyra. Väldigt bra. Kul rentav.
1 kommentar:
Så alldeles utomordentligt bra! Nytt kylskåp :-( och nu lite extraslantar :-)!
Det går upp och så går det ner och då blir det balans i tillvaron!
Skicka en kommentar